Adolf Hitler Besökte Kasino Hotel Zoppot

Livet är som ett enda stort pussel, massor av bitar som ska på plats. En del kan synas vara helt obegripliga men hjälper ändå till för att ge en helhetsbild. Det gäller det mesta i livet och inte minst när man studerar historia. Små bitar kan förändra synsättet på vad som egentligen hände och inte. Som bekant är det alltid segraren som historiskt har dikterat hur man i framtiden skall se på vissa händelser. Andra världskriget ligger fortfarande ganska nära oss i historien och få krig har varit så väldokumenterade, inte minst av tyskarna själva vilket förmodligen låg dem lite i fatet när det hela skulle summeras. Men i det stora hela så har generationerna efter kriget i stort sett fått veta att Adolf Hitler stekte barn över den öppna spisen till frukost, partajade loss i sitt örnnäste och levde livets glada dagar tills ryssar och de allierade i väst kom och förstörde hans europeiska kalas. Utan att vara någon historierevesionist kan jag påstå att detta inte stämmer, åtminstone inte till fullo och enligt Hitlers personliga assistent Heinz Linge. Under gårdagen satte jag mig i en behaglig skugga och sträckläste klart boken han skrivit och som borde ge en något bättre bild av hur Adolf Hitler egentligen var.

LingeJag vet inte om min bild förändrades speciellt mycket. Slutsatserna som jag drar är att hela kriget och alla händelserna inte kan läggas enbart på Hitler, han verkar ha haft ett mycket ”omuntert” och maktgalet gäng runt sig som ställde till besvär för hans planer och orsakade hysteriska utbrott då och då. Märkligt är det också att tyskarna hann med så mycket trots att relationerna mellan Hitler och hans gäng samt den tyska armén verkar ha varit mycket infekterade. Man får också i boken reda på att det inte var några som helst fel på Hitlers genitalier vilket påståtts ibland, att han undvek ciggaretter, kött och slutade med öl efter att hans midjemått ökat. Relationen med Eva Braun har en viss plats även om det bara berörs med viss distans av Hitlers betjänt. En flitig arbetsmyra som arbetade hela nätterna men ofta tog långa sovmornar och åt frukost långt efter lunch. Åtminstone fram till 1939 då livet förändrades en del både för honom och hans grannländer.

 

Det är här jag själv finner en pusselbit även om den kan synas vara riktigt oviktig och betydelselös. Hitler satt inte hemma i en bunker hela dagarna under kriget utan reste ofta till frontavsnitten enligt Linge. Där bodde och levde han som vilken frontsoldat som helst påstås det. Det är pusselbiten med invasionen av Polen som får mig att haja till och småle lite trots att ämnet inte alls kanske är muntert. Efter en segdragen dispyt och samtal tog tyskarna till slut saken i egna händer och valde att invadera Polen för att befria en del tyskar som levde under misär och polsk terror. I jämförelse kan man titta på moderna krig som invasionen av Irak eller Kuwait där amerikanska styrkor haft ungefär samma avsikter med sitt krig. Polackerna var verkligen inga duvungar. Efter freden vid första världskriget, 1918 fördrev polackerna tyskarna västerut. Dom som stannade kvar utsattes för ganska inhumana saker så tyskarna ansåg nog att de verkade i befrielsens tecken till en början. I boken läser jag med stort intresse att Zoppot som jag tidigare bloggade om när en svensk familj åkte på bilsemester genom nazi-tyskland, också hade en viss betydelse historiskt när Hitler invaderade Polen.

6Den 19 september 1939 hade Hitler slagit upp sitt högkvarter i staden Zoppot och vankade av och an i väntan på beskedet att Danzig intagits och befriats. Det måste ha varit lite som att invänta resultatet av en viktig idrottslig händelse kan jag tänka mig. När beskedet slutligen kom och Hitler jublande glad kunde åka in i Danzig mottogs han med glada tillrop, blommor och Heinz Linge berättar om SS-män med tårar i ögonen av lycka. Efter att invasionen var klar slog man upp det permanenta högkvarteret på Kasino Hotel Zoppot. Det framgår inte riktigt i boken om man ägnade sig åt att spela tärning eller uppleva Zoppots nattliv och rikliga aktivitetsutbud.

 

Resten känner de flesta av oss till. Hitler och hans styrkor ställde till med en hel del oreda i Europa och på andra kontinenter och boken avslutas med en ganska detaljerad berättelse om hur betjänten Heinz Linge är den som ser till att kvarlevorna efter Hitler och hans fru Eva Hitler placerades i en grop efter en granatkrevad och dränktes i bensin och fjuttades på. Trogen till slutet mot sin herre. Linge själv placerades rysk fångenskap men frigavs 1955 efter 10 år och avled samma år som boken gavs ut, 1980. En relativt lättläst bok även om det underlättar att veta en del om både kriget, Hitler och hans bundsförvanter innan. Det är dock ganska utförliga beskrivningar av människorna som återfinns i boken. Ja just det, vem kunde ha anat att Hitler före 1939 uppskattade att åka omkring på landet och arrangera picknick för sina vänner?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *