Busringning På Dörr Blev Polisärende

Ett av de absolut hetaste diskussionsämnena i Hofors just nu handlar inte om höga skatter eller att det byggs och renoveras på många ställen på orten. Bland annat har ju ishallen snart fått ett nytt tak och det ser ut som att centrumförnyelsen går mot ett avslut. Nej det handlar om en busringning på en dörr som resulterade i att ord står mot ord vad som egentligen hände den där tisdagskvällen i Hofors:

Pojkarna som ska ha varit tre stycken enligt polisens senaste uppgifter var ute på busturné och ringde då på mannens ytterdörr. Därefter sprang de från platsen.

Men husägaren följde efter dem på cykel och hann ikapp.

Enligt polisanmälan fick han tag i kragen på den ena pojken, lyfte upp honom slog honom och spottade honom i ansiktet. Han ska också ha slagit 13-åringen i ansiktet och på ryggen. Därefter ska han ha tagit upp en kniv och hotat att döda pojken om han och hans vänner kom tillbaka igen.”

Dörrklocka

 

Sällsynt många kommentarer (och då stryper som bekant lokaltidningarna många eftersom de inte innehåller godkända ord) uttrycker åsikter både för och emot hur mannen hanterat situationen. En av pojkarnas mamma har också uttalat sig i tidningen efter att det spårade ur i kommentarsfältet:

Mamman är noga med att poängtera att buset de gjort inte är okej.

– Det försvarar jag inte alls och hade någon reagerat genom att ge dem en utskällning hade jag tyckt att det hade varit helt okej.

Med anledning av de kommentarer som kommit till artikeln som går ut på att föräldrarna måste våga säga ifrån säger hon.

– Det är klart att jag säger åt dem och jag har inga problem att säga till min sons kompisar heller. Men jag undrar vem som kan räcka upp handen och säga att de inte busringt på en dörr eller busringt på telefonen någon gång under sin uppväxt. Och jag vill poängtera att det här är väldigt lugna och skötsamma grabbar i stort.”

 

Det är som sagt ett ärende där ord står mot ord och dom enda som egentligen vet vad som hände är mannen och pojkarna och någon av parterna håller sig inte direkt till sanningen. Utifrån sett en helt omöjlig situation att reda ut för polismyndigheten. Bus har ju historiskt sett varit det barn ibland ägnar sig åt för att testa gränser. Jag själv sågs nog inte som den mest skötsamma ungen i kvarteret när jag växte upp. Tvärtom. Det gick några glasrutor, det blev några ofredanden i den bemärkelsen att helt oskyldiga drabbades för nypon skjutna med slangbella eller någon annan som trodde sig ha hittat en plånbok som plötsligt försvann i raketfart in under ett buskage. Jag fick straff dom gånger jag åkte dit, men lika ofta blev det skratt hela vägen hem eftersom det var ett lyckat bus. Ibland kom det någon arg gubbe jagandes efter oss och en utskällning och ett nyp i örat eller nacken utdelades. Tänker lite att samhället förändrats och människor kanske är en smula mer lättkränkt idag än tidigare men jag har ingen forskning eller vetenskap att luta mig på i den teorin.

 

Som ”busunge”  kan det vara riktigt svårt att på förhand veta om den man busar med uppskattar buset och kan skratta åt det eller exploderar i vansinne. Det finns psykiska sjukdomar, trakasserier, hatbrott och Gud vet vad att ta hänsyn till. Knackar man på en okänd dörr vet man nog inte alls vad som öppnar. Tänker bara på Skotten i Rödeby. En del betecknade det som ett bus som gick helt fel beroende på hur man ser det. Ett mycket dramatiskt exempel med vissa andra inslag, men väl värt att tänka på. Barn tänker dock inte på samma sätt. Här kanske föräldrarna skall prata mer med sina barn om att visa hänsyn och att man aldrig kan veta vad som sker från stund till stund när man korsar gränser. Som liten kille var dörrbus bland det bästa jag visste. Busringningarna utförde jag dock på ett annat sätt, genom att kila in en liten nål och sedan bryta av den så att dörrklockan ringde konstant.

3 thoughts on “Busringning På Dörr Blev Polisärende

  1. En gubbe vi busade hos stack ut hagelbössan genom vardagsrumsfönstret och skrek att han skulle skjuta oss i arslet med grovsalt om han fick ut bössan då vi var lite närmare. Det var spännande. Vi hade ”hartsat” 😉

  2. På 80 taqlet fans det en massa Freidland, har alltid undrat om de var släkt med varandra! ÖöööööööööööööH!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *