Vissa Rosor Betydligt Vackrare Än Andra

För den helt oinsatte kan det se lite märkligt ut. Det rör sig om en namnfråga helt enkelt. Hoforsbloggen har tidigare skrivit en hel del om Kvinnohemmet Rosen AB i Storvik och ”oturligt nog” heter kvinnohemmet i Hofors samma sak. Alltså Rosen.

För Storvikshistorien rekommenderas dessa två länkar:

Kvinnohemmet Rosen AB

Inlägg på Hoforsbloggen resulterade i mordhot & polisbeskydd

Men det är enbart till namnet som företaget Kvinnohemmet Rosen AB Storvik och Kvinnojouren Rosen Hofors är snarlika. Företaget arbetar inte alls med några ideella krafter, tvärtom. Det drivs av vinstintresse och där kan läsaren bilda sig en egen uppfattning om metoder och tillämpning via ovanstående länkar. Det handlar inte enbart om märkliga behandlingsmetoder utan även om ekonomiska stridigheter vilket denna artikel i Arbetarbladet från i augusti 2013 kan belysa mer om.

Enligt en före detta anställd med god insyn i företagets ekonomi tog Lena Stenberg själv ut 180 000 kronor ur företaget i augusti 2011. Pengarna användes för att betala tillbaka en del av de förbjudna lån hon tidigare tagit.

Vid tillfället ägde Madelene Tångeryd 30 procent av aktierna och var suppleant i bolaget.

När hon fick reda på vad Lena Stenberg tänkte göra tog hon kontakt med en företagskonsult som sa till henne att hon hade rätt att ta ut en likvärdig summa.”

 

Med Arne Evertssons debattinlägg samt Arbetarbladets artikel från 26 november så hoppas jag att likheterna namnmässigt mellan företaget och Hofors kvinnojour kan separeras.

Kvinnojouren Rosen nekades bidrag på 240 000 kronor för 2014.

Trots att föreningen har fått bidraget i 13 år, avslogs deras ansökan nu utan förklaring.

– Vi kommer inte att klara oss utan bidraget. Om vi inte finns kvar kommer exempelvis misshandlade och utsatta kvinnor behöva ta bussen till Sandviken, säger ordförande Karin Rönn.”

Exakt hur mycket den ideella organisationen i Hofors kommer att få till sin verksamhet i kommunalt stöd bestäms först under detta första kvartal 2014. Klart är dock att man kommer att få ett så kallat föreningsbidrag på 130 000 kronor vilket medför att kvinnojouren uppenbart kommer att få problem att planera sin verksamhet. Vad händer om man från tjänstemannahåll bestämmer sig för att minska stödet och därmed halvera de medel organisationen har att röra sig med?

Ja det finns spaltmeter med text som förklarar det. Inte ens att ”utsatta kvinnor behöver ta bussen till Sandviken” kommer ge någon lösning.

27 december 2013 – Platsbrist hos flera kvinnojourer

28 december 2013 – Fullt på kvinnojouren i Gävle

2 januari 2014 – Ett svek mot de våldsutsatta kvinnorna

Det innebär alltså en återgång till historia. Med minskade medel blir det omöjligt att i många fall ens sköta det hela ideellt. Istället kan oseriösa företag som det i Storvik klampa in på marknaden och ingen kan väl inbilla sig att där man hellre bråkar internt om hur mycket pengar man ska kunna plocka ut, har en tanke på kvinnornas bästa i första hand.

 

Exakt varför man nu beslutat att minska stödet kan nog en grävande journalist på lokaltidningarna ta upp i dagsljuset, men det verkar inte enbart vara ett ekonomiskt beslut utan även ha vissa politiska förtecken. Precis som Arne Evertsson anser jag det vara mycket oklokt men skulle inte vara lika snäll i munnen när jag beskriver ett analkande stort problem i kommunen och för kvinnojouren i Hofors. Idag har man en liten verksamhet (går inte in exakt på antal) med jourhem som inte räcker på långa vägar. Men betydelsen för dessa har ju bland annat omnämts i Magdalena Graafs bok ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig”.

MG

Magdalena

 

Istället för att minska stödet borde man dubbla det eller varför inte tredubbla det så att antalet jourhem ökas, så att möjligheten att fler kvinnor en dag kan stå på samma sätt som Magdalena och berätta att Hofors faktiskt hade en betydelse för att rädda liv. Det skall alltså inte vara en anonym tjänsteman som står bakom det beslutet utan en enad kommunstyrelse som säger ”Här, vi har beslutat att stödja er med ännu mer” och inte som kommunalrådet stoppa huvudet i sanden:

Kommunalrådet Marie-Louise Dangardt (S) besvarade frågan på kommunfullmäktige men betonade att en annan instans är ansvarig.

– Kvinnojouren är jätteviktig för Hofors. Men det är ytterst en fråga för socialnämnden, säger hon.”

Inte alls en fråga för Socialnämnden utan en fråga för oss alla i slutänden.

Dessutom betänk att det faktiskt skulle medföra att flera av Hoforshus lägenheter skulle komma till mycket god användning istället för att vara ett gissel för kommunen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *