Förlåt Åke, Jag Tog Inte Din Skivsamling Men Betedde Mig Bedrägligt Åt Ändå

Någon gång i början av 80-talet började en riktig landsplåga sprida sig via radio och ”diskotek” som det hette på den tiden. Ja jag pratar naturligtvis om gruppen Attack och deras ”Ooa hela natten”. Som de allra flesta ungar ville man ha autografer av kända människor och personligheter. Jag vill minnas min första var Tjadden Hällström som på den tiden brukade dyka upp sommartid i Hofors och hålla en matinéshow med sina olika karaktärer. Nåja, när den här landsplågan till låt dök upp, fastnade jag som så många andra för den och gick omkring och ”Ooade hela dagarna”. Jag köpte även en singel och som med så mycket annat av föremålen från den tiden har jag den naturligtvis kvar.

Attack

 

Just idag var det en tidningartikel och ett minne som fick mig att bläddra fram den i skivsamlingen. Trummisen i Attack,  Åke Eriksson återfinns nämligen i dagens Expressen, där han förlorat runt 7000 skivor och singlar i en fräck kupp.

Stockholmspolisen utreder en stor stöldkupp mot skivsamlaren och musikern Åke Eriksson, som var trummis i bandet Attack. För en tid sedan slog en liga till mot Erikssons lager där han förvarade en av Sveriges största och mest värdefulla skivsamlingar.

Över 7 000 lp-skivor och otaliga singlar till ett värde av stora summor pengar stals. Eriksson, som är en av Sveriges bästa trumslagare, har arbetat med skivsamlingen i omkring 50 år.

– Det är så tråkigt. Jag hade min skivsamling i lagret eftersom den är så enormt stor och inte får plats hemma.

Jag ler lite åt minnet av Attack och trummisen Åke. Jag har ett minne jag gärna vill dela med mig om just honom. Jag samlade autografer nämnde jag. Attack var ju det hetaste på musikhimlen sedan Elvis ansåg jag och skrev därför ett brev till CBS Records AB, där jag artigt bad om att det skulle vidarebefodras till gruppen Attack. Jag bifogade ett frankerat brev för svar och satt sedan framför brevlådan några dagar i väntan på svar. Det dök aldrig upp något så det hela föll i glömska. Tills en dag betydligt senare. Jag hade helt tappat intresset för både Attack och deras musikaliska plåga. Det damp ner ett brev, handskrivet och ganska långt. Men det var inte från Rosa Körberg, sångerskan och tillika syster till en annan känd Körberg vid förnamn Tommy.  Nej det var från trummisen Åke som beklagade att det tagit så lång tid för mig att få ett svar, men bifogat fanns ett idol-vykort med nästan alla medlemmar i bandets autografer. Dock inte Rosas.

 

I brevet så beskrev Åke lite av vad han gjort på sistone, avslutade det hela med att erbjuda sig bli min brevvän. Alltså en sådan som fanns tidigare innan internet kom och förstörde det underbara med att få handskrivna brev i sin brevlåda. Jag minns att jag blev mycket smickrad av förfrågan, satte mig och skrev ett kortfattat svar, innebörden att visst kunde vi utväxla brev men att jag hellre hade sett ett svar från Rosa Körberg. Jag har tyvärr inte hans brev kvar idag, men det hela rann ut i sanden ganska fort. Jag fick ytterligare ett brev men svarade aldrig och någonstans i bakhuvudet har jag alltid haft ett mycket dåligt samvete för det. Tänkt mig att Åke gick omkring och undrade var hans brevvän tagit vägen, om han gjort något fel eller om jag bara gått upp i rök en dag. Nu med dagens moderna teknik kanske jag borde skicka honom ett meddelande via Facebook eller liknande, och be om ursäkt för att jag betedde mig som jag gjorde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *