Edin Muminovic – Junior Som Tog Stora Kliv Under Säsongen Som Gick

Han är en av årets, bokstavligen, stora backar i Hofors HCs A-lag. 17åringen som i maj fyller 18 och kan byta ut sitt gallervisir mot ett riktigt som dom stora grabbarna. Under hösten plockades han upp från juniorlaget och har sedan dess varit en ordinarie försvarsspelare i laget. Edin Muminovic med nummer 19 på sin rygg. Han har verkligen gått från klarhet till klarhet under noga observation av coachduon Mikael Holmqvist och Mats Birgersson som kallar honom  ”Ung och lovande deffensiv back”. Han var även tillsammans med ännu en lovande ung ishockeyspelare i Hofors, Emil Eriksson, de två första att kontrakteras inför kommande säsong 2014/15.

e1

 

Jag har personligen fått följa Edin under säsongen som gick, och det som är mest slående med honom är hans ständigt glada humör. Det kan växla till att slå blixtar ur ögonen i matchsammanhang, men det går snabbt över. Han är alltid på plats i god tid både för träning och match och han är kanske unik i ishockey-Hofors som den enda muslimske ishockeyspelaren. När säsongen nu skall sammanfattas så är det på sin plats att göra en längre intervju med just Edin Muminovic som nu kan bli Hofors näste landslagsman, fast i den Bosniska landslagströjan.

Hur kom det sig att du får det här uppdraget?

Jag skickade ett meddelande till dom (landslagstruppen) via Facebook för över ett år sedan. Fick inget svar förrän för kanske 1 månad sen av en Kanadick som bor i Sarajevo och är deras tränare. Sen efter det har vi pratat lite, hur intresserad jag var, och hur intresserade dom är. Just nu väntar jag bara på att få dubbla medborgarskap. Ojoj, det här är en dröm som kommer i uppfyllelse! även om Bosnien inte är ett stort hockeyland så gör det inte äran mindre för mig. Detta kommer nog vara det största och ärofyllda jag någonsin kommer göra.

Från lilla Hofors till landslagssammanhang är en enorm resa, men vi börjar lite från början. Vad har du för bakgrund och hur kom det sig att det blev just ishockey?

Min pappa kom från Bosnien, han kom hit 1992 och min mamma(Carola som äger Grillköket numera) från Hofors. Dom skiljde sig tidigt vilket gjorde att jag har bott varannan vecka hos dem. Jag tror att jag började med hockeyn enbart för att min bror spelade (Christian ”Krigarn” Mäenpää). Har alltid viljat vara som han, så är det än idag. Jag har aldrig funderat ens på varför jag började med det här annars. Jag älskar sporten och jag älskar att träna. Sen ligger det ändå någonstans i huvudet att man vill bli proffs liksom.  Förutom det som jag kanske nu får uppleva som landslagsspelare för Bosnienså har jag redan varit iväg på hockeyäventyr i 2 år eftersom jag flyttade till Kungälv med min pappa. Kom ner dit som u16 spelare och spelade i Kungälvs hockeyklubb. Spelade där ett år men fick inte vara kvar i deras hockeygymnasie, var inte tillräckligt bra. Flyttade med många andra från Kungälv till Hisingen. Som alla visste inte höll samma klass som Kungsälv IK. Men det var ett roligt år.

När du var borta från Hofors så startade du ett omfattande kost och träningsprogram för att komma i form. Berätta lite om det.

Det var lite från den sommarträningen jag kom in på idén med tränings och kostupplägg. Jag hade i Hisingen en fystränare som var PT (Personal trainer), jag frågade om han var intresserad av att skissa ut något till mig, han visade väldigt lite intresse så jag gick snabbt vidare och frågade min gamla fystränare Mikael Rasmusson från Kungälv. Han tog åt sig uppgiften direkt och vi hade ett möte och gick igenom varför jag ville det osv. Orsaken till att jag ville äta och träna enligt ett upplägg var för att jag har alltid varit stor.  Alltid fått höra det av andra också. Vilket gjorde att jag ville dels se bättre ut, men även må bättre. Och på samma gång kanske förbättra nått inom hockeyn så jag inte fastnar i en division-3 klubb.

Jag råkar veta att du ringde till din mamma sent om kvällarna för att få veta hur man kokade ris. Hur var det med matlagningskunnandet och hur ser det ut idag?

Ha ha,var väl bara det med ris som jag inte riktigt hade pejl på. Men jag kan det mesta! Har även lagat det mesta. Nu behöver jag dock inte laga lika mycket mat med tanke på att morsan äger Grillköket, så jag kan få i princip vad jag vill. Det som är uteslutet att äta där dock är ju hamburgare och pommes. Händer väl när man vill lyxa till det lite! Annars är det husmanskost!

Hur ser träningen och kostupplägget ut nu?

Just nu är min träning relativt lugn, har varit mycket hockey, både träning och match så jag har fått försöka kombinera gym med det. Kostupplägget jag hade då under min tid i Kungälv var inget speciellt. Visserligen skulle jag väga maten och sånt men efter någon vecka hade man känsla för det. Jag åt väldigt mycket mat, (svårt att tro eftersom jag gick ner ca 25kg) mycket kött. Det var speciellt efter mina träningar som jag skulle äta. Rågade tallrikar med mycket mat. Knappt så att man orkade äta upp allt. Jag vägde som minst 90kg, men kände mig som ett spöke haha. Har ju alltid varit stor och det är något jag gillar. Just nu väger jag upp mot 100kg, vilket jag absolut inte mår dåligt av, eftersom jag känner mig väldigt fit och det är inte att jag är överviktig utan det känns mera som att det är muskler som jag har och använder.

e2

 

Du är ju även muslim. Hur ser det ut med resten av landslaget? Hur fungerar det i ishockey-Sverige? 

Jag vet inte hur det ligger till religöst i landslaget, ärligt talat så bryr jag mig inte heller direkt. Att vara ung muslim i Sverige är inte så stor skillnad från att vara kristen eller ateist. Det radikala och extrema man hör om i utlandet existerar inte här. Visst får man höra här och där att det är löjligt eller att jag är terrorist eller liknande. Men jag vet att det bara är skämt för jag kan skämta om det lika mycket tillbaka. Men många säger även att dom inte gillar muslimer ”men förutom dig då för du är inte som dom” den meningen har jag hört ofta. Och den brukar endast komma upp när folk inte tar sig tiden och frågar utan bara anser och talar ut med deras fördomar. Det är fördomar som skapar rasism.

Hur ser det ut med förebilder inom ishockeyn?

Förebilder inom ishockey, hmm svårt. Om man liksom ska kolla på stora stjärnor så är det Niklas Lidström, han är min absoluta favorit genom tiderna. Men sen när min bror spelade hockey så var han min största förebild och idol.

Du har ju nu tillsammans med Emil Eriksson blvit de första två spelarna att kontrakterats inför nästa säsong. Har säsongen levt upp till dina förväntningar och hur ser du på det färska kontraktet?

Oj, känslan var skön. Äntligen ungefär. Det var mitt mål när jag flyttade tillbaka hit. Att ta en plats i A-laget. Det har väl gått lite upp och ner. Gick lite trögt i början men känner att jag växte till mig och spelade upp mig väldigt mycket efter jul och nyår och även strax innan. Något jag kommer köra stenhårt med i sommar är snabbheten, den explosiva delen. Men även smidigheten, dom två hänger ju lite ihop. men sen är det det gamla vanliga. Gym Gym och Gym. Älskar somrarna när man kan gå och köra ur sig på gymmet.

Ja det nyskrivna kontraktet, spännande. det ska bli väldigt roligt! Hoppas på att kunna jobba till mig en lite större roll i laget och vara lite mera betydande än förra säsongen, då jag bara var ”Juniorjäveln, eller Gallerfågeln” men det ska som sagt bli jävligt kul och jag hoppas det kommer gå bra!

Och ett premiärmål blev det också under den gångna säsongen.

Ludvika borta om jag inte minns fel, Danne Jansson hade pucken nere i hörnet och jag hade nästan precis kommit in på isen, då lägger han ett stenhårt pass som jag känner att jag inte vågar ta emot så jag försöker lägga den mot mål med ett direktskott, sen letar den sig in där i nätmaskorna haha. Otroligt skön känsla, tyvärr förlorade vi matchen men skönt att slippa gå mållös hela säsongen.

e3

 

Edin med premiärpucken under Ludvikamatchen.

Vad har coacherna haft för betydelse för dig som junior i A-laget?

Dom har betytt väldigt mycket! Honken och Birger trodde på mig redan från början och har peppat mig och rättat mig när ja gjort fel, alltså feedback vilket har gjort att jag klarar av seniorhockeyn mycket bättre än när jag kom upp. Min utveckling har gått spikrakt känner jag och det är mycket tack vare dom två som verkligen har hjälpt mig.

Du studerar här i Hofors, hur har det gått att kombinera med ishockeyn?

Håller på att utbilda mig till elektriker. Även det efter min bror. Självklart kommer jag försöka kombinera det. Men skolan går först det gör den. Utan en utbildning så kommer du ingenstans. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, självklart vill jag komma så lång som möjligt med hockeyn. Så skulle jag få chansen till att komma högre upp är det absolut inte omöjligt att jag tackar ja.

Hur är det annars att vara ung i Hofors kommun? Möjligheter till nöjen och idrottande?

Ja du, det är väl okej. Som idrottare är det väldigt bra. Finns mycket att göra för att sysselsätta sig. Som vanligt, är det väl kanske lite sämre. Fast det vet jag inte riktigt men känns som att det är lite för lite vilja från samhället och politikerna till att hjälpa ungdomarna till att göra något. T.ex den så kallade fritidsgården Entré Ungdom, har alldeles för dåliga öppettider. Fan vilken 16-18 åring går hem kl 21 på en fredag kväll? Löjligt när dom BARA jobbar där och inte har det som ett extra jobb liksom. Nää skärpning håll det öppet längre och flera aktiviteter.

Hur har en vanlig dag på hockeyjobbet sett ut för dig under säsongen?

Börjar alltid med att jag är i skolan, tänker inte så mycket på matchen försöker koncentrera mig på skolan så mycket som möjligt även om det är svårt. Sen efter skolan går jag alltid och äter. Hinner jag efter det så brukar jag gå till min bror en stund för att bli lite extra taggad. Sen bär det av mot hallen, Jay Z’ Niggas in Paris i hörlurarna och jag går in i min egna lilla bubbla. Är alltid där ungefär 1h innan samlingstiden för att få lite tid för mig själv i omklädningsrummet. Kunna kolla mina saker, utrustning och tejpa klubborna om så behövs. Sen går jag alltid och pratar med materialarna och liksom får en avslappnad stund där med, då vi skämtar lite om matchen och annat. Sen kommer resten av laget och efter genomgången är det fullt fokus. Uppvärmning utanför isen, sen ute på isen med. Några speciella ritualer har jag nog inte, eller, jag sätter alltid på av det dubbla skydden man har (handskar, armbågsskydd, benskydd och skridskor) alltid den vänstra först. Varför vet jag inte. Men alltid innan varje period i matchen så ber jag. Första versen i Koranen. Något min pappa har lärt mig. Ungefär för tur, eller att man inte ska skada sig eller någon annan och att det ska gå bra.

e4

Vad var dina personliga höjdpunkter under den gångna säsongen?

Målet jag gjorde kanske, men helt klart att det blev ett lyckat kliv upp till A-laget.

19

Foto: Isabelle Sandgren

Hur ser planerna ut med landslagsspelet för Bosnien nu då?

Vet inte det exakta datumet nu, men om ungefär en sex veckor så reser jag ner till Bosnien för att träna med deras J20-landslag, sen vidare till Turkiet där vi skall spela två träningsmatcher mot deras motsvarande lag.

En vältalig, motiverad ung man som vi förhoppningsvis får se mycket av i framtiden, inte minst i Hoforströjan redan nästa säsong.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *