Uppåt Väggarna Bra

För kanske 8 år sedan följde jag med en kamrat över en åker, uppför en skogstig och till foten av en brant klippvägg. Det var svettigt att bara ta sig dit. Någonstans efter väg 69 mellan Falun och Hedemora någonstans.

1

Jag hade givetvis mina aningar vad ”dårarna” skulle ägna sig åt och från foten av klippan så såg det ju ganska spännande och trevligt ut.

2

Men ganska snart började jag fundera om detta verkligen var något för mig.

4

3

Trots ganska omfattande undersökning och kontroll av utrustningen så fanns den där gnagande känslan ”Tänk om det inte håller…?

Jag avstod från att både klättra upp och fira mig ner väl uppe på toppen. Fantastisk utsikt och allt sådant där, men står man och kikar över klippkanten och på långt avstånd kan se bilar susa förbi som leksaker är det lätt att drabbas av svindel. Något som jag med åren faktiskt blivit otroligt drabbad av. Som ung fanns det inget tak alls för hur långt man kunde ta sig upp och någon rädsla för att falla hade man inte förstånd nog att besitta. Tydligen ett ganska vanligt fenomen har jag förstått efter diskussioner.

Varför drar jag nu upp det här? Jo i dagens Arbetarblad finner jag en så otroligt intressant artikel. Tydligen finns det lite av ett paradis för klättring i Hofors kommun, något jag var helt ovetande om. Ännu en fantastisk resurs fast i form av en naturlig sportanläggning som inte kostar några pengar. Vidare att det fanns utövare i kommunen.

I dag finns mängder av föreningar, bland annat Gästrike klätterklubb med omkring 70 medlemmar. Klubben ägnar sig mest åt klättring inomhus vid Gävle Högskola.

Att klättra ute är trots allt väderberoende. För att få grepp om stenen krävs torra väggar. Regn är en klättrares fiende.

Christoffer Dahlberg och Jesper Norling, som visar Arbetarbladet till Militärklippan strax intill sjön Stor-gösken, föredrar utomhusklättring.

– Det är ju ett sätt att komma ut i naturen också, säger Jesper Norling.

Vid klippan finns grillplats. Och för den som vill ta en fika med magnifik utsikt och samtidigt följa klättrarnas kamp, löper en något brant stig upp längs bergets sida till platån på toppen.”

Jag vet att många klättrare från Dalarna åker långa sträckor för att hitta bra klippväggar att klättra på, till Hofors är det ju mindre än en timmes resväg. Om det inte redan är stort så kan det bli det och Hofors känt för ännu något fantastiskt, nära och bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *