En Tisdag Med Viss Dysterhet & En Hel Del Engagemang

Startade morgonen som de flesta andra dagarna. Upp i ottan, rastning av hundar, hem och få en kopp kaffe till morgonnyheterna och sedan mejlgenomgång. Klockan 09.50 på språng för ett möte och på plats 10.00. Världen borde centreras mer runt Hofors, för jag kan inte komma på någon plats där man i princip har 10-15 minuters promenad till allt. Dagens samtalsämnen på mötet var utveckling, ansvar och en hel del om kretslopp. Hur får man in ungarna som hoppar av skolan eller de som nyttjar droger eller har annan probmelatik i aktivitet snarare än förvaring? Varför är den del kriminella onåbara för förändring och vill alla människor verkligen leva Svenssonliv med arbete mellan nio och fem?

 

Samhället har förändrats betydligt sedan min egen ungdom. Hur mycket jag än skulle önska fred på jorden, rättvisa åt alla och evigt liv så är det tyvärr inte möjligt. Ibland kan jag tänka att alla ansträgningar till att göra världen bättre i stort sett är fruktlösa. Det sprider sig elände på antingen det ena eller andra sättet ändå. Jag tror alla haft visioner om vilken slags värld man vill ha, men det är i slutänden bara ett fåtal som styr eller påverkar den. När jag var ung ville jag också förändra hela världen. Den skulle vara si eller så och allt skulle bli bra och alla skulle bli lyckliga. Kanske startade jag min påverkan sent, för rent realistiskt så kanske jag bara kan vara en del av att förändra Hofors en smula innan tiden rinner ut. Vi skall alla dö en dag och vissa dagar kan bli verkligt morbida i mina tankegångar. I synnerhet när jag promenerar på morgonen och ser naturens eviga kretslopp av liv och död. Det som väcktes till liv tidigare i år hänger som ett mumifierat lik på trädkvisten idag. Bevaka tiden är något som får bli morgonens tanke att ta med.

 

Nåja ur dysterheten till det lite muntrare. För det är upplyftande att höra människor med visioner prata. Dom som klarar av att leva ett trassligt liv med motgångar och besvär och sedan fortfarande har engagemangt att försöka hjälpa och lyfta andra människor baserat på de egna livserfarenheterna är fantastiska. Jag tröttnar aldrig på att höra historierna och just idag slog en tanke mig att sådana människor skall inte gömmas undan utan användas för att åtminstone ta ett kliv mot en behagligare värld genom tanken. Förutom deltagandet i en prisutdelning under dagen så skall jag gå och grunna på hur detta skulle kunna genomföras på bästa sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *