Ett Ouppklarat Mord I Hästbo

Anders ”Trosrunkaren” Eklund är på tapeten igen. Läser med intresse om hur hans tidigare resor nu jämförs med olösta mord och finner ett som jag aldrig hört talas om trots att mitt intresse för brutaliteter i kvällspressen bland annat varit stort hela livet. Det gäller en Susanne Romhag som försvann i Gävle men hittades i närheten av Hästbo 1986. Märkligt nog återfinns både Susanne och Pernilla Hellgren från Falun som Eklund bevisligen bragde om livet på samma lista över olösta mord i en artikel på Aftonbladet den 18 juli 2004.

Kan man åka på tur till Falun och äta hamburgare kan man det säkert till Gävle också resonerar jag. En märklig individ denna Anders Eklund. Ju mer man hör om honom ju mer förvirrad blir man över att ingen reagerat snabbare att något inte stod rätt till. Om Eklund är skyldig till detta eller inte återstå att se. Han verkar inte ha någon större samarbetsvilja och mig veterligen så finns det personliga saker som fortfarande är borta från mordet på Engla Höglund och Pernilla Hellberg, seriemördare brukar samla någon form av trofeer. Med Eklunds vana att åka bil i hela området kan hans gömma finnas precis var som helst. Saknade man något från Susanne Romhag?

4 thoughts on “Ett Ouppklarat Mord I Hästbo

  1. Är du säker på att det är vårt Hästbo det gäller?

    Jag har för mig det ska finnas ett Hästbo i Gävle kommun också, men kan ha fel.

  2. Finns tydligen 3 Hästbo i Gästrikland så det kanske inte var så konstigt att man inte minns det. Hade det varit i ”vårat” Hästbo kunde man inte ha undgått det tycker man.

  3. Mycket obehaglig människa, denna man, som jag fick in i mitt hem, samtidigt som jag inledde mitt förhållande med min sambo. Han vistades vid ett flertal tillfällen i mitt hem, och vid ett tillfälle när jag stod vid spisen, drog han sig vid mig, och frågade ”hur är det, gumman, vill Du ha lite kul ” ? eftersom jag var mycket äldre än honom, tog jag det som ett skämt, slog till honom på armen med stekspaden och bad honom draåt helvete.Efter detta undvek han mig, men jag vet att min yngsta dotter umgicks ofta med honom, han var alltid snäll, ställde upp med skjuts, handlade cigaretter, sprit , fungerade i stort sett som en allt i allo. Kan i efterhand känna mig glad ,allt inget hänt, men samtidigt som jag påtalade till min sambo, som var hans barndomskamrat, att jag kände ett obehag inför denna man, så fann jag inget gehör inför honom, enär han ansåg att jag var inbillningssjuk. Eller var jag kanske synsk ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *