Det Är På Ovako Man Lär För Livet

Sommaren är över. Eller kanske inte riktigt ännu, men arbetet som sommarvikarie inuti kommunens hjärta av stål är det för den här gången. Om jag återvänder i framtiden är ovisst, för tillfället så gäller det att smälta alla upplevelser och nyvunnen kunskap och fundera lite över vad jag egentligen skall göra med utbildningen jag skaffat det senaste året. Lite som att reflektera över vad jag skall göra när jag blir stor.

Det har varit otroligt skönt att bryta studierna med ”riktigt arbete” som de flesta brukar säga. Ni vet släppa allt hemma och gå igenom Södra Portens grindar och inte tänka på något utanför staketet och likadant åt andra hållet när man går hem. Det har varit ett arbete som man inte bär med sig hem eller går och tänker på dygnet runt som man ofta kan göra med mycket annat. Ett gott dagsverke som börjar och slutar i gropen och den där frihetskänslan av att ledig tid är ledig tid helt enkelt.

Ovako

Även om telefonen fortfarande gått varm så har det ändå känts lite som semester att spendera tiden nere på Rörverket med fantastiska arbetskamrater. Kanske dom bästa jag haft under alla verksamma arbetsår. Många intressanta diskussioner, en hel del trams, men en växande respekt för alla dessa arbetare vi har därnere som under alla dygnets timmar går till och från sina uppgifter. Att som utomstående få studera livet på Ovako är ganska intressant. Det finns givetvis några missnöjda själar som man antagligen aldrig kan göra riktigt nöjda, men det finns desto fler som bär sin yrkesroll med heder och går över alla gränser för att upprätthålla produktionen och se till att hjärtat fortsätter skramla dag som natt. Som nästan vigt sina liv till att fixa och trixa för att hålla arbetet igång. Det om något är vår ryggrad i samhället och på ett sätt önskar jag att de anställda själva skulle inse att med den inställningen och engagemanget skulle dom kunna göra vad som helst i samhället och lyckas om dom bara ville.

Ta ett gäng dedikerade Ovakoanställda och låt dom utföra vilken annan syssla som helst och de skulle göra det med hjärta som få. Det är därför också samtidigt smärtsamt att höra diskussionerna och oron runt fikabordet om företagets framtid. Det finns en uppgivenhet samtidigt som det märks att oavsett hur det kommer att gå, så kör dom ända in i kaklet med sin yrkesstolthet och lojalitet till företaget.

För egen del har jag lärt mig ett par nyttiga saker. Förutom att det är verkligen okristligt att gå upp 04.40 på morgonen och inställa sig för ett förmiddagsskift, så har jag kunnat reflektera övermina studier i organisation och organisationsutveckling. Inte alls så långt från en produktionslinje och applicerbart på många varierande områden. Som politiker har jag alltid fått höra att man inte skall lägga någon vikt vid detaljer, men jag anser att det är helt fel. Har man en vision, en idé så bör den vara genomtänkt utifrån minsta molekyl och inte bearbetad av en tjänsteman som kanske helt saknar passion för just det ämnet och istället slentrianmässigt gör ett halvdant jobb, Det är detaljerna som utgör allt för att lyckas.

Skulle man bedriva kommunal verksamhet på samma sätt som man detaljstuderar, förbättrar och effektiviserar en produktionslinje gissar jag att alla anställda skulle känna en helt annan glädje och motivation. Samma sak oavsett vad man sysslar med. De flesta idrottsutövare gör ju heller ingenting halvdant, och det ger resultat.

En annan sak som egentligen bara var en praktisk påminnelse att allt går med envishet och lite jävlar anammars. Under produktionsstoppet fick vi en uppgift att rensa industriområdet på ogräs och störande växtlighet. För jobbet utrustades vi med en elektrisk grästrimmer som laddades i 5 timmar och sen hade en uthållighet på 20-25 minuter. Tänk er då ett områdestort som en tennisplan där inget gjorts på åratal och helt växt igen. Det tog en och en halv vecka innan jag kunde slänga upp grästrimmern på axeln och vända den ryggen och gå småvisslande därifrån.

Som bäst kunde man köra 2 omgångar innan batteriet behövde laddas, morgon och strax innan hemgång. Men det envisa nötandet med en maskin som inte alls var gjord för den typen av påfrestning gav resultat. På samma sätt är det antagligen med allt man gör i livet. Ett ständigt nötande som kanske inte visar ett resultat på mycket lång tid, men en dag så är man där vid slutet och den känslan är fantastisk.

Överför man det på till exempel politiken så var det inte många som trodde på idén med ett nytt lokalt parti. Men efter 100 dagar var vi näststörst, nu två år senare har vi börjat begripa denna krångliga värld och vi ser positiva effekter. Det är bara att fortsätta nöta ner ”gräsmattan” och om två år hoppas vi kunna göra något riktigt historiskt genom att bidra till ett skifte i det gamla politiska styret. Det är sådant som en vildvuxen gräsplätt kan motivera till.

Ett stort tack till alla som tagit så väl hand om mig nere på Rörverket och gett mig nya infallsvinklar och motivation att köra på i livet, ni är helt enkelt bäst!

2 thoughts on “Det Är På Ovako Man Lär För Livet

  1. Fantastisk sammanfattning om vad livet innebär. Antingen ger man allt, eller flyter med och överlåter det viktiga åt andra. Kan knappt bärga mig till nästa val!

  2. Världen bästa och tåliga människor jobbar eller har jobbat på OVAKO/SKF. Stolt att jag knäckte 30 år på rör och stolt över alla jag lärde känna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *