I Hofors Är Mördarvargen Välkommen Åter!

I lördags spekulerade jag lite kring den här påstådda ”Gysingevargen” som egentligen var en mördarvarg från Hofors. Jag kan lugnt säga att historien inte lämnat mig någon ro utan ”ylat” inombords över möjligheterna det skulle ge att låta vargen komma hem till Hofors igen. Som bekant är det ju inte en varelse alla tycker jättemycket om, det är en annan debatt. Här kan jag istället se att en mytenomspunnen skräckvarelse som faktiskt fanns på riktigt om man köper alla historier och sägner, kunde ha ett betydande värde för vår kommun. Som Dracula har i Rumänien eller Mumien i Egyptien. Inte minst för vår besöksnäring där vargen faktiskt spelar en central roll i mina visioner.

tshirt

I min strävan att försöka hitta mer som stärker min övertygelse, tipsades jag om att kontakta en av kommunens författare, Staffan Berglind, här är hans svar och jag tycker det är odiskutabelt att ”Gysingevargen” faktiskt är en Hoforsvarg.

Hej Peter!

Ja, det här är en ruskig historia historia då det handlar om det värsta rovdjursdåd som inträffat i Skandinavien, efter vad som är känt.
Givetvis borde vargen kallas för ”Hoforsvargen” istället för ”Gysingevargen” men man kan föreställa sig att det fanns starka krafter både i Hofors och i Torsåker som hellre ville förknippa vargen med Gysinge istället för med Hofors. Även på den tiden fanns lagar om att den som ägde djur även fick stå till svars för vad dom ställde till med. Om ägaren till vargen varit en ”vanlig människa” hade det nog blivit räfst och rättarting så det stod härliga till.  Men nu råkade vargens ägare vara näst intill helgonförklarad i dessa trakter vilket säkert var en av anledningarna till att hela den här historien sopats lite grann under mattan.
Hela historien började under midsommarhelgen 1820 då brukspatronen Thore Petré i Hofors var bjuden på midsommarfest till sin bruksherrekollega Jean Henric Bedoire i Gysinge. Under festen förevisade Bedoire tre vargvalpar som en av hans anställda hittat i en varglya i skogen. Den som hittat vargarna bestämde sig för att avliva dem, men först ville han visa upp den för brukspatronen Bedoire. Det skulle han aldrig ha gjort. Bedoire hade nämligen en dotter i 10 – 12 årsåldern och då hon fick se valparna vädjade hon under våldsamma tåreflöden till sin far om de skulle få leva, och så fick de bli.
Då Petré for hem till Hofors efter festen medförde han en av valparna som han fått som gåva av Bedoire. En annan av valparna hamnade som gåva någon annan stans och den tredje blev kvar på bruket men höll hela bruket vaket om nätterna med sitt ylande varför man till slut tvingades avliva den.
Petrés varg stängdes in i en trång liten hage vid Hofors herrgård och började snart visa tecken på aggressivitet. En bidragande orsak till det var att traktens barn gick dit för att reta den då de inte hade något annat att göra.
Vid jultiden 1820 lyckades den rymma. Den sprang genom Torsåker och ut på Ottnarens is och vid soldattorpet Dragbo vid Gammelstilla föll det första offret. Därifrån  sprang den flera varv i en cirkel Torsåker – Österfärnebo – Garpenberg – Stjärnsund – Torsåker tills den slutligen fälldes med ett välriktat skott. Av de attacker som vargen gjorde blev resultatet 9 dödade barn och en dödad  kvinna 19 år gammal.
Min far som var född 1894 brukade berätta om det här eftersom då han var barn fanns ännu personer som kunde minnas händelsen. Bl.a. berättades att vargen vid ett par tillfällen var synlig här i trakterna av Kalvsnäs, förmodligen i samband med attackerna som gjordes i Stigsbo och vid badplatsen i Stjärnsund.
Jag har också skrivit en artikel i Korpögat med lite mer info och den kan du hitta på nätet:
Gå in på mars månad 2004 där artikeln finns på sid. 16-17.
Vill du ha ytterligare uppgifter kan du vända dig till Ulf Ivar Nilsson.
Vänliga hälsningar
Staffan Berglind

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *