Lokaljournalistik I Förändring

I dagens DT hittar jag en intressant artikel om lokaljournalistik. Det har ju varit ett ämne som debatterats ganska flitigt på sistone, även här på Hoforsbloggen:

” Att kunna påverka människors liv till det bättre.
Det är vad som ger lokalredaktören Kent Olsson hans journalistiska driv.
– Att man kan lyfta öden så att enskilda individer får en bättre tillvaro, det är det bästa.

//

Som lokaljournalist gör man kanske inte några avtryck i den nationella politiken, men Kent Olsson minns flera fall där hans artiklar gjort att dalakommuner tagit sitt förnuft till fånga.

– Jag vill hävda att lokaljournalistik är mer påtagligt eftersom man är så nära. När folk får reda på saker bildas snabbt en stark opinion, som lätt leder till en förändring i enskilda fall.”

Förra veckan damp det ner en undersökning i mejlkorgen:

Vi är två journaliststudenter på Mittuniversitetet som håller på att undersöka hur politikerna i Hofors kommun förhåller sig till att tidningarna Gefle Dagblad och Arbetarbladet har flyttat sina lokala redaktioner från Hofors till Sandviken. Vi vore tacksamma om du ville svara på den här enkäten.”

webbformular

Som de flesta vet, så är det svårt att tjäna pengar på tidningar idag med hård konkurrens mot internet och alternativa nyhetskällor. Redaktionerna måste banta sin verksamhet för att hålla huvudet ovanför ytan och det innebär oftast nedskärningar av vad som är journalistikens främsta verktyg, journalisterna. Lokalredaktionerna försvinner, rapporteringen blir sämre och läsarna upplever att tidningarna helt enkelt struntar i det som är viktigt för läsarna och känner att det bara är negativa artiklar som publiceras.

Vinstintresset står mot artiklar om gulliga katter, vardagsbekymmer och glädjande och upplyftande inslag. Om valet står mellan korruption i kommunhuset och en katt som kan sjunga så prioriteras det som man anser vara viktigast och mest angeläget, trots att merparten av läsarna skulle uppskatta den sjungande katten mer.

Lokaljournalistik kan vara mycket spännande och berörande. Inte minst rapporteringen kring det politiska arbetet. Ingen fråga är för liten egentligen. Debatten kring berörande ämnen försvinner och yttrar sig via social media istället. Papperstidningar i all ära, men de flesta läser numera sina nyheter digitalt och det vore inte fel med en levande webbsida som är aktuell, tar upp både små och stora saker som berör människorna som bor i det aktuella området.

Det tåls att funderas vidare på hur den lokala nyhetsrapporteringen egentligen skall gå till.  Jan Helin, tidigare chefredaktör på Aftonbladet beröde det i en krönika för ett par år sedan. En kommentar som är ganska intressant och en del läsare uppfattade som lite syrlig eftersom Hoforsbloggen nämndes:

daniel-johansson

Men så uppfattar inte jag den. Tvärtom så stärker den ju bara uppfattningen att det är vi kommuninvånare som i första hand måste berätta om våra liv i kommunen. Vi är var och en ambassadörer för kommunen. Med en lokal redaktion som förstärkte våra röster skulle bilden som förvisso har bleknat, men ändå finns kvar, att Hofors kommun tvärtom emot alla påståenden, är en fantastisk kommun att  leva i.

Jag har flera gånger fått förfrågan om Hoforsbloggen inte skulle kunna utvecklas till en lokal tidning. Intressant tanke, men eftersom jag är partipolitiskt engagerad, så känns det inte aktuellt i dagsläget. Hur man än vänder och vridet på det skulle det uppfattas som ”Hoforspartiets tidning”. Jag har dock gått och funderat ett tag på hur man skulle kunna utveckla bloggandet och haft diskussioner med människor som bedriver bloggar med lokal inriktning på andra håll i landet. Där har man tonat ner det personliga och istället  ägnar sig åt rent informationsbundet innehåll kopplat till nyheter i media och marknadsföring för det lokala föreningslivet och arrangemang. Jag skulle kunna tänka mig ett mellanting och studerar just nu ett projekt i USA där man ger människor en offentlig röst på ett fantastiskt sätt. Exakt i vilken form får vi återkomma till senare.

Tills vidare får vi följa utvecklingen med den lokala journalistiken, och hoppas att man inser att det fortfarande går att vända tillbaka, och skapa en personligare kontakt med sina läsare. Jag tror inte vi är redo för tidningsdöden riktigt än.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *