Hoforsbloggens Nyårskrönika 2016

Traditionsenligt så blir det alltså en nyårskrönika även i år på Hoforsbloggen. Den sjätte i ordningen faktiskt. 2016 har varit ett mycket innehållsrikt år och när jag går igenom det månad för månad väcks många minnen till liv igen. Tänk att ett år kan gå så fort men samtidigt kännas som att det var evigheter sedan som saker skedde. Men vi kör väl igång och rotar i det förflutna och förhoppningsvis väcks det minnen även hos er läsare.

Januari:

Året inleddes med vad som kanske var tänkt som en skandal av internationellt mått, men som föll ganska platt. Ishockeyprofilen, men numera även lokalpolitikern Mathias Strand, begav sig hem till Europas siste diktator och spelade lite hockey.

En större flopp blev det dock av Burger Kings etablering i Hofors där vi i början på året, som vanligt, fortfarande väntade och väntade, utan nya besked. ”Det är på gång” har det sedan sagts hela året, men de lokala tidningarna var kritiska. Om det blir av under 2017 återstår att se.

Januari innehöll förändringar av stora och små mått. Den nyöppnade vinylbutiken slog igen och ICA-Per lämnade Hofors för nya uppdrag. Hoforsbor syntes i TV4 och vi fick en ny kommunchef i Mimmi Abramsson. Den förre kommunchefen blev ”Senior Adviser” och prognosen säger att han blir kvar i kommunens tjänst till april 2017.

Februari:

I början av februari så brann den gamla klädbutiken på Skolgatan. Det sades att det rörde sig om mordbrand, men någon uppföljning på dramat känner jag inte till.

Det uppstod också en het debatt om badhuset i Hofors som verkligen engagerade Hoforsborna på mindre bra sätt, och fick Hoforshallen att använda sociala medier för att förklara sin inställning.

Februari var också en kamp på kniveggen för vårt hockeylag, Hofors HC att behålla sin plats i Division 2. Dåvarande coachen Johan Kämpe sade att det var ”hörntänder och individuell skicklighet” som skulle komma att avgöra slutresultatet.

Februari kom också att handla om stenkastning och ett bombdåd mot den fd lokalpolitikern Micke Ohlsson.

Mars:

I mars började debatten om en blivande storregion och arbetet med att renovera ishallen till modern standard satte fart.

Mars innehöll även lite av en besvikelse när det gällde tidigare hot som riktats mot bloggen. Beskedet att förundersökningen lades ner kom, och detta trots att bollen låg på straffpunkten och målvakten inte ens fanns i målet. Det hörde på något sätt samman med att polismyndigheten senare under året benämndes som en organisation i kris och fritt fall på det nationella planet.

I Hofors uppmärksammades en lokal hjälte  i form av Melvin som var på väg hem från skolan när han och hans kamrat uppmärksammade en äldre man i nöd. En undulat hamnade på villovägar, och Madeleine Bäcks roman ”Vattnet drar” fick spännande recensioner, där handlingen utspelas i trakterna av vår kommun.

Tråkiga nyheter kom när det meddelades att anrika Bäckströms gick i konkurs. De positiva nyheterna om att hälsocentralen i Hofors äntligen kommit på fötter igen fick mig att byta tillbaka till den centralt belägna hälsocentralen, ett byte som skulle visa sig vara ett misstag senare under året. På det positiva planet meddelades det att Enerco skulle bli det nya stora bolaget som tog över Bäckströms och räddade dagen. En rekordtidig golfpremiär i Hofors annonserades.

April:

För första gången i världshistorien så skrevs Hoforsbloggen in i litteraturens värld genom att omnämnas i de lokala författarna Annika & Vera Ahlverströms rykande färska roman ”Lustjakt” där även en äldre sann historia vävts in i spänningen.

Om golfpremiären var tidig, så var fiskepremiären minst lika efterlängtad och tidig.

Det visade sig också varför vi i kommunen Hofors har ett rikt och initiativrikt föreningsliv. Lottningen inför den traditionella handbollsturneringen Orken, var något utöver det vanliga.

Statistik visade också att vi Hoforsbor var bäst i länet på att panta, och under sletskedet av året så bekräftades detta med all sans och vett under Musikhjälpen som ni kanske vet. Mer nedslående var det att kommunen inte ens förstått värdet av att synas i viktiga sammanhang som när Sveriges Friluftskommuner rankades. Det har blivit allt ”viktigare” att synas på topplistorna i olika sammanhang, men i just sådana här rankningar betydligt viktigare för utveckling av besöksnäringen.

Swedbank som sedan en tid inte bara slutat att hantera pengar, slutade dessutom att förvara värdesaker några år tidigare, och bankfacken försvann också.

Ut med det gamla, in med det nya och lanseringen av kommunens nya platsvarumärke blev lite av en succe.

Nytt på musikhimlen lokalt blev definitivt Mats Nydahl som visade oanade talanger. På blogghimlen så dök det upp en sällsynt fin hyllning till vår trakt när Steve skildrade ett spännande besök.  April månad kändes som en nystart på många sätt och vis, plötsligt dök det upp människor som började marknadsföra kommunen på sina egna sätt, Micke & Lumpa kanske på de mest extrema sättet. Värt att nämna även de äldre som satt Hofors på kartan tidigare, Göte Nordin kom på besök med sin maskin ”Eleganten”.

Maj:

I maj uppmärksammades även Linus Andersson i media, kanske okänd för den äldre generationen, men en storstjärna i de yngres ögon. En kanske ännu större doldis med sina rötter i Hofors som också hamnade i strålkastarljuset var riksdagsledamoten som inte gick till sitt arbete utan stannade hemma med fullt arvode, Margareta Larsson som tillika är Sverigedemokraternas partiledares svärmor.

Att det finns en enorm vilja att göra trevliga saker i kommunen, och i synnerhet för andra visade även initiativet till fordonsträffar i Edsken. Varje torsdag har man under sommaren träffats, fikat och kikat på varandras olika fordonstyper. Men i takt med att invånarna själva visar initiativ så försämras samhällsservicen med bank och i synnerhet post. Aldrig tidigare hade så mycket kritik riktats mot Postens organisationsförändringar och som medfört en hel del krångel, inte bara lokalt.

Men det finns vilja och visioner för Hofors kommun. Vad det exakt utmynnar i återstår att se, men ambitionen går det inte att ta miste på.

Inför skolavslutningen kom en vädjan från skolpersonalen vid Lillåskolan som skapade en hel del diskussioner. Naturligtvis med de godaste intentionerna, men som tolkades på flera sätt.

2016 kommer antagligen gå till historien som invånarnas eget år. Allt makalöst man fått se människor ta tag i och utföra på egen hand utan inblandning från kommunen saknar nog motstycke åtminstone sedan jag själv återvände 2009. Lysande exempel på detta.

Ännu ett:

Maj blev också en milstolpe i Hoforspartiets historia. Även om uppdraget i sig saknar politisk koppling, så var det en ära att få utse två nya vigselförrättare från partiet, Monika Modén och Annika Ahlverström.

Som avslutning på maj presenterades deltagarna i Hofors Grillmästare som skulle gå av stapeln för andra året i rad. Under Bessemerfesten som för första året arrangerades av den nybildade marknadsgruppen, kunde kommuninvånarna njuta av allehanda nöjen och upplevelser. Men i Hofors Grillmästare blev det tronskifte och den regerande mästaren Daniel Sköld besegrades av Diana Sahlén.

Sevärt från festen i övrigt var Micke & Lumpas upplevelser i karusellen och rapporten från just Grillmästartävlingen. Nytt för året var en musiktävling med högst lokal anknytning under namnet ”Kan det bli så mycket värre?” En hel del festliga inslag, men det kom också bli lite av en snackis efteråt om hur somliga artister uppträdde på scenen. Ett sammandrag finns i denna video:

Juni innehöll för övrigt en sammanställning av romaner med anknytning till kommunen, och inte mindre än tre stycken rysliga historier hade producerats till årets mitt, lagom till semestertider. Hoforsrocken gick av stapeln, och hemflyttade Fika-Fredrik testade nya grepp.

Hofors gjorde skäl för benämningen ”Idrottskommunen” när Modo meddelade att man skulle förlägga ett träningsläger i vår ishall. Sedan dess har det fd elitserielaget stannat till för ispass vid flera tillfällen när de varit på resande fot i Allsvenskans seriespel.

Juli:

Jag själv fick ingen semester under sommaren. Istället spenderade jag en intressant tid på Rörverket i Hofors och mitt stora loppisintresse fick många gånger ske på nätet. Föga andade nog någon att just det där klippet skulle visa sig vara av världsintresse.

I juli spreds dessutom ryktet att något särskilt intressant höll på att ske i kommunen. Ett TV-Team syntes intervjua kommuninvånare. Vad kunde detta månne vara?  

Kanot-SM arrangerades vid Tolven, och där slog veteranen Per Lundh till med SM-silver i veteranklassen och visade att formen var lika vass som i OS 1980. Min egen form var inte på topp när Slaget om Hyen utspelades,

Överlag var det ingen höjdardag för fiskefångst, men det visade att intresset för tävlingar av det här slaget har stor potential i vår kommun. Till 2017 års tävling finns det förhoppningar om ett fördubblat antal tävlande och kanske även en del kringarrangemang som tilltalar både besökande och deltagare.

På tal om just tävlingar så gick ju OS i Rio av stapeln. Frida Andersen och hästen Herta skrällde till och förhoppningarna var höga på vårt eget OS-hopp. Tyvärr fick OS-äventyret ett snöpligt slut då Herta blev skadad, men för kommuninvånarna i Hofors hade hon lika gärna kunnat belönats med ett guld för sin insats, inte minst för stoltheten merparten kände över Frida och Hertas insats.

Ja loppisklippet jag nyss nämnde blev ju en världssensation när jag i ett infall bestämde mig för att se efter vad det var som skramlade inuti ett av föremålen.

Det orsakade en hel del uppståndelse och plötsligt så fann jag mig själv ha satt Hofors inte bara på Sverigekartan, utan även världskartan i samlarkretsar.

Ungefär samtidigt så fick jag även förmånen att läsa Fika-Fredriks egen bok när ett exemplar skickades till mig.

I augusti hände också något mer anmärkningsvärt. Skrotbilen som stått och irriterat både invånare och förbipasserande nämndes i bloggen och kort därefter så var den puts väck.

September:

I september dök det upp nyheter om en förestående höstfest.

Här ska vi vara så pass ärliga och erkänna att höstkalaset i grunden var ett hafsverk enbart producerat för att film-teamet skulle få sin ”grande finale” i TV-dokumentären som nu avslöjats vara uppdelat på fyra gånger en timme och skall sändas på SVT med start den 12 januari. Om den blir årligen återkommande är tveksamt, men om man från produktionsbolagets sida brytt sig om att närvara under sommaren i kommunen så hade man haft mer material än man kunnat önska sig när flera fina evenemang gick av stapeln men produktionsbolaget lyste med sin frånvaro trots löften om att ”skildra kommunen med värme” och på ett ärligt sätt.

I samband med festen så bestämdes det även att årets Kultur- och Fritidsstipendium skulle delas ut.  Som ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott var det glädjande att få tilldela Hofors Kanotklubb både ära och pris efter ett mycket uppmärksammat arrangemang under sommaren.

Det började även synas tydligt att i Hofors rivs det inte bara bostäder, dom tiderna är passerade och trygghetsboendet på Centralgatan 5 är ett tydligt exempel.

September var ingen bra månad för lokalpolitiken. I media nästan förlöjligades kommunen i sitt värdegrundsarbete där en faktura med ”trollkonster” plötsligt dök upp i media. Begreppet att tänka med ryggraden, i synnerhet slutet av den myntades, och i en filmad intervju syntes kommunalrådet Marie-Louise Dangardt göra kanske sitt värsta framträdande någonsin när det gällde media.  Kommunalrådet krävde att hela intervjun skulle läggas upp oredigerad igen, men den gav ingen rättelse, snarare blev det ännu märkligare och det syntes tydligt att filmklippet inte alls var oredigerat. Men som många gånger förr blåser stormvindarna över och människor glömmer, och den stora nyheten i september var spekulationerna om just kommunalrådets framtid.

Slutet av september blev det diskussioner om ett nytt ridhus i kommunen när ett medborgarförslag lämnades in och beslutades att utredas.

Personligen tycker jag det här är jättebra även om jag kan ha vissa invändningar emot hur mycket en förstudie egentligen kan kosta. Men ridklubben är i stort behov av bättre faciliteter och det möjliggör en ökad idrottsturism på sikt vilket i sig är bra för kommunen. Det återstår att se när ett slutligt beslut kommer att fattas, men bollen är i rullning.

Oktober:

I oktober skrevs kanske det mest uppmärksammade inlägget på Hoforsbloggen. Jag ville göra gällande att den beryktade Gysingevargen i själva verket tillhörde vår egen kommun och följdaktligen borde omnämnas som Mördarvargen från Hofors i framtiden.

Man skall inte underskatta det symboliska värdet av även skräckinjagande saker när det kommer till marknadsföring. Diskussionerna och återkopplingen som jag fick från dessa inlägg visade att människor i kommunen är ganska lokalpatriotiska och att man saknat ett forum för lokalhistoria i kommunen. Kommunens nya hemsida gjorde ett ordentligt lyft med sin julkalender i december, och förhoppningsvis kan man fortsätta att lyfta fram vår historia lika mycket som de mer dagsaktuella händelserna.

I oktober testade jag att återge det politiska livet i serieform.

En del uppskattade tilltaget, andra tyckte att det var aningen grovt. Man bör ju testa allt åtminstone en gång i livet, men just serieformatet bör väl funderas både en och två gånger över.

Hofors klättrade enligt vissa mätningar i skolrankningen,  ytterligare något som kan vara rent historiskt inträffade när kommunen började kommunicera med sina invånare via social media för vad jag tror var första gången. Det blev även klart att det dåvarande kommunalrådet skulle gå vidare till regionen och en efterträdare skulle utses. Spekulationerna var många, men det var Linda-Marie Anttila som föreslogs bli nytt kommunalråd.

November:

November var lite av en lugn månad detta år. Även om Hoforsbloggen fortsatte att leverera lite vardagsreflektioner, så uteblev de riktigt stora nyheterna. Månaden får helt enkelt gå till historien som händelsefattig förutom vissa saker värda att nämna. Det blev en nyhet att ett Science-Center övervägs i Hofors, ny vandalism vid Hagaskolan, tre gånger på kort tid, och spekulationer om medias förestående död. Bara någon dag efter inlägget startade de lokala tidningar ett nytt grepp med plusartiklar, och jag misstänker att det snarare kommer att skynda på en process till förlustsiffror än att bli den nytändning som krävs för lokaltidningarna. 2017 kommer att bli ett spännande mediaår helt enkelt.

December:

I skarven november/december deltog jag i en tvådagars utbilding i jämställdhet och jämlikhetsarbete.Kanske det mest spännande som jag upplevt som fritidspolitiker sedan ”karriären” inleddes. Det var absolut inga nyheter som lärdes ut, men det sammanfattade hur dåligt vi egentligen tänker och arbetar med jämställdhet. Jag kan absolut se hur diskussionerna som fördes kan föra kommunen framåt och bidra till ökad medvetenhet och ett bättre och effektivare arbete.

December kommer i övrigt att finnas i invånarnas och landets medborgares minne för något helt makalöst. Ett privat initiativ som växte till en anda och en rörelse av total givmildhet. Naturligtvis är det Marita Söderströms initiativ till insamlingen för Musikhjälpen under parollen ”Med kärlek från Hofors”. Över 1.2 miljoner samlades in och rekordet för en enskild elektronisk insamlingsbössa slogs två gånger om. Det går knappt idag sammanfatta denna galna period som enade kommunens invånare till stordåd, och under denna länk finns många av de mediainslag som gav Hofors kommun god exponering för hundratals miljoner kronor.

Som förutspått hamnade kommunen i en form av posttraumatiskt situation efteråt. Människor ville hjälpa, dra igång saker, samlas för att samla, sträcka ut händer till behövande. Visa den där kärleken som Hofors blev kända för under december i hela landet. Initiativtagaren själv kommer att ta det lite lugnt och begrunda sin folkrörelse och senare bestämma i vilken form den kan fortsätta. Men en sak är då säker, blir inte Marita Söderström utsedd till Årets Eldsjäl 2016, kommer det att orsaka upplopp i kommunen.

Det återstår ett par dagar av december, men med detta avrundar jag Hoforsbloggens redovisning av höjdpunkter för 2016. Jag har säkert glömt hälften av allt som skulle ha lyfts fram men vi kommer att gå in i 2017 med stärkt självförtroende, en okuvlig vilja och om produktionsbolaget håller fast vid sitt löfte att spegla Hofors med värme och omtanke, få en flygande start på året genom TV-dokumentären. Jag hoppas att jag om ett år har nöjet att försöka sammanfatta det kanske mest händelserika året i modern historia för kommunen. Gott nytt år!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *