En Studie I Lokalpolitikens Baksida

Jag har alltid hävdat att jag är en ganska ofrivillig politiker. Det är mest slumpen som medförde att jag hamnade där jag är idag och tro mig, det har jag frekvent ifrågasatt inom mig själv. Men det var ju så, en kastad handske skall ju plockas upp förr eller senare, och att det gick från en blogg till ett politiskt parti var den legendariska meningen ”Men sluta och gnäll och gör något själv då”. Sagt och gjort, och resultatet vet ni vid det här laget. Hoforspartiet blev kommunens näststörsta i valet 2014, och sedan dess har det handlat om ganska positiva upplevelser och en förändring av den synen jag hade innan på våra politiker, merparten till det bättre. Jag har tyckt att till exempel Socialdemokraterna bestått av drivna och skickliga företrädare i flera fall, i synnerhet det dårvarande kommunalrådet Marie-Louise Dangardt som jag haft en del åsikter om innan, uteslutande från mediabilden där hon inte framstått som den sympatiska och varma person jag lärde känna i politikens värld. För så är det, det finns en bild i media och en annan i verkligheten, det går inte att fånga upp vare sig ett beslut eller en rättvis bild av personerna bakom det enbart genom några textrader i en tidning. Det har jag verkligen fått lära mig och tagit till mig. Man skall alltid vara villig att erkänna när man misstagit sig eller begått något fel.

Så varför nu denna rubrik och den långa inledningen? Ja den senaste veckan så har jag tagit mig lite för pannan över var vi hamnat i det politiska Hofors. Det har förvisso varit en lite hånfull ton i sociala medier emellanåt, men just denna vecka blev det så påtagligt hur en händelsekedja kan utvecklas, och hur man tolkar den är upp till var och en som studerar den utifrån. Här är dock min syn på saken.

I tisdags den 31 januari var det sammanträde i kommunstyrelsen (KS). Jag kunde inte närvara personligen på grund av andra åtaganden, så min ersättare och partikamrat Anne Persson gick in som ledamot i mitt ställe. Ärendena var jag väl bekant med eftersom de passerat kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) två veckor tidigare, 17 januari.Det var inga direkta tvistefrågor på agendan den gången, Folket Hus ville ha ett förskott på sitt bidrag för att driva verksamheten, vilket kändes lite konstigt och frågan återremitterades eftersom det fanns flera tveksamheter att det gick korrekt till. Bland annat Socialdemokraternas ledamot Torbjörn Jansson uttryckte tvivel att det var rätt enligt regelverket och jag och Moderaternas Ziita Eriksson yrkade på återremissen. På agendan dök punkten 13, ”Svar på remiss ”Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78)”. Ett remissvar som inte efterfrågats av Hofors, men som Xamuel Gonzales Westling på ”löst” uppdrag av KSAU, föfattat ett svar till ur en mycket tydlig Vänsterpartistisk skildring. Här rök Ziita Eriksson (M) och Xamuel Gonzales Westling (V) ihop rejält i en ideologisk strid. Kanske den mest hetlevrade diskussion jag upplevt som fritidspolitiker. Båda är mycket skickliga debattörer och lika ideologiskt övertygade om sin politik. Verkligen plus- och minuspoler kunde man konstatera. Kontentan blev att ärendet skulle skickas vidare till KS utan tyckande av KSAU. Och där befann sig alltså de församlade politikerna i tisdags när frågan åter kom upp på bordet.

För mig är det ren hörsägen vad som skedde, men det var tydligen en infekterad fråga där en samlad opposition inte ville erkänna Vänsterpartiets svar som kommunens svar på remissen ingen hade begärt att få. S och V röstade för, M, C, L, SD och HOP emot eller reserverade sig i frågan. Det här fick Xamuel Gonzales Westling att under mötet plocka fram sin mobiltelefon och knappra in följande statusuppdateringar på sin öppna Facebook.

Debatten i kommunstyrelsen stannade alltså inte i rummet tills den var klar utan delades friskt på social media.

Han fortsatte vidare med att ganska hånfullt göra narr av Ioan Paris (SD), som har språksvårigheter när han skall uttrycka sig.Man måste lyssna lite extra till vad han säger helt enkelt.

Någonstans fram hit har jag personligen haft lite överseende över det politiska spelet och hur man uttrycker sig om motståndarsidan. Men i och med att jag själv deltagit i kommunens värdegrundsarbete så var jag kanske naiv och trodde att syftet med att politikerna också var involverad i arbetet, så skulle vi uppträda lite mer anständigt emot varandra. Som bekant så har ni kanske hört sägas att ”Hoforsbloggen är inte så kul längre, för det är bara trevliga saker som skrivs numera.” Ja jag har försökt att hålla mig på min kant även om det kliat brutalt mycket i den fria skaparglädjen att uttrycka mig om åsikter, hur människor verkligen beter sig i politikens värld. Men just denna vecka och med Xamuels inlägg så fick jag ett lite snedare leende än vanligt. Kanske är det min egen mognad som medfört att jag inte fann något som helst underhållande i att håna en annan politiker på detta sätt, kanske för att jag lärt känna Ioan som en ganska glad, och hyvens kille. Det var inte okej. Men jag teg. Tänkte att visst det där är eran ensak och jag var inte ens på mötet så jag skall inte försöka återge det hela i skriven form. Dagen efter kom nästa utspel, lika ivrigt påhejat av majoritetspolitiker som de tidgare, bland annat Marie-Louise Dangardt som numera är en ledamot i kommunfullmäktige (KF) smat Daniel Johansson ordförande i BUN och en rad andra kända namn från politikens värld.

Under gårdagen när Moderaterna och SD inte nappat på provokationerna i någon större utsträckning, mer än en kort detbatt under berörda inlägg på deras Facebooksida, så vändes blicken från den framträdande Vänsterpartisten mot Hoforspartiet och Kent Andersson.

Mycket riktigt så står det på vår hemsida under punkten Vård och omsorg, att ”Hoforspartiet vill ge äldreomsorgen och den personliga assistansen möjligheter att skapa en trygg och harmonisk miljö, bra boenden, bra mat och möjligheter till aktiviteter även på ålderns höst. Vi säger nej till vinstdrivande företag i den här sektorn och ja till värdighet.” Reservationen i KS handlade enbart om tveksamheter att Vänsterpartiet skulle föra hela kommunens talan sett ur deras egen ideologi och deras eget perspektiv. Nu var det plötsligt en större och mer provocerande fråga där Hoforspartiet skulle ha svikit sina ideal.På tal om just ideologier så kan det nämnas att inte en enda rad skrevs av någon Vänsterpartist när de i BUN ställde sig smått positivt till att låta en vinstdrivande skola komma till kommunen och idka gymnasieverksamhet. Inte en enda, och där kan man ju verkligen snack om ett bryta mot sina egen ideologi. Vad gäller löften så håller vi fortfarande vart enda ett i den mån vi haft utrymme att påverka. Många gånger har jag tyckt att det varit rent fantastiskt att vare sig den samlade oppositionen eller majoriteten haft några större avvikande åsikter om hur kommunen skall skötas och hur den skall gå framåt. Få kommuner unnat misstänker jag. Skall man tro Vänsterpartiets företrädare Xamuel Gonzales Westling, så beror det på att S+Vs politik är så bra att alla anammar den. Själv ser jag det mer som att de fört en rimlig politik som varit bra för Hofors kommun i dessa frågor och varför bråka om de ändå går åt rätt håll.

Nåväl, i det här läget så snubblade jag över ett Tweet på Marie-Louise Dangardts profil, där jag fann något mycket humoristiskt. Vad hon egentligen menade och hur det framstod för andra är också en tolkningsfråga. Det är svårt att nyttja smileys på rätt sätt.Jag medger att det var barnsligt naivit, men jag visste ju att det skulle glädja någon med lite politisk satir, och det verkade ju denna vecka vara helt inne. Kanske inte i samma nivå som den gode Xamuels, men visst ska man väl kunna retas lite om det är på det viset.

Min lördag började strax före klockan sju med sedvanlig hundpromenad, följandet av diverse debatter, läste tidningar, käkade frukost och satt som bäst med att formulera en text i ämnet ”Det naturliga urvalet” när det plötsligt plingade till i min mobiltelefon.

Det är alltså Marie-Louise Dangardt som är de gula fälten och mina de blå i den konversation som sedan utspelades via SMS, ni får själva läsa och bedöma hur vi två ser på saken med att någon av mina ”bekanta” på Facebook tog en printscreen och skickade till det fd kommunalrådet.

Där ser man bland annat den förre vänsterledaren Lars Ohlys gillande (det är lite stort) men även en lista där flera kända namn från vår egen politiska arena finns med. Ett ”gillande” på Facebook är ungefär som ”Jag håller med i vad du säger” eller kan illustreras med några olika former av smileys som uttrycker att man är arg, ledsen, älskar eller finner det tokroligt. Jag menar alltså att det är otroligt korkat att man kan visa sin avsky eller sitt gillande för påstådda saker, men inte själv tåla lite ironi, sarkasm och humor.Dessutom gillade jag inte alls undertonen att det finns ”spioner” som följer mig på Facebook och rapporterar det till Marie-Louise Dangardt som om det skulle vara någon hemlighet. Hallå, det är Facebook inte ett slutet sällskap av ordensbröder…

Hela konversationen i ett svep utan några ”klipp” mer än dom som krävs för att återge konversationen alltså. Om någon betvivlar det så kan ni kontakta mig så får ni se det direkt i mobilen. Jag räknar kallt med att säkerligen ett antal av min vänlista på 421 personer rapporterar alla eventuella brister, fel eller annat vidare som jag uttrycker via Facebook.Facebook precis som Twitter är lite av ”låtsasland”, ungefär som den här TV-serien om Hofors som gått på SVT är, allt är inte vad det ser ut att vara. Men precis som med TV-serien har många en tendens att leva efter den outtalade sanningen att ”Finns det på Facebook så är det sant”. Därför lite förvånande, men samtidigt roande att kontaktas av det fd kommunalrådet i frågan. Det är tydlig skillnad på vem som skriver och vad. Jag återgav bara vad hon själv skrivit med min tolkning att det fanns en viss besvikelse att tåget inte gick på grund av att det fanns människor på spåret. Men det kanske rör sig om det numera riksbekanta uttrycket att ”tänka med slutet på ryggraden”. Min tolkning är att hennes SMS på något sätt skulle skrämma mig till tystnad bara för att det råkade handla om en ledande Socialdemokrat, att jag ständigt övervakas och att jag skall akta mig för vad jag publicerar på lekstugan som den sociala median utgör. Sen vet jag ju faktiskt inte hur dialogen mellan den som skickade den där kopian till henne och henne gick. Jag gissar på att det kanske överdrevs i sitt sammanhang, för personen i fråga lär inte ha sin ryggrad kvar att stoltsera med och erkänna att ”Jo det var jag som gjorde det”. Det får man leva med, vänner på Facebook och vänner i riktiga livet är en total skillnad om man nu inte visste det.

Varför visar jag nu upp hela det här fåneriet då? Jo jag vill visa alla våra väljare att så här fungerar det i lokalplitikens värld. Jag har massor av dråpliga exempel sparade eftersom jag någon gång kommer att sammanfatta mina upplevelser av det här i skriftlig form. Men det räcker nog kanske bara med denna lilla incident för att visa hur det är. Visst det kanske får sina konsekvenser för hur klimatet mellan politikerna blir i framtiden nu. Sura, tvära och den där välkända utfrysningsmetoden när man inte flyter med strömmen istället för att simma emot den. Men det skiter jag fullständigt i. Enda anledningen till att jag engagerade mig i politiken var för att jag hörde såna här historier hela tiden av kommunalt anställda, politiker på fel sida, som alla vittnade om att det fanns en maktfullkomlighet att försöka styra där man inte har något mandat att styra, i människors åsikter eller uppförande. Jag trodde ha motbevisat mig själv, men ingalunda, det här är så jävla Samtidigt i Hofors som det kan bli. Krokodiltårarna om att hon bara ska svälja mina inlägg kanske omvärderas nu när hon själv kan se hela kedjan till hur det ledde fram till det här. Ni bemöts med den respekt ni ger.

11 thoughts on “En Studie I Lokalpolitikens Baksida

  1. Vänsterpartist, vilket skämt, lyfter man på locket hoppar det upp en äkta Kommunist. Media har jag slutat lita på. Med en nästintill 100% personal som sympatiserar med V eller MP kan inte varken SR eller SVT kallas ”Public Service”. Allt vinklas. Även CNN har spårat ur helt. Nu gäller Fox News, om du ska få någorlunda rätt uppfattning!

  2. Kan inte annat än att stämma in i Peters synpunkter och jag kommer med en längre kommentar om mina erfarenheter här när jag samlat alla intryck jag fått under 12.5 år som politiker i opposition och 45 år som egen företagare i kommunen. Tyvärr har utvecklingen gått till den nivån att det hämmar utvecklingen i vår kommun som har alla förutsättningar men tyvärr så bromsas den av dagens sandlåda i politiken En del kommer att tycka att jag tar på mig offerkoftan men oavsett så är det min uppfattning som jag kommer att förmedla.

  3. Det är alltid lika spännande att läsa dina inlägg Peter. Jag hoppas verkligen att du ursäktar mig om jag säger att jag på allvar aldrig menat att såra någon enskild person. Det jag skriver på Facebook är mer än ofta just politik och politiska kommentarer. Det är precis som du skriver ett väldigt offentligt forum och därför är jag naturligtvis sparsam med vad jag delar med mig om mitt privatliv. Jag använder alltså Facebook som ett verktyg för att kommunicera politik (klarar inte av twitter, jag är lite som du, skriver gärna långt).
    *
    Hur som helst, vad gäller ditt långa, arga, sofistikerade inlägg, så kommer här ett långt svar i hövlig ton. På mötet du återger, den 17 januari, stämmer det förvisso att Torbjörn Jansson ifrågasatte om kommunen överhuvudtaget får lov att lämna remissyttrande utan att vara direkt tillfrågad. Det är förmodligen inte ett tvivel han hyser längre. För att vara tydlig är det bäst att också hänvisa till vår lagstiftande församling och vad den säger i frågan: http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-uppgifter/beslutar-om-lagar/
    ”Utredningen på remiss
    Efter att en utredning har lämnat betänkandet skickar regeringen det till berörda myndigheter, organisationer och kommuner för att höra vad de tycker om förslagen. Det kallas att remittera ärendet eller att skicka det på remiss.
    Alla, även privatpersoner, har möjlighet att få utredningen och lämna synpunkter på förslagen. Ofta vill representanter från olika intresseorganisationer lägga fram sina åsikter öga mot öga med någon från regeringen. Då kan man uppvakta regeringen.
    De som ska svara på remissen har oftast minst tre månader på sig. Deras svar ska som regel vara skriftliga. Då kan alla ta del av svaren.”
    Jag tror att det är ganska tydligt i och med den här formuleringen vad som gäller. Det var alltså vad Torbjörn Jansson hyste tvivel inför, att KSAU dessutom lämnade ärendet utan eget yttrande berodde på att vi ville låta fler få ta ställning till innehållet innan det slutgiltigt fastställdes, ett beslut som du var med och fattade. Det var dessutom ditt yrkande om att vi skulle hantera det på det viset, vilket framgår av protokollet. Någon återremiss begärdes aldrig av någon.
    *
    Så kommer vi då till den 31 januari, två veckor har förflutit (dvs gott om tid att hinna läsa igenom huvuddragen av välfärdsutredningen) och vi samlar oss till möte. Jag fick berättat för mig att oppositionspartierna samlades i pausen och att bland annat ord som ”socialister” med upprört tonfall fälldes från den gruppen. Jag tyckte naturligtvis att det var ganska lustigt, jag är ju socialist, så jag förstod inte egentligen varför det skulle vara ett skällsord. Jag skrev en kommentar som berörde det på Facebook. Då hade dock inte frågan dykt upp ännu om just remissyttrandet, det var andra frågor före på dagordningen.
    Dagen flöt på och till slut nådde vi ärendet om yttrande på remiss, dagordningspunkt tretton. Ordet begärdes från oppositionen som ifrågasatte varför kommunen skulle svara, det ifrågasattes om jag verkligen hade fått ett uppdrag av gamla kommunalrådet (som om det egentligen spelade någon roll, alla ledamöter i en nämnd har initiativrätt och jag hade kunnat skriva vad som helst och väcka ett ärende om jag ville), slutligen ifrågasattes innehållet i yttrandet. Jag behöver kanske inte, och kan inte heller, återge diskussionen i sin helhet. Kontentan var dok att majoriteten bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställde sig för yttrandet och oppositionen samlad var emot. Jag försökte faktiskt få svar från oppositionen varför det var så himla viktigt att säga nej till ett förslag som majoriteten av svenska folket trots allt är för, nämligen att vinstjakten i välfärden ska bort. Det var nämligen det som hela yttrandet egentligen handlade om. Sen fanns det synpunkter på vissa förslag som utredningen gjort, där det ifrågasattes om förslagen verkligen skulle uppnå syftet att just begränsa vinstjakten. Svårare än så var det inte.
    Sverigedemokraternas ersättare i kommunstyrelsen, Ioan Paris, sa då något som ansåg väldigt lustigt. Du har ju lagt in en skärmdump av det inlägget i din text, så jag behöver inte återupprepa. Jag kan dock säga att det knappast handlade om språkförbistringar, utan det jag återgett var exakt vad han syftade på. Jag anser att det är ganska lustigt, men samtidigt skrämmande, att någon som är förtroendevald i en demokratisk församling, saknar sådan fullständig kunskap om vad demokrati faktiskt innebär. Han är dessutom representant för fjärde största partiet i kommunen (tredje i riket), man borde kunna förvänta sig att den kunskapen då finns. Jag har blivit citerad för mindre klavertramp än så.
    *
    Vi har kvar att kommentera din skärmdump på mitt inlägg om att jag blev kallad kryptokommunist också. Jag vet faktiskt inte varför den skulle vara graverande för min del, jag återgav vad som sades om mig. Jag tycker att det var ganska otrevligt faktiskt, det är väl snarare den person som fällde uttalandet som borde skämmas. Så var dock inte fallet. Efter mötet kom samma person fram och sa glatt; ”visst var det ett roligt epitet jag gav dig?” Jag är dock glad att du lyfter upp den, det bevisar trots allt lite av hur diskussionerna gick under mötet.
    *
    Vi kommer till skärmdumpen där jag skriver att ”Moderaterna i Hofors blev ledsna i ögat igår” följt av en skratt-smiley. Det medger jag att det ser fruktansvärt fult ut. Men samtidigt måste jag ju säga att skärmdumpen är lyft ur sitt sammanhang, då den faktiskt var en kommentar till en delning av Moderaternas egen statusuppdatering på sin facebooksida. Det inlägget uttrycker faktiskt nästan sorg, åtminstone ledsamhet. Eftersom inlägget handlade om just debatten i KS kunde jag inte tycka annat än att det var fruktansvärt kul. I sammanhanget är det uppenbart att jag syftar till den texten, inte något annat. Jag kan inte se problemet i den kommentaren, annat än om den är ryckt ur sitt sammanhang, då den naturligtvis är gräslig.
    *
    Slutligen då, den sista skärmdumpen. Den där jag på ett fullkomligt normalt sätt frågar hur det kan komma sig att Hoforspartiet gjort det ställningstagande som ni har gjort. Remissyttrandet handlade om att säga att vinstutredningen hade rätt i det att vinstjakten i välfärden måste bort, något som ni skrivit i ert partiprogram. Jag anser att det är en fullt rimlig fråga att ställa, uppenbarligen ansåg fler det. Möjligtvis var det fel av mig att ställa frågan enbart till Kent Andersson, men jag kunde liksom inte tagga någon annan i Hoforspartiet eftersom era namn inte dök upp i telefonen (du och jag är ju inte ens vänner på Facebook för övrigt). Kent är ju dock ledamot i kommunfullmäktige och borde kunna svara, så jag chansade. Jag fick ett svar, som var mindre trevligt.
    *
    Jag hoppas för övrigt att du har en bra dag. 🙂

  4. Hej Xamuel, anledningen till att samtliga skärmdumpar, inklusive det om ”kryptonitkommunisten” finns med är för att jag ville visa att det sägs saker från alla håll, mest som i jämförelse med Majas tweet som faktiskt var ganska roligt och tolkningsbart på flera sätt. Men tyvärr så är det så här vi beter oss och jag anser att eftersom så många ser det så ville jag sammanfatta det i ett inlägg så vi kanske ser hur jävla löjliga vi framstår. Jag har tyckt vi haft en bra samtalsklimat trots en hel del gliringar via social media. Så här ser det ut på riksnivå, på regional nivå och tyvärr på vår egen modesta nivå. Jag ogillade dessutom undertonen i Majas SMS där jag dels skulle veta att jag var övervakad och dels känna skam för att jag använde ett officiellt tweet som humoristiskt inslag på min tidslinje. Det upplevdes som om det var en skillnad på vem man är, till exempel vill jag nämna detta:
    http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/hofors/bloggar-om-motstandare
    *
    ”Både Arbetarekommunens ordförande Viktor Rasjö och kommunalrådet Marie-Louise Dangardt har dock fortsatt förtroende för sin partikamrat.
    – Vi har ingen policy i partiet hur vi ska agera på nätet. Det är upp till var och en.*
    *
    Jag tycker definitivt att man kan ställa mitt inlägg mot den där händelsen där det fanns ”fullt förtroende” medans jag på något sätt skulle läxas upp, och då är jag inte ens medlem i deras parti. Håll med om att det luktar lite maktfullkomlighet. Sånt vet du att jag ogillar å det grövsta.

  5. Hur löjliga vi framstår är ju en definitionsfråga. Jag har inte försökt förlöjliga någon på lokal nivå (möjligtvis kan det tolkas annorlunda beträffande Paris, men det är ett undantagsfall och sett till sammanhanget måste ju du också kunna erkänna att det var en högst märklig kommentar).
    Jag försöker bedriva politik, ett led i det är att uppmärksamma skillnaderna. Jag anser nämligen att sådana finns, men folk i allmänhet har ofta inte den uppfattningen.

    Din text och valet av kommentarer till bilderna anspelar inte på att det skulle vara en ömsesidig ”pajkastning” (som jag tolkar att du framställer det som), utan att det är framförallt jag som är ”boven” i dramat. Det är naturligtvis klipskt sett ur en politisk synvinkel, men inte riktigt ärligt. Hade du kommenterat det inlägget med något annat än ”Debatten i kommunstyrelsen stannade alltså inte i rummet tills den var klar utan delades friskt på social media”, så hade jag kanske tolkat dig annorlunda. Med en kommentar av typen: ”personangreppen var ömsesidiga” eller liknande hade det sett mindre ut som att du bara angrep mig. Nu var ju inte personangreppen ömsesidiga, eftersom jag inte sänkte mig till den nivån. För övrigt var det Alf här ovan som fällde just kommentaren om kryptokommunist.

    Maja får svara för sig själv, men jag uppfattade det som att hon tyckte att det var olustigt att du kommenterade hennes tweet på din Facebook, där hon inte har möjlighet att kommentera. Sen kanske det brister i kommunikationen, som det ofta gör när talspråk ska bli skriven text.

  6. ”men just denna vecka blev det så påtagligt hur en händelsekedja kan utvecklas, och hur man tolkar den är upp till var och en som studerar den utifrån”
    Det är händelsekedjan som startade med dina inlägg och kom fram till detta inlägg. Inte första gången som majoritetsrepresentanter använder social media för att antingen håna hörselskador eller antyda att tex HOP skulle vara rasister därför att man väljer SD före i listan av ersättare mm. Att Alf sticker ut hakan då och då får han svara för själv, men jag har sett samlade påhopp på honom med egna ögon, som repressalier för att han svarade på journalisternas frågor i artiklar tex. Är det den nivån ni vill ha så visst, gärna för mig, det är mina partikollegor som hindrat mig från att vara mer frispråkig som jag kunde ha varit, men vi har sagt att vi ska försöka hålla en god nivå på hur vi nyttjar Facebook eller besvarar påhopp. Ska det inte vara ett gott klimat så är det bara att öppna kranarna och låta det rinna.

  7. Kom in i politiken år 2000 med anl. av att det i kompisgänget uppdstod en diskussion om att vi bara gnäller utan att engagera oss. Mina grundvärderingar är familjen – frihet under ansvar – allas lika värde. Efter att noga läst partiprogrammen så tog jag ställning för Moderaterna som var det som passade in bäst på mina ideal. Ambitionen har hela tiden varit att jobba lokalt . Kom med tiden även in i landstinget men tackade nej till det uppdraget. Den andra anledningen var att jag avyttrat mitt företag och engagemanget i föreningslivet och fick tid över för politiken. Har alltid sett kommunen som en fantastisk plats att bo på och att låta sin barn växa upp i en trygg miljö med nära till skolor och fritidsaktiviteter.
    2006 tog poliken fart och vårt parti vi deltog i samtliga nämnder och ett flertal styrelser. Som uppstickar blev vi uppmärksammade och tufft behandlade i framför allt KF där kommunarådet och riksdagsmannen bemötte mig med ord som lögnare- tro inte på vad han säger-han ljuger. Tufft men jag tog det som att det var min politik dom kritiserade och inte mig som person. Kommunalrådet kom i dom flesta fall fram efter mötena och tog i hand och några personliga motsättningar upplevde jag aldrig. (Hon tyckte nog lite synd om mig ibland och då fick jag en kram.)
    Situationen idag är en total helomvändning där konfrontation och där debatten förs på sociala medier.
    Jag var kritisk till kostnader och utveckling i Värdegrundsprojktet och när jag ifrågasatte detta i KS så exploderade framförallt Xamuel G. och Daniel J. Där jag förlöjligades personligen med en vokabulär sin inte bör finnas i en Kommunstyrelse. Jag höll mig för god att kommentera på den här ytterst låga nivån. Blev naturligtvis påverkad av den här mentaliteten men fick fantastiskt stöd av flera ledamöter efter mötet som var chockade över ordvalen.
    På vägen in till ett annat möte i Folket Hus så möter jag det tidigare kommunalrådet Kjell Höglin och hälsan ” F-n vad det är halt idag. Risk att man kan halka och bryta benen. Svaret är chockerande. Hoppas du bryter nacken istället” Har fanns även folk omkring som reagerade på detta sätt att uttrycka sig så det här är ingen konstruktion från mig.
    Men en tanke dök upp hos mig . Är det så här det låter bakom ryggen från ledande majoritetspolitiker. Är dom så självgoda att dom inte kan acceptera en opposition som ifrågasätter deras politik. I min politika värld så är det en uppgift jag fått av mina väljare att argumentera för det vi tror och känner för vad som är bäst för kommunen.
    På KS 31/1 då remissen för Vinster i välfärden skulle upp som en punkt på dagordningen så ifrågasatte jag varför Hofors Kommun skulle lämna en remiss då vi inte ens var med på lista för remissinstanser. På KSAU mötet tidigare hade även en ledamot för S ifrågsatt detta och hela ärendet överlämnades till KS.
    Oppositionen var helt eniga om att vi inte kunde skriva under ett dokument som var helt i Vänsterpartiets värderingar och som Xamuel G. författat på tidigare kommunalrådets initiativ. Jag föreslog att Vänsterpartiet kunde skriva under och skicka detta som sitt eget förslag.
    Tyvärr kom den knutna handens politik fram och remissen drevs igenom som Hofors Kommuns offiiciella svar på en utredning som till och med ledande socialdemokrater ute i landet ansåg skulle begravas. När jag såg glädjen Xamuel utstrålade som lyckats få med sig S på ett rent Vänsteruttalade så gjorde jag tyvärr ett misstag när jag frusterad som jag under mina 12 år i kommunalpolitiken aldrig gjort tidigar. Jag sänkt mig till den låga nivån att kalla Zamuel G. Kryptokommunist som förspråkar planhushållning. Men Xamuel kontrade med att jag var Kryptofacist och därmed så ber jag inte om ursäkt för mitt uttalande. När jag sedan läser kommenterar från Xamuels vänner på hans FB sida att det ”det börjar se brunt ut bland Moderaterna” så kommer till slut frågan. Skall man fortsätta som fritidspolitiker när det ligger på en nivå som enbart går ut på att visa maktkänsla och självgott beteende mot dom som inte sitter tysta och inte håller med. Att visa makt är viktigare än att föra en konstuktiv politik i god samarbetsanda som utvecklar kommunen.
    Daniel J. uttalade sig på KS mötet att vi i Hofors alltid av tradition fattat breda överenskommelser och i koncensus. Ja så länge som majoriteten driver igenom sina egna förslag och inte tar del av oppositionen inlägg så kan man ju se det så. Samtidigt meddelade han att ”vi Sossar i Hofors är mer vänster än våra kollegor i Stockholm”. Och då är det i första hand maktvapnet som visas om jag förstod rätt.

    Jag vad gör man om man tror på Kommunen och ser alla möjligheter till utveckling. Skall man lägga sig ner och dö. Det finns massor att skriva om dom här åren i politiken med det spar jag till mina memoarer och det blir någon.

    Nej. Jag skall kämpa på den här mandat perioden och hoppas att valet 2018 ger oppositionen dom sista mandaten som gör att stolarna i nämnder och styrelser förändras och skapar allianser som jobbar i en konstuktiv anda.
    Men det största problemet återstår att lösa. Hur får vi nya unga hungriga människor att engagera sig i politiken om vi fortsätter att hantera väljarnas förtroende och bedriver politik på sandlådenivå?
    Jag tar gärna kritik för mitt inlägg här men i första hand på möten i protokollförda nämnder och styrelser och direkt här på bloggen och inte på sociala medier.

  8. Tack Peter Hillblom och Alf Persson att ni lyfter fram detta i ljuset så även allmänheten får se hur Hofors styrs av vänster folket. Skrämmande att få veta hur det går till. Hoppas verkligen på maktskifte nästa år för Hofors bästa.

  9. Uppenbarligen uppfattades det kanske inte vad jag sa efter mötet i tisdags. Jag yttrade förvisso ordet kryptofascist, till och med kryptonazist. Det var dock i samband med att jag efter mötet besvarade Alf Perssons kommentar: ”Visst var det ett roligt epitet jag gav dig?” Vad jag med sarkasm i rösten svarade då var följande: ”Visst, jätteroligt, men du kanske ska sluta med det om du inte vill att jag ska börja kalla dig för kryptofascist eller kryptonazist, det är ungefär lika illa.” Det var visserligen en del rörelse i rummet då, men jag förstod det som att Alf hörde mig. Jag hade förmodligen fel. Jag menade aldrig att kalla någon för vare sig kryptofascist eller kryptonazist, jag ville att vi skulle sluta upp med fulspråket gentemot varandra. Jag är inte ledsen över min kommentar, men jag är ledsen att det sårade.
    *
    Under mötet där Alf anser sig ha blivit förlöjligad så handlade det om att konstatera att det var ytterst märkligt att gå ut och kritisera majoriteten på det sätt han gjorde, med tanke på att han själv (eller åtminstone hans parti) varit fullt delaktiga i att fatta det beslutet. Till råga på allt var det värdegrundsprojektet som Alf ifrågasatte, en direkt följd av Moderaternas förslag. Som van politiker borde Alf vara medveten om att det inte fungerar särskilt bra att vara tjo och tjim ena dagen, för att dagen efter vända kappan efter vinden och låtsas som att det regnar. Jag har trots allt alltid tyckt bra om alla politiker jag pratat med i Hofors, åtminstone har jag respekterat dem för vilka de är, det gör jag alltjämt. Jag har dock inget tålamod alls när det gäller att inte kunna stå upp för sina beslut eller sin förda politik. Jag förväntar mig samma behandling. Just nu verkar det mest som att det ska radas upp en mängd upplevda oförrätter, som att de skulle vara personligt betingade. Jag ansvarar för mitt beteende, hur andra agerar får de stå för. Jag kan upplevas som hård i en debatt, men det är politiken och åsikterna jag angriper, inte personen. Det tror jag också framgår väldigt tydligt om någon skulle läsa vad jag faktiskt skriver, eller lyssnade på mina ord.
    *
    Apropå vilka kommentarer som fälls på min Facebook så kanske Alf borde ta sig en titt runt i sitt eget parti. Det är faktiskt så att Moderaterna trots allt är första partiet att öppna dörren för fascisterna i Sverigedemokraterna och som är beredda att låta dem få inflytande på riktigt. Att någon då tycker att ”det börjar se brunt ut hos moderaterna” så är det ju inte konstigt. Återigen handlar det alltså om förd politik.

  10. Att ett kommunalråd vräker ur sig på sin fritid att han önskar att den han tilltalar ska ”Bryta nacken av sig” borde rendera en klockren höger. Däremot i tjänsten, i vittnens närvaro, sparken direkt! Vilken idiot!

  11. Lyssna på Cornelis Vreeswijks Generalens visa. ”Deras medaljer blänker, dom sitter när dom tänker. Dom sitter på den kroppsdel där hjärnan säte har. Säg kan ni gissa var”. Cornelis ”Visste” redan på 60 talet, var hjärnan är placerad hos många!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *