Stanna Upp Och Lyssna

Ibland forcerar man fram i livet och för man ideligen fram sin egen röst hela tiden så hör man ju inte andras. Lite så har jag känt på vårkanten och tänkte att jag kanske skulle lyssna mer på min omgivning. Nytt arbete, nya människor, nya projekt och nya situationer där ens ”tidigare meriter” betyder föga. Ingen vidare lust att bara defineras för bloggande eller politik. I politiken har jag trots att jag är relativt ny, upplevt att tiden står still och inte alls är utvecklande eller framåtskridande. Den världen är ungefär som livet i en bubbla långt bort från verkligheten i många fall. Samma sak i mitt eget parti, där grandiosa visioner och nyskapande ideer blivit vardagslunk och ärligt talat lite pyspunka. Jag har kommit på mig själv med att sitta på möten och anta vad som är bra för invånarna i vår kommun istället för att som innan jag gav mig in i det här, faktiskt fråga och diskutera med människor. Den största upptäckten är dock att politik oftast handlar om att sparka in redan öppna dörrar eller långa diskussioner om saker som egentligen är av mindre betydelse. Då kan det vara rätt skönt att bara hålla käften och sätta sig ner och titta och lyssna. Man ser saker ur ett annat perspektiv när karusellen slutar spinna runt runt, och blir man lätt illamående av allt snurrande så kommer man förr eller senare att ställa sig frågan om man inte borde kliva av karusellen. Den ställer jag mig flera gånger om dagen när jag traskar runt i kommunen och tar tillbaka medborgarperspektivet istället för att sitta och inbilla mig vad som bör göras.

Den här perioden har varit väldigt nyttig ur många aspekter. Dels har jag fått omvärdera saker och ting, haft många givande diskussioner och utbyte av åsikter och konstaterat att en verklighet inte nödvändigtvis är någon annans verklighet. Förutom rent generella diskussioner om hur framtidens politik kommer att påverka oss i vår egen kommun, som bekant står vi inte helt utanför den stora världen och riksdagsvalet 2018 ser ut att kunna bli en riktig tornado, så kommer det inom en snar framtid att fattas beslut i kommunen som förändrar till exempel hur Hagaparken ser ut. Här har vi haft ett gäng människor som ägnat mycket tid till att övertyga de folkvalda om att göra en mångmiljoninvestering för att i första etappen bygga växthus som skall sysselsätta ett 30-tal och senare även den gamla Hagaskolan till ett riktigt skrytbygge. Vissa saker är väldigt bra, andra känns mindre lockande eftersom det redan på förhand upplevs som att hälla skattepengar i sjön. Det finns enklare och billigare alternativ som ger fler glädje.

Denna morgon passerade jag Hagaparkens ”skamfläck”, det som en gång var tänkt att vara en form av entré till området. Många röster har höjts om att helt enkelt riva bort skiten. Men av någon anledning så har stålskroten vuxit i mina ögon. Ungefär som när man kommer åkandes ned för Tröttbacken i unga år och såg de rostiga rören ligga i ställningar utanför Rörverket. Det var inte vackert till en början, men kom att bli lite av ett landmärke på vägen hem. Idag när det är betydligt glesare mellan materialet ute på gårdsplanen kan jag nästan sakna den bilden eftersom den vittnade om produktivitet, orderingång och arbetstillfällen. Det sägs gå hyfsat bra för Ovako just nu, man anställer i ett större omfång än tidigare och gör rejäla satsningar. Även om det kanske inte är i någon större omfattning, så kommer det människor från långväga håll igen för att arbeta nere på bruket. Förra veckan träffade jag en kille från Hagfors i Värmland som kommit hit för arbete. Det blir ganska intressanta diskussioner och jämförelser av samhällen och kommuner. Hur politiken fungerar eller inte fungerar, vad man satsar på, vilket behov man egentligen har av vissa saker som sjukvård, skola, omsorg, fritidssysselsättning med mera. En annan man från Småland uttryckte att i Hofors hade vi verkligen allt, de små avstånden till större städer var nästan ingenting i jämförelse med hur långt han ens hade till närmaste butik i sin region. Det är dom här samtalen som gör att man stannar upp och tänker till och får tillbaka ett nytt självförtroende och en vilja att faktiskt arbeta för att behålla det vi har.

Hagaparken är ett av samtalsämnena som nästan alltid uppstår. Den har en naturlig skönhet som gör att människor lägger den på minnet som jag skrev för ett tag sedan.

Ibland när man varit utomsocknes och ska beskriva för människor som inte riktigt är hemmatama i trakterna så är det dels Ovako som ligger vackert inbäddad i grönskan på sommaren, och parken med fontänen vilken alla tycks känna till om de passerat.

När jag nämner de potentiella växthusen så möts man oftast av en sammandragen fundersam min som tycks säga ”Okej, varför ska ni göra det?”. Det här har fått mig att fråga runt bland människor som jag möter i vardagen. Vad tycker dom egentligen?

De flesta eftersöker enkla och riktigt billiga insatser som kanske en lekpark, fler bänkar och bord, bättre gräsklippning och omvårdnad av redan befintlig växtlighet.

Många kan tänka sig ett poolområde med möjlighet för bad. Behöver inte alls vara speciellt djup utan tvärtom barn och ungdomsvänlig. Några fler cementringar så att man kan grilla. Det finns en idag och den är mycket populär bland i synnerhet våra nyanlända invånare. Rena rama familjefesterna ibland. Ett inhägnat område för hundar som på Västerhöjden. En asfalterad gångväg som binder samman den södra delen av parken med hembygdsgården. Vi pratar om investeringar för möjligen någon miljon istället för tjugofem.

Självklart så bör det ju byggas ett välkomnande och praktiskt center i södra delen. Toaletter och dusch skulle underlätta för alla lastbilschaufförer som idag tvingas uträtta sina behov i skogspartiet vid parkeringen. Turistinformationen som människor utifrån har väldigt svårt att hitta till bör ju rimligen placeras där och en cafédel och försäljning av till exempel böcker och annat lokalproducerat. Det kostar lite mer, men vi behöver en tydlig entré till kommunens sevärdheter, historia och framtida möjligheter.

När det gäller Hagaskolans framtid så är det något som jag anser vara en mycket bra idé. Där finns ingen naturlig skönhet och det vore synd att riva eftersom det också är ett landmärke för förbipasserande. Istället för växthus och förstörelse av ett redan attraktivt område.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *