Om Din Vän Är Pedofil, Är Du Troligen Det Också…Eller?

De senaste dagarna har jag mentalt gått omkring och runt och sökt efter svaret på en fråga som väcktes i mig efter att jag har sett flertalet bekanta lägga upp en status på Facebook som verkligen inte ger mig någon ro. Igenkänningsfaktorn i min gamla barndomsidol, Professor Balthazar, har varit påtaglig.Han ställs ju inför olika problem och tvingas inledningsvis gå runt runt och tänka intensivt för att hitta en lösning eller ett svar. Känslan när han väl gör det är förlösande inte bara för den gode professorn, utan även åskådaren som under denna tid hinner väckas av tvivel och tänka ”Men Herre Gud, kommer han lyckas lösa det här?”  Vilket han vad jag sett alltid gjorde. Då kunde man pusta ut och liksom lägga problemet bakom sig i väntan på nästa episod där Balthazar ställdes inför nya svårigheter.

Den Facebookstatus som nu delas är också mycket tvetydig. Den går ut på att man  skriver att man har X antal bekanta som är medlem i en viss diskussionsgrupp och det är en form av skuldbeläggning varför dennes bekant är med i just den gruppen. Man uppmanas att gå till nämnd grupp och kontrollera om man frivilligt gått med i gruppen eller om någon annan lagt till en, och har man inte frivilligt gått med så skall man ta upp det med den som eventuellt  lagt till någon annan. Första tanken jag fick var ”Oj jag måste verkligen se efter om jag är medlem i den här omtalade gruppen”,  konstaterar sedan att jag inte är medlem, men däremot har ett antal vänner och bekanta som är det. Den andra tanken när jag såg vilka som var med, handlade inte som många andras tanke, att det skulle vara något suspekt med medlemmarna. Men just den delen av tankarna kring det här återkommer jag till längre ner i texten. Min andra tanke var ”Vad ger person 1 rätt att skuldbelägga person 2 och dessutom misstänkligöra person 3, 4, 5 osv för deras eventuella åsikters skull?

För det var där jag landade. Åsikter som skall ställas mot varandra på ett ganska fult sätt. Människorna som delar den här statusen eller sätter den på sin profil kanske skulle ha vankat omkring som Professor Balthazar innan man slängde ut den i etern och i ansiktet på andra. Många människor kan faktiskt vara ganska känsliga eller ängsliga för vad folk tycker och tänker om dem. Om man dessutom kollektivt misstänkligör människor för att de hyser den ena eller andra åsikten, så är det tvärtemot vad jag själv har för ideer och funderingar kring till exempel åsiktsfrihet, yttrandefrihet. Det kommer aldrig existera en värld där vi alla tycker och tänker exakt likadant. Det enda man kan göra om man lever i en sådan värld, är att säga upp bekantskapen med den man då anser ha en avvikande åsikt och problemet är löst. Men att fortfarande behålla sina bekanta och samtidigt ägna sig åt skuldbeläggning är en stor del av varför denna tillsynes enkla fråga blivit min egen Balthazarfråga.

Det är på intet sätt nytt att världen delas av hur man ställer sig i en fråga. Vi har den här klassiska:

Det här problemet innebar en gång i tiden att en stark åsikt eller övertygelse kunde leda till döden, trots att det faktiskt var grundat i ett felaktigt påstående. Med vetenskapens utveckling så kan man tycka att vi lämnat det här bakom oss som en svart del av vår historia, men en riktigt otäck utveckling är hur man agerar mot andra människor oavsett åsiktstagande. Man kan å ena sidan hävda att man inte vill ha ett segregerat samhälle, men å den andra använda metoder som säger något annat. Skam och skuld kan ju se oskyldgt ut till en början, men det finns ju betydligt lättare metoder att inte göra det till ett stort drama. Till exempel så kan man plocka bort vännen eller den bekanta från sin sociala medialista, man kan förklara varför eller bara skita i det och låta personen undra varför du plötsligt sade upp bekantskapen. Sedan kan man vara noggrannare i valet av sin bekantskapskrets och bara välja vänner och bekanta som man gjort en grundlig bakgrundskontroll över och umgås med människor som bara tänker och agerar på exakt samma sätt som dig själv. Vissa vill ha världen så, andra inte. Det är en form av social extremism kanske. ”Tyck som mig eller så tar jag bort dig som vän”. Personligen anser jag att världen blir ganska fattig om man hela tiden skall ha Ja och Amen-sägare runt sig, det blir liksom ingen utmaning att förstå andra eller diskutera sig fram till gemensamma nämnare som kan föra ett problem mot en eventuell lösning. Men det är jag det.

För i slutänden så handlar det faktiskt om mycket större frågor. Om man har rätt att hysa vissa åsikter och vem som bestämmer den rätten. Vad som är rätt eller fel gav som exemplet ovan med jordens eventuella platthet eller rondör våldsamma konsekvenser. Två läger som stod och skrek på varandra tills orden inte längre räckte till och man började att fysiskt skada varandra för åsikters skull. Lite av det kan man se i heta debatter på just sociala medier. Gamla vänner som blir ovänner, bekanta som blir obekanta och det sprider bara mer olust. Skuldbeläggning är något vi alla ägnat oss åt men vad har egentligen gett oss den rätten?

Det hela blir än mer bissart när man tittar på fenomenet lite från sidan och inser att det är helt omöjligt att avgöra vad som är rätt eller fel, etiskt eller oetiskt eller hyckleri utan dess like. De flesta sunda tänkande varelser kan se bortom problematiken och antingen acceptera eller göra något åt det på individnivå. Åsikter är åsikter och jag har själv problem med vissas ställningstagande. Många förblir vänner, men vid något enstaka fall när man diskuterat i åratal och inser att man inte är ett dugg lika eller kan finna en lösning, så har man tackat för sig eftersom det i grunden är meningslöst att ständigt komma tillbaka till samma punkt i cirkeln utan intet nytt på östfronten som man brukar säga.

Jag berördes inte av den här Facebookstatusen som delas eller publiceras, men det fick mig att under en kort sekund känna förakt mot dom som faktiskt var kopplade till den. Det skäms jag för. Vad gav mig rätten att skambelägga mina vänner eller bekanta för deras eventuella åsikters skull? Hade mitt nästa steg varit att hävda att de inte får tycka, tänka eller känna som de vill? Skall omvärlden utgå ifrån min syn på världen så kan jag tala om att vi är illa ute. Jag är medveten om det och därför accepterar jag oliktänkande. Det berikar på något sätt världen även om åsikter kan vara brutalt skräckinjagande i sitt innehåll, men alternativet finns att hålla sig borta ifrån dem eller ifrågasätta dem och föra en diskussion för att i den bästa av världar komma fram till en gemensam lösning som fungerar för alla parter. Vissa åsikter vet vi att kan upplevas fullständigt oacceptabla, men diskussion är en bättre lösning än skuldbeläggande och misstänkligörande.

Ganska nöjd med mitt Balthazar-cirklande så tänkte jag att den här debatten håller jag mig utanför. Konstaterade att hur det än brann i mig att ifrågasätta detta beteende, skulle världen inte bli bättre. Jag till och med diskuterade och förklarade hur jag tänkte med en arbetskollega som bara instämde med andemeningen ”Mer bensin på elden får den inte att falna”. Ända tills jag kort därefter såg att en av personerna som vill sätta sig över andras åsikter faktiskt var vän med en dömd pedofil på Facebook. Då brann det av en stubin i huvudet på mig och  hyckleriet över vad man säger och hur man lever inte alls alla gånger går hand i hand. För så är det. Vi kan alla sätta oss på riktigt höga hästar, men vad har vi egentligen för rätt till det? Personligen tycker inte jag att pedofili är en åsikt utan ett sjukt beteende som man ”botar” med alldeles för tama straff. Om man då är vän med ett sådant äckel, är man då själv ett likasinnat as? Ta med er den slutklämmen i tanken och grundfrågeställningen om ni själva nu tänker göra en cirkel i mattan av fundersam promenad över vad jag nyss berättat i inlägget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *