Kyrkovalet 2017 – En Modern Kamp Mellan David Och Goliat

En av de saker som jag kan finna lite trist i dagens samhälle och i synnerhet för de unga som växer upp, är att i takt med att man plockat bort mycket av religionen och dess historia i undervisning, betydligt färre deltar i söndagsskola och i största allmänhet betraktar de Bibliska historierna med skepsis och som i allra högsta grad oväsentlig, är alla de fantastiska historier som berättades. För mig har Bibeln aldrig varit något som man skall tolka bokstavligt och mer betraka som en samling rekommendationer i hur man kan leva i gemenskap, vad man kanske bör undvika, och en berättelse som lagt grunden till åtminstone västvärldens civilisation med lagar och struktur. Som ung kille på Västerhöjden i början av 70-talet, så fanns det möjlighet att delta i något som kallades kyrkans barntimme. På den tiden i en samlingslokal på Persfallsvägen dit man gick för att få saft och bullar, lyssna på spännande berättelser och vid hemgång belönas med ett bokmärke med Bibliskt motiv eller som de flesta flickor valde, en gnistrande ängel.

Bland annat så kan ni ju bara föreställa er tiden då man levde med två TV-kanaler, söndagsmatiné, serietidningar och inget kunde Googlas fram med lätta tryck. Serietidningar och lek utgjorde den största källan till spänning i livet, och den muntliga traditionen av att berätta historier och läsa högt ur böcker. Just Bibeln bestod av makalösa berättelser som man då kanske betraktade just bara som berättelser även om fantasin skenade iväg. Efteråt gick barnaskarorna ut och lekte samma historier i skogarna kring Västerhöjden. Jona som hamnade i valfiskens buk, Daniel som hamnade i lejongropen, Moses som delade havet och andra höjdpunkter ur det Gamla testamentet. Att dessa berättelser haft inverkan senare i livet råder det inga tvivel om. För när man studerar var och en så finns det ett budskap som är mer eller mindre inlindat i spänning och dramatik. I synnerhet en har format mig ganska mycket som person. Den om David och Goliat, här hade vi en liten fåraherde som en dag kom att stå inför en jättelik fiende som krossat allt i sin väg med en enorm styrka, skräckinjagande brutalitet och tillsynes oövervinnerlig. David knallar fram med sin stenslunga, drar iväg en liten sten och sänker Goliat för gott inför ögonen på chockerade åskådare. Sedan knallar han fram och helt enkelt hugger huvudet av jätten och höjer det triumferande i luften.

Man kan givetvis tolka denna berättelse lite som man vill, men det den gett mig är att det finns ingen oövervinnerlig fiende. Det finns alltid en chans på tusen eller miljonen och makt ligger inte i styrka eller pengar, rädslan finns bara i den som tillåter sig att bli rädd. Det finns vissa militära strategier i berättelsen också som jag inte skall fördjupa mig något större i, men historiskt är det inte alltid den med störst armé som vinner.

Vilket för mig till hela den här grejen med varför jag själv valde att ställa upp som kandidat till Kyrkovalet kommande mandatperiod. När jag först kontaktades av Esko, Göran, Ninni, Ingrid och alla dom andra härliga åldringarna som är aktiva i kyrkofullmäktige i Hofors Kyrka, var tanken mest att jag skulle bistå med lite goda råd om hur valkampanjen kunde föras över till sociala medier. Jag imponerades av deras stolthet för vad som sker kring kyrkans alla verksamheter, kände mig trygg i att veta att dessa människor så osjälviskt i år efter år bidragit till att hålla kyrkan levande för både troende och andra som nyttjar lokalerna och mörjligheterna kyrkan erbjuder. Jag tyckte helt enkelt också att det var dags för ett regimskifte från det traditionellt Socialdemokratiska styret som mer verkade gå ut på att slå på stora trumman inför kyrkovalen och sen inte ens dyka upp på möten eller fullfölja sina åtaganden. Det är inget jag hittar på utan vem som helst kan kontrollera deltagandet i mötesprotokollen.

Nu står vi alltså inför ett nytt kyrkoval där Socialdemokraterna satsar miljoner över hela landet, har skickat ut en strategi som går ut på ungefär samma sak som inför andra politiska val. Ni vet skicka ut SMS och mejl till medlemmar, knacka dörr, trycka dyra broschyrer och annonsering i media. Med miljoner i ryggen så kan det ju onekligen se ut som att det är lika bra att lägga sig platt inför den styrkan om man inte har en enda krona till att konkurrera med.

Men här anser jag att det är ett klassiskt möte mellan David och Goliat. Samling för Hofors församlingskyrka och Socialdemokraterna som är bundna av sin ideologi och rutinmässigt sätter samma kandidater som val till fullmäktige på listan. Utan att gå in på detaljer så finns det massor som talar för att man inte tar det här på allvar alls, utan bara vill bibehålla det historiska maktförhållandet. Bildligt talat är det faktiskt dags att sänka den här jätten och ge människorna som tidigare i tysthet ändå drivit verksamheterna den fulla möjligheten att genomföra sina visioner om kyrkans utveckling men samtidigt bevarande av traditioner.

Vill ni på allvar förändra vårt samhälle så skall ni definitivt även delta i valet till Kyrkofullmäktige i Hofors. Kyrkan må vara avskild från politiken, låt den i framtiden också vara det från de politiska ideologierna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *