Min Tid Som Fritidspolitiker Är Över

Domedagen skulle tydligen inträffa igår lördag. Änglarna skulle blåsa i sina trumpeter och förutspåelser från Bibeln skulle drabba jordens befolkning i olika steg. Det blev tydligen inget av med det den här gången heller så vardagen får lunka på till nästa gång. Nu finns det naturligtvis ingen koppling mellan inledningen av denna text och följande. I morgon när kommunsekreterare Linda Höglin öppnar sin post så kommer hon att hitta ett brev från mig. I det står det kort och koncist att jag avsäger mig alla mina politiska uppdrag i Hofors kommun. Jag passar även på att lämna mitt uppdrag som partisekreterare i Hoforspartiet. Ett brev som jag författade den 17 januari i år men inte skickat in förrän nu. Min tid som lokalpolitiker är således över.

Det kanske gläder en och annan förtappad själ, men mest av allt gläder det mig som tycker att jag får tillbaka en frihet som jag saknat. Tiden som fritidspolitiker har för det mesta varit intressant, att se människorna som jag bloggade om långt innan jag själv gav mig in i den världen. I många fall har jag blivit överraskad över vilka stabila individer som finns i politiken i Hofors, sorgligt nog också det motsatta vilket fått mig att fundera över vad man egentligen har för motiv att engagera sig politiskt. Om jag hade ett politikerförakt innan så har det inte mildrats utan tvärtom förstärkts i många avseenden. Den största och uppenbara erfarenheten jag tar med mig vidare från denna upplevelse är att dialogen mellan valda politiker och invånare inte alls fungerar på ett sätt värdigt ett demokratiskt system med modern teknik som hjälpmedel. Man sitter i kommunhuset och bildar arbetsgrupper för att försöka förstå och komma underfund med hur den här dialogen skall utvecklas eller ens fungera. Men det är inte ett typiskt problem för just Hofors kommun.

När Hoforspartiet grundades var idén att människor som redan då var engagerade i föreningar, hade starka åsikter, skulle slutas samman för att arbeta för Hofors. Det har blivit lite av ett modeord bland de andra partierna för efter HOPs inträde i lokalpolitiken säger alla att man arbetar för Hofors bästa, från vänsterkanten till högerkanten. Man pratar också gärna om social media, om besöksnäringsutveckling och annat som man tidigare inte hade en susning om eller förstod vikten av. Man förstår fortfarande väldigt lite av hur man skall få det genomslag som behövs, men förhoppningsvis är det väl som med uppfinningen av hjulet, det lär få nötas av lite innan det blir runt.

Ett framgångsrecept för Hofors torde vara att de olika partierna faktiskt såg till Hofors bästa tillsammans, rent filosofiskt blev Hoforspartister allihop. Det finns en hygglig kompetens att bygga på om man släppte lite av försvarandet av blockpolitik. Det har ju skett i viss utsträckning redan då S sparkade ut V och slog sig samman med L och C istället.

Jag har som sagt haft en hel del tid att fundera över det sedan jag författade mitt korta budskap till kommunsekreteraren. Mina nya arbetsförhållanden tillåter inte heller att jag kan gå på alla möten, och som person är jag alltid lojal mot mina arbetsgivare i första hand. Det kan också förstås framstå lite udda i att grundaren av ett politiskt parti också överger det. Mina ambitioner har aldrig varit att bli politiker på heltid eller resten av mitt liv. Det finns medlemmar som vill mer och kanske inte helt i linje med vad jag själv skulle föredra, men det står dem fritt att upprätta Hoforspartiet 2.0 och utvecklas åt det håll man föredrar.

För egen del tänker jag njuta av att vara fri från förpliktelser, fortsätta att skriva på bloggen om saker som jag noterar i min vardag eller upprörs över, och naturligtvis lyfta fram missförhållanden på samma sätt som innan jag sorgligt nog fick lite av en munkavel via det politiska fritidsintresset. Jag gör det bara i egenskap av privatperson.

5 thoughts on “Min Tid Som Fritidspolitiker Är Över

  1. Ser fram mot att Hoforsbloggen får tillbaka den lite fränare tonarten jag saknat en tid. Tack för ditt engagemang! HOP:s inträde på marknaden satte en blåslampa i baken på de övriga sömngångarna. Se bara på kommunens hemsida som tidigare var på röksignalsnivå.

  2. Hej och Hallå!
    Tråkigt på sätt och vis men fullt förståeligt. Känner nästan igen mig lie grann från tiden med tidningen Korpögat i Torsåker. Där hade man förstånd redan från början att göra sig helt fria från någon partipiska. Det skulle vara ett fritt forum för alla att säga sitt hjärtas mening kring vad som hände i kommunen och hur man bäst borde tackla det något olyckliga äktenskapet mellan kommundelarna Hofors och Torsåker. För oss som satt i navet kring det hela blev det till slut en oavlönad heltidsanställning vilket givetvis inte kunde hålla i längden. Men det visade på att behovet fanns och än idag får vi höra beklaganden över att tidningen inte finns kvar.
    Behovet av Hoforsbloggen och Hoforspartiet fanns (finns) också vilket inte minst avspeglade sig i senaste valet. Men nu är det som det är och livet får gå vidare ändå.
    Ha det bra!
    Vänliga hälsningar
    Staffan Berglind, Torsåker

  3. Tack för din kommentar Staffan!
    Utveckling har en tendens att stagnera om samma människor skall vara med hela vägen, jag tror oavsett vad man gör så behövs det ständigt nya friska tag och ögon för att bubehålla farten. Korpögat ett verkligt dråpslag eftersom den hade sådan potential och inte minst underhållning. Den borde ha följt med i den snabba utvecklingen och blivit ett digitalt magasin. Den om något var vass!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *