Upp Som En Sol & Och Ned Som En Avdankad Politiker

Det här med att ställa om till vintertid kan fortfarande vara besvärligt trots att det hela är ganska enkelt. Jag lärde mig en logisk förklaring som säger att ”man ställer fram klockan när man tar ut utemöblerna och tillbaka när man ställer in dem igen”. Ändå finns det något som gnager i sinnet att man blivit lurad på något sätt. Hur som haver så har ju morgonpromenaderna blivit förlagda en timme tidigare än ”vanligt”, men det gjorde inget denna morgon eftersom jag lyckades pricka in exakt när solen stack upp sitt glada tryne i horisonten och blev stående och stirrade på den i den kalla luften eftersom den bokstavligen kunde ses resa sig upp på endast ett par minuter. Tror aldrig jag noterat det på det här sättet tidigare. Jo en gång när jag befann mig i Västindien och en kväll satt och tittade ut över havet och såg solen gå den motsatta riktningen, det vill säga ned. Gick så fort att man nästan kunde höra hur det fräste i vattnet när solen sjönk. Ja jag vet att den inte sjönk ner i havet men det upplevdes så. Kanske är det den nyfunna friheten med mer tid över som får mig att notera de där små sakerna som förändras i naturen runt omkring mig. Även om det fortfarande finns en stress kvar över saker som jag egentligen inte behöver bry mig om och har svårt att skaka av mig så går det åt rätt håll. Som utlovat i media när det begav sig för några veckor sedan har jag mest spenderat tiden till att ignorera lokalpolitiken, tillbringat tid i stålindustrin, tittat på ishockey och försökt flytta fokus till saker som betyder mer och ger större utbyte. Under flera perioder har jag inte ens startat upp mina datorer eller läst mina mejl.

När jag väl gjort det så har det varit överraskande många. När jag gick från att vara en enkel bloggare till att bli lokalpolitiker så var det noterbart hur det minskade med tipsmejl och annat i inkorgen. Exakt vad det berodde på vet jag inte, men kanske drog sig människor för att höra av sig om sina eller andras vardagsbekymmer när jag ”var en av dom där”. När jag bestämde mig för att återgå till att bara vara en vanlig bloggare igen, så öppnades dammluckorna och jag har inte ens hunnit besvara allt som inkommit. Det mest intressanta är egentligen att andra politiker som knappt hejade när man träffade dem i olika sammanhang nu ser nyttan av att ha mig och mina kliande skrivfingrar utanför den där världen. Med nytta så avser jag att man tipsar om saker som gynnar den egna saken men missgynnar andras. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag skall förhålla mig till det här ännu.

Å ena sidan så är det ju det Hoforsbloggen kanske gjort sig sitt namn för, att peta i saker som kan upplevas besvärliga att petas i, att tänka högt om olika fenomen och skapa fler frågor. Å den andra så lämnade jag ju faktiskt politiken för att den världen inte tilltalade mig längre och för att den ser rent ut sagt hopplös ut inför framtiden. Kanske är det för tidigt för att känna någon lust att från min synvinkel berätta hur det står till i lokalpolitiken eller ens ifrågasätta vissa skeenden. Jag gjorde dock ett försök strax efter frukosten denna morgon.

Läste ett antal dokument som jag inte ens som aktiv politiker fått ta del av. Nu när jag hoppat av verkar det finnas ett större intresse att dela med sig av märkligheter i kommunbyggnaden. Jag kände ganska omgående att jag blev trött i huvudet av allt som började snurra runt. Den ena tanken leder till den andre, kopplas ihop med annat och även om en tidigare luddig bild plötsligt klarnar något, så fanns inte passionen för att lägga pussel på bordet just nu. Det får nog helt enkelt vara tills när valåret startar på riktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *