Vårens Första Tecken

Det sämsta kommunikatörer kan göra är att förmedla nyheter av någorlunda värde på datumet den 1 april stod det att läsa hos flertalet mediagranskare på bland annat Twitter under gårdagen. Själv valde jag att meddela att jag ämnar ställa upp i det stundande kommunvalet i höst, fast med Liberalerna istället för det parti som jag grundade inför förra valet. Möjligen var det ett uttryck av min ibland märkliga och tvetydiga humor. Självklart var jag medveten om att läsare skulle betvivla innehållet i inlägget. Men idag så kan jag väl ändå bekräfta för eventuella tvivlare att det verkligen är så. Efter en längre periods funderande och övertalning så väljer jag att ansluta mig till Liberalerna i första hand lokalt. Det är ingen dramatisk omställning alls. Partiet jag grundade tidigare stod Liberalerna närmast i synsätt och i flertalet frågor.

Det finns även större frågor som sträcker sig utanför kommungränsen som intresserar mig och där är ju Liberalerna ett ypperligt trappsteg för att i framtiden kanske kunna arbeta mer aktivt med just de frågorna. bland annat försvarsfrågor. Hofors har ju sedan tidigare stark koppling till liberalismen, Kerstin Hesselgren till exempel som blev den första kvinnan att representera liberala ideer i Sveriges Riksdag.

Nåväl, det om gårdagens inlägg. Idag är det en annan dag och livet skall rulla på med förnyad livslust. Det är inte så svårt nu när vi verkligen kan konstatera att våren är på väg, på riktigt. Snövallarna efter Storgatan smälter undan, det går faktiskt att ta sig ned i Hagaparken igen för hundpromenader och för ett par dagar sedan kunde jag konstatera att myrorna vaknat i en solig och varm slänt och startat sitt enträgna och märkliga arbete med att bygga stackar av barr och mindre partiklar.

På senare år har de verkligen börjat fascinera mig. Under den korta livstid de lever, utför de slaviskt samma arbete. Generationer efter generationer föds på våren och avlider på hösten och sedan startar det om igen och igen och igen. Ja kanske med viss modifikation eftersom samma stack förra året av någon outgrundlig anledning dog ut. Man vaknade som vanligt och började bygga på sin stack, sedan kom en köldknäpp och något större djur som grävde ett hål mitt i högen och efter det var det tomt hela sommaren och hösten. Övergiven var den då tydligen inte eftersom de nu är tillbaka. Det är verkligen märkliga varelser och egentligen är deras livsöde någon större skillnad från oss människors. Vi föds också i generationer, tjänar någon med högre makt genom arbete och vi lever och dör i längre cykler. Det är samma öde men annan tidsaspekt bara.

Jag undrar verkligen om en myra kan känna en längtan efter att bryta sig fri från mönstret. En dag vakna upp och tänka att ”Näe det här var väl bra tråkigt. Samma samma hela dagarna och var skall det leda? Jag kanske borde gå till en annan stack och kolla vad de gör där, eller åtminstone bege mig åt något annat håll för att se vad livet erbjuder.

 

Noterbart är även den första lilla blyga tussilago jag fann samma dag. Även den lite av en inspiration av att leva i miljöer den inte är direkt anpassad för men som bevisar att man kan blomstra på de mest oväntade platserna.

I en skreva av stenblock i sydligt läge har den lyckats sätta sina rötter i material som troligen mest hamnat där av en slump genom vind och blåst. Det är så lite jord att växa i, att rötterna exponeras i samma takt som själva stjälken och blomman slår ut. Precis på samma sätt som man ibland kan se enstaka växter skjuta igenom asfalt och betong. Det borde inte vara möjligt, men likväl är det. Man kan tydligen blomstra bara man vill det tillräckligt mycket även på knappa resurser. Det får mig att fundera lite över förutsättningar. Hade den lyckats hålla sig kvar om man fysiskt klämt dit bördig jord och sedan vattnat med omsorg? Troligen inte. Möjligen hade det varit mycket bekvämt att ha bra förutsättningar, tillgång till allt som behövdes, men att motstå hårt väder och bistert klimat utan att veta hur man kämpar mot det, bygger liksom ingen karaktär. Naturen och de små detaljerna kan verkligen väcka funderingar och reflektion. Även de minsta vårtecken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *