Träd & Krom Från Svunna Tider

Igår kände jag mig lite som Pelle Almgren i den numera berömda textraden i hans sommarplåga från 1991.

Men så en dag när som vanligt jag gick och talade med träden

Konstaterade att blommorna slagit ut i alléträden längs gamla Hagagatan och ett brummande ljud av hundratals, kanske tusentals humlor som arbetade frenetiskt med att tömma nämnda blommor på sin nektar. Ett magiskt ljud och ett ögonblicks erfarenhet rikare.

Det senaste året har Hagaparken verkligen varit en upplevelse i sig. Jag har vandrat där några gånger varje dag för att rasta hundarna, därmed också fått uppleva årstidernas skiftningar, det relativt okända djurlivet och förlikats med tanken att framtiden legat på lur och att området snart transformeras tilll något helt annat.

Givetvis så tänker jag på växthusprojektet som jag från en början var väldigt positiv till, men med tiden förvandlades till ett potentiellt ekonomiskt blödande sår i kommunen. Jag kan ha fel, det skall jag villigt erkänna den dagen om den kommer.  Men jag tror personligen att vi gör ett stort misstag, och borde ha funderat några varv till. Trenderna med tomatodling, fiskodling, växthus i olika kommuner kanske bara är just en trend och den dagen vi upptäcker att ”Oj, det här var ju inget bra”, så har vi troligen skövlat ett både historiskt viktigt och vackert område som jag betvivlar att vi kan återställa.

Men eftersom byggandet snart är ett faktum så får jag istället bära med mig att det varit ett fantastiskt fint år att se allt dö ut, begravas i snön och senare väckas till liv igen med nya upptäckter varje vårdag. De första bladen, de första blommorna, arterna av insekter som både fascinerar och irriterar, torkan som brände mycket till stoft och rådjursmamman med sina två kids reste sig ur det höga gräset där de legat tillsammans med fästingarna och vandrade bort mot hembygdsgården och förhoppningsvis längre fram ut i den tryggare skogen. Redo att säga farväl till det Hagaparken som funnits fram tills idag.

I den andra änden där man nu börjat måla marken med orden ”Byggområde” och målat enstaka träd med ett X, syns den begynnande förvandlingen. Alléträden har fått vissa av sina grova grenar brutalt avsågade, och det där Xet gav mig en flash av hur man märkte ett visst folkslag under 1930-40 talet, för att liksom särskilja på vem som får leva eller dö. Kom på mig själv att tänka att trädkrameri kanske inte är en så lustig och löjlig idé trots allt.

Nåväl, nu påbörjas snart förändringen och vi får hålla tummarna att det kanske inte blir bättre än idag, men blir något nytt som på sikt är av godo.

Något att bära med sig när vi invånare nästa lördag, den 14 juli, återigen kommer att samlas bland lister och krom och rykande däck, i förhoppningsvis strålande solsken och under IronVille Cruisers vingar, avnjuta den årliga bilutställningen i södra delen av Hagaparken. All information om evenemanget återfinns på deras hemsida. Vi får hoppas att områdets framtida förvandling inte påverkar framtida evenemang av den här sorten, utan att man hittar ett sätt att få det att fungera ändå. Det har trots allt kommit att bli lika klassiskt på något sätt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *