• Elvis Föddes På Persfallsvägen

      6 comments

    Det julpyntas mer i det Hoforsbloggerska hemmet idag. Julgranen får sin belysning, girlanger hängs upp, julmusik strömmar ur högtalarna och sambon som vanligtvis är otroligt organiserad plockar tomtar och spelande kyrkor ur jullådorna. Plötsligt hörs en hög svordom från de bakre regionerna:

    -Var fan är Jesus nu då?

    Jag tänker högt:

    -Ja är inte det en fråga vi alltid ställer oss?

    Jag vet inte riktigt hur det är med min sambos tankar om Jesus under årets andra perioder, men jag tänker minst ett par gånger i månaden på honom och ställer mig den där frågan. Oftast när jag tittar på mina förstoringar av Elvis som för säkerhets skull får sitta uppe året runt. Ibland undrar jag om jag inte tänker mer på Elvis än Jesus faktiskt. Sambon hittar Jesus som gömt sig väl.

    jesusbarnetJag tänker vidare på Elvis. Jag minns första gången jag hörde talas om honom. Jesus hade jag redan hört talas om på söndagsskolan på PersfallsvägenVästerhöjden. Under en period fick alla barnen som ville gå dit och lyssna på Bibelberättelser och få saft. Jag minns speciellt inlevelsen kvinnan som skötte det hade när hon läste om Daniel som hamnade i Lejongropen. Efteråt fick vi välja bokmärken. Tjejerna tog änglar, jag tog en på Daniel och lejonen. Mäkta imponerad över hur man kan klara sig undan lejon. Kanske var det första gången jag hörde talas om lejon också. Jag minns inte.

    Elvis hörde jag talas om en mörk kväll den 16 augusti 1977. Också det Persfallsvägen men 12A. En adress jag kommer att återkomma till många gånger i denna blog. Den där kvällen samlades grannar och vänner till familjen i vårt hem och förfärades över nyheterna om att ”The King” var död. Tidigare hade jag inte sett så många vuxna människor gråta. Detta var helt unikt. ”Vem var denna Elvis egentligen? ”. Vi skulle komma att skapa en kontakt han och jag under alla år som följde. Eller snarare ett slags förhållande mer än kontakt. Så när det är jul så tänker jag på Jesus men kanske mer på Elvis. Det enda ”Jesusbarn” jag egentligen har en relation till.

    • Vi verkar vara ungefär lika gamla.

      Jag minns också söndagsskolan på Granvägen, där man varje söndag fick en papperspeng för att man kom.

      När man samlat tillräckligt många papperspengar kunde man byta till sig en kristen bok eller kanske ett kassettband.

      Jag var även med och lekte röda vita rosen med alla pojkar.

      Oftast var jag ensam tjej i kampen mot ligan från Bönhusberget.

    • http://hoforsbloggen.se/?p=982
      Minns du en fröken som hade 6 tår och bodde på Bönhusberget?

    • Nej, jag kommer inte ihåg nån med 6 tår.

      Däremot minns jag Gudrun som bodde på Granvägen 2.

      Hon flyttade till Silverdalen sen.

    • Jag minns också söndagsskolan på Västerhöjden och jag minns att vi fick stoppa söndagskollekten i en liten fyrkantig bössa med en negerpojke (jo, så hette det) som nickade på huvudet varje gång en 25-öring passerade myntinkastet!

    • Minns du vilken sorts saft det var man fick också? Jag vill minnas att det var hallonsaft men en kamrat sade apelsin.

    • Minns faktiskt inte, men känslan säger att det var apelsin. Alldeles för svagt blandad så klart.

    Write a comment