29th Dec 09
HoforsbloggenNu har jag varit så negativ i flera inlägg under en tid att det är dags för en riktig ”solskenshistoria” för att lätta upp stämningen. Den är plockad från dagens Dalarnas Tidning och från orten Borlänge:
”Jenny hade jobbat på kronofogden i drygt tjugo år. Livet hade rullat på utan någon större dramatik. Men dagen då hon fick beskedet om sin cancer stod det plötsligt klart för henne att hon inte hade någon privat sjukförsäkring, något som hon tidigare inte hade tänkt så mycket kring”
Kanske skulle Jenny bli gladare om hon fick en ny cykel av Jan Bornestig…?
Snuppedullan
december 29th, 2009 kl. 15:21
man blir ju faktiskt ilurad av staten att man är försäkrad via skatten, men ack så dom ljuger.
Hans
december 30th, 2009 kl. 00:37
Japp, de flesta missar nog det där tills det smäller och då är det lite sent. Så var det för mig. Det var ingen arbets-skada heller och jag hade alltså ingen olycksfallsförsäkring.
Det vi har är ju som bekant en allmän sjukförsäkring så det är billigt att vara inlagd på sjukhus, man betalar väl bara för maten om jag minns rätt, kanske var det några tior till om dan? Det är några år sen nu. Skulle man behöva opereras kostar det väl ingenting alls extra tror jag men sånt kan man få vänta länge på och olika läkare brukar tycka olika. Jag hade sån tur att jag tappade talförmågan (nästan) efter att ha trillat väldigt illa och lite för lång sträcka och tio läkare hade sådär åtta olika åsikter om vad som bör göras.
Den ende som hade rätt var jag själv, efter att noga ha studerat det där med stämband och nerver på nätet, läst de senaste rönen
i USA. Till slut lyckades jag få en remiss till Karolinska och d:r BJÖRCK en fantastisk kirurg (och trevlig) som själv gjorde undersökningen. Han kom fram till att jag skulle ha en operation som var snarlik den jag själv ”bestämt mig för”.
Jag fick tillbaka talförmågat på op-bordet.
Hur det kändes?
Bra.
Bara bra…