Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det var för övrigt ytterligare en artikel igår om SDs tomma stol i Hofors. Det verkar råda brist på kandidater lite här och var i landet och Sverigedemokraterna kan inte räkna med att nå samma valresultat eller bättre 2014 när man så tydligt uppvisar svaghet och engagemang ute i landet. Onekligen kanske väljarna som röstat på partiet egentligen bara sett till att de ledande SD:arna fått välavlönade arbeten under en 4-års period och att partiet som motarbetas hårt kommer att uppfattas som tandlöst och därmed tappa väljarstöd.

—

Vad är då orsaken till att så få vågar ställa upp som kandidater? Min egen teori är att det rör sig dels om den hårda granskningen av kandidaterna utfört av partiet självt. Den massmediala bevakningen och granskningen gör att kandidater med även det minsta lilla brottet i bagaget ses som en belastning och kan ifrågasättas. 

En annan sida är de tydliga åsikterna om just invandrarpolitiken. Åsikterna finns väl förankrade hos andra människor med annan partitillhörighet, men inget någon skulle vilja tala högt om och riskera att sparkas ut i kylan och bli av med sin tjänst. Jag känner personligen till två framträdande politiker i varsitt parti på vänsterkanten i en annan kommun som uttryckt sig brutalare om ras och ursprung i privata sammanhang än vad den mest renodlade nazisten skulle kunna forumlera. En Sverigedemokrat känner till att just invandring och flyktingpolitik är det enda ämne media eller andra partier kommer att fokusera på och därmed riskerar en eventuell kandidat att bli stämplad som just nazist eller rasist, i bästa fall främlingsfientlig. Utpekade i en mycket obekväm roll helt enkelt.

—

En tredje orsak kan givetvis vara rädslan för att bi utsatt för våld och hot. Media och i synnerhet Aftonbladet drev ju linjen om att Original Gangsters jakt på Sverigedemokrater skulle ha haft en stor inverkan på många av de avhopp som skedde direkt före och efter valet. Kanske det rör sig om en kombination av att vara relativt ensam att företräda partiet på små orter och hamna i rampljuset utan ordentlig politisk skolning från ungdomsåren och rädsla för att bli utsatta för odemokratiska handlingar.

—

Trots allt var det 339 610 personer som röstade på SD i valet 2010. Man tycker att det borde finnas fler kandidater till de tomma stolarna spridda över landet. Så många röster indikerar ju att det finns åsikter om förd politik. Antagligen hade SD kunnat skrapa ihop ännu fler röster om det inte förknippats med snudd på ”brottslighet” i media att göra sitt demokratiska val. SDs enda egentliga chans till att upprepa valframgången hänger på att man hittar unga och ofläckade kandidater till nästa val, men frågan är om de orkar stå ut med hetsjakten och den ständiga pressen. Jag tror att SD precis som när Ny Demokrati valdes in under en mandatperiod, kommer att få lämna riksdagen med oförrättat ärende och att de andra partierna på något sätt kommer driva frågor snubblande nära SDs politik för att snappa upp de drygt 340 000 väljarna till valet 2014.