Funderingar Kring Fenomenet Utbrändhet

Efter att ha konstaterat att min kollega nu blir borta en längre period av okänd anledning började jag fundera över detta med ”utbrändhet”. Jag har ofta tänkt att det tillhör kategorin ”påhittade sjukdomar” som elallergi, glutenintolerans, laktosintolerans och migrän samt den hos kvinnor återkommande premenstruella syndromet förkortad PMS. Genom åren har jag fått ändra uppfattning om flertalet av dessa och förpassat dem från påhittade till verkliga besvär. Men just utbrändhet och att ”gå in i väggen” har man ju istället betraktat som en annan benämning för arbetskygg. Till exempel arbetslösa människor man träffat som är utbrända kan man ju inte riktigt ta på allvar. Istället har man sagt till dem ”Äsch va fan det är väl bara att bita ihop och göra det du ska” lite som att kommer man bara över första höjden så är det lugnt eller kanske även andra och tredje. Förr i tiden kunde ju inte en människa hävda utbrändhet som skäl till att göra sina livsviktiga dagliga sysslor. Då var man en belastning och gjorde antagligen bättre nytta på ett grillspett och som föda till de andra som verkligen arbetade. Den moderna tiden har fört med sig psykisk ohälsa istället för sabeltandade tigrar. För skojs skull gjorde jag ett test på internet, Maslachs test för utbrändhet.

Först tänkte jag ”Wohoooo!!! High Score!!! ”, men när jag tolkade siffrorna visar det att jag löper allvarlig risk för utbrändhet och borde göra något åt det omgående. Nu skall man väl ändå inte ta internet-tester på fullaste allvar, har gjort flera där jag bland annat var 12% homosexuell vilket känns konstigt. I ett annat en potentiell seriemördare och ytterligare ett som sade att med mina livsvanor borde jag redan vara död. En nypa eller två med salt som sagt.

Men med kollegan i minnet så undrar man ju hur mycket man kan offra för ett arbete. I det militära gjordes ju ”rigorösa” tester som visade att man dög som kanonmat och befälen hävdade hela tiden att man kunde så mycket mer än man anade, typ dubbelt så mycket som ens föräldrar trodde, sjuttiofem procent mer än man själv insåg och sen befälen som kunde pressa ur hundraprocent till. Nja något i den stilen men osäker på procentsatserna. Men det gällde det fysiska. Rent psykiskt var de nöjda bara de kunde placera vapen i händerna på en och vända sig om utan att få ett skott i ryggen.

Efter lite funderingar så kanske jag måste vara benägen att säga att något som liknar ”utbröndhet” faktiskt existerar. Att arbetslösa visst kan drabbas av det och att orsaken måste vara stressrelaterat. Stress att inte få ett arbete, stress över för mycket arbete och kanske rentav stress att man är för lat och inte orkar göra vare sig det ena eller andra. Det borde finnas en enorm marknad för avstressande sysselsättningar kan man tycka. Jag och fiskekamraten diskuterade en eller ett par gånger fiske som terapi istället för värstingseglatser eller relationsbekymmer etc. Med höstens fångster i sinnet kan jag konstatera att det aldrig skulle fungera såvida man inte hade något bete på. Pulsen stiger nämligen när något stort krokas vilket är en stor del av själva fiskets mening.  Och livets mening måste vara att fiska 😉

6 thoughts on “Funderingar Kring Fenomenet Utbrändhet

  1. Personligen så tycker jag att fiske är det mest stressande som finns (har nog nämnt det tidigare i någon kommentar här på sidan har jag för mig).
    Man har för mycket tid på sig att tänka på saker som man ”borde” ha gjort istället för att slappa och titta på ett flöte som guppar(nåja, meta är fiske det å).
    Sjukt stressande hursomhelst….

  2. Syftet är ju att inte tänka på saker man skulle ha gjort utan tänka på vad man gör 😉
    Men det där är intressant för man kopplar av på olika vis. En del vill ha lugn och tyst, andra vill lyssna på lugn musik men jag till exempel kopplar av bäst med extremt kaosartad musik. Andra exempel är ju att ligga på rygg i en hängmatta medans andra vill jogga eller köra bil extremt fort.

  3. Att läsa en bra bok är den bästa avkopplingen tycker jag just nu, då tänker man inte på något annat. Har ”hamnat” i en läsperiod nu, och hjärnan lugnar ner sig ordentligt om man känner sig stressad.
    Rekommenderas för avkoppling!

  4. Det har du helt rätt i, läser själv mycket men samma sak här, vissa kan inte koppla av med en bok, de blir stressade 😀
    Har för övrigt läst 4 böcker på raden nu som varit så tråkiga att det borde fungerat som sömnpiller. Vad läser du helst för genre och har du några boktips?

  5. Som diplomerad stresskonsult måste jag säga att det känns skönt att du kom fram till att fenomenet utbrändhet existerar. För tyvärr gör det det.
    Att stressa är en instinkt som människan har haft sedan hon blev till. På grottstadiet var stressen en överlevnadsinstinkt som behövdes om man mötte en grizzlybjörn t ex. Adrenalin pumpas ut och blodet strömmar ut i armar och ben så man kunde fly eller fäkta för sin överlevnad. När faran sedan var över var det vila och sedan återgick kroppen till sin normala status.
    Idag reagerar kroppen likadant vid stressituationer men problemet är att situationerna inte försvinner och vi är kvar i stressläget. Det innebär i korta drag, rent fysiskt, att hjärnan och de inre organen får mindre blod än de behöver då blodet pumpas ut till armar och ben. Kroppen befinner sig i ett ständigt fly eller fäkta-läge och efter för lång tid där så börjar funktioner att försämras.

    Oj, det blev längre än tänkt!

    Ha en skön vecka!

  6. Tack för en intressant kommentar!
    Hur gör man om tecknen börjar visa sig för just utbrändhet? Att gå in i en långtidssjukskrivning kan ju knappast förbättra läget då annan stress också infinner sig. Byta arbete eller börja med terapi a´la Tony i Sopranos?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *