Hoforsbo Brände Ner Bocken I Gävle – Hockeyminnen

Gävlebocken är på plats igen skriver Arbetarbladet. En historia jag ofta fått höra är hur en målvakt i Robertholms IK på 60-70 talet brände ner bocken i Gävle och kvalificerade sig som den första att åka fast för det. Enligt mina efterforskningar måste detta ha varit 1966. Det finns två aspekter i denna historia jag beaktar. Dels att det var en Hoforsbo som brände ned den och det faktum att det var målvakten i Robertholms IK, en av två hockeyklubbar på den tiden i kommunen. Bocken har man ju rest varje år sedan dess men när Robertholms IK försvann så fanns där bara ett hockeylag kvar. Inget som reste sig ur askan alltså. Kul kuriosa kan ju vara att en nuvarande förtroendevald kvinna länge hade ett förhållande med denna ”eldsjäl”.

untitled

Hofors IK som det andra laget hette ombildades ju till Hofors Hockey Club och fick en ishall. Jag minns ganska väl vilket engagemang Hoforsborna visade för att få sin ishall och premiären mot Winnipeg Jets farmarlag samt Kinas landslag som kom utan klubbor och efter matchen gav bort de klubbor man fått låna till publiken. Jag undrar om det är någon Hoforsbo som fortfarande har en av dessa klubbor på väggen som minne. Tidigare hade man ju sin ”ishall” bakom utescenen i Folkets Park och kansliet strax ovanför på Skolgatan mitt emot nerlagda OK-macken. Båda platserna förknippade med personliga minnen och orsaken till att jag idag håller på Djurgården i ishockey istället för som resterande delar av familjen och Hofors, Brynäs IF.

På uterinken hände det grejor. På den tiden hade Hofors ett enormt hockeyintresse och det gick ganska bra för dem. Inte minst visade det ju sig genom att självaste Djurgården varit och spelat på uterinken i kvalspel. En gammal historia gör gällande att några kvinnliga Djurgårdssupportrar på sniskan tittat på rinken och dess omgivning och förvånat uttryckt ”Kolla de har björkar i hallen”. Detta skedde 1975 och Hofors hamnade tvåa i kvalserien:

untitled

På just den där rinken inledde jag min egen hockeykarriär som jag efter ett uppehåll på 15 år avslutade i en annan klubb med en icke skrytbar meritlista. Ja förutom det faktum att jag haft Anders Kallur som tränare och gjort ett mål. Skridskoskola under extrema vinterförhållanden. Minns att man var stelfrusen efter varje pass. Vintrarna var kallare förr. Jag vistades ganska ofta på kansliet också. Min styvfar arbetade ideellt med reklam och sponsring inom klubben. Under tiden han satt och höll på med ”Hockeypoolen” vilket innebar att lokala företag sponsrade per mål eller något så gick jag och min yngre bror på upptäcksfärd i det gamla huset. Tittade på pokaler, vimplar och listade ut hur klubbens läskmaskin kunde manipuleras. Den var av en sådan där gammal typ där läskflaskorna hängde på rad i en kyl med locket ovanpå. Det blev några läskedrycksflaskor försnillade kan jag säga. Huset är numer rivet och klubbens kansli flyttade till en källarlokal på Göklundsvägen utan läskmaskinen. Vet dock inte om klubben är kvar där.

När jag så ofrivilligt blev Dalmas under en period lämnade jag ”moderklubben” och spelade som jag nämnde tidigare i en annan klubb. Det skulle bli tre olika klubbar totalt och jag återvände faktiskt till ishallen flertalet tillfällen. Bland annat 1981 när TV-Pucken anordnades där. Såg varenda match faktiskt. Jag fick även komma dit som tränare för ett J-20 lag och möta min gamla moderklubb. Tänk att Sunken och Alexis och hans ständige följeslagare Peter forfarande hängde kvar där.   

Nu för tiden går det inte så bra för Hofors HC har jag förstått. Inte som den tiden när Musse och Willy Alfarenko mfl lirade där. Hofors är dock representerade i de stora sammanhangen. Ulf Söderström, Prinsessan Victorias blivande gemål Daniel Westling har Hoforsanknytning. Sen kommer vi osökt till en annan spelare och ett minne som får avsluta det här inlägget på Memory Lane. Andreas Johansson som tagit sig hela vägen över Atlanten, spelat i Tre Kronor och som ung utnyttjats av eder skribent och kamrater. Han skickades nämligen in på Konsum uppe på Västerhöjden med en trehjuling och med noga instruktioner att plocka cykelns lastflak full med godis och sedan cykla ut. Expediten missade det helt och hade det inte varit för en av oss mamma så hade vi kunnat snaska godis den där dagen på Andreas Johanssons bekostnad. Istället får man nöja sig med att snaska i hans tråkiga avslutning på karriären. Han skulle ju göra comeback i Leksands IF (hatklubben nummer ett) men fick i sin första match problem med den skada han dragits med i foten under en tid och avslutade karriären efter en enda match i ett Daladerby mellan Leksand och Mora IK. Så kan det gå.

2 thoughts on “Hoforsbo Brände Ner Bocken I Gävle – Hockeyminnen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *