Vi Är Alla Lappjävlar I Stockholmarnas Ögon

Igår hade Jägarna 2 världspremiär i Överkalix. En film jag sett fram emot mycket och länge. Den första absolut topp tre av svenska filmer som någonsin tillverkats (nej Kalabaliken i Bender ingår inte där).

Efter galavisningen pågick festen hela natten lång.

Kjell Sundvall var rörd av mottagandet från lokalbefolkningen.

– Äntligen hemma, det är starka känslor att ha filmat här.

Han tror att ortsborna lär se filmen minst två gånger.

– Först för att se vilka platser och vilka människor från orten de känner igen, sedan för att se själva filmen, säger Kjell Sundvall

Jag hade faktiskt kunnat vara en av de där ortsborna i Överkalix. Av tristess på mitt gamla arbete skickade jag in en ansökan om att bli avdelningschef på ett företag. Jag visste inte ens var Överkalix låg någonstans när detta hände. I Norrland någonstans. Efter ett par veckor ringde en kvinna och pratade snabbt om hur mina kvalifikationer passade bra för anställningen och frågade hur snabbt jag kunde börja. Jag blev lite överrumplad och bad om att få återkomma inom en timme igen efter lite betänketid. Plockade fram min gamla skolatlas och sökte efter Överkalix. ”Nej inte runt Sundsvall, inte heller strax norr om Östersund. Var tusan fanns detta Överkalix? Tvingades söka i registret och när jag slutligen bläddrade upp rätt sida i kartboken fick jag en chock.

Arbetade med en kollega som sagt sig komma från Vännäs, borde ju ligga där någonstans inbillade jag mig. Ringde honom och började fråga om Överkalix men han skrattade bara och upplyste mig om att det inte ens var i närheten av var han härstammade ifrån. Trodde jag skämtade med honom. Han tyckte dessutom att om jag inte ens visste var Överkalix låg så skulle jag nog inte ge mig på att flytta dit. Efter att en stund ha suttit och försökt placera mig själv däruppe i vardagslivet, insåg jag att där skulle jag som hatade snö inte må speciellt bra. Det var andra faktorer också, men jag ringde upp kvinnan och tackade nej. Hon försökte dock övertala mig om att det fanns massor av aktiviteter att ägna sig åt utanför arbetet. Frisk luft, jakt och fiske, skoteråkning och underbar natur. Ett bibliotek också. Eftersom det i min ansökan även stod att läsa om hockeyintresse så förklarade hon att det fanns en klubb men att det var ett visst ”avstånd” mellan seriedeltagarna. Lappland fick klara sig utan mig även om Överkalix inte direkt låg i Lappland utan snarare Norrbotten vilket jag heller aldrig hört talas om.

— 

När vi ändå är inne på fördomar om norra Sverige så blir det lite absurt att tänka på den gången som jag och bröderna Bergström från Hofors utsattes för sådana just när jag flyttat ned till Stockholm. Vi hade tänkt ha en helkväll ute på stan och frågade taxichauffören när vi hoppade in om ett ”häftigt ställe”. Visst sade han och körde ut oss till Sundbyberg och Grand Garbo. Han hörde antagligen på vår dialekt att de heta ställena inne i centrum inte var passande för oss. Det var fler som hörde detta. Efter att totalt ha misslyckats med att knyta vänskapsband på samma sätt man gjorde på Lisas Stekhus i Hofors, lyckades vi få kontakt med ett gäng tjejer som fnittrade varje gång vi öppnade munnen och som bjöd med oss på efterfest i närheten. I efterhand kan man ju förstå att vi inte fick följa med för vår chram lika mycket som det exotiska inslaget med annorlunda svenskt uttal.

När vi så var på väg mot denna spännande efterfest dök det upp några otrevliga ynglingar som skrattade och hånade oss för dialekten. ”Lappjävlar”  ”Stick hem och mjölka renarna” och så vidare. Vi fattade ingenting. Men tydligen fanns där en fördom om att allt norr om Dalälven var renskötarland. När det slutligen gick upp att dessa individer inte ”skrattade med oss utan åt oss” infann sig ett stycke norrländsk vrede och tumult uppstod. Några snabba smällar och det större exemplaret av belackarna låg i backen, resten skingrades som en renflock jagad av varg när den yngre av bröderna jagade efter dem och även hoppade över ett högt staket i farten. Jag minns det vädjande skriket från ”renkalven” som hamnat i en återvändsgränd. ”Snälla snäääääälla jag menade inget illa”. Han lät offret vara och återvände med ett stort leende på läpparna. Vi ”lappjävlar”? Skulle inte tro det.

Jag har många gånger efter denna incident misstagits för en ”lapp” av fördomsfulla Stockholmare, märkligt egentligen eftersom det i princip knappt finns några infödda Stockholmare. De flesta har begett sig dit för att sudda ut sitt förflutna och sin dialekt. Men pratar man tillräckligt länge med någon av dem som kryper det fram att de har sitt ursprung annorstädes, eller har större delen av sin släkt kvar i Skåne eller Norrland. Men inget verkar vara så ”fiiiiint” som att komma ifrån Dalarna, speciellt runt midsommar när karavanen från storstaden går dit och man efter helgen kan säga att man firat midsommar i Dalarna. I aspekten med Överkalix är vi nog alla en form av Stockholmare.

4 thoughts on “Vi Är Alla Lappjävlar I Stockholmarnas Ögon

  1. Överkalix kallas populärt ”Lilla Chicago” häruppe. Har lite historier jag kan dela med mig av sedan om du vill höra. Det är hårt och brutalt däruppe.

  2. om du undrar vad man sade om Vasa ätten i det Franska hovet, jo man sa: bondtjyv och bondtölp.
    det var ju just det som det Franska hovet fick problem med i sitt hov
    dvs bönderna de var tjyvar och banditer och ville pormt sitta vid samma bord som Marie och kung ludvig. luise. tillslut bröt Marie på den franska lyckan och helt enkelt halshögg dem alle sammans tillika sej själv då. Och sedan då Madame Pompadur som fatksit var kung ludvigs lilla älskling de blev kvar efter det blodiga kalaset och det är efter dem som
    alla Etiketter i kommer ifrån i de fina Salarna.-. en snara av finspunnen guld tråd om deras halsar….
    ett brutalt exempel på Etiketter som varje idiot ska veta att om det finns flera bestick på den fina vita duken så börjar du med den yttersta til nästa talrik kommer då tar du nästa och när deserten kommer till efter att du ätit på 4 talrikar kan du nu sörpa i dej all den fina vin som serveras och bli högröd och salongsberusad och säga dumheter och skåla till värdinnan….och säga komplimanger óm matent liera ordentligt och sätta sej ner med ett lätt ryck med fötterna sammanslagna som i en hunör ja menar allt för aynens skull menar jag då….allt ska tas med en nypa salt …sägs det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *