Historiska Krig & Välsmakande Revbensspjäll

I något inlägg innan detta skrev jag om hur norra Sverige uppfattas av mer söderboende innevånare i landet. Att det ligger något slags prestige i att fira midsommar i Dalarna och så vidare. Idag när jag och frun tog en liten tur med bilen så hamnade vi i området runt Dalälven och kunde konstatera ett och annat. Hade läst vid ett besök vid Silfhytteå att det även fanns ett kloster i närheten. Nyfikenhet är till för att stillas så jag Googlade och läste och snart fann jag en koppling till lärarinnorna från Östergötland kan man väl säga. Gudsberga kloster. Kopplingen jag gör är riddaren som skapade platsen till en annan riddare som härjade i bland annat Götaland historiskt.  mer om detta senare. Det som fångade mitt intresse var hur en fridsam plats som ett klosterområde egentligen kan innehålla så mycket spår av krigshistoria och annan förödelse.

Efter att ha varit en fridens plats med ofantliga områden omkring klostret för jordbruk startade man ett krutbruk nästgårds till de andra idylliska byggnaderna och naturligtvis var det dömt att gå åt helvetia ibland. Av någon kanske inte så märklig anledning så står det en byggnad med åtskilliga halva träd runt om.

Bilderna på informationstavlorna berättar ungefär samma sak. Detta hände dock långt efter klostrets blomstrande högtid och andra högtider jag återkommer till (igen).

Anders Breivik kanske skulle ha tagit sig en titt i historieböckerna innan han beställde hem en massa konstgjort gödsel.

 Ett litet stycke bort ifrån kloster och krutfabriker finns något helt annat. Ett fågeltorn. Det enda som jag egentligen har som erfarenhet av fåglar är de observationer jag gjort på senare dagar och fiskljusen vid sjön samt en obligatorisk fågelskådarresa som jag tror var vid samma ställe som detta. Osäkert eftersom vi ägnade större delen åt utflykten till att dricka sprit ur kvartsflaskor.

Där fanns mycket riktigt ett torn som reste sig en aning över marken omkring. Frun var inte sådär jättesugen på att klättra upp men personligen fann jag det oemotståndligt av någon anledning.

Det fanns en observationsbok. Människor som besökt platsen kunde skriva ned vilka slags fågelfän man sett, jag misstänker att en del fabulerade friskt eftersom observationerna sträckte sig långt längre än fiskmås, blåmes och gråsparv. 60 olika arter vid samma tillfälle? Tror inte det va? Antagligen hade personerna med sig ett lexikon över fåglar och skrev av listan från A till Ö. Typ. Uppmuntrad av mina tvivel skrev jag själv ned en iaktagelse.

Muntergöken var hunden som fann det otroligt intressant att springa längs det elstängsel som fanns och lämna ett och annat urinspår efter sig. Jag tänkte tanken mer än en gång om hur han skulle uppleva det om strålen träffade staketet. Men det var överlag en vackerplats även om man inte gillar flygfän.

Om inte annat för den som är aningen höjdrädd.

Längre ned efter vägen dök Orsa Kompani upp igen. 

Det visade sig som jag nämnde inledningsvis att området har en stark historia av krig eller i vart fall kraftuppvisning av hur Dalkarlar är funtade. Det finns en anledning till att snudd på alla Svearikes kungar gått till Masarna för att få hjälp. Gustav Vasa (vilken lär snurra i sin grav nu när det föds fram ännu en icke blodsren följetong till tronen) besökte inte Dalarna enbart för att skapa ett framtida skidspår.

En annan bekant vapensköld som jag sett under min uppväxt jämte I13 och massmördaren Mattias Flink som också ingick i FBU på den tiden. Aldrig bara vetat vad den stod för. Själv kom jag att ursprungligen tillhöra Delsbo Kompani med mottot ”Fasthet-Förmåga-Förtroende” till skillnad från Orsa Kompani som ”inte lovade något bestämt”. Annat som jag fann intressant var detta:

Endast infödd dalkarl antagas”. Hur står det sig idag när vårt försvar realiseras till den mest hågade med ”vissa” undantag som stark nationalistisk känsla eller plikt och ansvar? Efter ett besök i Hedemora och inköp av revbensspjäll till ett misstänkt lågt pris åkte vi vilse en smula och snubblade över dagens mest intressanta fakta.

Man kan kalla det den felande länken på sätt och vis. Under min skolgång hörde jag talas om Sten Sture den äldre och Sten Sture den yngre. Dom ingick fortfarande i skolundervisningen i historia som alla elever borde ha en liten kunskap om. Vad jag förstått av dagens historieundervisning saknas både källkritik och bra urval eftersom allt verkar handla om efterkrigstiden och vad jag egentligen kallar nutidshistoria. Det är allmänt vedertaget att vinnaren skriver den framtida historien, men världen och i synnerhet Sverige fanns före den ödesdigra dagen Adolf Hitler invaderade Polen. Det påmindes jag om idag. Samma vecka som jag återigen klagat på historiska skildringar på filmduken. Gettysburg och slaget om Anderna i all ära, men vill ingen se en återblick på slaget vid Uppbo?

Här gick Vasaätten på pumpen när de försökte göra uppror. Kopplingen till Östergötland ni minns. Kan inte ha varit ett lätt läge att slåss i dessa marker. Gränsen som i modern tid talar om att man antingen är en ”Lappjävel” eller ”Ståckhålmare” måste ha dragits där och då.

Någonstans måste man ha tänkt att ovanför Dalälven är det ingen idé att tjafsa. Samtidigt anmärkningsvärt att Gustav Eriksson (senare Vasa) vände sig till sin ätts motståndare för att sparka danskarna ur landet igen. Det var en del att fundera över under tiden jag grillade revbensspjällen som var av oväntat ypperlig kvalité.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *