Urbana Explorers & Ett Stycke Svensk Mentalvårdshistoria

Läser i Arbetarbladet att man upptäckt ett försök till intrång i en av Fortifikationsverkets byggnationer. Tycker att artikeln blir mycket bra då man beskriver andra syften än att få allt att framstå som våldsamt. Kunde lika gärna ha varit en artikel med rubriken ”Terrorister försökte stjäla vapen” med tanke på platsen och vem som äger det hela. Istället lyfter man fram ett fenomen som växt sig allt starkare på sistone (10 åren kanske).

”– Det är ingen ovanlighet med inbrottsförsök, det finns de som ägnar sig åt att utforska sådant här, säger Henrik Thernlund säkerhetsskyddschef på myndigheten.

I det här fallet hade gärningsmännen gjort sig mödan att släpa upp skärbrännare till toppen av det berg där nödutgången till bergutrymmet ligger.

– De här personerna lägger ofta ner mycket jobb och hetsar varandra på nätet att det skulle finnas så himla spännande saker, men om de kommer in så de ser något är det ofta bara kablar och annan teknisk utrustning

De som ”ägnar sig åt sådant här” som Henrik Thernlund säger, är i regel inte alls några förhärdade kriminella människor, det händer att de kanske begår brott som olaga intrång och andra lagparagrafer, men det är uteslutande av nyfikenhet och drivna av att återupptäcka övergivna platser med sin kamera. Urban Exploration kallas det och beskrivs som en subkultur. På bland annat forumet Flashback har man en hel underavdelning för fenomenet och även en tråd som avhandlar platser i närheten av Gävle som kan vara av intresse. 28dagarsenare.se är ett annat intressant forum för den som vill läsa mer.

Jag har själv lite svårt att motstå gamla övergivna byggnader och hus som man ibland stöter på i olika sammanhang. Att strosa runt i områdena omkring gamla torp där husen för länge sedan försvunnit men som ändå visar genom till exempel stenmurar och äppelträd att det en gång i tiden fanns liv där. För övrigt kan man hitta gamla örter som växt fritt och vilt sedan områdena övergavs. Det hela präglas av en nyfikenhet. Vilka var det som bodde där? Varför övergavs platsen? Otroligt stimulerande ibland att låta fantasin skena fritt i spekulationer.

Jag hittade lite bilder från en välbekant plats för de flesta. Det gamla övergivna sinnessjukhuset i Säter vilket jag vet många av er läsare besökt. Jag åkte dit för drygt fem år sedan med en av mina bröder. Bara den första blicken på byggnaden ger en ett slags kalla kårar trots högsommarvärme. Ungefär som att se huset från ”Huset som Gud glömde” på riktigt.

Nu hade jag ingen skärbrännare eller andra verktyg med mig så jag fick klättra lite och ta foton genom de gallerförsedda fönstren.

Ibland fick man den där kusliga men sköna känslan av att någon stod därinne och blickade tillbaka 😀

På baksidan av byggnaden löper en hög mur runt ett område. Här och där finns det små gluggar som en gång i tiden innehöll såna där ”pansarglasklossar” som murats ihop. Det finns tydliga tecken av att traktens eller långväga besökande ungdomar dragit sig dit för att klottra och dricka en eller två öl. Kanske för att uppleva atmosfären nattetid. Jag tyckte det var lite halvkusligt på dagen.

Eftersom man vet att mentalvården i Svensk historia har en hel del blodfläckar med elchocker, lobotomi och iskall vattenterapi, är det inte svårt alls att känna ångest för de patienter som rörde sig innanför murarna. Den enda friska luften de fick kanske.

Genom källarfönstren kan man se kulvertar, trappor och annat som med lätthet skulle passa i vilken skräckfilm som helt. När fotot ovan togs fick jag en riktigt paranoid tvångskänsla att någon stod där och tittade rakt på mig när blixten utlöstes i mobilkameran.

En bit från området kunde vi konstatera att det nog inte alls är frid och fröjd i området bara för att de lagt ned den gamla instutitionen och numer experimenterar med nya metoder. På ett ställe flera djurkadaver och skallar, slängt på ett och samma område av någon anledning. Även på ett par platser spår av att Polis haft anledning att spärra av vissa ställen.

En mycket spännande plats att besöka helt enkelt och inte allt så långt ifrån Hofors heller. Perfekt för söndagsutflykten kanske. Man har ett café i närheten som säljer enorma glassar, kanske inte så stora som ”Stallbackens Special” vid Time, men ändå prisvärda.

12 thoughts on “Urbana Explorers & Ett Stycke Svensk Mentalvårdshistoria

  1. Sonen till min en bekant till min gamle far var ute och gick i skogen och blev nyfiken och öppnade ett fönster som stod på glänt i ett ”ödetorp”. Då small det, en tokig gubbe som haft inbrott hade gillrat en fälla med ett gevär och lina till fönstret. Han överlevde som tur var.

    ”Curiosity killed the cat”

  2. Hej
    Om du är nyfiken på hur det var på Säter så ska du läsa boken
    Ryggen Fri av RunePär Olofsson . Man får en inblick i hur vården var i början på förra seklet och även hur fackförenigs rörelsen började gro

  3. Försiktig ska man alltid vara, det finns mycket tok; Mannen var av bra virke. Pappan var finne och han fick sju kulor i sig under vinterkriget. Det bet inte på den hårdingen. Stark som en björn.

  4. Nej jag läste den för många år sedan hör på biblioteket jag vet att författaren var präst i Svärdsjö

  5. Hej!

    Jag hittade denna sida när jag sökte på ECT och elchocker.

    Tyvärr så ges det fortfarande elchocksbehandling i Sverige för fullt.

    Är själv tveksam till denna behandling.

    Har sett att många människor har fått skador av ECT-behandlingar.

    Se dessa sidor:
    Elchocker, ECT
    Film om ECT

    Hälsn,
    Peter

  6. Åh fy fan va vidrigt, ja där ser man vad samhället hemligstämplar vissa saker för befolkningen (om det nu är sant)? Kanske använder vi oss av fler metoder också som lobetomi mm vem vet?

  7. Omg, läst igenom en del nu å det är ju fan inte båg eller ens försök till hemlighållande, varför har man inte stoppat det här på politisk väg? Ren tortyr jhu.

  8. Jag var till det gamla nedlagda mentalsjukhuset i Säter och gjorde en utredning, mätaren jag hade med mig visade att det fanns något där och den följde efter mig när jag gick runt byggnaden, fick mest indikationer runt hela muren då patienterna fick vara på gården för att få frisk luft… Trots att man var där på dagen var det rätt kusligt ändå, man kände sig förföljd på något sätt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *