Igår var det torsdag och således förväntat fullt ös i Elitserien. Djurgården hade fått packa sina trunkar och begett sig till Luleå för match och själv visade jag ett starkt stöd genom att bänka mig redan en timme före och försöka lista ut resultatet på förhand. Jag vred och vände på problematiken och kom på att jag inte alls skulle lämna in några spelresultat för denna omgång. Tur var väl det med facit i hand. Jag gissade att det skulle bli en hel del utvisningar vilket jag hade relativt rätt i. Djurgården hade ställt Tim Sandberg i mål och han fick arbeta för sin lön. De övriga i laget ansträngde sig inte värst vidare de första 10 minuterna vilket nästan fick mig att byta sportkanal. Snart kom utvisningarna och därmed målen och även om favoritlaget gjorde ett dödsryck så var det aldrig fara och färde för Luleå. 5-2 blev slutresultatet och naturligtvis lite av en besvikelse. Förlust för Djurgården är en förlust i vardagen.
Kvällens stora belöning blev dock chipsen jag köpte för en tid sedan. Jag var inte så förtjust i ”Blairs Death” som jag redovisade tidigare. Chipotlechipsen var helt okej. Bra konsistens, lagom hetta och definitivt mina favoriter så här långt. Saknade kanske lite mer saltsmak.




