Snaskställen Jag Minns

Min käre fiskekamrat får bege sig ut på sjön själv idag. Känner mig lite halvsliten efter 8 dagars arbete med lite sömn och kanske en begynnande snuva. Istället blir det till att besvara diverse mejl, dricka kaffe planera 3 veckors ledighet och titta på frosten genom fönstret till att börja med.

Igår hjälpte jag svärfar att flytta vapenskåp. Insåg behovet av att snarast uppsöka ett gym igen. Även om det inte var så tungt insåg jag att åldern tar ut sin rätt. På tal om just ålder så var lite sorgligt att se att tiden haft sin gång på Västerleden också. Kiosken är nämligen helt borta. Min snaskoas där uppe på Västerhöjden under 70-talet.Jag minns kiosken som igår och därför var det konstigt att se att den bara var puts väck. En flashback av ansikten som tyvärr också är borta nu for förbi. Borde även bära med mig kameran ständigt när jag rör mig ute i samhället här. Lättare att visa platserna jag talar om för er som inte besökt Hofors tidigare. Lovar bättring där.

Kiosken ja. Alla som är födda på 70-talet minns ju klassiska godsisorter som lakritsbomberna, tomteklubborna, nötcrémen, hallonremmar, Zoo, Pim Pim etc. Den där kiosken hade allt inklusive tobak, erotikmagasin och kletiga ballonger som senare visade sig fylla ytterligare ett syfte; Att förhindra att fler barn föddes. Från början var det äldre ungdomar som menade att det var ett slags tuggummi men det köpte åtminstone inte vi. Lakritsbomberna eller salta kulor som de också kallades kostade 5 öre styck. För en krona fick man en tjock påse eftersom damen i kiosken inte orkade stå och räkna 4-5 ungars exakta mängd dvs 20 stycken kulor. Hon skopade i och vi ungar stod på tårna utanför och försökte hänga in i kiosken och kontrollera att vi fick för exakt en spänn eller mer. ”Bra så” sade damen, ”Nej några fler allt” sade vi.

Våra föräldrar och äldre sade ju alltid att snasket kostade ett öre förr i tiden. Antingen styckevis eller så fick man en hel påse för 25 öre. Att fått uppleva en påse full för en krona ärnågot som ifrågasätts av dagens ungar. ”5 öre?? Aldrig”. Men så var det. Jag vet inte om man kan följa inflationens gång beräknat på salta kulor. Men man får dem inte för 5 öre styck idag och fyller inte en hel påse för en krona. Inte ens hos Spar-Arne. Sorgligt att se att kiosken är borta, men som svärfar sade igår ”Synd bara att det är så jävla dyrt i kioskerna i dagens läge”.

Andra kiosker jag minns i kommunen är den i Torsåker mitt emot gamla brandstationen. Den hade en av de där godisautomaterna jag nämnde på sidan och var hyffsat bra tills en mer ”exotisk ägare” tog över driften av den. Han började spä ut godispåsarna med krossade Mariekexbitar istället för riktigt sött godis. Man hade som barn dessutom dåligt med påverkande på innehållet. Tänker direkt på Soppnazisten från TV-serien Seinfeld.

-Men jag vill inte ha kex i påsen

-Då blir det inget godis alls för dig, försvinn!!

Så var det faktiskt. Inte konstigt att han råkade ut för märkligt sabotage nattetid. Man kanske krigar om olja, guld och mineraler som vuxen, som barn är det godis som är hårdvalutan. Kanske för att vi inte fick det lika frikostigt som dagens barn synd nog får det. Godis var en festlighet.

En annan kiosk var Lillåkiosken som hade ett stort utbud av godis också. Härligt exponerat i fönstret. När man besökte kamrater boendes i Silverdalen var ett besök vid Lillåkiosken standard. Ungefär lite som när man åker utomlands och besöker en internationell snabbmatskedja, man är lite sådär kritisk mot dess utförande, smakar och ser eftertänksam ut innan man säger ”Nåja det är ungefär likadant som hemma fast inte lika bra”. Samma salta kulor smakade bättre på Västerleden.

Sen fanns ju GDG-kiosken, Pressbyrån vid ankdammen, Karins Närköp, Höjdens Närköp och affären i Born, tobaksaffären på Skolgatan och alla bensinstationer. Nästan inget av det finns kvar idag. Alla dessa minnen. Som tonåring nyttjades ju även Höjdens närköp och Karins för tobak och ölinköp. Första gången på Höjdens var jag bara 13 år. Var lättare där än Karins som hade en hårdare kontroll till en början. Mer om det i ett senare inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *