Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Vid det här laget vet nog de allra flesta att det inte gick så himla bra för Iraks förre diktator Saddam Hussein. Han slutade som en spratteldocka hängandes från ett rep för allt ont han påståtts ha gjort under sin tid som ledare. Bland annat utförde han experiment genom att gasa ihjäl träskaraber (jo det heter faktiskt så) och gjorde sig skoningslöst av med all form av politisk konkurrens. Naturligtvis gjorde han inte detta på egen hand. Han hade människor runt sig som både utförde de rent praktiska sysslorna samt en stab av rådgivare. Sen kom USA och deras kompisar med dragna vapen och framgångssagan Saddam var ett minne blott. Det medförde dock inte att Irak blev ett demokratiskt och en fridfull plats att leva på. Nej Saddams gamla kompisar utför dagligen attacker mot det nya styret. När USA väl lämnar landet finns det en överhängande risk att konflikterna fortsätter och istället för att gå mot framtiden, backar tillbaka till den eran man kastade sten på varandra över getstölder.

—

När det hettade till runt öronen på diktatorn och hans glada vänner, så valde inte alla att ta ansvar för sina tidigare handlingar. Adel Hussein Muhammed Al-Hashimi en av dessa rådgivare packade ryggsäcken och trampade efter samma hemliga stigar mot Sverige som så många tvingats gjort tidigare för att undkomma just Saddam och hans rådgivare. Inför Förvaltningsrätten gjorde han dessutom anspråk på ett permanent uppehållstillstånd med motiveringen att han hade flyktingstatus och riskerade att mördas eller förföljas på grund av sitt tidigare liv och leverne. Läs förvaltningsrättens dom här.

Det är sådant här jag inte riktigt begriper. Först flyr massor av människor för att undkomma ett gäng blodtörstande generaler och en diktator. När dessa slutligen övermannas så åberopar dom samma status som människorna de förföljt, och Sverige blir en fristad för båda lägren i konflikten. Man utvisar 80-åriga halvblinda och sjuka damer, barn med livshotande sjukdomar men väljer att behålla såna här personer i landet.