Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Den kombinerade korvgrillningen och lekparksstädningen drog kanske mindre folk än en stripklubb men definitivt fler än en konsert med Eric Gadd eller Lotta Engberg. Kanske var det den korta tiden mellan att det bestämdes för att göras och själva utförandet som bidrog, Hoforsborna kanske inte visste om det eller var helt enkelt inte sugna på vare sig arbete eller korv. Från Sandviken kom mycket riktigt Dragan Perkovic (FP) men han nöjde sig inte bara med att grilla korv som utlovat, utan tog även en rejäl sväng med trimmern tills snöret tog slut.

Det hanns inte arbetas speciellt länge innan alla plötsligt släppte sina arbetsredskap och istället käkade korv. Arbetarbladet dök upp med journalisten Johanna Hejdenberg och en okänd fotograf. Faktiskt lagom till att Hoforshus VD Christian Rickardsson kom till lekparken med starka förmaningar att här fick man minsann inte bete sig hur som helst skulle man tro. Okej kanske inte direkt med dom orden men med samma innebörd. Att rensa ogräs var okej, att göra något åt utstickande spikar eller måla nötta lekredskap är något man måste be om lov för att göra. Spar-Arne och en okänd dam från Folkpartiet hamnade i en diskussion med honom. Tyvärr syns inte Arne på bilden så bra, men den randiga tröjan är han.

Givetvis är vare sig journalister eller läsare som följt med i den här lekparkscirkusen några idioter. Att Folkpartiet var på plats var givetvis för att förekomma Svenskarnas Parti att dra några poäng på att rensa upp i den. Frågan alla parter skall ställa sig är inte vem som gjort det utan varför ingen gjort det tidigare. Alltså innan SvP ”hotade” med att komma hit till Hofors. Först då hände det faktiskt något. Är det så man skall få något gjort i vår kommun? Att hota med att andra partier skall komma hit. Jag har en känsla av att den här historien bara har börjat.

Noterbart kan även vara att barnen själva inte var speciellt intresserade av att hjälpa till. Är det vi vuxna som smittat av sig den uppgivna känslan av att inget händer, ingen gör någonting? Att fixa lekplatserna kanske inte alls är det första steget för att skapa harmoniska och aktiva barn, kanske borde vi ge dem en stimulans att allt faktiskt är möjligt bara man tar det första steget. Till och med dom utan ben klarar ju för fasiken av att ta för sig i livet. Samma sak med alla dessa upplopp och bränder under sommarloven i invandrartäta förortsområden. ”Vi har inga fritidsgårdar så vi måste kasta sten på brandmännen när dom försöker släcka det vi tänt”. Vi kan spara enorma summor på att istället för att stjälpa ner dom i meningslösa projekt, arbeta med deras inställning i livet mentalt.

Innan ogräsrensningen och med barn i parken. Sedan drygt 2 timmar senare. Kanske en smula skillnad. Det här kan alla föräldrar göra i sitt närområde en eller två gånger om året. Det kostar inte mer än någon blåsa i handen och det kan ju vara trevligt med en samordnad aktion med lite kaffe, korvgrillning och umgänge också.