Om Hoforsbloggen.se

140226

Den här morgonen promenerar jag som så många gånger tidigare omkring i området runt Ankdammen. Det är behagligt i luften och visst hoppas man att våren verkligen är på väg denna gången. En tanke slår mig att var inte det är en av anledningarna till att jag hösten 2009 återvände hem till Hofors. Ankdammen, kanalen upp till Hammardammen, där jag skulle promenera omkring när jag blivit gammal. Jag tänker tillbaka på vad som hänt sedan dess, tiden har en förmåga att gå allt snabbare när man blir äldre av någon anledning så de tre senaste har passerat i rasande fart. ”Tre?” tänker jag. ”Nej vänta nu, det måste vara fyra, snart fem år. Jösses!

 

När jag kommer hem igen så surfar jag in på Hoforsbloggen.se. Säkraste sättet att minnas för mig själv. Mycket riktigt så startades bloggen hösten 2009 med ett argt inlägg och när jag sedan tittar under fliken ”Om Hoforsbloggen.se” fylls luckorna i.

27nov

Det blir en resa i tiden. I november i år så har jag alltså hållit på med det här hobbyprojektet i fem år. Det har hänt massor av saker under den tiden, både positiva, negativa och allt där emellan. Det är hög tid att jag kanske uppdaterar bakgrundshistorien till den här sidan som på dessa snart fem år vuxit en hel del. I den ursprungliga versionen stod detta att läsa:

100124 En Hoforsblogg. Finns det ett behov av en sådan?  Jag är inte helt ny inom bloggvärlden utan har ett antal års erfarenhet, nog för att kalla mig bloggveteran i många avseenden men med en helt annan inriktning än den jag tänkt mig nu. Det finns ju ett par kriterier som följer med en Hoforsblogg. Först bör man ju bo i Hofors, sedan bör man gilla att skriva om Hofors, man bör finna saker så intressanta i just Hofors för att ha något att skriva om och sist men inte alls minst bör man ju ha ett intresse för det skrivna ordet. Inte säkert alla har samma kriterier, men för mig faller det sig så.”

 

Om det fanns ett behov vet jag inte, men kan konstatera att det skapades ett behov. Ganska snabbt började invånarna i Hofors prata om Hoforsbloggen, referera till Hoforsbloggen och naturligtvis undra vem är det som skriver den. Det var väl aldrig riktigt avsikten att det skulle vara en hemlighet, men det roade mig mycket hur spekulationerna gick, till och med inom min egen släkt, så jag lät det bero och satte fokus på det som skrevs istället för vem som skrev. Det skapades rykten, en del ganska roande, andra mindre smickrande men det är som det är med spekulationer. Det sades att det var en journalist eller i vart fall någon med en bakgrund inom journalistiken. Att det var ett påhitt av en lokalpolitiker för att skapa opinion. Att det var en ”narkotikamissbrukande kriminell före detta journalist”. Att det var en ”Sverigedemokrat”, en ”Moderat” en ”religiös fanatiker” och det sista vet nog bara Gud. Mest underhållande ryktet var en misstolkning av informationen på just den här fliken. Att det var en ”Förtidspensionerad, narkotika missbrukande kriminell journalist”.

 

100124 Med ”pension” infriar jag ett löfte jag gav mig själv och ofta berättat för människor jag mött i livet. När jag blivit gammal och nött skulle jag återvända till hemorten och gå längs kanalen från ankdammen och upp mot  Hammardammen. Där skulle jag filosofera över livet och titta på ankorna och kanske rentav köpa glass i Pressbyråkiosken. Kaffe och kanelbulle fanns ju inte på världskartan för en sjuåring, det gör inte heller Pressbyrån. Det har ersatts av något som heter ”Time”. Men kanalen finns kvar, ankdammen finns kvar och det var exakt som jag förväntat mig när jag vandrade längs Kanalgatan där i juli och tänkte att det kanske var dags att återvända nu.”

ankdammen

Jag har lämnat och återvänt några gånger i livet. Jag föddes här, flyttade 1978, kom tillbaka 1985 och gick gymnasiet och flyttade 1989 efter 14 månaders anställning på Ovako. Sedan har jag drivit omkring som en Hoforsnomad ute i den stora världen och en midsommarafton 2009 föll det sig så att jag träffade min ungdomskärlek från Hofors mitt i en skog i Dalarna. Sedan gick det ganska snabbt. I september samma år hade jag flyttat hit igen, hade insett att det gick alldeles utmärkt att pendla till arbetet även från Hofors. Människor skakade på sina huvuden och trodde inte det var sant, att jag valde att bosätta mig i Hofors. ”Det finns väl inget där” sade dom. ”Tvärtom” sade jag ”Här finns allt!”. Inte minst ytterligare en orsak till att jag flyttade hem igen, fisket och den underbara närheten till naturen vart man än vrider och vänder på sig.

DSC02720

 

100124 Och återvända skall vi även nu på slutet av detta första inlägg. Till början av det. Till behovet av en Hoforsblogg. Jag känner att jag har ett behov av att återupptäcka Hofors igen, det är nämligen så tragiskt att hus och hela områden där jag upplevt så mycket roligt jämnats med marken. Där det en gång fanns hus finns gräsbeklädda kullar. Att blogga om det är att väcka liv i alla de minnen som jag burit med mig, få nya intryck och kanske övertyga alla kritiker att Hofors är så mycket mycket mer än en grop med ett stålverk i. En chans att förmedla Hofors genom mina egna ögon. Eftersom jag har ett visst politiskt intresse så kommer bloggen även att ta upp lokalpolitiken och dagsaktuella händelser på orten, även ämnen som fiske och natur och en hel del historiska tillbakablickar. Hoppas ni skall finna nöje i mina alster och att ni kommenterar saker ni tycker är rätt/fel i inläggen. Välkomna! 

20130511_211419

 

Det har med facit i hand fungerat alldeles utmärkt att använda en blogg för att återupptäcka min födelseort. Det har haft större genomslagskraft än jag kunde ha anat, både på gott och ont. Det råder nog inte heller tvekan om vad som är Hofors största privata besökta sida. Etablerad media besöker Hoforsbloggen dagligen i olika syften, för att läsa om något gammalt, leta efter något nytt och det har resulterat i att Hoforsbloggen legat bakom en hel del löpsedlar i lokaltidningarna.

DSC00642

 

Det har även medfört att jag fått skriva krönikor för lokalradions hemsida, uppdaterat föreningars hemsidor och blivit kontaktad av lokal media för att svara på vad jag tycker i olika frågor eller av politiska partier som på det ena eller andra sättet förstått att Hoforsbloggen är en bra kommunikationskanal för orten. Två år i rad dessutom nominerad som ”Årets Eldsjäl” även om jag tycker att det är att gå till överdrift. Visst tycker jag det är kul och underhållande att driva sidan, men det är inte ett heltidsarbete och fortfarande en hobbyverksamhet och ett träningscenter för mitt övriga skrivande. Det har skapat kontakter med lokala företagare, politiker, med föreningar, historiskt intresserade människor, idrottsligt intresserade människor, fantastiska människor och knutit starka vänskapsband. Tyvärr även krossat en del vänskapsband. Men i det stora hela ändå en positiv utveckling.

 

Till hösten är det alltså en hobbyverksamhet som pågått i fem år. Jag har flera gånger fått idéer presenterade för mig om hur man skulle kunna utveckla Hoforsbloggen, stärka dess ”etablerade namn”. Alla förslag inte helt utan dunkla syften att försöka styra det i någon riktning politiskt. Även att utveckla det til en lokal tidning, men det är för mycket arbete för en hobbyverksamhet och det saknas både kompetens och ekonomi att göra det så stort. Kanske någon form av medelväg, där det går att kombinera med mina egna intressen. Det återstår att se. Det finns naturligtvis drömprojekt. Tänk om jag till exempel kunde träffa varenda Hoforsbo som finns här och göra en intervju med var och en. Om jag kunde samla allt som är värt något att veta eller uppleva i Hofors under en och samma sida. De fem kommande åren får utvisa vilken väg projektet tar.

Förutom själva webbsidan finns nu Hoforsbloggen även på Facebook där det ibland bjuds på nyheter, reflektioner och annat som inte publiceras här. Välkomna att följa!

HB

 

Ett konstliknande projekt