Önskemål Om Politisk Trekant

Snön vräker ner över vårt lilla samhälle och jag sitter inne och myser över lokalpolitik. Samtidigt som man vill anställa en personlig assistent till varje ”Ensamkommande flyktingbarn” som ändå är att anse lagom vuxen ålder vill man ta bort småungarnas assistenter i skolan. Det gör föräldrarna upprörda naturligtvis och en liten debatt uppstår i kommentarsfältet till artikeln. Plötsligt blir det lite roligt för två av de politiker jag nämnt på sistone går i klinch med varandra.

anitha1pär1Dessutom två tidigare partikollegor i Folkhemmet Hofors/Torsåker. Hofors egen ”Führer” Anitha Näsström och Gose-nallen Pär Åslund. Kan det bli mer spännande och underhållande än så här? Tredje gången nu på kort tid jag ser att lokalpolitikerna aktivt debatterar i lokalpressens kommentarsfält. Valet 2010 kommer med största sannolikhet ge mest underhållningsvärde i Hofors Kommun. Jag ser fram emot detta.  Tänk er en trekant med Anitha, Alf och Pär, konversationsmässigt alltså.

Åke Bälter – Ny Socialchef I Hofors

I detta inlägg sneglar vi mot Dalarna och Leksand.  Närmare bestämt Coop i den lilla byn. Där har butiksföreståndaren Åke Bälter kommit på ett helt ”nytt” system för hur man avlönar extraanställda och övertidsarbete. Han har helt sonika gett dem presentkort och butikskuponger som de anställda eller extrapersonalen kunnat byta mot pengar i kassan. Som en egen liten bananrepublik i en bananrepublik.

åkebälterNär det sedan uppdagas ber han till skillnad från många av våra politiker om ursäkt.

-Jag mår inte bra, jag fattar inte vad jag ställt till med

Men han saknar inte framtidsvisioner:

Vad ska du göra nu?
– Jag är väl rökt som ledare inom kooperationen. Det blir att söka ett nytt jobb

Jag vet det perfekta jobbet för honom. Jan Bornestig lär ju snart lämna eller få kicken och en plats vakant som ny socialchef i Hofors och vad vore egentligen bättre än att införa något slags system där socialbidragstagarna måste lösa in sina kuponger för matvaror på Prix eller Coop Extra som det skall heta i framtiden. Blir perfekt eftersom socialbidragstagare inte skall behöva äta sämre för att de är utan arbeten och fattiga och kommunen redan satsat 6 miljoner i företagets favör enligt Alf Persson. Utlovas ju faktiskt i slutklämmen på denna ”annons” där man påstår att i Hofors finns inga färska råvaror, dom får man åka till andra städer att handla.

”Det blir en totalförändring , det kan jag lova. Hoforsborna skall inte behöva lämna orten för att handla fräscha färskvaror”

Jag undrar om de dagliga leveranserna från Perers Bröd i Falun till åtminstone Spar-Arnes butiker då är några slags sekunda varor eller bistånd från en rikare kommun.

Pär Åslund Demokratins Förkämpe

När jag nu sitter och studerar det politiska livet i Hofors får jag tipset att se över vad Pär Åslund från Folkhemmet Hofors/Torsåker pysslar med. Tydligen den största vageln i kommunfullmäktiges öga. Sånt gillar jag och ser snart att det kan vara en av få verkligen intressanta personer jag stött på hittills inom kommunens politik. åslund

Jag hittar en kommentar han gjort under en av Arbetarbladets artiklar. Pär talar om demokrati och när jag sen hittar ytterligare en text han skrivit på tig.nu som finns i html-version här, är jag nästan kär. Konsten att styra en liten kommun. Han bekräftar det tillstånd som jag under en period nu misstänkt att Hofors befinner sig i. En sandlåda med barn som inte är villiga att dela med sig av vare sig sanden eller leksakerna.

Varför skriva ett häfte som vänder ut och in på Hofors kommun. Och hänger ut allvarliga brister hos ”Sveriges vänligaste kommun” till allmänt beskådande.
Orsaken är att jag som medborgare i Sverige är mycket orolig för vad som händer med demokratin. Hofors är bara ett exempel på en skrämmande utveckling.
Lagens första paragraf säger: ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning…”.
Men i Hofors undanhåller kommunledningen systematiskt information som behövs för den fria åsiktsbildningen. Kommunledningen river alltså grunden för demokratin!
Hofors kommun är inte heller vänlig mot dem som ger kommuninnevånarna den information som behövs för den fria åsiktsbildningen.

Den här skriften handlar om hur Hofors kommun behandlar yttrandefrihet, offentlighet och personal som försöker leva upp till grundlagens bestämmelser .”

Skall bli oerhört intressant att fördjupa sig i hans arbete 😀

Hoforsdelikatesser – Finns Det?

En annan sak jag noterade bara en kort bit från uttagsautomaten och bredvid Systembolaget i Hofors var att det gapade tomt i lokalerna. Sett det ett tag nu och mina tankar har malt lite. Vad vore perfekt att ha bredvid ett ställe man säljer pilsner och vin?

DSC02958

Jo en delikatessaffär. Ostar i massor, korvar, rökt skinka, inlagda frukter och bär, exotiska kryddor och ja ost. Osten får ju som bekant vinet att sjunga och det är lite halvdåligt med bra delikatesser i Hofors. Visst man har de färdiga burkarna med bredbar ost i alla olika smaker, finns till och med lite bättre ost som den rökta Ockelbon tex. ICA får väl stoltsera med att ha det bästa charkutbudet tills Spar-Arne fått sitt tillstånd. Men ändå. Hur fantastiskt vore det inte att kunna glida in i en delikatessaffär och handla lite smaskens inför helgen eller myskvällen mitt i veckan? Vinet har man ju redan ett par steg bort tills alkoholmonopolet luckras upp, när det blir så och om det blir så kommer ju delikatessbutiken ha en given plats för välsmakande viner också. Hoforsandan kunde ju bli förknippat med gastronomiska upplevelser. Handelsträdgården i Böle kunde odla egna kryddor tex och varje fredag och lördag kunde det lilla torget utanför ICA och Folkets Hus bli en minimarknad för lokalt odlade råvaror. I Gränna har man framgångsrikt lyckats driva upp polkagrisar och vinstockar, varför skulle inte det gå i Hofors?

 

Okej jag kanske sprang iväg lite i tankarna där men det är ju ingen omöjlighet. Inget är omöjligt. Men en delikatessbutik måste det ju finnas underlag för tycker jag. Alla gillar väl goda ostar?

I Jakten På Hoforsandan – Nyfikenhet & Ekonomi

I mitt sökande efter ”Hoforsandan” insåg jag två saker när jag passerade uttagsautomaten vid Sparbanken som antagligen heter något i stil med Swedbank nu. Eller egentligen tre. Det heter inte längre Minuten som förr vilket faktiskt undgått mig i flera år, har helt enkelt inte reagerat tidigare. De andra två sakerna är det insynsskydd som sitter framför automaten. Inte i någon stor stad eller mellanstor stad för den delen heller har jag sett detta tidigare. Egentligen genialt att få slippa hökögon och påträngande människor när man utför sina pengatransaktioner.

DSC02959

Det där skyddet borde ju kunna masstillverkas och säljas till varenda ställe som har en uttagsautomat. Skapar väl ändå ett par tre arbetstillfällen kan jag tycka. En som gör dem, en som transporterar och sätter upp dem och en som säljer in dem hos bankerna. Intresset kanske är svalt, vad vet jag.

 

Den andra saken har också med insynsskyddet att göra. Jag funderar om Hoforsbon är så nyfiken att man stannat till och tittat när någon stått vid automaten. Att det är därför man satt upp skyddet för att det blivit ett stort problem med nyfikenhet. Hoforsbon kanske är lika välbeställd som Bjursåsborna som sägs ha en av de rikaste bankerna i landet. Att måttet liksom blivit rågat någonstans. ”Nej nu är det fan nog, kan man inte sköta om sina miljoner ifred så får banken sätta upp ett skydd”. Men som ni ser på bilden så talar det lite emot sig själv. En person gör sina uttag, en annan står böjd över axeln och studerar. Det där med personlig integritet kanske inte betyder så mycket heller. FRA-frågor och annat med övervakning kanske har starkt stöd i Hofors.

 

Men som i alla dåliga saker finns positiva saker att ta vara på. Kanske är den Hoforsanda jag söker efter nyfikenhet. Man är nyfiken på vad livet har att erbjuda helt enkelt. Hur liv uppstått på jorden, hur teknik kan utvecklas, hur sjukdomar kan botas, analyserar gärna poesi och nyfikna på vad andra Hoforsbor egentligen har på sina bankkonton. Nyfikenhet är bra. Jag är själv jättenyfiken på saker och ting och Google är min bäste vän. Har lärt mig hur man utför en hjärttransplantation rent teoretiskt, vad som egentligen hände Bella Lugosi (mest känd som Dracula på film) och vilka människorna bakom rubrikerna i kvällspressen är. Med bakom menar jag skvallret och den råa versionen som man allt som oftast hittar på forumet Flashbacks skvallersektion. Jag vet att det redan finns Hoforsbor på det forumet, men fler borde med sina arvsanlag för skvaller registrera sig där.

 

Samtidigt så talar det lite emot sig själv att Hoforsbons riktiga anda skulle vara nyfikenhet och då kopplat till utveckling och inlärning. I sådana fall skulle orten blomstra av spännande företag som gjorde de mest fantastiska sakerna. Så är det inte. Det finns några Hoforsbor som jag beundrar för just deras sätt att göra affärer och sköta om sina bolag (återkommer till det i ett annat inlägg) så företagsamhet finns det, bara inte tillräckligt mycket. Kanske borde nyfikenheten utvecklas och riktas mot positiva saker istället för vad grannen har på banken såvida Hoforsandan egentligen är ett fantastiskt sinne för ekonomi. Spar-Arne är ju ett exempel. Hur jag än vände och vred på hans genialiska plan att sälja mer Julmust fick jag det inte att gå ihop igår. Men sen är jag inget ekonomiskt snille heller, avstår gärna att spekulera på börsen. ”Stora Arnes” erbjöd Julmust för 8 kronor plus pant vilket blev 12 spänn. Vid en nogare kontroll var panten 2 kronor. Om Hoforsandan är ekonomiskt snille så tjänar man pengar på att sälja billiga varor och ändå lyckas baka in ytterligare 2 kronor från ingenstans. Det är fantastiskt. Hade gärna frågat Arne men han såg upptagen ut med att plocka upp varor i sin butik en söndagseftermiddag. Säga vad man vill men mer engagerad företagare har jag inte sett tidigare.

 

Kan vi då stryka att Hoforsandan skulle vara en innovativ nyfikenhet och ett väl utvecklat sinne för affärer och ekonomi? Jag lägger det lite åt sidan så länge och letar efter andra svar på frågan.

Hoforsandan – Vad Exakt Är Det & Finns Den?

Tänkte på inlägget innan och mindes alla de otaliga kommentarer till Arbetarbladets artiklar. Bland annat den här:

kommentarSkrivet av en Hoforsnomad. Skrev ju lite om motståndet jag stötte på när jag beslutade att flytta tillbaka till Hofors (vilket inte verkar vara alltför vanligt har jag förstått). Varför finns det en sådan uttalad avsky mot orten? Från människor som bott här, från människor som inte gjort det men passerat eller bor i ort bredvid, från människor som aldrig satt sin fot i Hofors men ändå har en åsikt om hur jävligt det är här. Finns det ingen egentlig stolthet bland Hoforsborna som man hellre visar upp? En Hoforsanda lik ”Gnosjöandan” till exempel. Gnosjöandan finns det ungefär 105 000 resultat av på Google men endast ett när man söker på Hoforsandan. Som lite av en ”Hobby-antropolog” finner jag det intressant att undersöka sådant här. Hur och varför människor beter sig som de gör. Tydligt är ju att det finns påtagliga bevis för att tillvaron i Hofors skapar något slags beteenden.

Bristen på entreprenörsskap bland ortsborna säger ju en del. Få människor verkar sakna framtidshopp och jag undrar om det har med neddragningarna på Ovako i dagsläget och rent historiskt att göra. Att hoppet på något vis grusats när man insett att ortens största arbetsgivare inte kommer att se om framtiden för dem som växer upp. En kanske naiv teori, men inte helt utan substans. Lokalpolitiken verkar reta en hel del människor också. Det är alltid ”politikernas  fel” att det är som det är och i det resonemanget kan jag till stor del hålla med om. Lokalpolitiken i Hofors liknar inget jag sett tidigare. Närmast på sandlådenivå där man fokuserar på helt fel saker och lägger allt krut på principsaker och frågor utan betydelse men som man av prestige måste ha rätt i. Tänker på Erik Andersson och hans frukostgröt bland annat. Men är Hoforsborna medvetna om att de är de enda att skylla på? Hofors är historiskt sett ett starkt arbetarfäste av naturliga skäl. Vänsterblocket har styrt länge och som jag fått uppfattningen om, inte egentligen gjort några dramatiska förändringar i sin politik, snarare backat ner på den sandlådenivå jag nämnde tidigare. Ändå är det befolkningen som valt sina förtroendevalda.

Hofors behöver rustas upp och då talar jag inte om att färglägga några villor längs Faluvägen eller sätta upp ett par staket och bredda en och annan trottoar så det ser skapligt ut för förbipasserande. Inte heller om att spendera 6 miljoner på centrumförnyelse. Man måste rusta upp Hofors i Hoforsbornas egna huvuden. Ge dem framtidhopp och ett ”jävlaranamma” som i till exempel Gnosjö. Först då kan kanske attityden som är så tråkig om orten börja luckras upp. Man behöver inventera vilka resurser som finns i form av människor, nyskapande ideér (vilket egentligen inte behöver vara så omvälvande nytt), förändra politiken eftersom den uppenbart bara hänger i en skör tråd. Min konfirmationspräst sade en gång en klassisk sak som fler borde minnas och bära med sig i såna här sammanhang.

”Ge en man en fisk så är han mätt över dagen
Lär honom att fiska så är han mätt hela livet!”

Är det kanske inte lite så i Hofors? Man tar lite väl mycket för givet bara man får det man vill ha så finns ingen anledning att förändra något. Att hålla på traditioner är bra, jag uppmuntrar sådant, men förutsättningen är väl ändå att det leder någonstans bra. En negativ nedåtgående spiral där man föraktar den egna orten, andra föraktar orten är knappast av godo. Läs insändarens slutmening igen. ”Ibland vill jag inte erkänna inför folk att jag är född och uppvuxen i Hofors”. Är det verkligen så Hoforsandan är om den ens existerar?

Att lära någon ”fiska” brukar i Kommunspråk innebära att man hyr in dyra konsulter som skakar om och förvirrar och sen tar sitt feta arvode och åker hem till sin ort. Man är oftast inte medveten om att hjälpen finns på närmare håll. Blir ett slags vakkumtillstånd där man sätter sig ned och för ett resonemang som detta: ”Jahapp vad gör vi nu då? Vi skall förnya oss och förbättra vår framtid och det klarar vi inte av på egen hand. Vi måste ha hjälp. Statliga pengar eller någon som kan tala om för oss vad vi skall göra”.

Kan man opponera sig kan man även framföra en åsikt om vad som är fel och hur man istället skulle vilja ha det. Så verkar inte alls Hoforsandan vara. I Hofors är det som bekant ”Tröööööökiiit” med det mesta. Man förändrar inte åsikter över en natt och det heter faktiskt ”Tråkigt”. Jag är 110 procent säker på att en attitydförändring och ett nytänkande skulle kunna skapas utan att kosta en krona att ta fram. Bara samla människor som inte gett upp hoppet och arbeta fram lite nya visioner. Sedan jag flyttade tillbaka hit har jag träffat åtskilliga människor som har det där men inte riktigt fått utrymmet. Man kan givetvis ta sig eget utrymme men med den anda som råder och framför allt Jantelagen som måste ha uppfunnits i Hofors, vill man inte sticka ut alltför mycket. Man blir ett slags måltavla för negativitet då. Är det en sådan anda vi skall uppfostra våra ungdomar i inför ett långt liv?

Till och med människor från Sveriges i ”särklass negativaste” landskap Närke har ju mer framåtanda än så. Ni vet den gamla historien om Stockholmaren som träffade en Örebroare och allt är negativt:

Stockholmare: Men vackert väder har ni i alla fall

Örebroare: Ja idag ja men du skulle ha sett ovädret igår

Då är det väl ändå bättre att människor uppfattar en Hoforsbo mer som en Gnosjöbo än en Örebroare? Jag kanske har uppfattat allting fel, finns det en annan Hoforsanda? Sökandet efter den blir av högsta prioritet den närmsta tiden för mig. Jag har sett världen utanför Hofors och vet att den inte ser ut så här.

Hofors En Skithåla?

Det är trevligt att vara saknad ibland. Fick ett litet mejl som värmde idag och som kanske behöver en förklaring:

Varför har du lämnat en sån framgångsrik och bra blogg som XXXXXXXX för att skriva om en skithåla som Hofors? Tycker du skall komma tillbaka och fortsätta!!!

Tycker inte det var speciellt ”framgångsrikt” att fortsätta i en genre som inte känns speciellt trevlig eller ger något tillbaka. Ungefär som ett förhållande det gått slentrian i. Nya tider, nya tankar. Hoppas ändå att du kan finna nöje i det som kretsar kring en ”skithåla” 😉

Gratis Affärsidé För Hågad Hoforsbo

Jag valde att istället för att gå på nostalgihockey igår i Hofors Ishall, åka till Falun (några mil västerut över kommungränsen upplysningsvis) och äta middag. Hittade en lite lustig grej i en hiss som jag undrar över.

c1

En sån där hiss som man kan gå in och ut från båda hållen beroende på vilken våning den stannar. Där ser man på ena bilden en man som åker hiss med sin ”Sop-Sulo” och på nästa fastnar med nacken och liksom hänger där och tycks säga ”Aj aj då, det här var inte bra vad gör jag nudå”. Man är ju så duktig att måla upp skräckscenarion annars i vårt samhälle. Ni vet senast med ”Bacon-febern”. Varför gör man inte skyltar och varningstexter mer effektfulla? Ungefär såhär:

c2

Splatterblod överallt, hjärnsubstans och onödigt lidande. Då passar man sig nog ordentligt.

Kunde ju vara en affärsidé att sälja in hos myndigheter och kommuner och möjligheten att ge arbetstillfällen i Hofors med nyetableringar. Jag vill minnas att man har en utbildning för serietecknare i Hofors. Ett plus ett gör ju att Japanskt influerad Manga med blod med varningsskyltar blir en stor framgång rent visuellt.

Ahlgrens Bilar – En Uppfinning Från Hofors?

Jag skrev om fenomenet med ”Naturbilar” tidigare. Om hur vi inte vågade stanna till och ta några bilder eftersom vi antagligen skulle förknippas med hur den hamnat där. Skvaller och rykten tas nämligen lätt för sanning i Hofors vilket är ett mindre smickrande drag för många av innevånarna. Igår gjorde vi det dock och jag noterade en likhet med bilvraket och dess omgivning och landskapets stolthet (Brynäs kan väl ändå inte räknas dit va?) Ahlgrens Bilar.

b1

En gång en mycket fin och hel bil som tyvärr inte längre är det utan snarare blivit ett besvär både för natur och befolkning i området. Polisen har förvisso varit där och hängt upp sina avspärrningsremsor, men mer än så har inte hänt. Min fiskekamrat misstänker att det i själva verket är Polisen som forslar bort felparkerade bilar och tänder eld på dem strax utanför samhället. Något att gräva vidare i kanske. Nåväl bredvid denna ”Naturbil” eller skrothög som jag vill kalla det fanns minst två högar av dumpade däck varvid likheten med Ahlgrens bilar drogs.

b2

b3

b4

Bilar och tillbehören Ahlgrens Däck. Tänk om det faktiskt är så att idén till godiset kommer ifrån Hofors….? Kanske dags att hålla korpgluggarna öppna om det finns ett tydligt överflöd på ”Rosa Rattar” på Bruket också.

Fiskesäsongen Är Över

Igår tyckte fiskekamraten att det var dags att plocka upp båten ur sjön. Han hade nog till sist accepterat att det är kört med fisket på några månader, åtminstone i den form som vi ägnat oss åt. Jag följde med för att försäkra mig om att det inte slagit slint i huvudet på honom och att vi på måndag undkommer rubrikerna i Arbetarbladet om galen man med fiskespön och båt svärandes mitt på frusen sjö som fäktat undan räddningspersonalen med huggkrok skrikandes DET ÄR INTE SLUT!! DET GÅÅÅÅÅR ATT FISKA!!!!

a1

Jag övervakade honom noga och när han började rycka igång motorn blev jag rädd. Trots allt hade jag noterat att han smugglat med sig fiskeredskap i bilen också.

a2

a3

Men han gav med sig och skruvade under tystnad bort motorn. Tyckte lite synd om honom faktiskt. Ungefär som när ett barn inser att tomten inte finns på riktigt eller att man måste sluta använda napp för att det kan skada tänderna. Till slut låg dock båten på land och det skämtades om att han kanske kunde åka ner med en filt och en termos varm choklad och ligga under båten en stund vid mildare väder. Något inom mig sade att det kanske inte var riktigt på skämt.

a4

För övrigt undrar jag om Britt Lindeborg verkligen hade skrivit text och musik till ”Hej mitt vinterland” om hon råkat ut för en rejäl snömulning och några välriktade snöbollar i nacken.

Kommunens Ekonomiska Planer?

Det blir uppenbart att kommunen blöder när man läser de senaste artiklarna i Arbetarbladet:

Hoforshus höjer hyran med 2,65 procent

650 000 kronor mindre till Hofors fritidsanläggningar

Man tvingas höja hyror och dra in på underhåll av badhuset bland annat för att matcha dyrare el och vatten samt tomma lägenheter. Börjar se ett mönster i hur man försöker stoppa detta blödande och där kommer ”De ensamkommande flyktingbarnen” in som en av åtgärderna. Statliga pengar skall balansera kommunens underskott. Har ju kommenterat detta vid några tidigare tillfällen, men nu stärks bara min uppfattning om att det inte är av humanitära skäl man valt att ”hjälpa” till.

Sedan går min konspiratoriska ådra igång. Jag noterade ju Alf Perssons bloginlägg gällande Kommunen och något slags avtal med Prix.

Centumförnyelsen är en ren och skär manipulatin från Prix . Skattemedel på 6 milj. tillsatts för att rädda Prix från undergång. Ingen av övriga affärsidkare är positiv till projektet”

Ingen av de övriga affärsidkarna? Med det avses ICA samt Hofors egen Spar-Arne. Arne verkar inte positiv och då kommer plötsligt kommunens Miljö och Hälsoskyddskontor på besök. Det finns ett par meningar här som jag finner intressanta:

Han känner sig mycket orättvist behandlad

Det är helt andra krav på Sparköp än på andra butiker i kommunen, jag tror ingen annan behöver utsättas för sådant här bemötande

Tidigare i år har Arne Evertsson ansökt om att få utöka sin chark- och kallskänksavdelning, men fått avslag med anledning av bristande hygien och ordning. Beslutet är överklagat till länsstyrelsen. ”Det var många månader sedan, men jag har inte fått något svar än”

Har man satsat 6 miljoner på Prix så kanske man vill säkra deras framtid genom att tvinga andra näringsidkare att slå igen? Är det egentligen så långsökt när man vill balansera kommunens katastrofala ekonomi med människohandel? Enkel matematik säger ju att om jag investerar i en potatisodlare så vill jag inte se den odlarens granne vara mer framgångsrik än den jag investerat i. Då har jag ju kastat bort mina pengar och måste rädda det som räddas kan. Jag ställer mig samma fråga som en av kommentarerna i artikeln:

prixBortser man från vilka åsikter människor i Hofors har om Arne så verkar det mycket märkligt att man satsar 6 miljoner på Prix men kontrollerar Spar-Arnes affärer mer nitiskt än andra. Det är uppenbart att man sköter sina ekonomiska förehavanden annorlunda i Hofors jämfört med andra kommuner. Eller blir det bara mer ”uppenbart” eftersom det är en liten kommun?



Psst Har Du Hört?

Det är inte enbart på politisk nivå man ägnar sig åt skvaller och ryktesspridning. Hoforsbor ääälskar att kalla rykten fakta. Åtminstone stora delar av Hofors. Detta har pågått sedan kommunen bildades misstänker jag och under en lång period var Domusresturangen högkvarter för ”information” av detta slag. Med den tekniska utvecklingen har man numer gått över till SMS och mobilsamtal. Går betydligt fortare att sprida sina åsikter på det viset.

skvallerJag blev förvisso förvarnad att det är så här det går till på mindre orter men jag kunde inte riktigt ana genomslagskraften och hur naiva många människor i bygden är. Märkligast var dock att det spreds bland människor som har så fruktansvärt smutsig byk att inte ens klorin skulle kunna göra det någorlunda drägligt. ”Moralisternas förkämpar” ägnar sig bland annat åt:

-Bedra sin man med hans bästa kompis samt en av de lokala pizzabagarna

-Använda abort som preventivmedel och ”glömma” berätta det för sin partner ( två gånger redan på ett år)

-Notoriskt framförande av sitt motorfordon på fyllan

-Misshandel och våldtäkt, gömma filmer på gränsen till barnpornografi i sin minderåriga dotters dator som rimmar illa med det ”förtroendeuppdrag” han försörjer sig på

Förstår ni hur jag skulle kunna fylla bloggen med riktigt skvaller om lusten föll på? Jag undrar mest hur såna här människor ens ids öppna käften om saker baserade på rykten. Åtminstone en av ovanstående skvallertackor kommer jag att återvända till när tiden är inne. Det finns en del research att göra eftersom det rör sig om en skandal av riksangelägenhet.

Lokalpolitiskt Bloggande & Lidls Etablering

Det är alltid trevligt att läsa våra folkvaldas bloggar. Carl Bildt var tex en av de första politikerna att beskriva sin vardag och sin syn på det han upplever i sin blog Alla Dessa Dagar. Jag uppskattar den oerhört mycket även om jag inte riktigt delar hans politiska syn. Snudd på ett geni vars memoarer jag hoppas få läsa en dag. På lokal nivå finns en annan Moderat som försökt ge sig på en bloggkarriär. Alf Persson:

alfperssonDet ser ut att ha gått sådär halvdant med ett endaste inlägg om hur sittande Kommunledning misslyckats katastrofalt med både det ena och det andra. Inlägget måste bevaras inför framtiden så därför återger jag det i sin helhet här på Hoforsbloggen. Alf gillar ju raka puckar och ogillar slag under bältet, vore inte rättvist att plocka valda delar ur hans kometkarriär på nätet som bloggare:

alfpersson2

Hur skall detta sluta?????????

Hofors Kommun där löser man problem och konflikter som strutsen, Ner med huvudet i sanden. Lynda Lundins artiklar om makten och tjänstemännens många uppdrag och poster på flera stolar resulterade inte i en enda kommentar. Kommunchefen kastar in handduken och hela funktionen blir en expeditionsministär. Korpögats kritiska artikel om kontering av fakturor och att S fick sin utbildning betald av skattemedel blev en anmälan till PO om förtal. Artikeln byggde på fakta och samtal med ansvariga på Folkets Hus och med kommunalrådet. Är det total kaos som råder i Kommunhuset? Vem är det som styr?  Tjänstemän eller politiker. Kommunens ekonomichef och VD för bolagen och Personalchefen sitter på alla centrala poster och styr med hjälp av intern information den politiska ledningen med konsekvensen att man nu måste ifrågasätta om demokratiska spelreglerna fortfarande gäller. Nu har budgeten spruckit och 25 milj. måste sparas på tre år. Alla vet att att det är Hofors Hus som blöder och orsakar miljonförluster. Här kör man verkligen huvudet i sanden . Bodåsskolan och Nattis är det som ryker först och som i slutänden innebär ökade kostnader och minskade skatteintäkter då folk flyttar. Centumförnyelsen är en ren och skär manipulatin från Prix . Skattemedel på 6 milj. tillsatts för att rädda Prix från undergång. Ingen av övriga affärsidkare är positiv till projektet. Jag avslutar med att uppmana KOMMUNLEDNINGEN att läsa kommentarerna i AB där Hoforsborna ger mördande kritik för hur kommunledningen och politiska makten hanterar skattemedlen. Kommer att bli mycket förvånad om dagens sittande majoritet överlever valet 2010 då man totalt kör över opinionen och den politik som Alliansen idogt försöker föra.
Nu måste trenden och den nedåtgående spiralen brytas om vi överhuvudtaget skall överleva som egen kommun.
Valet 2010 kommer att bli oerhört avgörande för Hofors framtid. Röda Hofors måste ändra färg ! Allternativet är att vi med hjälp av S-V-MP lever upp till devisen ”fäbodvall” istället för Vänligaste kommunen i Sverige som tyvärr är helt missvisande idag 2009.

Här blir jag varse några saker som jag inte ens reflekterat över ännu men som verkar mycket intressant.

-Centrumförnyelsen skulle vara manipulerad av Prix

-Att kommunens budget spruckit med 25 miljoner varav 6 skulle vara ”Expedition Prix”

-Att Hofors endast kommer överleva om Alliansen får makten

Att Alf Persson för sin politiska kamp via kommentatorsfälten i en Arbetartidning.

Jag vet inget om hur det gått till med Prix, men misstänker att det är något i stil med avtalet som skulle få Lidl att etablera sig i Hofors. Mer om detta här:

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Sammanträdesprotokoll Miljö & Byggnadsnämnden

Lidl håller ju som bäst på att lägga ned sin andra butik i Falun jämte Origo Köpcenter. En nyetablering i Hofors kan nästan jag ge besked om: Nej den kommer inte.

Till sist vill jag ha tips på andra lokala politikers bloggar i Hofors (om det finns). Tycker man kan närma sig deras politiska syn på saker och ting fast på ett mer privat plan. Alf Persson borde definitivt försöka driva en mer aktiv. Vill du ha tips kan du alltid skicka ett mejl till mig 😉

Bilder Fisketur 091209

Lovade ju lite bilder av dimma och is. Tyvärr inga på fisk eftersom den lyste med sin frånvaro.

1

På väg ut genom viken och bara närmaste land syntes.

2

Trodde dimman skulle lätta så vi åkte till den lilla ö vi brukar nyttja för mat och fikapauser. Dimman borde väl egentligen ha gett oss en ledtråd till att det var brutalt fuktigt i markerna och att vi med facit i hand borde ha tagit med torr ved. Fiskekollegan kämpade för att få upp mer än bara rök.

3

Såg tröstlöst ut faktiskt. Röken flöt ihop med den omgivande dimman.

4

Till slut blev det en ytlig eld och vi snabbade oss att sveda korvarna på elden. Inte den mest lyckade grillningen inte.

5

6

Efter pausen gav vi oss åter ut på sjön men dimman blev bara tätare och i en av vikarna hoppade dragen upp på isen som två månadre tidigare när vi egentligen trodde det var slutfiskat.

7

8

Även om det är en upplevelse i sig att sitta guppandes på spegelblank sjö, liksom mitt i dimmröken, med känslan att man lika gärna kunde sitta på ett moln i himlen och glida fram med betet ute så föredrar jag att se landet omkring och åtminstone veta att det kan hugga när som helst.

9Fiskekollegan tror på lördagsfiske trots allt. Även om dimman nu lättar så misstänker jag att fisken kommer lysa med sin frånvaro. Man får bläddra i mapparna med tidigare höstfiske och se fram emot våren istället. Frisk luft kan man inte motstå dock.

Namnlös

Dimma & Is

Blev några timmar på sjön idag eller rättare sagt snudd på alla ljusa delar av dagen. Fanns lite planer att i veckan ha en övernattning ute i naturen vid en trevlig eld men de kan man med all säkerhet sopa bort ur sinnet. För det första låg dimman tät runt och över sjön, svårigheter att orientera sig fast sjön mer eller mindre känns som ens egen ficka vid det här laget. Den lättade inte direkt heller utan tjockade på sig och flöt till slut ihop med mörkrets infall och gjorde det till en märklig tillställning. Lyckades även få en filmsnutt och en del foton (kommer i nästa inlägg) hur det ser ut och låter när is rämnar på sjön. Inne i en vik utlöstes ett ljud som mer lät som en uppretad fågelflock och senare som en stålvajer som spänns. Ett tunt istäcke. Såg kanske inte ut så här:

dimmaMen snudd på. Varje timme som passerar med kyla nu är ett hot mot fiskesäsongen som nu gått in på 9 december. Ännu ligger båten kvar i vattnet, ännu finns hoppet om gädda av betudande storlek även om det just idag blev första dagen på sjön vi inte fått ett enda dugg på krokarna. Kändes lite snopet och märkligt när vi kryssade igenom mörkret mot hemmahamn. ”Ingen fisk!!??

Enligt fiskekamraten var det andra gången sedan han började fiska där som han blivit helt utan. Tal om åratal. Vet inte om jag borde berätta att det hände fler än en gång i samma sjö när man fiskade som ung, eller metade Id och Mört och inte fiskade som det egentligen heter. Kunde gå flera sommarveckor utan ett endaste dyft.  Å andra sidan slogs nog något slags rekord morgonen efter att Olof Palme skjutits på Sveavägen den 1 mars 1986. Fast den gången fanns det ett tjockt istäcke och anglingsdon. Hur som helst har jag alibi för just Palmemordet 😉

Polsk Dockteater

Jag gör en liten utsvävning i världen utanför Hofors för en stund. Läser i Aftonbladet om att Kungen och hans anhang finner det ”Fullständigt förnedrande” att sitta i TV och vifta med en flagga. Därför har man bestämt att TV4 inte får rättigheterna att sända bröllopet mellan Victoria och Daniel nästa år. Samtidigt finner regeringen det inte fullt lika förnedrande över hur man behandlar långtidssjukskrivna. Expressen avslöjar att Socialförsäkringsminister Cristina Husmark gott och väl kan stanna hemma för lite huvudvärk eftersom hon ändå skulle tjäna 86 000 kronor för en månads sjukskrivning. Där pratar vi kontraster mellan ”vanligt folk” och andra. Lätt att räkna ut skillnaden mellan 10 400 och 86 000.

Vad är det för samhälle vi lever i när en fantasifigur som Kungen kan känna sig förnedrad? Jag menar han existerar ju inte på riktigt riktigt. Fast det gör ju inte långtidssjukskrivna heller enligt vår regering. Och inte kan de inbilla mig att det var endast för en förnedringshistoria SVT fick ”rättigheterna” att sända spektaklet. Handlar givetvis om att en tillräckligt stor pengasäck bars in bakvägen på slottet. Pengar vi redan betalat via Radiotjänsts maffialiknande metoder.Tacka fan för att SVT bara sänder polska dockteatrar och andra berikande ”kulturprogram”.

Låter jag arg och bitter? Ja idag känns det lite så.

Hoppas På Utveckling Av Den Globala Uppvärmningen

Det var lite befriande att få sig ett SMS från fiskekamraten nyss. Innan hade jag mest gått och släpat fötterna efter mig, stirrat ut genom fönstret på det trista vädret och lite halvhjärtat försökt upprepa gårdagens framgångar i onlinepoker. Min treveckors ledighet skulle ju vara befriande men nu kändes det mest som om jag tappat lusten för allt. Fiskekamraten hade varit till sjön och konstaterat att imorgon blir det fiske. Har legat lite is på sjön nämligen. Strålande besked alltså att båten för tredje eller fjärde gången åter hamnat i sjön och plötsligt blev det trista vädret rena solskensdagen.

DSC02610

Visst det finns fiske i annan form och på andra ställen i Sverige som fungerar nu med, men fiske i Hofors slår allt. Bara några minuter från själva samhället finns tystnaden och enorma vyer att njuta av. Spelar liksom ingen roll heller vilket väder det är eftersom samtliga naturens nycker har sin tjusning. Har varit en mycket god fiskesäsong och håller bara den globala uppvärmningen i sig så kanske det går att fiska från båt året runt snart.

kollage

Sidensvans Föll Offer För Hårig Svans

Katten har en egenhet att öppna dörrar själv genom att hoppa på dörrhandtaget. Nu fungerade inte riktigt det eftersom det sitter för hårda fjädrar i dörren så när jag öppnade för att låta honom komma in från det i nuläget grådaskiga vädret i Hofors kunde vi genast notera (istället för senare undra var alla fjädrar kommer ifrån) att katten fångat sig en stor fågel. Snabb som en iller sprang han under köksbordet och började leka med den. Antagligen mycket stolt över sin fångst.

DSC02842

Vi andra var inte lika stolta, sambon utropade genast ”Jaha nu börjar han igen”. Själv sparng jag till städskåpet för att ta fram skyffel och sop. Märkligt nog tänkte jag på fågelinfluensa direkt. Synd på en sådan vacker fågel och sambon identifierade den som en Sidensvans. Själv hade jag ingen aning. Den där dagen vi åkte på fågelexursion i plugget följde vi förvisso med ut i ottan men spenderade större delen av förmiddagen genom med dricka hembränd sprit i en eldkoja. Innan vi åkte hem såg vi dock en och annan fågel snurra i banor runt våra huvuden. En annan sorts fåglar än dem i den svenska faunan. Sidensvans låter både vackert och såg ut att vara vacker när den ännu levde. Ja ganska skapligt fin som död också.

DSC02843

Bygg Era Egna Arbeten

Jag nämnde igår att Kommunen borde ta över Böle Handelsträdgård och låta arbetslösa ungdomar rusta upp och driva den. Trots allt kanske ett av Hofors äldre byggnader från 1850. Det lokalhistoriska värdet. Fick mig åter att fundera över att det verkar som det är lite si och så med innovationsandan i Hofors. I dagens Arbetarblad fick jag lite av svar på tal om att ingen får fingrarna ur h**ken och gör något åt situationen själv (klicka på bilden för fullständig artikel).

företagsamhetEn ganska simpel idé men ändå en idé och det glädjer mig att man kör med UF-projekt i skolorna. En enkel investering på 500 kronor har redan gett en försäljning på 1000  kronor vilket trots blygsam utveckling ändå är en utveckling.

Och det finns en instans att vända sig om man har en idé man vill testa. Entré Hofors ger information om hur och var man skall börja om man inte har egen erfarenhet av att starta och driva företag. Man kan även söka vissa bidrag för investeringar i maskiner och utrustning till företaget. På Länsstyrelsens hemsida framstod det dock lite luddigt. Man kan även vända sig till Företagarna Hofors för råd och rön.

Jag misstänker att det som på alla andra orter i landet finns människor som har ideér men kanske inte låter dem flyga för att se om det bär sig. Man utgår från att man måste stå med dyra lån, dyra lokaler och rädslan att inte kunna sälja sina varor eller tjänster för att tjäna in så pass mycket att det kan kallas en dräglig lön. Nu lyckas inte alla som Ingvar Kamprad och Ikea, men massor av människor klarar faktiskt av det och vi har i Sverige trots myten, ett av de allra bästa företagsklimaten samt skattesystem. Ja det låter tossigt men efter att ha samtalat med en revisor som även arbetar mot den organiserade brottsligheten så blev jag övertygad om att så är fallet. Kan man inte så mycket om just det ekonomiska så anlitar man någon auktoriserad person att göra det åt en för ytterst liten kostnad. Man skall göra det man kan, dvs utföra tjänsterna eller tillverka varorna. Resten kan man hyra in. Min kontakt sade att det största felet många nyföretagare gör är att lägga mer tid på sådant man inte begriper varpå det blir betungande och man ägnar allt mindre tid till att faktiskt bedriva verksamheten och mer på pappersarbete någon annan kan göra åt en.

Idéer är det man skall ägna sig åt och utvecklingen av dessa. Arbetsmarknaden i Hofors är brutalt dålig och vill man då stanna på orten måste man antingen börja pendla till andra orter för att ha en sysselsättning eller ”helt enkelt” skapa sin egen. Finns en del bra litteratur för skälig penning att tillgå:

En bra idé av Bengt Renander

Gerillaföretagaren av Stefan Ekberg

Rivstart av Stefan Ekberg

Samt massor med material på Tillväxtverket helt gratis. Då får man en skaplig allmän grund att stå på för att veta hur man skall gå tillväga med det administrativa och hur man utvecklar en idé till färdigt företag. Sen gäller det bara att skaffa en idé.

lampa

Husmarknaden I Hofors – Något För Tyskarna?

Ytterligare lite tankar om hus och bostäder till salu i kommunen. När man tittar på Hemnet.se så slår det mig att de flesta husen är i riktigt uselt skick. Flertalet kan inte ha rustats sedan 60-70 talet invändigt.

husmarknaden

Beror detta på att ägarna blivit gamla och väljer att bo i lägenheter eller servicehem (Hofors andra stora industri) och att unga människor inte vill köpa objekt med stort renoveringsbehov? Då kanske man skall försöka sälja dem till tyskarna som sommarnöjen. Med tanke på den omgivande naturen och möjligheterna för aktiviteter menar jag. Hofors kommun vill ju ”utöka” fisketurismen bland annat.

Kommunen Bör Köpa Böle Handelsträdgård

Det råder ganska trist väder i Hofors för dagen. Tydligen finns det även ett lättare isskikt på sjön vilket gör det svårt att bege sig ut och fiska också. Möjligtvis imorgon. Kanske lika bra för jag känner mig inte sådär 100-procentigt kry idag heller. Antingen vädret eller begynnande ”baconfeber”. Nej kanske inte så drastiskt. Slötittade på en dokumentär om Hermann Göring, tydligen en amerikansk soldat som påstår sig ha gett honom en giftkapsel. Det i sin tur fick mig att tänka på amerikanskan som försöker sälja handelsträdgården nere vid Böle industriområde.

handelsträdgården

Priset var ursprungligen 1.5 miljoner vill jag minnas men är nu sänkt till 800 000. På den tiden när man byggde gårdshusen runt 1850 antar jag det var ett kanonläge bredvid Lill-Gösken. Nu vet jag inte om det är så hälsosamt. De flesta som pratat om sjön har ett slags avsky i rösten. En skamfläck i kommunen. Och fisken skall visst ha tre ögon, dubbla uppsättningar stjärtfenor, allt skapat av SKF/Ovakos utsläpp.

 

Byggnaderna är ganska slitna men det har ett beskyddande ”GSM-staket” runt ägorna. Något slags direktlarm och man undrar varför staketet sätts mer i fokus än själva handelsträdgården. Kanske bara det som är något av värde där. När jag besökte trädgården i somras verkade den nuvarande ägaren ganska uppgiven. Växthusen skulle tydligen inte gå att nyttja eftersom taken var dåliga och själva husbyggnaderna var i ännu uslare skick. Anledningen till att priset sänkts drastiskt och att det fortfarande ligger ute på marknaden kanske.

 

Märkligt egentligen att kommunen inte tar sitt ansvar och köper byggnaderna. Om husen nu är från 1850 och den första lyckade ”Bessemerblåsningen” i Edske Masugn gjordes först 1858, Kommunen bildades först 1925, borde väl husen ha samma om inte högre historiskt värde. Av vad jag förstått så finns det restriktioner i hur husen får rustas upp igen och ingen får bo där såvida det inte finns en slags verksamhet. Vill någon bo där? Kommunen kunde ju ta över huset och område, låta arbetslösa driva ett projekt att rusta upp det hela mot rimlig ersättning. Se till att Hofors dels får en blomstrande handelsträdgård och ytterligare sevärdhet för eventuella turister. Måste med största säkerhet finnas pengar att hämta från vårt medlemsskap i EU samt även från vår egen regering. Bevarandet av kulturhistoria samtidigt som arbetslösa ungdomar kan få känna att man gör något viktigt för sin bygd. Något bestående.

Kommande Evenemang & Andra Lustigheter

Med tre veckors ledighet i december måste jag börja se mig om efter sysselsättning. Inte för att jag är rastlös utan snarare för att jag tror det är viktigt att sysselsätta sig när fisket bokstavligt verkar lagt på is. Svärfar lovade i och för sig över glöggen igår att introducera mig till pimplande på sjön. Med pimpelspö alltså och inget annat ”pimplande”.  Har alltid avskytt vinterfiske tidigare. Som barn och ung var det anglande på Sälgsjön som gällde men jag fann det mest kallt. Svärfars beskrivning av känslan med knarrande snö nder fötterna och  minus 100 grader på morgonen väckte inte någon större lust heller. Nåja vi får se hur det blir med det.

 

På måndag kommer Magnus Karlsson till byn. Ni vet han fd sångaren i Barbados. Har träffat på honom några gånger i yrkesutövningen och han är förvisso en glad prick men för 270 spänn i Kyrkan för han vara glad utan mig. Ifrågasätter åter hur man kan ta entré i kyrkan. Tror att det måste finnas bättre konsertarenor än så. Klockan 19.00 finns han på plats för de musikintresserade som har 270 kronor över. Eller så kan man spara pengarna och istället åka till Västerås och se Alice Cooper den 15 december. Kostar ”bara” 695 kronor om du inte vill sitta på en bra läktare, då kostar det en hundring mindre,  595. Tycker personligen att Alice är underhållande men har sett honom 7 liveframträdande vid det här laget och ogillar Västerås som stad. Istället blir underhållningen detta kommande vecka:

valdebatt

En debatt mellan Hans Backman och Raimo Pärssinen. Det bjuds på kaffe och smörgås samt förmodad lyteskomik. Känner inte till vare sig Raimo eller Hans sedan tidigare men vill ändå kalla det komik eftersom kommunalpolitik är lustigt. Hittar jag bara information om evenemangets starttid skall jag lura med mig fiskekamraten också. Hoppas bara att han tar sig en dusch före. Verkar vara lite si och så med ”bevattningen” i Hofors enligt Gefle Dagblad. 😉

Ockerpriser På Ben & Jerrys I Hofors

Time, gamla Pressbyrån vid ankdammen säljer man Ben & Jerrys glass. En halvliter kostar 52 kronor vilket jag reagerade över för den brukar vara lite billigare än så. I Falun till exempel säljer man samma förpackning för 49 spänn

untitled

Nu kanske 3 spänn hit eller 3 spänn dit inte spelar någon roll för just Ben & Jerrys välsmakande glass. Men jag undrar fortfarande varför man är dyrare i just Hofors. Är det transportkostnader? Dåliga försäljningsmarginaler eller bara rent ocker? Vad skulle till exempel Spar-Arne sälja den för om han gjorde det? Ni vet med en röd lapp på burken som med allt annat.

Anitha Näsström – Hofors Egen Führer?

Jag skall erkänna att jag fortfarande inte riktigt är insatt i Hofors lokalpolitik men arbetar på det. Sitter just nu och läser lite om Anitha Näsström och Folkhemmet i Hofors-Torsåker. Hon verkar ha skapat en del rabalder med ett uttalande tidigare:

untitled1

Anitha är tydligen en glad och aktiv pensionär som man inte hittar speciellt mycket om förutom att hon har ett bolag registrerat som heter Solrosen och som aldrig F-skatt registrerats eller momsregistrerats enligt Allabolag.se

untitled

Solarium och Kaférörelse var det visst tänkt. Jag undrar om det inte är hon som har ett par riktigt orginella grindstolpar utanför sitt hus i form av två Frihetsgudinnor. Förutom det så är det mest en massa kritiska bloggare främst i högerpartierna som har åsikter om henne och utmålar henne som Hofors egen Führer. Blog 1, Blog 2 i den sistnämnde bloggen så verkar samtliga länkar om Anithas ”åsikter” ha brutits alternativt raderats från sin ursprungliga källa. Bloggen ägs dessutom av Henrik Björkman, själv sittandes i kommunfullmäktige. Hon är dock ett av 4 mandat som det lokala partiet plockade hem efter senaste valet. En ökning med nästan 6 procent sedan valet 2002. Enligt valresultatet behöver man bara runt en 370-400 röster för att få 2 mandat i kommunen. Intressant. Man kanske skulle dra igång en egen kampanj och få säte i kommunfullmäktige. Åtminstone Centern borde ju plocka upp ett par av frågorna som FHT drivit med tanke på deras eget valresultat med 7.26 procent… Då gör man något som är fel i strategin.

 

Kan inte heller se riktigt vilka frågor partiet drivit i föregående val. Verkar sakna en hemsida med partiprogram. Om någon vet var man kan hitta ytterligare information på nätet så tas det tacksamt emot.

 

Men frågan är alltså varför man vill få denna Anitha att framstå som en rasist. Vi vet ju alla hur Hofors Kommun behandlar sina pensionärer med snövallar och morgongröt vid det här laget och kanske är det månne ytterligare en hetskampanj mot pensionär.

En Sandneger I Marma

Gefle Dagblad kör en lite rolig grej. Man uppmanar människor som tjänstgjort på numer nedlagda I14 att skicka in sina lumparminnen. Vet inte om det skall bli något som publiceras på nätet eller hamna i bokform. I14 var enda tillfället som jag återvände till Gästrikland igen för. Hade vid det laget flyttat ned till Stockholm för att göra mig en slags karriär. Hade väl bara tänkt att avverka ”lumpen” och sen återvända till företagandet. Men när jag så gick igenom grindarna den där höstdagen och skulle inställa mig, kändes det verkligen som att komma hem på något lustigt vis. untitled

Mönstringen skedde ju för alla oss Hoforspojkar i Östersund. Vi åkte nattåget från Gävle och kom fram tidigt på morgonen. Med på mitttåg fanns endast en klasskamrat och resten kom från spridda delar av länet. Bland annat en en 2-meters bjässe till bondgrabb från Hedesunda som redan innan vi klivit på tåget deklarerat att lumpen var tammefan ingenting för honom. Betedde sig mycket underligt på resan upp också. Lade sig bland annat i mittgången mellan sätena och när konduktören bad honom resa sig så sade han bara lugnt ”Reser jag mig åker du på en proppjävel”. Konduktören besvärade aldrig honom mer. Inte vi heller för han var skräckinjagande och verkade smått psykotisk. Kanske del av hans spel för att få frisedel, det fick han ganska omgående när testerna körde igång i Östersund.

 

Men vi skall backa lite i tiden. Jag flyttade som bekant ifrån Hofors i tidig ålder och var bosatt i Falun bredvid dåvarande I13. Som alla andra ungar lekte vi på övningsfälten. Letade ammunition, stubintråd och andra kvarglmda persedlar. När de andra ungarna gick hem av trötthet eller kyla fortsatte vi att leka i bunkersystemen och på skjutvallarna. Det hände att vi smög in bakom avspärrningarna när de hade vapenträning. Låg tätt uppe på krönet vid skjutvallen och tittade på när kulorna slog i sanden nedanför oss. Man var inte så klok som barn. Det var våran lekplats och jag tror s här i efterhand att våra föräldrar inte hade en susning om vad vi gjorde i skogen. I tonåren värvades jag till FBU (Frivillig Befäls Utbildning). Ett slags ”Hitler Jugend” i svenska mått mätt. Ganska omgående satte de på oss uniformer och gav oss gamla avdankade Mausergevär. Sen lekte vi mer krig i skogen fast under riktiga militärers översyn. Bland annat fanns även en numer riksbekant fd officer jämte oss andra barn, Mattias Flink. Underlig unge som hade en gasmaskväska till skolväska. Hände även att vi gav honom stryk vid olika ”kojkrig”. Inte för intet undrar man om det kan ha vait en utlösande faktor till de sju offren den där sommarnatten i Falun.

 

Jag hade alltså som avsikt att bli yrkesmilitär när jag blev stor, men sponken och tjejer fick mig på en annan linje och vips så stod man inför det faktum att man skulle mönstra ,eftersom jag återvänt till Hofors när de skickade ut kallelsen fick jag åka till Östersund. På den tiden fick man fylla i tre önskemål om var man kunde tänkas vilja göra sin militärtjänst. Jag valde i följande ordning 1. Fallskärmsjägare 2.Fjälljägare 3.Kustjägare. Mönstringsförrättaren sade ”Du kan få I14 eller I13 om du vill”. ”Bra” sade jag och insåg att min plan gått i lås utan besvär. Det var nämligen snacket på tåget upp att för att lättast komma undan så skulle man begära de grövsta tjänsterna. Hur svårt kunde det vara att vara infanterist? Nu blev jag förvisso en motorburen sådan melllan varen och lätt var det inte men betydligt bättre än att hoppa ur flygplan eller springa på fjällen. Delsbo Brigadstabskompani.

 

Så när jag gick genom grindarna kände jag mig som hemma. Dels med bakgrunden som ”Jugenmedlem” i FBU, dels för att min farmor bodde 30 meter utanför staketet på Fredrikdalsvägen. Skulle bli en promenad i parken ungefär. Det blev det inte av olika anledningar, men jag har aldrig ångrat att jag stegade in där. Många goda och dåliga minnen, men jag motsätter mig texten i Gefle Dagblads annons där det står ”100 000 pojkar har blivit män”. Vi blev ännu större pojkar. Att rada upp en massa lumpaminnen skulle ta tid och hamnar antagligen i mina memoarer den dagen jag kommit dit. Men särskilt ett skall jag berätta nu.

 

Under en mycket kall vinterövning i Marma väcktes vi plötsligt mitt i natten av självaste Majoren som beodrade uppställning. Vi stod där och muttrade och fryste och ville inget hellre än att smita in i de skapligt varma tälten. Majoren kom stegandes och beodrade oss samtliga att byta lösskjutningsanordningen mot den skarpa pipan i våra K-pistar. Förbryllade gjorde vi som han sade och fick strax förklaringen. Irak hade några månader tidigare invaderat Kuwait och nu hade USA inlett en markoperation för att driva bort Saddam Hussein. Detta var alltså anledningen till att vi nu skulle vara ytterst observanta på okända personer i omgivningen och att vi fått skarpladdade vapen i våra händer. Vi skrattade men blev bryskt tillrättavisade att detta var allvar. Plötsligt ropar någon i de bakre leden ”Grabbar jag tror jag ser en sandneger där borta i snövallen”. En rosenrasande Major skällde ut den okände och sedan fick vi återgå till våra tält. Det fnissades hela natten kan jag lova. Oddsen att en Irakisk soldat skulle smyga omkring i 1.5 meter snö i Sverige var obefintlig och USA såg ut att klara av biffen på egen hand utan att ha en utpost i Marma.