Kommunchefen Mimmi Abramsson Avgår

Det har viskats ett tag om att allt inte varit frid och fröjd i kommunhuset. Som med alla bidrag till ”viskningsleken” så krävs det ju någon form av officiell källa. Idag publicerar kommunen följande pressmeddelande:

PRESSMEDDELANDE 2018-04-12 

Mimmi Abramsson slutar som kommunchef i Hofors 

Mimmi Abramsson slutar som kommunchef i Hofors. Arbetet med att rekrytera hennes efterträdare påbörjas snarast.
– Mimmi Abramsson har valt att avsluta sin tjänst den här veckan. Vem som blir tillförordnad kommunchef presenterars inom kort, säger kommunstyrelsens ordförande, Linda-Marie Anttila.

Mimmi Abramsson väljer att avsluta sin tjänst som kommunchef i Hofors. En tillförordnad kommunchef kommer att utses inom kort och framåt kommer även en rekryteringsprocess av en ny kommunchef inledas.
– Det är jättetråkigt att Mimmi Abramsson har valt att säga upp sig, men vi respekterar hennes beslut och önskar henne lycka till med de nya utmaningar hon väljer i framtiden, säger Linda-Marie Anttila, kommunstyrelsens ordförande.

– Jag har arbetat inom Hofors kommun i 13 år och har nu gjort valet att säga upp mig. Det här är ett beslut som har vuxit fram under en tid, säger Mimmi Abramsson.”

Om vad som egentligen föreligger bakom beslutet kan man givetvis spekluera i. Det finns obekräftade uppgifter som än så länge bara kan betraktas som skvaller, det finns anledning att återkomma till den här nyheten.

Nu Är Våren Officiell I Hofors

Efter en ovanligt lång och jobbig vinter så kunde Hoforsborna (och givetvis alla andra) glädjas åt att den nye ägaren av Time-butiken, Zerrin Sahindal, nu börjar skopa årets smaskiga glass vid Ankdammen igen.

Zerrin har sedan den 15 mars förra året drivit butiken efter Anne Persson som lämnade över den gyllene glasskopan för att även fortsättningsvis leverera glass och andra förnödenheter i de vackraste av omgivningar. För så är det, få platser i länet, ens i Sverige och kanske Världen bjuder på en sådan fantastisk atmosfär som området runt ankdammen. Nu är det alltså officiellt vår och köerna kommer troligen att ringla långa med alla som vill fira in den med en klassisk Time-glass.

Anders Eklund Ansöker Om Tidsbestämt Straff

Jag är precis på väg att svälja en slurk kaffe framför TV-nyheterna när det meddelas att den riksbekante våldtäktsmannen och mördaren Anders Eklund nu kan ansöka om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Kaffet rinner liksom fel i strupen och orsakar en hostattack istället. Har det verkligen bara gått tio år sedan den fruktansvärda händelsen? TV4 uppger sin källa som Expressen och mycket riktigt finns där en artikel.

Carina Höglund: ”Tycker det är bedrövligt”

Englas mamma, Carina Höglund, har efter mordet på dottern, varit starkt engagerad i brottsoffers situation. Och hon tycker att frågan om tidbestämt är alldeles för tidigt väckt i Eklunds fall. Vuxna människor som dömts för så allvarliga brott borde inte kunna få söka så pass tidigt, menar hon.

– Nej, jag tycker det är bedrövligt. Vi har precis börjat landa i det, börjat acceptera och hantera hennes död. Då ska det dras upp igen. Även om vi inte är särskilt inblandade i den biten, så är det en känsla jag bär på. Men jag tror att det kommer dröja väldigt länge innan han kommer att få tidsbestämt.

Morgan Johansson: ”Finns regler kring detta”

Justitieminister Morgan Johansson förstår Carina Höglunds upprördhet.

– Men någonstans måste man dra gränsen efter hur många år man ska få ansöka. Samtidigt ska man säga att det är bara en möjlighet att ansöka, sedan ska det prövas av tingsrätten. Och man kan konstatera att av de som är dömda till livstids fängelse så är det ett fåtal där man beviljar detta.”

Nu ska man inte måla fan på väggen, jag är ganska övertygad om att det här vidriga monstret kommer få avslag på sin ansökan och få fortsätta leva i ovisshet om/när/eller aldrig han kommer ut igen. Själva definitionen av livstids fängelse lämnar mycket att önska.

Vårens Första Tecken

Det sämsta kommunikatörer kan göra är att förmedla nyheter av någorlunda värde på datumet den 1 april stod det att läsa hos flertalet mediagranskare på bland annat Twitter under gårdagen. Själv valde jag att meddela att jag ämnar ställa upp i det stundande kommunvalet i höst, fast med Liberalerna istället för det parti som jag grundade inför förra valet. Möjligen var det ett uttryck av min ibland märkliga och tvetydiga humor. Självklart var jag medveten om att läsare skulle betvivla innehållet i inlägget. Men idag så kan jag väl ändå bekräfta för eventuella tvivlare att det verkligen är så. Efter en längre periods funderande och övertalning så väljer jag att ansluta mig till Liberalerna i första hand lokalt. Det är ingen dramatisk omställning alls. Partiet jag grundade tidigare stod Liberalerna närmast i synsätt och i flertalet frågor.

Det finns även större frågor som sträcker sig utanför kommungränsen som intresserar mig och där är ju Liberalerna ett ypperligt trappsteg för att i framtiden kanske kunna arbeta mer aktivt med just de frågorna. bland annat försvarsfrågor. Hofors har ju sedan tidigare stark koppling till liberalismen, Kerstin Hesselgren till exempel som blev den första kvinnan att representera liberala ideer i Sveriges Riksdag.

Nåväl, det om gårdagens inlägg. Idag är det en annan dag och livet skall rulla på med förnyad livslust. Det är inte så svårt nu när vi verkligen kan konstatera att våren är på väg, på riktigt. Snövallarna efter Storgatan smälter undan, det går faktiskt att ta sig ned i Hagaparken igen för hundpromenader och för ett par dagar sedan kunde jag konstatera att myrorna vaknat i en solig och varm slänt och startat sitt enträgna och märkliga arbete med att bygga stackar av barr och mindre partiklar.

På senare år har de verkligen börjat fascinera mig. Under den korta livstid de lever, utför de slaviskt samma arbete. Generationer efter generationer föds på våren och avlider på hösten och sedan startar det om igen och igen och igen. Ja kanske med viss modifikation eftersom samma stack förra året av någon outgrundlig anledning dog ut. Man vaknade som vanligt och började bygga på sin stack, sedan kom en köldknäpp och något större djur som grävde ett hål mitt i högen och efter det var det tomt hela sommaren och hösten. Övergiven var den då tydligen inte eftersom de nu är tillbaka. Det är verkligen märkliga varelser och egentligen är deras livsöde någon större skillnad från oss människors. Vi föds också i generationer, tjänar någon med högre makt genom arbete och vi lever och dör i längre cykler. Det är samma öde men annan tidsaspekt bara.

Jag undrar verkligen om en myra kan känna en längtan efter att bryta sig fri från mönstret. En dag vakna upp och tänka att ”Näe det här var väl bra tråkigt. Samma samma hela dagarna och var skall det leda? Jag kanske borde gå till en annan stack och kolla vad de gör där, eller åtminstone bege mig åt något annat håll för att se vad livet erbjuder.

 

Noterbart är även den första lilla blyga tussilago jag fann samma dag. Även den lite av en inspiration av att leva i miljöer den inte är direkt anpassad för men som bevisar att man kan blomstra på de mest oväntade platserna.

I en skreva av stenblock i sydligt läge har den lyckats sätta sina rötter i material som troligen mest hamnat där av en slump genom vind och blåst. Det är så lite jord att växa i, att rötterna exponeras i samma takt som själva stjälken och blomman slår ut. Precis på samma sätt som man ibland kan se enstaka växter skjuta igenom asfalt och betong. Det borde inte vara möjligt, men likväl är det. Man kan tydligen blomstra bara man vill det tillräckligt mycket även på knappa resurser. Det får mig att fundera lite över förutsättningar. Hade den lyckats hålla sig kvar om man fysiskt klämt dit bördig jord och sedan vattnat med omsorg? Troligen inte. Möjligen hade det varit mycket bekvämt att ha bra förutsättningar, tillgång till allt som behövdes, men att motstå hårt väder och bistert klimat utan att veta hur man kämpar mot det, bygger liksom ingen karaktär. Naturen och de små detaljerna kan verkligen väcka funderingar och reflektion. Även de minsta vårtecken.

Ansluter Till Liberalerna Under Politikens Slutspel

Som bekant pågår det ett intensivt slutspel i de olika hockeyligorna just nu. Jag har själv haft gott om tid att följa hela grundserien och totalt har det säkerligen blivit runt 150 matcher som jag sett, inte bara med mitt eget favoritlag Djurgården alltså. Det har varit ganska skönt att få lägga fokus på någonting annat sedan jag lämnade lokalpolitiken helt enkelt. Under säsongens gång så har jag dock blivit uppvaktad av en och annan politisk organisation som frågat om jag inte tröttnat på att vara ”civil” eller saknat politiken och svaret har varit detsamma varje gång. Nej, det gör jag inte, det finns betydligt mer tillfredsställande saker att lägga sin energi på.

Under hockeysäsongens gång noterade jag dock en sak gällande hur lagen förstärkte sina trupper inför det stundande slutspelet. Karlskrona tog till exempel in den storkäftade Per Ledin som strax efter en ganska dålig sejour, gick över till att spela med Luleå. Det är en sådan typ av spelare som inte drar sig för att spela fult eller hårt och definitivt inte håller inne med orden även om det alltid inte blir så rätt.

Det var ungefär lite så jag tänkte när jag också insåg att valrörelsen startat på riktigt. Det fanns ett litet sug att delta i politikens slutspel på något sätt. Sedan några veckor tillbaka så har jag efter många övertalningsförsök, bestämt mig för att självklart skall jag lira i ett politiskt slutspel om ett lag verkligen ser ett behov av en sådan som mig. I det här fallet Liberalerna som kommer att tappa en av sina mest tongivande spelare i Hans Backman när han lämnar kommunen. Exakt vilken min egen position blir i laguppställningen är i skrivande stund lite osäkert, men jag kan tänka mig att den inte skiljer sig speciellt mycket från Per Ledins. Frispråkig, lite lätt bufflig. En sådan där som man antingen älskar i det egna laget eller avskyr i det andra.

Attackerad Med Pepparsprej Utanför Lilla Sparköp

Tidigt på söndagsmorgonen besökte en person Lilla SparköpFaluvägen för att handla. Föga kunde personen ana att den strax skulle utsättas för ett fegt och vidrigt överfall. Gefle Dagblad skriver:

Föraren drogs ut ur bilen och blev rånade på flera tillhörigheter. Utöver rånet ska bilföraren ha ha blivit sprejad i ansiktet med någon form av pepparsprej enligt polisen.

Bilföraren ska ha känt till de två gärningsmännen och polisen kunde lite senare gripa två misstänkta personer

Polis skall enligt uppgift ha varit snabbt på plats och strax efter kunnat gripa två kvinnor i en lägenhet i Göklundsområdet. Märkligt nog gör samma uppgifter gällande att de två skall ha försatts på fri fot redan under eftermiddagen. Onekligen kan man fundera över vad det egentligen krävs för att hålla brottslingar inlåsta mer än ett par timmar.

Inbrottsvåg I Hofors

Under de senaste dagarna har man kunnat läsa via sociala medier att det begåtts ett okänt antal inbrott i Hofors. Bland annat Hoforshus har uppmanat sina hyresgäster att kontrollera förrådsutrymmen.

I den numera offentliga Facebookgruppen ”Värna Hofors” återfinns uppgifter om att även en del företag i de centrala delarna av Hofors haft oönskat besök. Birgits Fotvård, Östergrens Blommor och förrådsutrymmen tillhörande HAIFs kansli omnämns.

Hofors Kommun Agerade I Panik – Betalade Ut 1,9 Miljoner Till Anhängare Av Terroriststämplad Organisation

Jag noterar i idagens nätupplaga av GD (betalvägg) att de ansvariga på kommunen ännu en gång agerat i panik. Det verkar så märkligt att antingen agerar man inte alls eller så blir det ett hafsarbete.

19-åringen placerades hos ett företag som utgav sig för att bedriva stödboenden i Uppsala. 
Men verksamheten saknade tillstånd och tonåringen flyttades runt på flera adresser.
När Hofors kommun tillslut avbröt placeringen landade notan på 1,9 miljoner kronor.

//

Men placeringen, som kostade Hofors kommun 1,1 miljon kronor bara under det första året, blev inte som kommunen hade tänkt sig.

Hofors kommun valde att avbryta placeringen i juli 2017 då mannen fyllt 21 år och anmälde sedan bolaget till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som inledde en granskning.

Till IVO har bolagets företrädare uppgett att man inte kände till att det krävdes ett tillstånd för att bedriva stödboende när placeringen av mannen inleddes. Så fort bolaget fick kännedom om det så lämnades en ansökan in till IVO.

Ansökan kom in i september 2016, då hade den unge mannen redan varit på stödboendet i åtta månader.

Först i maj 2017 var IVO klar med sin tillståndsprövning och landade i ett avslag på ansökan. U Care Sweden AB hade inte lyckats visa att de kunde uppfylla kraven på god kvalitet och säkerhet.

//

Vilket ansvar har ni att kolla upp vad det är ni köper?

– Det är klart att vi har ett ansvar, men vi har också ett ansvar enligt socialtjänstlagen att agera i vissa situationer. Om vi inte agerar och en person råkar illa ut är vi verkligen ute på hal is. I första hand handlar det om att göra det allra bästa för personen.

Tycker du att ni har använt skattepengarna på ett ansvarsfullt sätt i detta fall?

– Det går inte att bedöma eftersom jag inte vet hur situationen såg ut. Självklart är det inte önskvärt att man anlitar någon som utger sig för att vara någonting de inte är, säger Kenneth Axling.”

Med några få knapptryckningar så kunde åtminstone jag konstatera att åtminstone en av befattningshavarna i bolaget borde ha varit en varningsklocka för neutral vård. Den 24 december 2015 publicerades en bild på personens tidslinje:

Dagen innan, den 24 december 2015, även en bild på PKKs flagga. en organisation som sedan 1997 återfinns på USAs terroristlista. Nu kan man förvisso se vissa förmildrande omständigheter i att PKK aktivt deltagit i att bekämpa IS, men nog borde även Hofors Socialtjänst sträva efter att placera sina kunder i miljöer fria från påverkan av påstått extremistiskt inflytande?

 

 

 

Maxat Med Aktiviteter För Sportlovsfirande I Hofors Kommun

Som någon läsare kanske noterat, har det varit ledighet på Hoforsbloggen en period. Ibland kan det vara skönt att göra något helt annat och distansera sig från det ”samma gamla vanliga”. Jag har försökt att hinna med allt det där man oftast bara skjuter framför sig och tänker att när jag får mer tid så ska jag göra det där, fixa det där och så vidare. Det har jag gjort nu och även hunnit med att testa på nya områden, som att spela X-Box. En utmaning i sig eftersom min generation inte är uppvuxen med så pass avancerad underhållningselektronik. Det är ganska avkopplande även om själva spelen i sig är ohyggligt mycket våldsammare än Tetris och tennis. Måste säga att jag blir ganska häpen över att små barn sitter med spel av den här graden. Det står förvisso tydligt att det finns åldersgränser, många med +18, och definitivt inget småkidsen ska underhålla sig med. Men vad vet jag, barn kanske har en annan syn på det på 2000-talet.

Spel är bara en bråkdel av det som man som ung i kommunen kommer att kunna ägna sig åt nästa vecka när Sportlovet inleds. Här finns faktiskt möjligheter för att göra nästan allt och lite till. Fantastiska Entré Ungdom har satt ihop ett digert schema, och det bästa av allt är att det är gratis för alla vilket Gefle Dagblad gjorde en artikel om.

Om man nu inte skulle råka vara intresserad av käpphästar så finns det massor av andra saker som man kan göra. Passa även på att nyttja möjligheterna till bad, skidåkning och innebandy samt bowling, som samtliga är fysiska aktiviteter.

Pröva På Taekwondo I Hofors

Det skrivs ju en hel del om Korea dessa dagar, och lämpligt nog damp det ner ett meddelande med stark anknytning till just det ämnet. Taekwondo är en kampsport som förutom själva den fysiska träningen och tävlingsdelen, har en hel del att lära ut när det kommer till självdisciplin, respekt och personlig utveckling. Mattias Paris har tagit fasta på detta och erbjuder nu nybörjarträning för alla åldrar, han skriver:

” Nytt I Hofors! Från Januari i år, startar Taekwondo-undervisning i Hofors för alla åldrar. Instruktören är en väl meriterad tränare med bred erfarenhet  inom Taekwondon. Nu erbjuds alla som vill pröva på Taekondo att anmäla sig för att komma och prova på den roliga kampsporten. För vidare information når ni mig på mail: ioanparis@hotmail.com. Personligen tycker jag att det är väldigt bra att ungdomarna i Hofors nu får chansen att prova på detta på hemmaplan istället för att pendla! Samtidigt är detta något vi vill satsa på i  idrottskommunen Hofors! Plats: Lillåskolans gymnastiksal Tid: Fredagar rån 16.30.

Välkomna!

Mattias Paris”.

Som inspiration kan man alltid titta på den här videon där proffessionella utövare visar sina minst sagt uppseendeväckande talanger:

Jalapeño Poppers

Nu har vi kommit några dagar in på ett nytt friskt år och själv har jag njutit av några lediga dagar. Eller egentligen en överdrift för efter ett par stycken av dem så började jag känna mig ganska rastlös. Jag funderade till och med om det varit ett misstag att börja trappa ned på åtaganden för att njuta av ett lite lugnare liv. Det tar antagligen bara lite tid att ställa om sig. Känns antagligen bättre när isarna lossnar och fiskesässongen på öppet vatten startar. Med mycket tid tillhands så blir det många spontana hemmaprojekt. Ett var att på nyårsdagen tillverka Jalapeño Poppers. Sparköp hade nämligen riktigt fina och stora exemplar i butiken.

Det finns många olika versioner av det här smaskiga tilltugget. Man kan både grilla, fritera och överarbeta sin egen version om man känner för det, men just den här görs mycket enkelt i en vanlig ugn. Några få ingredienser. Först och främst några hyggligt stora jalapenos. Cheddarost, en liten ask/burk färskost, bacon.

Man kan börja med att riva cheddarosten ganska grovt och sen blanda den i en skål med färskosten. Den kan vara smaksatt eller naturell, själv valde jag en med smak av vitlök och örter.

 Efter julstöket så fanns det även riven Västerbottenost så jag tänkte att det kunde kanske sätta lite nordisk prägel på tilltugget.

Sen rör man bara ihop det hela så att man får en liten smidig smet liksom.

Ugnen sattes på 200 grader, och under tiden som den värmde upp sig, förberedde jag en djup plåt med galler ovanpå och folie inuti. Detta för att det kommer att droppa baconfett och en del smält ost, och man vill gärna inte att tilltuggen skall bada i det.

Sedan är det de enkla sakerna kvar. Skär jalapenon på längden, se till att stjälken sitter kvar. Det är praktiskt att hålla i senare när man skall äta dem, och det ser ganska festligt ut.

Ta en liten tesked och skrapa ur innehållet. Det gör att dom egentligen tappar en del av sin vanliga styrka, men man vill ju gärna få plats med ganska mycket fyllning. Ett viktigt moment är också att hålla reda på vilka halvor som passar ihop. Jag gjorde först misstaget att lägga alla i en hög vilket medförde att jag fick pussla ihop dem senare. Tidsödande och inte så roligt som det låter.

Sedan sätter man ihop halvorna.

Tar en skiva bacon och lindar den runt chilifrukten. Man kan dra åt den ganska hårt eftersom baconet är elastiskt och sedan försluter det hela.

Placera dem på gallret och när ugnen nått rätt temperatur ställs det hela in i ugnen i ca 20 minuter och sköter sig självt. Man ser på baconet att det får lite färg och blir lätt krispigt. Man får avgöra lite själv när man plockar ut dem igen helt enkelt.

Man kan låta dem svalna något innan man stoppar dem i munnen. Men dom är goda både lätt varma och kalla. Man kan också servera med en kall salsa att doppa dem i eller bara så enkelt som gräddfil med hackade örter. Gräslök kan rekommenderas.

Man kan göra ganska många på en gång och sen ha till servering på partajet eller bara som hockeytilltugg i JVM-tider.

Handla Lokalt – Men Till Vilket Pris?

Strax innan julhelgen så damp foldern från Entré Hofors ned i brevlådan. Har betraktat den lite av årets höjdpunkt sedan den började ges ut. Här kan man bland annat läsa kortare reportage från året som gått, ett bra inslag är fikastunderna med de lokala företagarna, där man får en liten inblick i vilka de är och vad de gör. I år innehöll den ganska mycket propaganda gällande Hagaparken och märkligt nog inte en enda rad om att det var en majoritet av politikerna i Hofors som gjorde det möjligt. Man använder många fina ord som miljöprofilering, odlingsmiljöer, forskare, studenter, gröna näringar, utvecklings- och sysselsättningsprojekt, odlingsprojekt med mera. Det är mycket om och men när det kommer till vad som verkligen kommer att bli av med det här projektet, och det råder nog inte längre någon hemlighet att jag personligen sällat mig till kritikerna till genomförandet av det här. Det finns för många lösa trådar och jag upplever att det snarare är resultatet av kringresande handelsmän med mirakelmedicin mot det mesta som övertygat en grupp av svaga politiker att fatta beslutet. Tiden får utvisa vad som egentligen var rätt.

I övrigt och kanske mer intressant så syns några av de lokala handlarna i foldern. Bland annat Johan Eriksson som under året prisats som Årets Företagare i Hofors kommun. Ett lysande exempel på en fantastisk service där inget problem är olösligt. Johan understryker ofta vikten av att handla lokalt, och med hans inställning till hur man skall serva och bemöta kunder så blir det ett vinnande koncept. Många av varorna i butikens utbud finns säkerligen att hitta till en billigare peng om man beger sig till de större köpcenters som finns i vår omgivning, men man betalar gärna de extra slantarna eftersom man får ett mervärde, en känsla av tryggt köp och i synnerhet service.

Handla Lokalt, ja. Innan jag satt mig ned och skrev ned det här inlägget var jag tvungen att diskutera det med andra. Vi vände och vred på argumenten för varför vi som konsumenter egentligen skall handla lokalt. Om vi vill ha servicen och ett förvisso begränsat utbud kvar så ska vi ju självklart stötta handlarna. Handla lokalt är ett kraftuttryck som signalerar en hel del lokalpatriotism, och det är ju lite av kännetecknet för oss Hoforsbor. En stark känsla för vår hembygd, stolthet över vår historia och i många avseenden ännu starkare tilltro till framtiden och utvecklingspotentialen där vi gärna nämner naturen och idrottsmöjligheterna som styrkor. Senaste åren även en potentiell utveckling av besöksnäring där lokala företag i allra högsta grad måste vara med på tåget för att få det att tuffa på. Att kritisera det här med ”Handla lokalt” faller inte i god jord hos alla, och jag övervägde faktiskt att låta bli att skriva inlägget, men ibland måste saker sägas även om det är obehagligt för vissa.

Utgångspunkten för vår diskussion kring det här med att välja lokala alternativ grundar sig naturligtvis i vad som under nyårsnatten komma skall. Igår postade jag ett inlägg där jag menade att man som djurägare faktiskt kan välja att bojkotta företag som trots massiv kritik och ändlösa diskussioner och debatter om fyrverkeriers påverkan för våra husdjur, väljer att fortsätta sälja skadliga tramsproduker som fyrverkerier faktiskt är. Vad spelar det för roll om företaget är snällt och omtänksamt 51 veckor om året när man under en vecka fyller plånboken med intäkter av rent helvete för många djur men även människor? Var finns omdömet och omtanken då. De som jag diskuterat frågan med innan, är inte enbart djurägare. En person hade barn som var livrädda för höga smällar och raketer efter att ha bevittnat vad de kan ställa till med när de missbrukas. Hur känner handlaren inför att barnen sitter och skakar en hel kväll av rädsla när produkterna han sålt kreverar utanför huset?

Nu ska vi dock inte snöa in helt på raketer och smällare. I inledningen så lyfte vi fram ett bra exempel i Johan Eriksson och hans elektronikbutik, men det finns dåliga exempel i vår kommun också. Matbutikerna skiljer sig kraftigt åt när det kommer till service. I Torsåker har man den där nära kontakten med sina kunder, man förstår vikten av service även där, men i Hofors har vi till exempel Coop som gång efter annan, trots påpekande, väljer att ha en kassa bemannad där irriterade kunder får köa för att komma ut samtidigt som det kan gå omkring både två och tre andra anställda och fylla på redan fullspäckade hyllor. Ärligt talat så förstår jag inte alls vad tanken bakom detta är. Det skapar bara irritation och flera jag talat med har sagt att man bytt till ICA enbart för lågbemannade kassor i grannhuset. Man har dock förbättrat paketutlämningen, men det är inte sällsynt att det står massor av stampande människor och väntar på sin tur även där. Men till den tjänsten finns inga alternativ i kommunen och det är liksom bara att gilla läget. Nu skall ingen personal ta detta personligt, ni gör ett hästjobb, men kanske borde man med ansvar för verksamheterna ta sig en funderare vad som är viktigast. Nöjda kunder, eller riktigt irriterade kunder. Sparköp har samma problem med långa köer i perioder. Lidl lika så.

Om vi som konsumenter skall välja ett lokalt alternativ och kanske betala extra för att ha det, så är det kanske dags för en rejäl uppryckning på sina håll och kanter. Istället för att sälja skadliga varor, stjäla vår tid och skapa irritation, inte ta kritiken som elaka påhopp utan göra något åt det. Under Entré Hofors samlas de flesta företagarna och kanske vore det idé att be Johan Eriksson att under en eller ett par kvällar berätta om sitt framgångsrecept. Vad service egentligen innebär och hur man skapar det där mervärdet som man gärna betalar extra för.

Nyårssmällar & Andra Former Av Smällar Som Borde Delas Ut

Nu är julhelgen över och det återstår någon enstaka dag där man kanske bryr sig om julgranen och den traditionella maten. Det brukar gå över ganska fort efter att proppen dragits ur det enroma karet av förväntningar. De flesta har nu siktet inställt på nyårsfirandet, och under julhelgen har jag träffat flertalet hundägare som redan innan jul börjat fasa för sina pälsbeklädda familjemedlemmars välmående. Ett par bekanta är redan så oroliga över om deras hund rent fysiskt kommer att klara av de höga smällarna från fyrverkerierna. Det är svårt att förstå för den som kanske inte lever nära ett djur eller ens har någon som helst omtanke för dem. Över hela landet så växer protesterna för varje år och om det så småning om kommer en reglerande lag så är det inte ett år för tidigt, snarare tvärtom. I slutänden så har ju konsumenterna makten att få handlare att sluta och sälja skiten. Om en företagare envisas med att sälja dessa så bojkotta företaget året runt. Sprid det till alla vänner och bekanta och säg åt även dem att handla någon annanstans. Jag har dock ännu inte hört om något företag i Hofors kommun som saluför fyrverkerier i år (känner ni till något så hör gärna av er).

Andra som skulle behöva en form av smäll är bland annat dom här typerna.

Trenden, att hänga ut unga tjejer som ”horor” eller läcka avklädda bilder, har spridit sig stad för stad, plattform för plattform.

Halvnakna tonårstjejer förnedras framför öppen ridå.”

Jag har envist hävdat nyttan av sociala medier och dess verktyg. Men som med alla verktyg så är det förr eller senare någon som missbrukar dom. En hammare kan vara vansinnigt bra att slå i spikar med men även användas som mordvapen. Lite så är det tyvärr med mediaverktygen också. Är det inte bara ett karaktärsmord (i synnerhet etablerad media som använder sig av den metoden) så kan det driva en utsatt person till att avsluta sitt liv. Det har hänt och kommer att hända igen. Det spelar ingen roll att avsikten från början kanske var ett elakt ”skämt”, konsekvenserna kan bli ödesdigra.

Under helgen så snubblade jag över ett Instagramkonto som specialiserat sig på att svärta ner Hofors kommun som en plats för incestuösa individer. Samtidigt som det satsas stora pengar på marknadsföring av kommunen och många engagerade människor som arbetar ideellt för samma ändamål så kan en eller ett par enskilda individer sitta med sin mobiltelefon och göra raka motsatsen. Det vore intressant att rent juridiskt testa om det är åtalbart att publiceraden här formen av inlägg rörande invånarna i en hel kommun. Länk Åklagarmyndigheten

Jag har inte hittat ett identiskt fall, men tänker att det borde falla under ”Hets mot folkgrupp”, ett intressant exempel finner ni under denna länk.

God Jul & Trevlig Helg

Det är dags för en synnerligen val inplanerad helg där självaste julaftonen inträffar på en söndag och man följdaktligen får en ganska lång ledighet. Nåja för dom som har ett arbete som bara pågår under veckodagarna förvisso. Men likväl är det dags för decembers stora begivenhet och från Hoforsbloggens sida vill jag tillönska er en riktigt God Jul och en trevlig helg!

Vad Har Ni För Fobier?

En härlig söndag i antågande, och vad kan då vara bättre än att starta den med att titta lite närmre på fobier. Under en diskussion med en arbetskamrat framkom det att han i sin tur hade en bekant som hade en fobi mot glasspinnar. Till en början antog jag att det var ett skämt, men några sekunder efteråt, när hjärnan börjat sortera upp vad man hört tidigare så föll det sig inte alls speciellt konstigt.

Det verkar nämligen som att man kan utveckla en fobi mot i princip vad som helst.

” Termen fobi härstammar från grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla, skräck. Redan Hippokrates (500-talet f Kristus) skildrade människor som sannolikt led av vad vi idag kallar fobier. Vi kan med stor sannolikhet anta att människor i alla tider lidit av fobier.

Först på artonhundratalet myntades begreppet fobi och mer vetenskapligt förankrade beskrivningar började dyka upp. I dag definieras specifik fobi som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla. Källa: KBT-centrum

Ett axplock av vad människor kan uppleva extremt obehagligt och som har en specifik term:

Bli iakttagen – Skopofobi

Döden – Thanatofobi

Ensamhet – Autofobi

Folksamlingar – Ochlofobi

Främlingar – Xenofobi

Fåglar – Ornitofobi

Skrivning – Grafofobi

Ljus – Fotofobi

Nakenhet – Gymnofobi

Nyheter – Neofobi

Maskiner – Mekanofobi

Böcker – Bibliofobi

Åska – Keraunofobi

Öppna platser – Agorafobi

Relativt vanliga fobier verkar utvecklas mot getingar, ormar, bomullstussar, telefonsamtal och så vidare. Lite ovanligare fobier kan till exempel vara denna:

I många fall finns det botemedel genom främst kognitib beteendeterapi där den allra vanligaste metoden tycks vara exponeringsbehandling:

Exponeringsbehandling, har visat sig vara en mycket effektiv behandling mot specifika fobier. Upp emot 95% blir hjälpta av behandlingen. 

Behandlingen utgår ifrån att rädslan är inlärd, att man antingen genom klassisk betingning eller via modellinlärning lärt sig koppla ihop en viss sak eller situation med obehagliga kroppsliga reaktioner såsom hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas.

Det starka obehaget gör att man flyr ifrån situationen. Och kan man, så undviker man att hamna i en sådan situation.

För varje gång man flyr ifrån en jobbig situation så upplever man att ångesten/obehaget avtar – och därmed befästs fobin.

Exponeringsbehandlingen går ut på att man, under kontrollerade former, successivt får utsätta sig för det som väcker obehag och stanna kvar tillräckligt länge för att hinna uppleva att ångesten faktiskt avtar av sig själv. Då sker en nyinlärning, det vill säga man lär sig koppla ihop spindlarna/hissarna/åskvädren med ett lugnt och avslappnat tillstånd. Och då framstår de inte som så skrämmande längre. Källa: Psykologiguiden

Vad är det märkligaste ni hört att en annan människa har fobi för, har ni egna fobier?

 

 

Julbord, Misstänkta Baciller & Schyssta Villkor Med Eftertanke För Det Vi Äter Och Dricker

Kanske har det inte alls med varandra att göra, men det finns skäl att anta att det ligger till så. I onsdags närvarade jag vid ett möte för Ovakos anställda i konserthallen. Fantastiskt fint inramat av lagom med snö och herrgården är verkligen enastående vacker i synnerhet under vintertid. Informationen som gavs speglar de artiklar som publicerats under senhösten, företaget går bra just nu och framtiden är i dagsläget ljus. Bland annat sades det att man verkat i kommunen i 400 år och planerna är att göra det i minst 400 år till. Hofors känner för stålbruket och stålbruket värnar om Hofors var det avrundande budskapet.

Efter mötet så bjöds det på julbord i Brukshotellet. Samma där med arkitekturen, det ger ett pampigt intryck och för min del var det första gången på mycket mycket länge som jag gick igenom entrédörren. Julbordet var mycket traditionellt, bäst uppskattade jag nog köttbullarna av viltkött och den stillsamma atmosfären som sällan brukar kännetecknas av sådan harmoni när ett företag bjuder in till julaktiviteter. Jag vet inte det exakta antalet gäster i lokalerna vid det tillfället, men gissar runt runt hundratalet. Märkligaste upplevelsen var dock att se människor som man är vana att se i arbetskläder, plötsligt se ut som vanliga civila och inte som de superstålmänniskor de i vanliga fall är.

Någon dag så här efter så sneglar jag plötsligt tillbaka på aftonen med möte och julbord. Kroppen började nämligen signalera genom rinnande näsa, stickande hals, att här föreligger en stark fara för en riktig förkylning. Eftersom jag inte varit i närheten av luciafriande skolungar som brukar ha en tendens att bära med sig ett stort register av elakartade baciller, så gissar jag att de i tillfälligt trångt besökta lokalerna under onsdagen, flög omkring en hel del från småbarnsföräldrar eller andra som trots lätt snuva inte ville missa det årliga julbordet. Det låter naturligtvis värre i text när jag skriver det inser jag, men jag tror ni läsare ser vad jag menar. Kommer man tätt inpå många människor så delar man oavsiktligt ut mer än artiga hälsningar och tillrop ibland.

När jag denna morgon så vaknade med lite tyngre huvud än vanligt, aningen segare att hoppa i promenadkläderna och tillsammans med kraftiga nysningar och ömmande näsa efter allt snytande tänkte jag att det var bäst att rädda vad som räddas kan innan hostan blir kraftigare och feber bryter ut. I min fantasi så inbillar jag mig att en överdosering av C-vitamin kan stoppa eller kraftigt lindra en utbrytande mansförkylning. Just nu så finns det ju massor av apelsiner i butikerna, och jag har tagit för vana att köpa hem ett eller två kilon för att färskpressa min egen juice. Det närmaste man kan komma utan att behöva hälla i sig en massa tillsatser som kommer med koncentraten, och den färskpressade juicen är ju aningen dyrare och bidrar dessutom med en behållare av plast som inte ingår naturligt i återvinningen genom pant. Jag har dessutom en mycket fin juicepress som jag skapat en enorm ångest över att den inte används tillräckligt. Nåväl jag satte igång och det tog några minuter innan jag äntligen hade ett hyfsat rent resultat.

När jag så stod där i köket och drack min juice, slog det mig att jag egentligen vet väldigt lite om apelsiner. Hela kedjan från frö till blom, till frukt och hur det sen hamnar i mitt glas som jag dricker på några sekunder. Speglar kilopriset på runt 20-30 kronor verkligen arbetsinsatsen och tiden det tar för att skapa ett glas juice åt mig?

Nej troligen inte, nu vet jag inte exakt vilken sorts apelsin jag pressade, men normalt lyckas jag läsa mig till att det tar 7-12 eller 12-15 månader för en ynka apelsin att mogna. Lägg därtill allt förarbete som en eventuell odlare lägger ned för att trädet skall producera frukt, omvårdnad under tiden mot mognad pågår, skörd, sortering, handelsavtal, transport, sortering igen och ytterligare transport innan de butiksanställda slutligen lägger upp apelsinerna på ett attraktivt sätt som lockar till ett köp. Sedan sväljer jag ner det utan respekt alls egentligen för arbetet och resurserna som krävs för att det skall hamna i mitt glas. Egentligen samma sak med allt som jag konsumerar dagligen.

Jag har då och då berört ämnet här i bloggen, vi borde visa vår mat och dryck lite mer respekt och omtanke när vi konsumerar den. Att maten produceras under schyssta villkor även om det kostar några spänn extra, att det görs på ett sätt som är skonsammast möjligt för planeten vi bor på och i synnerhet för alla som är inblandade i produktionen bakom. Ett perfekt tillfälle nu i julbordstider! Trevlig Helg! 

Finns Det En Framtid För Ett Nöjesliv I Hofors?

Den senaste tiden har jag varit involverad i flera diskussioner om nöjesliv i Hofors. Det har i princip slutat med ett torrt konstaterande att vill man ha nöjesliv i Hofors, ja då får man bege sig till Gävle, Sandviken, Falun eller Borlänge. Jag nämnde som exempel att Gästis i Torsåker faktiskt satsade friskt på just ett nöjesliv men fick till svar att där kände sig inte berörda Hoforsbor välkomna. Exakt vad det beror på kan inte jag svara på, men det låter ju onekligen inte alls bra att man upplever det så.

I övrigt fanns det inte så mycket som lockade just mina diskussionspartners. Bergsmannen kämpar på med sina trubadurer, Bowlingbolaget kör sina medlemskvällar med liveband och då och då är det en spelning på Pizza Corner. Det är i stort sett samma klientel på kvällarna när det arrangeras något vilket inte då tycktes attrahera.

Nu kommer nyheten om att Folkets Hus öppnar lunchrestaurang, man satsar på att vara ledande som kultur, nöjes- och konferensarrangör. Redan idag så finns det fantastiska lunchrestauranger i just Bergsmannen och Grillköket. Så konkurrens kan det nog bli. Brukar ju vara nyttigt eftersom det får företagen på tårna för att överträffa varandra till kundernas stora glädje.

Jag funderar dock högt en smula, och tänker att om det är företrädesvis kommunala pengar som går in i Folkets Hus och om det nu är så, blir det ju en snedvriden konkurrens. Hoforspartiet lade som bekant en motion om att färdigställa Bowlingprojektet med kök som det var tänkt från början, men då gick det inte enligt majoriteten. Bowlingen hade då med dessa förutsättningar kanske klarat av att betala tillbaka lånet som kommunen borgat för. Nu kanske man klarar av det ändå för enligt insatta källor säljer man bra med öl under sina medlemskvällar. Ett ämne vi får återkomma till när ytterligare information finns tillhands.

Om vi ser till de positiva nyheterna, så kanske får Bosse Westerberg de resurser som han behöver för att skapa någonting populärt och hållbart när det kommer till nöjesliv i kommunen. Erfarenheten har han från Folkets Hus i Sandviken, och när jag första gången läste att Bosse skulle komma till Hofors var jag övertygad om att det gamla som man minns återigen skulle uppstå. Ett levande Folkets Hus med uppträdanden, dans och möjligheten till god mat, allt på samma ställe i rymliga lokaler. Jag har nästan tyckt lite synd om honom som hamnat här utan att få de nödvändiga resurserna för att kunna använda sin kreativitet till fullo.

Det sista i ärendet nöjesliv, handlar egentligen om en vision. Att flytta biblioteket till just Folkets Hus, anpassa lokalerna i hotellbyggnaden för både större uppträdanden och fler restauranger i samma hus. Det finns utrymme för både pubverksamhet, nattklubbsverksamhet och möjlighet att arrangera både utställningar och annat. Jag har själv arbetet i branschen där hotellverksamhet och nöjesliv gått hand i hand och sett de tydliga fördelarna. Det vore ju rent fantastiskt om strömmen av nöjessökande kunder gick in mot Hofors istället för ut ifrån orten.

 

Brand I Hofors Väcker Minnen

Jag såg via Sociala medier att brandkåren fått rycka ut till ett brinnande hus i Hofors. Visade sig strax efter vara en garagebrand som Gefle Dagbladplanerar att sända live” ifrån.

Jag kom genast att tänka på en händelse i mitt liv med brand och media. En gång i tiden bodde jag på sjunde våningen i ett höghus som en söndag eftermiddag ”plötsligt” fattade eld. Till en början så ringde telefonen och bekanta menade att det kanske skulle vara idé att lämna min bostad, jag tänkte att det är säkert snart släckt och jag hade ju en del att göra inomhus innan jag bara övergav mitt hem. Strax efter så bankade det på ytterdörren och en stressad brandman beordrade att samtliga skulle lämna byggnaden så det var bara att börja knalla ner för trapporna i huset. Ambulanspersonal och brandmän kämpade febrilt för att få ned min äldre granne som drabbades av en hjärtinfarkt i samma veva som utrymningen skulle ske. Han avled under följande natt.

Vid pilen fanns mitt olyckliga hem

När branden väl släckts så stod det klart att ingen skulle kunna flytta hem igen i brådrasket. En omfattande renovering behövdes och för alla de boende började en krånglig period. Själv hade jag naturligtvis tecknat en hemförsäkring, det var bland det första som jag gjorde när jag flyttade hemifrån. Även om man trodde att man aldrig någonsin skulle behöva nyttja den så fanns den där lite som, ja en försäkring om något skulle hända. Det visade sig att påfallande många i höghuset tyvärr inte hade samma tankar. Förvisso fick man en akut hjälp med ett boende de första nätterna, men sen blev det tvärstopp. Inte heller blev deras ägodelar sanerade, ingen ersättning för förstörda ägodelar. Det i sig var en tragedi för många som intet ont anande den där söndagen gick ut igenom ytterdörren. Personligen så förlorade jag inget som inte kunde ersättas, förutom tre stora akvarier med fisk som tyvärr gick åt pipan på grund av sot som blandat sig i vattnet. Tyger och kläder kunde inte heller räddas, men i övrigt så kunde livet fortsätta efter några månader.

När utredningen var klar visade det sig att en alkoholiserad man på nionde våningen tänkt sig en söndagsmiddag genom att göra en gryta som skulle koka länge. Problemet var att när han satt sin gryta på spisen så gick han och lade sig på soffan för att vila en stund men glömde att vrida ner värmen och att stoppa i sina råvaror. Lika lätt som att någon tänder ett ljus och sedan inte bevakar det, brukar ju hända frekvent i just dessa tider om inte annat. Man kan lita på sig själv men inte på sin omgivning, det är ett faktum. En bra hemförsäkring, brandvarnare som fungerar och en enklare plan för vad man bör ta med sig när man i en hast måste utrymma sitt hem. Husdjur, mobiler, kontokort och bärbara datorer i den mån det går. Det blir lite enklare om man har tillgång till sådant.

Det jag tänker på just nu är just GDs planerade livesändning. För det var en sak att man chockades en hel del när man väl kom ut genom entrén till huset, brandkåren som kämpade för att öppna bommar och få in sina fordon så när man bara kunde för att påbörja släckningsarbetet. Rädslan hos många av hyresgästerna som skrek och grät, rädda barn, människor som motades bort från att återvända in i huset för att rädda något som man plötsligt kom på att man glömt. En kvinna som var fullständigt hysterisk eftersom hennes burfågel fortfarande befann sig högre upp i huset. Alla åskådare som samlats och trängde sig mot avspärrningarna och journalister med filmkameror och påträngande frågor som ”Bor du i huset?” ”Vilken våning?” ”Hur känns det nu?

 

 

Debatt (M): Fegt och oansvarigt av S, C och L med ospecificerade neddragningar inom välfärden!

För kommande budgetår ligger ospecificerade besparingar på  Barn- och utbildningsnämnden samt Socialnämnden med 13,6 + 16,3 miljoner kronor. Samtidigt ser vi hur majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – dränerar kommunens likviditet med 24 miljoner som satsas i det så kallade Växthusprojektet som dessutom beräknas behöva 2 miljoner per år i täckningsbidrag för att överleva . Dessa kostnader kommer att belasta kommunens verksamheter i många år framåt och vi ser redan idag hur kommunens grundläggande verksamheter lider efter år av alltför stora nedskärningar.

I den liggande budgeten som nu Hofors kommunfullmäktige ska fatta beslut om finns inga ledtrådar om var och hur dessa ospecificerade sparkrav på nämnderna ska hanteras. Kommer personal att sägas upp? Kommer nedskärningar att göras inom förskolan? Kommer biståndsbedömningen vad gäller äldreomsorg och personlig assistans att ytterligare skärpas?

För oss moderater är det en självklarhet att det är välfärdens kärna – skola, vård och omsorg – som alltid ska prioriteras innan satsningar görs inom andra områden. Inventering av alla resurser och möjligheter, som står till buds för att vända en negativ trend till en positiv utveckling, är därför ett måste! Alla icke-obligatoriska kostnader och verksamheter måste inventeras och nedskärningarna görs inom dessa områden. Vi moderater anser också att det är av yttersta vikt att nämndernas ospecificerade sparkrav på 30 miljoner kronor specificeras och att en konsekvensanalys görs. När det gäller budgeten är det idag ingen i den politiska församlingen i Hofors kommun som faktiskt vet vad de fattar beslut om och vilka konsekvenser detta kommer att få för kommunens innevånare.

Människor vill känna en trygghet i sin vardag – man vill veta att skolan finns nära, man vill kunna känna sig trygg på ålderns höst, man vill veta att man är trygg och säker där man bor och att stöd och hjälp finns när det behövs under hela livet. Det är sånt som är viktigt för oss alla!

Vi moderater har under många år ifrågasatt budgetprocessen där oppositionen har liten eller ingen insyn. Vi moderater har också efterfrågat en mer tydlighet och ett tidigarelagt  budgetarbetet då vi alltför ofta sett ospecificerade sparkrav som ett resultat av att politiken inte tar sitt ansvar utan istället skjuter över detta på nämndernas tjänstemän som under många år fått hyvlat och karvat i verksamheterna för att få budgeten att gå ihop. Att majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – nu väljer att lägga fram en budget med så stora ospecificerade sparkrav är därför fegt och oerhört oansvarigt!

Alf Persson, Ziita Eriksson. Ledamöter KS, Nya Moderaterna Hofors Torsåker

Vad Ska Vi Göra Åt Lort-Hofors?

En omtalad serie radioprogram från slutet av 1930-talet, påvisade hur svenskarna levde i vad vi idag skulle kalla misär. Lort-Sverige gjorde ett ordentligt avtryck och skapade en ”debatt om de bostadssociala bristerna i det svenska samhället”. Idag skulle vi nog kunna hävda att vi tillhör ett av de renaste landet i världen, även om det finns undantag av rang. Alla gillar inte att städa och jag har sett skräckexempel hos människor som kallat en soptipp för hög standard. Hur folk lever bakom sina stängda dörrar är förvisso deras ensak, men jag inbillar mig att har man inte en struktur och håller rent hemma så gör man det inte heller när man lämnar hemmet. Det är bara min teori. Utbildningsradion gjorde också ett inslag med viss humor som betraktade smutsens historia värd att se.

Som alla kanske vet så arbetar samhällets olika instanser för att upprätthålla ordning och reda. Vägarna skall vara farbara, skäp och sopor skall transporteras bort, och man sopar, lagar och byter ut skadade föremål så att samhället skall se hyggligt trevligt och rent ut. Man lyckas inte alltid skall erkännas. Det kommer klagomål om fulla hundbajsbehållare, taskig snöröjning och vandaliserade saker som tar tid att bytas ut. I Hofors är det eller har varit ganska lite skadegörelse inbillar jag mig. Visst sönderskjuten gatubelysning, klotter, söndersparkade föremål i centrum och annat som med jämna mellanrum får rättas till. På sistone har dock bilden förändrats en hel del. Förra veckan såg jag tre ungdomar stå och elda på baksidan av Bergsmannen, dom avbröt sina aktiviteter när dom såg att jag stod och tittade på dem och gick ut mot Centralgatan där det small högt i något. Ibland stöter man ihop med minderåriga som är ute vid 4-tiden på morgonen en vanlig skoldag och smyger runt andra människors hus. Andra klättrar upp på byggnader där man inte har att göra och människor beskriver hur det kan dimpa ner isblock från hustaken när man kommer och passerar med sin bil. Det är hela tiden småsaker som ändå ställer till det på olika sätt för andra och så kan det ju inte fortgå kan man tycka.

Igår meddelade Hoforhus att man stänger igen väntsalen vid busstationen.

Anledningen var antagligen för att man tröttnat på att försöka hålla snyggt och rent för alla som väntar på bussen och att det är ett rent slöseri med resurser att försöka hinna ikapp skadegörelse och snuskeri. Detta något som beskrevs i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Vad krävs det egentligen för att få unga som gamla individer att inte förstöra och sabotera för resten av invånarna? Är det samhällets problem eller föräldrarnas bristande förmåga att uppfostra sina barn? Minns ni när det var populärt att kasta ägg på bilar och hus under hösten? På Smålandsgatan tog några boende fast ett par äggkastare och fick dem att skura rent på fasaden och på fönster. Jag vet inte om det är orsaken till att äggkastandet lugnade ner sig eller faktumet att åtminstone affärerna i centrumkärnan slutade sälja ägg till barn och ungdomar. Men är det verkligen andra människor än föräldrarna som ska behöva ta itu med deras ungar. Och vad händer den dagen som någon kanske nyper till lite extra i armen på en ”fångad ligist”? Det har ju alla förutsättningar att bli en ond cirkel där man hela tiden skall ge igen på varandra, för ”mina barn gör ingenting” som bekant. Den här debatten måste föras och helst på ett konstruktivt sätt så att bussresenärer till exempel i framtiden har möjligheten att undslippa sträng kyla och regn. Men hur?

 

Elcykel Till Våren?

Regeringen har beslutat om att en elfordonspremie skall utgå till den som införskaffar ett eldrivet fordon som elcykel, elmoped, och elmotorcykel. Premien innebär att du som som handlar en elcykel får en bonus på 25% av inköpspriset, upp till max 10 000 kr. Detta i en strävan att minska nyttjandet av mer miljöpåverkande fordon. Bidraget kommer att delas ut via Naturvårdsverket och man har avsatt 350 miljoner kronor för detta ändamål. Man kan alltså anta att det kanske blir en liten boom med eldrivna fordon den kommande våren.

Även i Hofors avser en näringsidkare att satsa på dessa eldrivna fordon. I januari startar försäljningen till vad som utlovas vara ”Kanonpriser”.

Det är Ioan Paris som nu ligger i startgroparna att lansera sitt företag som troligen kommer att gå under namnet ”Gästrikland Elfordon”.  Främst kommer man att sälja igenom en webbutik där kunden erbjuds att köpa ett elfordon med räntefri avbetalning. Ioan Paris beskriver idén så här:

Statens verksamheter lägger stor vikt på att minska miljöpåverkan och kraven på upphandlingar i transportbranschen blir allt högre dag för dag.  Det finns många fördelar för den som tänker satsa på att införskaffa elfordon. För det första blir kostnaden extremt liten. Det blir några kronor per dag för den som använder sitt fordon för sträckor mellan 30 till 50 km per dag. Fordonet behöver ej heller registreras och man behöver enligt Transportstyrelsens krav något specifikt körkort då toppfarten ligger på 25 kmh. 

Vi kommer att lägga stor vikt på fordon för rörelsehindrade. För dessa kommer vi att erbjuda snyggt designade permobiler som har en toppfart av 6 respektive 25 kmh, och inte heller dessa kräver registrering eller körkort.

En av de främsta orsakerna är givetvis om fler satsar på ett eldrivet fordon, det bidrar till den positiva miljöpåverkan som Sverige vill uppnå. 

Vilka typer av fordon kommer ni att erbjuda?

-Företaget kommer att ha produkter som elcyklar, elmopeder klass 1 och 2, även mopedbilar utformade för interna transporter inom industri och företag med en lastkapacitet för 600 kg. Även verksamheter inom landstinget och kommun kommer att ha nytta av den typ av mopedbilenf ör olika slags transporter . Vi hade tänkt att satsa på elfordon redan för 4 års sedan, men nu under hösten har regeringen beslutat att subventionera även elfordon som är något nytt även för folk som har svårt att få körkort. På långt skit tror jag Hoforsbon kommer att använda elfordon även om det kommer ta lite tid.

Vilka blir er kundgrupp?

-Typiska kunder tror jag blir ungdomar som går i skola och förhoppningsvis byter från bensin motor till elmotor. Även personer som är mer eller mindre rörelsehindrade , människor som har inte en bra kondition, Ovakoanställda som bor i Hofors och varför inte Kommunens verksamheter som till exempel hemtjänsten .  Kostnaderna för elfordon blir så små, nästan 85 % billigare än en bensindriven bil . 

En del produkter kommer vi att ha i lager, resterande är beställningsvaror. Det kommer att synas på vår kommande webbsida som är under uppbyggnad och där kan man se hela vårt sortiment och i lugn och ro sitta hemma och beställa sitt fordon.


Just webbhandel är ju något som man från Entré Hofors sida, ofta benämner som en viktig del av kommunens näringsliv. Allt fler kunder köper sina varor via webben, och en av de stora fördelarna är ju att man kan bo långt ifrån en fysisk butik men ändå ta del av utbudet företagen erbjuder. Även om den kommande elfordonsbutiken finns i elektronisk form, så kan kan man beställa oavsett var man bor i landet. Det skall bli spännande att se hur den här satsningen faller ut. En djärv och lite oväntad idé kan man lugnt påstå.

 

Idag För 299 År Sedan

Denna dag för 299 år sedan föll Sveriges kanske mest sägenomspunne kung död till frusen mark. Karl XII var då 36 år gammal men hade redan hunnit med att regera i nästan 22 år. För den historiskt intresserade så är han ett viktigt kapitel. Hans liv överträffar med övertygelse den dikt som inte ens Hollywood skulle klara av att dramatisera. Det är spännande, dramatiskt, ibland helt absurt, att försöka få grepp om denne krigarkonung som idag, i vissa kretsar, blivit en symbol för något helt annat. När hans namn nämns tänker de flesta på de våldsamma demonstrationerna i Kungsträdgården under 90-talet där nationalister och motdemonstranter drabbade samman i blodiga slag. Idag är det betydligt lugnare på Karl XIIs dödsdag även om hans levnadsöde fortfarande används som ett slagträ i en enfaldig debatt som intet har med honom som kung att göra egentligen. För mig personligen är han en symbol på samma sätt som ungefär Tre Kronor är i ishockey, fast mer förknippad med en stark och intressant historia än sport. När han lämnade Sverige år 1700 inleddes en strapatsrik resa genom Europa och ända ner till det Osmanska riket och tillbaka till norden och Norge där han träffades av en mytenomspunnen kula och sedan bars på bår hem till Sverige igen. Däremellan hann han också gå i klinch med en annan känd och historiskt respekterad härskare, Peter den store.

Efter den lilla beskrivningen över till inläggets egentliga syfte, ett par boktips så här i vintertid. Det har skrivits hyllmetrar med skildringar av alla de slag, (finns en riktig tegelsten om Peter den store skriven av Robert K. Massie som är jättebra men tar sin tid att läsa). Dessa tre har jag dock funnit både intressanta och underhållande.

 Karolinernas dödsmarch av Geir Pollen, återger det sista fälttåget i Norge som slutar med att en söndersliten armé får vända hem mot Sverige igen bärandes på sin konung.

Karl XII som fältherre av Alex Svensson, som är en betydligt tunnare skrift och ställer frågan om Karl XII var en galning eller ett militärstrategiskt geni.

Kalabaliken i Bender av Peter From som mer inriktar sig på de ”turkiska äventyr” som Karolinerna med Karl XII i spetsen fick uppleva. Det är egentligen den tredje boken som From skrivit, de tidigare minst lika läsvärda.

Nästa år är det således 300 år sedan kungen avled och det skall bli intressant att se hur man kommer att uppmärksamma det. Jag hoppas att man kan göra det ur ett historiskt perspektiv och inte som symbol för rasism och annan fientlighet. Hans minne förtjänar ett bättre öde.

Utförsåkning och Julgranar – I Hofors Kommun Finns Allt

Idag så faller snön för tredje eller fjärde gången den här säsongen. Snöälskare bör inte ha något hopp om att den ligger kvar permanent på gatorna, för det har vi väl lärt oss vid det här laget, att den inte är konsekvent. Jag är ingen snöälskare direkt, men visst skapar det väl lite julstämning även om jag av tradition kan tycka att den först borde infalla när vi nått december. Kanske är jag något ”gubbgrinig”, men av princip så kommer jag absolut inte köpa något från de butiker som gjort TV-reklam sedan början av november om julklappar.

Precis som förra året så har det ideella arbetet med att färdigställa skidbacken startat. Man behöver fortfarande hjälp och stöd för att skapa möjligheten till fin skidåkning utför i kommunen.

Vill man veta mer så kan man gå med i Facebookgruppen för Hoforsbacken och se vad som är aktuellt.

Vill man nu vara extra förberedd på julfirandet så kanske man skall börja fundera på julgranen. Såg en annons där man saluförde en riktig gran som redan var klädd med belysning och julpynt för en femhundring. Inte svårt att anta att skiten hamnar i naturen eftersom om man inte orkar klä den själv kommer man inte lägga tid på att plocka bort det innan man kastar den i skogen. Jag tycker dessutom att om man nu bestämt sig för en naturligt doftande gran till jul så skall man inhandla den lokalt och för ett gott syfte. Torsåkers IF är en föredömlig förening som man kan stötta genom att köpa sin gran genom dom. Dessutom har man chansen att vinna en julskinka.

 

En Förändring I Hofors Kommun I Spåren Av #Metoo?

Jag är på en av affärerna i centrum för att bland annat köpa bananer och hämta ut ett paket. Stöter ihop med ett par äldre bekanta i grönsaksavdelningen och stannar till för att småprata lite som man brukar göra. Mannen ser lite obekväm ut och uppträder inte riktigt så bemötande som han brukar. Kvinnan noterar det och skrattar till och säger:

-Ja han är sur för att han fick följa med och bära hem potatisen

Efter att jag utfört mina egna punkter på dagordningen så vänder jag hemåt och tar en promenad med hundarna. Under vandringen noterar jag ytterligare ett par på väg hem från affären där kvinnan marscherar först med två tillsynes tunga plastpåsar och en man kommer två steg efter med just en potatispåse i ena näven. Jag gissar att viktfördelningen skiljde sig åt ganska rejält.

Men jag tänker nästan omedelbart på #Metoo-kampanjen som varit i ropet på sistone. Nu spekulerar jag bara, men tänk om den här kampanjen faktiskt fått i synnerhet äldre män att följa med sina kvinnor för att se till att inget stjärtnyp utdelas av okända män. Att man vaknat till och kanske tänker att ”Nehepp det här går inte”, det är dags att bevaka sin partners säkerhet mot oönskat och sexistisgt beteende.

Ett första steg kan ju vara att hjälpa till med de tunga potatissäckarna. Nästa att kanske också ta en börda av matpåsarna. Inlägget i sig kanske kan andas lite ironi men visst är det en tanke värd att tänka.

 

 

 

Lite Om Snöfall & Politiska Trekanter I Hofors Kommun

Det är en tid då det faller mycket vitt. Dels har vi den säsongsbundna nederbörden som går under namnet snö och i storstadsregionen ställer till problem men här på landsbygden ramar in ganska slitna och fula byggnader på ett charmigt julliknande vis. Under söndagskvällen så föll det en hel del under kort tid som medförde att det blev lite ljusare trots att solen har för vana att gå ned redan vid 16-tiden dessa dagar.

Just nu anser då jag personligen att vi har alldeles tillräckligt med snö. Det täcker marken, behövs inte skottas och ser bra ut inför de stundande helgerna där man av tradition vill ha lite snö på marken. SMHI varnar dock för att det kan komma en hel del under onsdagen, 5-10 cm som redan på torsdagen kan regna bort. Nog är det stabilare med en regnig sommar. Då vet man liksom vad man får.

Andra saker som faller som snö just nu är vita män. Ja Lotta Bromé föll ju igår fast hon verkar mer låtsas som att det var ett val av egen vilja. Vem kunde ana det? Trevliga, intressanta, kloka Lotta i radion. Höstlöven som började falla tidigare har alltså gått över till att bli vit snö i spåren av kampanjen #metoo. I svallvågorna har fler kampanjer som uppmärksammar sexuella övergrepp av olika grader skapats och nästan varje yrkeskår har en egen hashtag där man beskriver sin tillvaro. Kvinnliga advokater, kvinnliga politiker, kvinnliga skådespelare, kvinnliga militärer och nästan dag för dag ännu fler som kliver fram i ljuset och berättar om hur företrädesvis män betett sig mot kvinnor. Jag tyckte den här kampanjen var riktigt bra från början, men tyvärr så smutsas den ned när man ser hur åtskillig media väljer att offentligt halshugga vissa individer men inte andra med betydligt större namn. Om man kan titta med sina mest kritiska ögon så återfinns det massor av kall fakta på forumet Flashback.

Onekligen undrar man om eller när fenomenet når vår egen lilla kommun. Man har ju hört historierna i åratal om kvinnor som tvingats ta sängvägen till nyckelpositioner eller arbeten. Det där lilla nypet i stjärten eller grabbnäven med ofrivilligt bröst, eller ännu absurdare historier som trekanten som inte blev av berättad av Pär Åslund som mer eller mindre stöttes ur den politiska gemenskapen senare.

Ett par veckor därpå hamnade jag i en diskussion med ordföranden om ett miljöärende. När hennes argument var slut drog hon ett äss ur rockärmen: ”Jag ska berätta för Gunilla vad Du gjorde i Mjölby” sa hon.
”Det har jag redan gjort sa jag” och hennes äss blev en ynklig tvåa.