En Dagstur Innehållandes Spontanidrott & Attack Mot Amerikas Fana

Egentligen hade vi nog inga direkta planer på var vi skulle åka. Fiskekamraten led nog av lite rastlöshet och ville ta en tur. Av en händelse såg vi en annons för en sommarstuga som skulle ligga vackert beläget vid Dammsjön och petade in koordinaterna i GPSen (som vi återkommer till senare) och följde väganvisningen. Vi hittade förvisso till området i Barkhyttan där stugan skulle ligga, men intresset hade svalnat efter vägen. Istället hittades något annat intressant. Det var nämligen länge sedan man såg spolade isrinkar ute i ingenstans som förr i tiden. Då talades det om begrepp som spontanidrott och kvartersgäng. Barn och ungdomar som samlades vid dåligt spolade isar och utövade idrott utan fastställt schema. Dagens ungdomar kanske inte är vana vid detta, men vi som har några få år på nacken vet ju hur det var. Faktum är ju att många stora idrottssjärnor fostrats och utvecklat talang för sin idrott vid såna här anläggningar. Det var kul och föräldrarna hade stora svårigheter att få in de stelfrusna barnen på kvällarna. Vid en kopp choklad talades det bara om hockey och hockey. Hur man längtade efter att sluta skolan dagen efter och snöra på sig skridskorna igen och lira.

Dessa rinkar är idag sällsynta. Kommunerna har inte råd att ha någon som åker runt och hyvlar av snön och spolar på lite vatten. Inte alls unikt för just Hofors utan över hela landet. Rinkarna monteras ned och ruttnar bort på högar. Att se en sån här isplan värmer i hjärtat.

Kände faktiskt inte till att det funnits ett Barkhyttans IK. Googlade lite och insåg att klubben fått anslag tidigare för verksamhet men att inga aktiva utövare finns registrerade med tävlingslicenser, inte i ishockey i vart fall. Finns några resultatlistor som anger att Barkhyttans IK haft utövare i diverse friidrott de senaste 10 åren. Vet inte hur klubben existerar idag men det kanske någon kan upplysa mig om. Såna här små idrottsföreningar brukar ha det väsentligaste av talang, nämligen hjärta.

Efter Barkhyttan hamnade vi i Berg och vidare till Torsåker och Malmjärn och rakt ut i skogen på plogade vägar. Det finns gott om snö skall ni veta. Mycket vackert även för en snöhatare som mig.

Vi såg även vid två tillfällen öppet vatten och genast började tankarna om möjligt fiske spinna. Egentligen skulle det inte spela någon roll med resultat utan bara känslan av att få stoppa kroken i vattnet. En sommarstuga bredvid denna bäck var dessutom till salu.

Fiskekamraten har haft problem med värmen i sitt sovrum och föreslog att åka till Rusta i Sandviken för att införskaffa ett extra element som värmekälla. Den tidigare nämnda GPSen fick räkna ut en väg från mitt-i-ingenstans-skogen till Sandviken. Jag fick en historia berättad för mig om hur fiskekamraten och hans sambo varit ute och åkt med GPSen som han kallar Ragnhild, Gerturd eller något liknande 😉

Tydligen är det hon som bestämmer i bilen numer gällande korta och snabba vägar.

Till slut hamnade vi på Årsundavägen. Hade ingen aning om att man uppfört en vikingaby där. Har läst en hel del historisk litteratur men måste ha missat att det var ett starkt vikingafäste. Tänkte förresten bara för någon vecka sedan om det funnits korsriddare som varit från Hofors. Långsökt men med tanke på Kråknäsjärn mm skulle det väl kunna vara möjligt. Tänk er bara vad spännande om en figur likt Jan Guillous litterära figur Arn Magnusson funnits i trakten. Fanns det vikingar i Årsunda så kan det nog ha funnits religionskrigare i Hofors.

Väl i Sandviken påmindes jag om hur mycket jag avskyr just Sandviken. Vet inte varför men jag har alltid gjort det. Gillade inte att åka dit under skoltiden, åkte aldrig dit för att shoppa (undantaget en skivaffär som nu gått i graven). Dessutom bär jag med mig ett makabert minne från en fest hos en tatuerare där. Piercingen lyckades jag slita ur dagen efter men tatueringen stannade på kroppen som påminnelse att aldrig låta någon med alkohol i kroppen rita på min egen.

Ett element hittades för billig penning på Rusta och eftersom det låg en Dollarbutik vägg i vägg passade vi på att besöka den med. Mest för att kolla in fiskeutrustning. Mediokert utbud men trots det hittades tre mycket anmärkningsvärda wobblers av märket Fladen och namnet Conrad. För 30 kronor var det nästan värt det även om jag fortfarande misstänker att det rör sig om skämtartiklar.

En med eldsflammor, en målad som en djävul och med texten just ”The Devil” samt en utsmyckad med amerikas flagga. Förutom det faktum att jag vet att det sitter en man mitt i skogen på andra sidan länsgränsen och läser det här som är grön av avund med tanke på dess design, skall det bli mycket intressant att se om dessa faktiskt kan fungera. Det skulle bevisa en rad teorier gällande just fiske och i synnerhet gäddfiske. Sen kan man ju småskratta lite över faktumet att den som angriper en wobbler med amerikas flagga måste anses vara en terrorist med den inställning som råder i världen dessa dagar.