FRA & Tors Center

Jag har ju under en tid varit engagerad i frågan om övervakning av våra medborgares förehavanden. FRA-frågan i synnerhet. Jag är en motståndare till fler övervakningskameror, loggade internetbesök och insamlandet av elektroniska spår. Kort och gott ”Storebrorssamhället”eller snarare ”Bodströmsamhället” som han kallar sin egen blog. Thomas Bodström har nämligen drivit frågan om övervakning hårt vilket många på vänstersidan av den politiska kartan verkar ha glömt bort. Inget nytt påfund av högermaskinieriet alltså. Jag har helt enkelt inte sett att fördelarna skulle väga upp nackdelarna.

Inte heller nu när jag läser att Tors Center i Torsåker vill installera övervakningskameror riktade mot personalens ”arbetsplatser” vilket kan vara hela butiken men nog avser kassaområdet, ser jag fördelarna. Rån och kriminalitet i all ära, personalen behöver trygghet på sin arbetsplats, men har inte kunderna rätt till sin integritet?

Jag skall försöka beskriva hur denna övervakning kan komma att bli ett problem, jag överdriver givetvis en smula men med dagens redan befintliga teknik är det fullt möjligt.

Låt oss säga att en lokal politiker är avgörande faktorn i ett viktigt beslut. Ett stort internationellt företag vill exploatera kommunens naturresurser men denna enda politiker sätter sig på tvären och företaget kan inte komma vidare. Staten anser att det är en fördel om företaget kan komma in i landet men den lilla kommunens beslut sätter stopp. Då beslutar man att kartlägga lokalpolitikern och spårar via hans kontokort platserna han varit på, tidpunkterna och plockar fram bilder och film. Man kan se vad han köpt, när han köpt och vilka böcker han lånat på biblioteket. Man ser hans rörelser via mobiltelefonen, tankkortet och kan plocka fram bilder där han dricker sitt morgonkaffe i bilen på E4:an om så önskas. Man vet vilka han pratar med och om vad. Hitta svagheterna och möjligtvis utnyttja detta för att få sin vilja med utpressning.

Kommunpolitikern kanske lever med sin familj till synes lyckligt. Här hittar man plötsligt en spricka i fasaden. Han surfar på internet där man finner att han ofta söker sig in på sidor med någon sexuell avart, man följer hans spår till sidor med kontaktannonser och läser hans mejl där han styr upp ett hemligt möte för att leva ut sina fantasier. På vägen dit stannar han på Tors Center och köper kondomer och fastnar på bild. Hans fru lyckligt ovetande att hennes man finns på bilder som skulle få henne att fundera. Lite påtryckning och ett beslut kan kanske ändras.

Jag skrev att jag överdrev en smula. Så är det. Redan idag skulle tekniken kunna kartlägga dig in till dina stamceller om så behövdes och vad säger att tekniken inte hamnar i fel händer? Jag litar väldigt lite på styrande politiker, jag litar ännu mindre på att tex Sverigedemokraterna skulle kunna förvalta ett verktyg med denna kapacitet. Det finns redan uppmärksammade fall där vår egen säkerhetspolis nyttjat information för att kartlägga personer med ”tvivelaktig” politisk inställning. IB-affären till exempel. Så länge människor är inblandade i något kan man utgå från att det kan gå åt helvete. Människor med maskiner som verktyg ökar den möjligheten.

Visst det är förskräckligt att en expedit inte skall kunna utföra sitt arbete med rädsla för att bli attackerad av en yxviftandes 15 åring, men det kanske är ett pris vi kan stå ut med för att slippa en betydligt negativare samhällsbild? ”En del spill får man räkna med”. Låter kanske hemskt men allt har ett pris och jag vill inte betala det med min integritet, allas integritet.

Lägg där till Kristdemokraten Inger Davidssons hjärtefråga angående lagstiftning om civilkurage (vilket jag nämnde lite om i ett tidigare inlägg). Med övervakning i samhället har du inte ett val att utsätta dig för livsfara i situationer du inget vet något om.