Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Har man inte sena hockeykvällar kan man alltid roa sig med att gå på Folkpartiet Hofors/Torsåkers årsmöte. Bevittnade ett sådant idag och det var lustigt, sanna mina ord.

Det uppstod en viss förvirring om vem som skulle bli den kommande ordföranden och helt klart var det att mötet besöktes av två olika falanger. För en förändring och emot en förändring. Nytt mot gammalt. Sittande ordförande Hans Backman utmanades av Bojan Petrovic. Det höjdes nog ett och annat ögonbryn över att det plötsligt fanns ett stort antal nya medlemmar i Folkpartiet i Hofors.  De äldre i styrelsen uppträdde klart aggressivt och irriterat när det stod klart att Bojan Petrovic ämnade ställa upp för att bli ny ordförande. Efter viss diskussion blev det en omröstning via handräckning som visade att Bojan hade flest antal händer i luften, men twisten kommer då det blev fråga om hur många som egentligen var röstberättigade. Det visade sig att de allra flesta samma dag fått informationspaketet och inbetalningskorten och därmed sjönk ett stort antal händer ner.

Kvar blev alltså ordförande Hans Backman, åldringarna i styrelsen och jag förutspår att antalet medlemmar nu kommer att sjunka lika fort som det steg. Hur det förändrar eller inte inför valet 2014 kan man i dagsläget bara sia om.

Den i Hofors inte helt okände Bojan Petrovic från Folkpartiet har ställt en interpellation till kommunalrådet Marie-Louise Dangardt som han även publicerar på FramtidHofors.se

När Håkan Wikström tvingades sluta som ungdomsassistent hördes kraftiga protester på orten. Många hävdade att detta var resultatet av ett politiskt rackarspel i Hofors, där Håkans bakgrund som Folkpartist skall ha varit hans enda brist. Frågeställningen har gjorts även efter Håkan fått sluta, men då gällde det hans partikamrat Bojan Petrovic som plötsligt fick problem och det inlägget i sin tur (läs första kommentaren under inlägget) resulterade i att en Socialdemokrat vid namn Robert Vestrin hittades under olika namn med kritik mot bland annat Bojan Petrovic.

”När Arbetarbladet ringer upp Robert Vestrin, som är ordförande i kultur- och fritidsutskottet, ledamot i barn- och utbildningsnämnden, vice ordförande i Hofors elverk och nämndeman för Socialdemokraterna i Hofors, nekar han först till att ha någonting med saken att göra.

Ställd inför bevisning backar han dock.

– Jo, det stämmer att jag gjort det och det var dumt. Jag inser att jag gjort ett misstag och jag ångrar mig. Jag har informerat partiet och ställt mina platser till förfogande, säger han.”

—

Nu skall vi inte stigmatisera Folkpartisterna på orten, men det ser onekligen mycket märkligt ut när man tittar på vad just FPs representanter råkat ut för här i Hofors. Det finns alltså ytterligare exempel än dessa två som stärker min egen teori att det inte går riktigt ärligt till i lokalpolitiken.

—

Nu har dock dessa båda historier ändrat riktning och slutat ganska bra (så här långt). Bojan Petrovic fick knäppa Socialchefen på näsan och i dagens Arbetarblad står att läsa att Håkan Wikström fått en ny tjänst som innebär att hans arbete med ortens ungdomar kan fortsätta till mångas stora glädje. Nu återstår det bara att ytterligare en mycket kompetent Folkpartist får den revansch och upprättelse han förtjänar. Man får nästan lite ”Braveheart-vibbar” av Folkpartiet i Hofors

Jag tror vi får vänta förgäves på vad kommunalrådet Marie-Louise Dangardt eller kommunchefen Ulf Strömstedt gjorde eller hade för avsikt att göra för insatser för att trygga oroliga Hoforsbors sinnen gällande den kriminella delen av ”bärplockarligan” som härjat på orten under några veckors tid. Idag har vi ytterligare två artiklar lokalt som förknippas med ärendet, hur väktare fick eskortera personalen på Lidl till sina bilar efter mordhot och stölder och Hofors garanterat vänligaste man, Arne ”Spar-Arne” Evertsson som uttrycker oro över den fientlighet som uppstått gentemot samtliga bärplockare, inte bara den kriminella delen av gruppen:

”Han beklagar det som hände på Lidl i förra veckan och han säger att mötet mellan bärplockarna och svenska regler och normer inte alltid har varit problemfritt. Det har förekommit snatterier och nedskräpning. Men den senaste tiden har han märkt av ökad ryktesspridning och fientlighet gentemot bärplockarna, och det oroar honom.

– Det här är ju seriösa människor de flesta av dem men tyvärr är det ett fåtal som förstör ryktet för gruppen, säger han”

Han är faktiskt den enda lokala politiker som ens uttalat sig (offentligt) i frågan även om han i denna artikel kanske gör det mer i egenskap av näringsidkare och humanist. Nu är det långt till nästa kommunalval, men Hoforsborna bör ställa sig frågan om vilken typ av ledare vi vill ha i kommunen. Den som ser och förstår problemen eller den som låser in sig med sina anhängare och bemöter innevånarna med tig och tystnad.

När jag för någon vecka sedan uppmanade Socialchefen Jan Bornestig att dra åt helvete var jag givetvis aningen upprörd. Faktum är att jag ganska kort efter inlägget var postat funderade om jag inte hade överreagerat ”en smula”. Bekräftelsen på att jag verkligen gjort rätt stärktes kort efter med ryggdunkningar, uppskattande mejl och telefonsamtal och fler som ville berätta hur klockrent det hela var och vilka ytterligare fasansfulla saker som sker i tjänstemannaled. Tyvärr så finns det vissa saker som jag inte kan skriva om eftersom anställda hotats med repressalier om informationen kan spåras till dem eller läcker ut i pressen. Personligen kan jag inte begripa hur det kan finnas en sådan utbredd rädsla för kommunalpolitiker och tjänstemän. Möjligen kan det spåras till betydligt äldre tider där ”makt” av någon outgrundlig anledning var förknippad med politik eller en något högre anställning inom kommunal verksamhet. Jag har en egen filosofi där jag menar att makt bara är betydelsefull och verklig om den som utövar den begriper att vårda den ungefär som man odlar en blomma eller gräslök. Man måste se till att den växer i god jord och se till att näringen kommer från rötterna och ger den stadga. Fundera lite över maskrosor och snittblommor. 

—

Det är i de här banorna av repressalier och maktmissbruk som jag funderar över när situationen med Bojan Petrovic, Vanja Olsson och deras två-årige lilla kämpe till dotter Vera slutligen omskrivs i lokalpressen. ”Vera måste ha hjälp dygnet runt”.

”Vera har en knapp på magen som hon via pumpar och slangar får mat och medicin genom. Och om det går mer än en och en halv timme mellan matningarna kan Vera få kramper, hamna i koma och få hjärnskador.

– Flera gånger vi fått åka ambulans akut in till sjukhuset, berättar hennes mamma Vanja Olsson.

Vera har hyperinsulinism. Hennes bukspottkörtel sprutar ur sig för mycket insulin. Det upptäcktes när Vera var nyfödd och blodsockret vägrade att stabilisera sig.

När Vera var ett år opererades hon i Odense i Danmark. Tre fjärdedelar av hennes bukspottkörtel plockades bort. Men operationen lyckades inte.

– En ny operation kan göra så att Vera får en allvarlig blandform av diabetes där blodsockret växlar mellan att vara för högt och för lågt och det vill varken vi eller läkarna riskera, säger Bojan”

—

Bojan Petrovic och Vanja Olsson är lokala företrädare för Folkpartiet i Hofors. Det är inte alls svårt att lista ut varför jag och många fler misstänker att det egentligen inte handlar om sparkrav, utan snarare ett slags hämnd för att i synnerhet Bojan stoppat ut hakan och hårt kritiserat kommunens agerande och politik tidigare. Det finns åtskilliga exempel på hur det fungerat tidigare och hur det även i skrivande stund pågår saker som Hoforsborna skulle tappa hakan över där politiker och tjänstemän hand i hand agerar på ett nästan korrupt sätt.

”Det har också blivit en kamp mot myndigheterna för att få hjälp i vardagen.

Hofors kommun beviljade först Vera service enligt LSS med 180 timmar i veckan. Men dagen innan julafton beslutade socialnämnden, med stora sparkrav på sig, att halvera assistansen. Det fick räcka, tyckte de.

Men Bojan och Vanja överklagade till förvaltningsrätten som gav dem rätt. Att Vera sedan årsskiftet går på dagis ändrar inte att föräldrarna har ett stort behov av avlastning nattetid.

Trots det dröjde det flera veckor innan kommunen lydde domstolsbeslutet. Nämnden har även överklagat till kammarrätten.

Dessutom så ska assistansen upphöra 31 maj. Trots att familjen skickade in en ny ansökan i slutet av februari har man ännu inte fått något besked om det blir en fortsättning”

—

Man får även ta för givet att detta är strategin man nyttjar för att få tyst på Bojan Petrovic i den lokala politiken och debatten. Är han upptagen på annat håll kan han inte ifrågasätta och inte störa nedmonteringen av Hofors som samhälle. Att som många försöka avfärda Bojans engagemang med att han skulle vara en rättshaverist och orealistisk i sina visioner om att förbättra Hofors håller inte. Det är bara ytterligare ett sätt att nedvärdera någon som för fram kritik.

”Han förstår inte hur han och Vanja på egen hand ska klara av att vaka över Vera på nätterna samtidigt som de sköter jobb, utbildning och ska finnas där för Veras nioåriga storasyster.

Eftersom Vanja har diabetes och måste vara mycket noga med att sköta sin sömn blir det i praktiken Bojan som får ta vaknätterna.

– Det är en enorm press. Det händer ofta att en slang lossnar. Ett enda misstag kan kosta min dotter livet, men det struntar kommunen i, säger han”

—

Det som stöder mina egna tankar och funderingar kring detta ärende är den fantastiska kvinnan Veronica Hedenmark och Mathias Blombergs från VH Assistans uttalande i Arbetarbladet i samband med den tidigare länkade artikeln. ”Hofors visar stor okunskap”.

”Både Veronica Hedenmarks och styrelseordförande Mathias Blombergs uppfattning är att Hofors kommun skött lilla Veras fall mycket dåligt – och att det samma gäller flera fall i kommunen.

– Det finns omfattande dokumentation kring Vera och ansökan gjordes för tre månader sedan. Ändå står hon utan beslut. Det är oacceptabelt att utsätta en familj för psykisk press på det här sättet, säger Veronica Hedenmark.

Från VH Assistans sida menar man att Hofors kommun visar en stor okunskap om reglerna.”

—

Men vänta! Det här är ungefär som ett Kinderägg fast med tre otrevliga överaskningar i en. Det är allvarliga anklagelser som förs fram och som chef borde högsta prioritet vara att undersöka, agera och lösa problemet. Istället för att agera försöker man som vanligt i Hofors kommun att lägga locket på och låtsas som om problem inte existerar.

”LSS-handläggarens motiv till att ställa in mötet var att inte socialchefen Jan Bornestig kunde vara med. Han å sin sida ska ha hälsat att han hade fullt förtroende för sin handläggare och tyckte inte att han behövde närvara”

”Kommunen kommenterar inte” är det besked Arbetarbladet rapporterar om.

”Arbetarbladet har försökt få representanter för Hofors kommun att svara på frågor kring tvååriga Veras ärende.

Men ingen har tid.

– Vi har ingen speciell kö för barnärenden utan alla ärenden utreds skyndsamt, är det enda LSS-handläggaren, som är på väg ut på hembesök och sedan kommer att vara upptagen hela dagen, hinner säga.

LSS-handläggaren hänvisar i stället till sin chef, social­chefen Jan Bornestig, som Arbetarbladet försökt att nå upprepade gånger.

Han ringer dock aldrig upp”

Detta är dock bara en del av sanningen och jag förstår att journalisten Johanna Hejdenberg trots fin tv-reklam om granskande journalistik, inte kunde skriva ut i klartext vad som mer hände den här dagen. Enligt uppgift misstog sig journalisten på platsen för mötet och istället åkte till en annan där hon hittade Jan Bornestig sittandes i en stol i solen. Under två veckor innan har man försökt förmå honom att komma till mötet för att reda ut det hela men han har hävdat att han haft åtaganden på annat håll. Är det så vi i vår kommun vill att Socialchefen Jan Bornestig ska sköta sitt arbete!!?? Det enda försvar jag kan tänka mig att han kan ha , är att han var tvungen att ta en liten paus i sitt arbete med att springa omkring och fotografera våra åldringar på äldreboendena tillsammans med kollegan han driver sitt privata bolag med. Elaka uppgifter säger att han arbetar på någon slags bok alternativt tänker ta ut mer i betalning av kommunkassan för reklamfoldrar i kommunen.

Ett litet smakprov på min lite märkliga humor kanske? Jag läser om Hans Backmans önskemål för skolorna i Hofors för att nästa sekvens läsa om hur det urartade efter matchen mellan AIK och Levski Sofia och då minnas att Hans Backman tidigare i veckan bekände både färg och ungdomssynder (undantaget porrklubbsbesöket då). 

”När han inte själv sparkade på bollen var han hängivna supporter till AIK. Men det var också det som gjorde att han blev dömd för grov skadegörelse som 17-åring. Tillsammans med sina lika trogna fotbollsvänner i supporterklubben Black Army satte han eld på en militärbarack vid flygplatsen i Umeå. Arbetarbladet”

Man kan lätt dra pararellen eller jag gör det i vart fall att dessa supportrar som kastade sten och vandaliserade i AIK.s färger igår mycket väl kan vara en god plattform för storartade Folkpartistiska framgångar i framtiden. Folkpartiet som på senare tid anklagats för att försöka sno väljare av Sverigedemokraterna, kanske skulle värva röster aktivt bland Råsundapubliken och i synnerhet bland deras ”Kategori C-anhängare” under parollen ”Gör en Hans Backman”.

Arbetarbladet presenterar idag ytterligare en av Hofors riksdagsmän och avslöjar att Hans Backman är en anglofil tillika AIK-supporter. Man skriver även om ett par ”snedsteg” politikern gjort i sin ungdom, satt eld på en militärbarack i Umeå samt ett porrklubbsbesök 1996 då han verkade som politisk assistent åt Lars Leijonborg.

”1996 avslöjades att Hans var en av flera politiker som gått på porrklubb. Ett beslut han ångrar bittert i dag.
– Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ångrar mig. Det var så otroligt dumt. Det där är en bransch där kvinnor blir utnyttjade och som män inte ska stödja, säger Hans Backman.
Men Hans politiska karriär har trots snedstegen bara vuxit. Efter valet 2006 blev Hans invald i riksdagen.
När Hans berättar om den politik han för, vad han anser är viktigt för Sverige, finns det tre ord han ständigt återkommer till”

Vidare innehåller artikeln lite om hjärtefrågorna som Hans Backman vurmar för. Utbildning och skola samt företagandet.

”Människor måste få rätt yrkeskompetens. Vi måste ha en bra utbildningspolitik så att människor får rätt kompetens. Företagen måste kunna anställa folk som har rätt utbildning. Utbildning i företagsverksamhet kommer också öka arbetstillfällena när folk väljer att starta företag. Därför anser Folkpartiet att sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka arbetstillfällena, säger han”

Ja kanske inte hela Folkpartiet men väl Camilla Lindberg från Borlänge. Aftonbladet ger en kort notis om en artikel i Dalarnas Tidning.

”Det är en helt annan sak än prostitution. Det blandas ofta ihop. Man ska inte blanda ihop trafficking med en 40-årig kvinna som har valt att sälja sin kropp, eller en 40-årig man som valt att göra det, säger hon till Borlänge Tidning”

Det diskuterades lite här på Hoforsbloggen också där Vänsterpartiets företrädare Xamuel Halfvars tyckte sig veta vad de prostituerade behöver och inte.

Beatrice Ask Vill Införa Sex-FRA

Hur Löser Hofors Kommun De Handikappades Sexliv?

Jag bjöd in till debatt i forumet men ingen verkade nappa, i synnerhet inte ”han” som sade sig veta så mycket om de prostituerades liv och leverne

Lite märkligt att kriminella skall återföras till samhället men prostituerade skall omyndigförklaras i Vänsterns ögon.

Läser lite om det 1:a Majtal som utspelats i Hofors under lördagen och i övriga länet. Så här i efterhand kanske det hade varit värt att gå dit och lyssna, men på något sätt så har jag redan en uppfattning om vad sossarna gör i Hofors och det är inte aktuellt att ge dem min röst till hösten. Jag kommenterade det så här:

”Och samtliga 102 demonstranter blev givetvis överlyckliga förstår jag. Kanske blir det bättre med ett regeringsskifte, kanske inte, men för oss Hoforsbor är det kanske dags att överväga något annat än ett Socialdemokratiskt styre ytterligare en mandatperiod. Det finns helt enkelt för mycket konstigheter i borgen på Västerhöjden och nya visioner kanske skulle ge orten ”livsglädjen” tillbaka.
Min röst får det parti som verkligen visar att man tänker ge tillbaka de svaga i samhället deras stöd. Gamlingar som unga som sjuka. Hitills är det bara KD som verkar seriösa med dessa frågor inklusive skolområdet”

Många läsare av denna blogg har givetvis fått uppfattningen om att jag skulle vara en SD-anhängare. Så har fallet inte varit tidigare men framtiden lär utvisa om de får en röst eller inte. Mina visioner om hur samhället bör drivas finns mer hos KD än andra partier även om alla givetvis har något man tycker är bra. Tyvärr kan man ju inte plocka ihop en blandpåse så att man blir helt nöjd. Att min röst som så många andras skulle falla på just SD kommunalt beror till stor del på ett missnöje utan dess like med hur nuvarande kommunalpampar agerat. I synnerhet med frågan gällande ”ensamkommande flyktingbarn” där man öppet inte redovisat allt som bör sägas om saken. Det beror även på missnöjet hur man agerat mot pensionärer, skolungar, handikappade, autistiska och dementa. Kanske också en hel del på hur vissa märkliga saker skett gällande upphandlingar och kontrakt samt benägenheten att agera i symbios med demokratin vilket Pär Åslund också har en del att säga om även om många tröttnat på hans kamp. Han har nämligen en hel del poänger i sitt agerande. Ytterligare 4 år med samma personer i samma kommunala ställning är inte acceptabelt, de behöver helt enkelt en klockas dån för att vakna upp ur sina egna intriger och börja förstå att det handlar om betydligt fler i kommunen än dem innanför borgen på Västerhöjden. En betydlig förbättring av ekonomin och framtidsandan i kommunen.

—

Ja vad är då alternativen kan man fråga sig. Ett Alliansstyre? Ärligt talat så har Moderaten Alf Persson gett mig en viss bismak i munnen när jag tänker på ett borgerligt styre i Hofors. Gapar högt, kritiserar och står i men visar sig i slutänden köra med samma metoder som de nuvarande mupparna. Ziita Eriksson som man vill föra fram är bara ett populistiskt fiasko. Möjligtvis Folkpartiet med Hans Backman men tveksamt även där då han går i säng med just Moderaterna och rent historiskt ”extremhögerpartiet” Centern med tråkiga kandidater.

Kristdemokraterna känns otroligt trötta även om man på sistone fått en tillökning från Bodås. De skulle dessutom som Folkpartiet samarbeta med Moderaterna vilka jag anser vore en katastrof för Hofors. Socialdemokraterna är av ovan angivna skäl otänkbart och deras röda kamrater Vänsterpartiet med Xamuel Halfvars i spetsen verkar vara ett osäkert kort inte minst erfarenhetsmässigt. Återstår gör då Miljöpartiet vilka jag har ifrågasatt i samtal med människor jag mött om de existerar ens. Ingen verkar veta något. Så som ni ser har jag låst in mig själv med missnöjet och då återstår ett annat djärvt grepp för att inte slösa bort min inte helt obetydliga rätt att lägga röst.

—

Jag börjar om från början och ger samtliga partier en möjlighet att övertyga mig om att just dom skall få min röst. De frågor jag anser vara viktiga för mig är:

-Vård och omsorg

-Skolor och utbildning

-Arbetslösheten

-Flykting/Invandrarfrågan, visa öppenhet eller fortsätta undanhålla information

-Kultursatsningar, film, teater, konst etc

-Fiske/Fiskevård. framtidsvisioner

-Kommunikationer till och från samt lokalt

Vore vänligt om de lokala företrädarna kunde svara på hur de ser på dessa områden de närmaste 4 åren. Kanske kan det påverka några fler av läsarna till denna blogg vilket numerärt inte heller är obetydligt för orten.