Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Hagaskolan ser ut att bli ett tomt bygge såvida kommunen inte kan övertyga något statligt verk att flytta hit. Naturvårdsverket verkar en smula svårflörtade, men Marie-Louise Dangardt meddelar att man arbetar vidare i frågan. (klicka på bilden för fullständig artikel)

Vore ytterst tråkigt om man skulle tvingas riva byggnaden tycker jag. Den har ju trots allt en viss karaktär där uppe på kullen. Varför inte bygga om det till hotell och konferenscenter? Det kommer behövas rum i regionen till 2015 då Falun står som värd värd Skid-VM tex.

Man kan ju även locka företag med konferensanläggning och boende samt fiske, golf, skidåkning. Tror jag skulle vara populärt. Högbo Brukshotell har ju nyligen rustat för drygt 3 miljoner kronor.

Egentligen inget ärende jag vill ta upp. Det finns offer som lever i kvar Hofors fortfarande, det finns släktingar som har det jobbigt tack vare hans framfart under åren. Men på något sätt har det betydelse för hur jag betraktar min barndom och hur allt artade sig senare. Den lille pojken med masken blev en grov återfallsförbrytare. Det var min bäste vän.

Vi växte upp tillsammans som grannar. Kanske oundvikligt att man blir vänner då. Förskolan och första klass på Granvägen, Västerhöjden. På den tiden började man på Petreskolan först i andra klass trots att det bara rörde sig om några futtiga hundra meter. På den tiden var vi ökända i området redan innan förskolan så man bestämde att vi skulle då i två olika grupper. Jag på förmiddagen och han på eftermiddagen. På det sättet trodde de att lugnet skulle infinna sig. Det gjorde det inte. Västerhöjden var under 70-talet inte en plats där man måste ha minituös koll på sina barn. Gick barnen ut för att leka visste man att de kom hem även om man gick från ena änden till den andre av området. Det fanns inget hot mot ungarna på samma sätt som idag när pedofiler härjar fritt eller barn blivit en kopia av en våldsam vuxenvärld och mördar varandra. Det pågick givetvis konflikter mellan barn från olika områden. När jag ser tillbaka på det ungefär som ”Röda vita rosen”(finns den leken fortfarande bland moderna barn?) eller en ”Flugornas Herre a´la light”. Men det var i det stora hela lugnt förutom vissa orosmoment.

Eftersom vi inte fick vara tillsammans på förskolan gick vi dit ändå när det var den andres tur att vara där ”lagligt”. Vi smög in i lokalerna och gömde oss under ett kuddhav och låg där och fnissade utan fröknarnas vetskap. På något sätt var det en trygghet att veta att den andre fanns där i samma lokal. Givetvis blev vi påkomna och utskickade. Då började vi skolka i system. Gick till skogen mellan Konsum och kiosken och satte oss och tittade på människor som gick förbi. Bodde en del orginal i de sk ”Blåkåkarna” på den tiden. Den lilla skogen användes till att gömma spritflaskor som vi hällde ut för gubbarna, att gömma porrtidnngar som vi tittade i och alla de där paketen med ciggaretter som ungdomar gömde för att inte bli påkomna hemma med. Dom tände vi och drog halsbloss tills vi storknade och sen faktiskt blev tagna på bar gärning av min egen mor som av en händelse passerade dungen. På förskolan gav man upp. Var vi inte där en och en så var det lika bra att vi var i lokalerna på Granvägen även om det var hysteriskt liv bland de andra barnen som blev uppjagade och rädda.

Man testade taktiken igen när vi skulle börja första klass. Fanns faktiskt underlag för två stycken stora klasser med sjuåringar på Västerhöjden på den tiden. Mig placerade man i den ena och han i den andre. Det gick någon dag innan vi åter smög in i varandras klassrum tvärs över korridoren. Lärarinnorna gjorde sitt bästa för att upprätthålla ordningen, men redan här visade han tendenser till att bli mycket våldsam. Särskilt minns jag en skäggig man som tog tag i hans arm och han skrek ”Jag skall hugga dig med kniv din jävel” och krumbuktade sig ur mannens grepp innan han sprang från skolan. De följande dagarna blev det många samtal med föräldrar mm, men till skolan gick han inte. Han var mycket konsekvent. Själv följde jag inte hans väg. Jag hade upptäckt att jag faktiskt gillade det där med att lära sig bokstäver och skit. Dessutom var fröknarna riktigt snälla trots att en av dem begåvats med sex tår på ena foten och vilket hon ibland visade oss häpna barn.

Det hände ju givetvis att jag stannade hemma från skolan eller gick därifrån när han kom gåendes utanför på gatan. Vi var ju vänner och nyfikna på världen utanför Västerhöjden. Ibland traskade vi iväg ner på Bruket och tittade i Domusaffären och på resturangen där det hängde skvallertanter i klasar. Ett och annat snappade man upp. Vem som hade problem med spriten och vem som inte gillade att ligga med sin egen fru. Och vi fyllde på saft från saftblandaren utan att betala. En gång köpte jag ett glastroll för 4.5:- som jag gav till min mamma.

Sen flyttade vår familj lagom till andra klass och han blev kvar där. Eller kvar och kvar blev han inte, han fortsatte skolka och hänga med äldre killar i mopedkällare. För varje gång som vi återvände till Hofors (vilket var minst varje vecka) blev han mer och mer förändrad. Vildare på något sätt. Han hade till exempel sex med en äldre tjej redan vid 11 års ålder. Fast förhållande med en butiksägare vid 15 (Klädmarknaden där bluffpizzerian Rapido ligger idag)och väl känd för sitt oberäkenliga sätt. Galen på något sätt om inget fungerade som han ville. En gång fick han ett ”frispel” på ett flipper vid Edskens Camping. Järnfilen han stoppat in i apparaten istället för mynt gav inga mer gratis spel så han sparkade till den och körde den rakt igenom foten varpå butiksägaren fick komma med bil och hämta honom blödande.

Jag betraktade honom fortfarande som en av mina bästa vänner, men någonstans där började jag inse att vi var väldigt olika. På Hagaskolan gick han en gång i veckan under högstadiet, om han mot förmodan kom dit. Mötte honom några gånger i entrén där han satt och häckade på bänken. Han fick inte vara i skolan förutom de gånger han gick till sin speciallärare. Blev utkörd av rektorn varje gång tills han helt enkelt slutade komma. Vad han gjorde på dagarna vet nog väldigt få. Men någon riktig utbildning fick han aldrig. Gymnasium var inget man ens försökte få honom att ta sig in på. Jag undrar om man inte gav upp hoppet om honom redan 1976.

Jag kan än idag fundera på varför det gick som det gick, om det var tiden, samhället, Västerhöjden, familjesituationen (som var mycket bra) skolväsendet, psykologiska förklaringar eller om det bara ligger i hans natur att vara våldsam. Människor jag talat med som känner honom kan inte påstå att han en enda gång ”ropat på hjälp” för att lösa situationen. Men det verkar inte finnas ett stopp. Gång på gång samma våldsamma brott. In och ut genom fängelseportarna efter kortare straff om han inte själv avviker från dem. Hade jag blivit likadan om jag bott kvar där och umgåtts med honom dagligen? Hade saker varit annorlunda om han fått en värstingseglats till Västindien eller blivit inlåst på Säters Sjukhus på obestämd tid? Går det ens att nå en sådan person och vems är egentligen felet? Hans eller samhällets? Har han ens en framtid när han släpps ut igen? Ska han ha en framtid?

När jag tröttnade på att leka med min GPS-mobil så kikade jag runt lite på nätet och hittade ett utomordentligt bra projekt för Hofors Kommun att ta tag i. Den beryktade men mycket trevlige mannen Bert Karlsson har stora planer för Götene Kommun. Han bygger om den smått misslyckade ”Arn Magnusson-byn” som spåddes dra in storkovan till förvisso fortfarande en medeltidsby men samtidigt piratland och fullständig stad för året runt boende. Kunde inte detta vara något för Hofors?

Hagaskolan kunde byggas om till hotell med galleria och resturanger/nattklubb. Gamla polishuset till turistbyrå/souvenirbutik. Grusplatsen där Lidl skulle etableras till parkering där även projektet med spårtaxi som man inte vill lägga ned kunde utgå ifrån för transport till nöjesparken eller nöjesparkerna i plural. För jag tänker som så här det är två områden som skulle vara aktuella. Västerhöjden eftersom man nu ändå vill riva bostäder samt Ovakos hela område. Den lilla tillverkning man ändå har där kunde flyttas till Böle Industriområde. Ytterligare ett område främst vintertid men även sommar är Hagaparken för ett skoterland/skatepark.

Västerhöjden kunde bli vattenruschekanorna och berg och dalbanornas förlovade land. Åkattraktioner med utsikt över orten. Ett krav är givetvis att man återstället den gamla kiosken igen och säljer snask till yrsliga passagerare. Ovakos område kunde delas upp i olika fantasivärldar.

1.Vilda västernområde

2.Vikingaby

3.Sagoland (där även Jan Bornestig kunde abeta och berätta sagor för barnen om kommunens utomordentliga räkenskaper)

4.Sekelskiftsbruk med tillhörande museum

Allt i Hofors skulle få ett rejält uppsving för att inte tala om alla de arbetstillfällen som skulle skapas. Herre Gud ja, vi skulle behöva få hit så mycket invandrare att halva Hofors skulle bestå av utomsocknes. Men ingen skulle bry sig om det. Alla skulle ha fullt upp med att arbeta och se tillväxten i kommunen explodera. Både Spar-Arne och Prix samt ICA skulle behöva expandera, centrumkärnan få liv igen med massor av stora kedjors butiker,campingen vid Edsken skulle behöva tiodubblas till yta. Även dit kunde en naturvänlig spårtaxibana gå. Hofors skulle kunna bli Sveriges svar på Las Vegas med statliga kasinon dygnet runt och alla skulle säga ”What happens in Hofors, stays in Hofors” och mena det på ett bra sätt till skillnad från idag. Se möjligheterna, ta till vara på möjligheterna.

Alla ungdomar skulle ha sommarjobb att gå till, yrkesinriktade utbildningar för handel och service, transport. Idrotten skulle definitivt växa sig stor igen, kanske till och med en schackklubb. Folkets Park/hus i centrum för musikfestivaler och kulturella evenemang. Kommunpolitikerna som fått sina kulturcheckar skulle äntligen kunna nyttja dem. Personligen skulle jag mest uppskatta att se kulörta lyktor i parken, småstugorna med chokladjul och nallebjörnsvinster tillbaka som på 80-talet. Där skulle jag gå hand i hand med min älskling och tänka att jag bor på världens bästa ställe där mina eventuella barn kommer ha en strålande framtid. Och när jag väl blev gammal skulle jag beriva gratis guidade turer runt Ankdammen och Hammardammen för turister och skolklasser. En utopi god som någon.

Jag blir alldeles exalterad denna morgon. Så många nyheter!!

Carlssons

Först skall Hofors trevligaste ölställe anlita ordningsvakter. Carlssons har verkligen ögonen på sig efter att de fått ett permanent serveringstillstånd. Ett lagomt litet och mysigt ställe främst sommartid inhyst i gamla Karins Närköps lokaler. Var lite si och så med närköpets alkoholförsäljning också på 80-talet. Nekades man att köpa på Höjdens Närköp gick man till Karins. Nu tror jag iofs att man inte släpper in 14-åringar för att ”tanka upp”, men en ordningsvakt kan vara bra att ha. Vet inte om ryktena stämmer heller, men det sägs att ägarna till två andra Faluvägsbaserade ”nöjeshak” inte är så förtjusta i att Carlssons finns och gärna lyfter telefonen för att rapportera incidenter som inte ens sker utanför Carlssons utan snarare på andra sidan vägen vid deras egna. En av Polisen förordnad vakt kanske kan se nyktrare på situationen. Hofors är aningen för litet för att drabbas av restaurangkrig likt större städer.

Kukar av lera

Jag satte nästan kaffet i halsen när jag klickade mig in på artikeln om Hagaskolans eget Nobelpris. (Klicka på bilden för fullständig artikel)

Förutom att det såg ut som förskolans pysselavdelning i bakgrunden, står där två löskukar på bordet. En vit och en brun i sann Politiskt Korrekt anda. Osökt tänker jag på den där ramsan vi brukade sjunga som unga:

Guantanamera – vi gjorde kukar av lera

Kukar av leeeeera – vi gjorde kukar av lera

Jag skäms för den ramsan idag och jag slår vad om att de två leende eleverna kommer skämmas för den där bilden i framtiden också. Börjar jag bli moralistisk på äldre dar?

Låt ungarna sjunka under vattnet bara

På tal om äldre dagar skojade jag till det lite i kommentarsfältet till artikeln där Kommunen vill ta bort badvakterna i Hoforshallen. Hade väl aldrig kunnat ana att det skulle godtas för ett seriöst ställningstagande, men än så länge så tycker man visst det.

Det förvånar mig egentligen att kommunen ens övervägt det. Man brukar ju annars vara sådana paragrafryttare gällande lagar och bestämmelser. Att tumma på säkerheten på grund av sparkrav och ekonomi kommer bara straffa sig den dagen en unge sugs in i ett filter eller ligger livlös på botten av bassängen. Det insåg Åke Carnerö redan 1999, tio år sedan, då han lade fram en motion om simkunnigheten och bland annat nämner att 20 procent av mellanstadie eleverna inte kan simma. Badhus kostar pengar,men vad är vitsen med att ens ha ett om man inte kan garantera att besökarna kommer hem levande igen. Vad har man mest nytta av i kommunen? Att kunna sjunga och dansa eller simma?

Knappast bussbolagets fel

Fick den här artikeln skickad till mig via mejl igår kväll. Ett hockeylag från Sandviken hade åkt till Hofors för att spela Skol-DM. När de skulle åka hem nekades de att följa med eftersom busschauffören inte ansåg att han kunde garantera säkerheten för passagerarna. Alla som spelat hockey eller sett en hockeytrupp under resa vet att det är stora och otympliga väskor man släpar med sig, plus klubborna.

Man säger att busschauffören är en otrevlig jävel men ingenstans nämner man något om att det faktiskt är skolans ansvar att se till att ungarna transporteras fram och tillbaka om det är en aktivitet av detta slag under skoltid. Återigen besparingar som drabbar personer i tredje och fjärde led. Hur tusan tänkte man när man skickade iväg dem med lokaltrafik från början? Var fanns tränare/ledare? Åkte de i egen bil eller satt de kvar i Sandviken och drack kaffe på lärarrummet? Jag avskyr den där formen av vinklade artiklar där man inte redogör för hela förloppet och använder barnen som slagträ. Ungefär som denna ”ickenyhet”:

”Det blev ingen CD. Några 15-åringar från Dommarhagsskolan tänkte kolla in cd-skivor under lunchrasten. Men affären de gick till hade stängt. Från vänster står Alfredo Pettersson, Richard Knöös, Tommy Carlberg, Mattias Persson och Max Malmström”

På samma sätt har man ställt upp ett gäng ungar vid en buss (dessutom bakre utgången hade de inte tänkt betala heller?) och skapat en ”Buhuhuhu-artikel” där man lägger ansvaret på fel personer. Tänk er själva en buss full med lösa föremål och en olycka likt den i Ängelsberg 2003. Trots allt en riktig vinter dessa dagar. Följ upp artikeln med att ifrågasätta varför man släpper iväg elever själva på detta sätt.