Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Ytterligare två intressanta och nostalgiska foton är dessa flygbilder över Västerhöjden som inte alls är sig likt idag även om huset jag själv bodde i står kvar. Fotot nedan är från 1973, då man ännu inte byggt parkeringsplatser bakom ”Nygården” och den stora stenbumlingen fortfarande fanns kvar. Stenen fick för övrigt tjäna som både piratskepp, cowboyfort eller bara en plats där man hängde liksom. Dåtidens fritidsgård med andra ord. Man kan även skymta Hammardammen där borta långt i fjärran. Minns i synnerhet när jag och min bäste vän försvann från barnvakten med orden ”Vi skall gå och fiska” vilket gjorde min ömme moder förtvivlad. Barnvakten fick en skopa ovett efter den händelsen kan jag tänka mig, men mamma hittade oss mycket riktigt vid strandkanten på Hammardammen.

Man kan även i högerkant se ”Blåkåkarna” som man noga aktade sig för som liten. Där bodde mest en massa fyllon av finsk härkomst och Sivert som plockade ihop tomglas i diken till ett fett bankkonto innan sin död. Minns fortfarande hans omständiga ”plånbok” som han bar med sig. Ett gammalt tobakspaket med si sådär en 50 gummisnoddar omkring. Jag är inte helst säker, men jag tror man rivit en av dessa kåkar och sedan gjort om resten till +55 boende. Sivert avled och rykten säger att denne ”generöse” man testamenterat sina tillgångar tillbaka till SKF/Ovako. Sanningshalten i det kan jag inte bedöma. Det skall visst ha funnits åtminstone en pojke som ättling. Det sägs att pojken önskade sig en moped till sin 15-års dag men istället skulle ha fått ett kuvert med mopedklistermärken. Snål eller sparsam. Ett av Hofors riktiga orginal som det finns massor av historier om.

Bilden ovan är tagen senare. Parkeringen bakom ”Nygården” finns och borta är även den stora stenen. Dock verkar de övrga husen vara intata vid fototillfället. Jag räknar till 13 huslängor som inte finns kvar idag. Eller är det fler? Man ser Granvägen tydligt där lekis och årskurs 1 fanns en gång i tiden. Gamla Konsum där Anitha Näsström nu har en affär men som under en tid inhyste även Systembolaget. Långt i fjärran Hofors livsnerv, Ovako. Nostalgi på högsta nivå.

Ett bottennapp är ett napp det med får man nog resonera efter en kort tur till ett öppet vattenstråk vid Hammardammen. Men det var skönt att svinga ut spinnaren och veva in några gånger, bara för att känna känslan liksom.

Slog mig att det är oerhört vackert där uppe vid dammen. Ännu vackrare blev det när snön började falla lätt och solen bröt igenom trädtopparna. Hofors är brutalt vackert med sina omgivningar och betänk att det endast är tal om meter till industrigropen som Ovako huserar i.

Tog en kort promenad och erbjöds kaffe ur termos vid vindskyddet som förvisso är en smula snedsågat men verkligen har rätt placering längs promenadvägen. Fick en liten information var timret hade sitt ursprung också.

Otroligt att ingen hunnit med att vandalisera skylten vid vindskyddet ännu. Kanske inser man det fina med att bevara såna här platser.

Och bara en sådan sak att man röjer snö så att vägarna är framkomliga. Faktiskt bättre plogat runt Hammardammen än hemma på gatan vid bostaden. Något gör man rätt i Hofors

Slog mig även att det där ”Tomtekväll” man arrangerar varje år mycket väl skulle kunna ordnas runt Hammardammen. Lite tomteskog över det hela. Ännu en unik sak man kan ordna i Hofors genom att utnyttja befintliga områden. Tänk er bara att promenera omkring när mörkret fallit och här och där kunna köpa lite glögg och en pepparkaka eller annat hantverk som tillhör julen.

En tillställning som skulle locka flertalet människor även från andra städer och byar om det görs rätt och helt utan att exploatera området ytterligare.

En sista reflektion som gjordes idag på Västerhöjden är att man skyltar till AA. Jag utgår från att det är Anonyma Alkoholister och inget annat. Har jag aldrig sett tidigare. Snurrade runt lite och kikade på hur allt förändrats genom åren, alla husen som är borta, raden med insnöade skrotbilar bakom Persfallsvägen 12 och trädet som jag vid 5 års ålder fastnade i genom att köra en gren genom knät. Det står kvar fortfarande. Slog mig även att det som en gång var hela min värld ser förvånansvärt litet ut nu. Avstånden mellan sakerna jag minns stämmer inte alls. Antingen har det krympt eller så har jag växt ofantligt mycket.

Kom ett nytt annonsblad idag också. Har man något att göra under eftermiddagen

Trots att solen skiner idag har jag ingen lust att alls vistas ute. Det fick bli en kombination av tysk dokumentärfilm och självömkande i huvudvärk. Pratade med fiskekamraten en stund i telefonen och konstaterade att jag visst kan pyssla lite med fiskeutrustningen även om den inte skall användas på minst 4-5 veckor till (hoppas jag då). Men efter en halvtimmes lek med tång och krokar fanns inget mer att göra och då återvände sambon med kameran efter en promenad runt Hammardammen och vid Oden vad finns det där uppe!!!! Ett öppet stråk vatten som enligt uppgift ger hyfsade abborrar sommartid och det går ju även att köra med spinnare eller jigg vintertid efter ”Tusenbröderna”.

Jag skulle ha fiskat i ankdammen om det inte vore för att jag värnar om fåglarna, men nu är det ju i ett helt annat läge. Det skall mycket till om jag skall kunna stoppas från att ta med termosen och spöt och bege mig dit i det snaraste. Ett endaste inbillat hugg skulle göra underverk för mitt humör just nu.

När jag tröttnade på att leka med min GPS-mobil så kikade jag runt lite på nätet och hittade ett utomordentligt bra projekt för Hofors Kommun att ta tag i. Den beryktade men mycket trevlige mannen Bert Karlsson har stora planer för Götene Kommun. Han bygger om den smått misslyckade ”Arn Magnusson-byn” som spåddes dra in storkovan till förvisso fortfarande en medeltidsby men samtidigt piratland och fullständig stad för året runt boende. Kunde inte detta vara något för Hofors?

Hagaskolan kunde byggas om till hotell med galleria och resturanger/nattklubb. Gamla polishuset till turistbyrå/souvenirbutik. Grusplatsen där Lidl skulle etableras till parkering där även projektet med spårtaxi som man inte vill lägga ned kunde utgå ifrån för transport till nöjesparken eller nöjesparkerna i plural. För jag tänker som så här det är två områden som skulle vara aktuella. Västerhöjden eftersom man nu ändå vill riva bostäder samt Ovakos hela område. Den lilla tillverkning man ändå har där kunde flyttas till Böle Industriområde. Ytterligare ett område främst vintertid men även sommar är Hagaparken för ett skoterland/skatepark.

Västerhöjden kunde bli vattenruschekanorna och berg och dalbanornas förlovade land. Åkattraktioner med utsikt över orten. Ett krav är givetvis att man återstället den gamla kiosken igen och säljer snask till yrsliga passagerare. Ovakos område kunde delas upp i olika fantasivärldar.

1.Vilda västernområde

2.Vikingaby

3.Sagoland (där även Jan Bornestig kunde abeta och berätta sagor för barnen om kommunens utomordentliga räkenskaper)

4.Sekelskiftsbruk med tillhörande museum

Allt i Hofors skulle få ett rejält uppsving för att inte tala om alla de arbetstillfällen som skulle skapas. Herre Gud ja, vi skulle behöva få hit så mycket invandrare att halva Hofors skulle bestå av utomsocknes. Men ingen skulle bry sig om det. Alla skulle ha fullt upp med att arbeta och se tillväxten i kommunen explodera. Både Spar-Arne och Prix samt ICA skulle behöva expandera, centrumkärnan få liv igen med massor av stora kedjors butiker,campingen vid Edsken skulle behöva tiodubblas till yta. Även dit kunde en naturvänlig spårtaxibana gå. Hofors skulle kunna bli Sveriges svar på Las Vegas med statliga kasinon dygnet runt och alla skulle säga ”What happens in Hofors, stays in Hofors” och mena det på ett bra sätt till skillnad från idag. Se möjligheterna, ta till vara på möjligheterna.

Alla ungdomar skulle ha sommarjobb att gå till, yrkesinriktade utbildningar för handel och service, transport. Idrotten skulle definitivt växa sig stor igen, kanske till och med en schackklubb. Folkets Park/hus i centrum för musikfestivaler och kulturella evenemang. Kommunpolitikerna som fått sina kulturcheckar skulle äntligen kunna nyttja dem. Personligen skulle jag mest uppskatta att se kulörta lyktor i parken, småstugorna med chokladjul och nallebjörnsvinster tillbaka som på 80-talet. Där skulle jag gå hand i hand med min älskling och tänka att jag bor på världens bästa ställe där mina eventuella barn kommer ha en strålande framtid. Och när jag väl blev gammal skulle jag beriva gratis guidade turer runt Ankdammen och Hammardammen för turister och skolklasser. En utopi god som någon.

Jag vill dröja mig kvar lite i ungdomens glada dagar. I ett av mina fotoalbum hittar jag bilder från Mulleskolan i Hofors någon gång av 70 talets första hälft. Förekommer faktiskt en halvt lokal kändis på dem också. Var lite roligt att inse att man fortfarande kör med Mulleskola och fortfarande gör det i Hofors vid Hammardammens vindskydd. Upplägget verkar vara det samma. Få ut barnen i skogen, leka lekar, sjunga och undervisas om det underbara med naturen. Minns faktiskt några episoder från den tiden när en hel skock ungar stod och spanade på en myrstack samtidigt som man informerades om deras förehavanden. Att Mulletrollet kan bli riktigt arg om man som några av oss gjorde, sparkade sönder svampar med våra gummistövlar och slog sniglar med pinnar. Trots att bilderna är aningen otydliga eftersom jag fotat dem istället för att scanna, ser man att det där är inget troll man jävlas med i onödan inte.

Solsken och saft.

Jag sitter på post bredvid dunken, något som jag även anammade under senare år fast med annat innehåll. Killen i randig tröja där till höger i bild (till vänster i bilden nedanför) är ingen annan än Lasse – trummisen i Tykoz Bravader.

Tykoz-Lasse, jag och Ullrika (vem det nu var)

Någon slags ”Mulle-ledare” vid namn Barbro och ett fat med bullar.

En rejäl skock med ungar och jag undrar var alla är nu. Vissa vet jag bor kvar här i Hofors, några har gjort karriärer som tagit dem till storstäderna och minst en så långt som Skåne och inom mediabranschen. En sitter inburad för en grov våldtäkt (tyvärr bara en upprepning av samma brott sedan tidigare). Men just där och då var vi alla bara barn tillsammans med ett troll i en fantasivärld.

Snön fortsätter att falla lätt över Hofors och jag vägrar konsekvent att sätta mina fötter utanför dörren än så länge. Jag övervägde att ta en promenad till Ankdammen för att se hur det står till med fåglarna, om de frusit fast eller ens var kvar. Men jag bläddrade fram några foton jag tog i somras istället. Hittade även några av Kornskruven och informationstexten jämte den som jag finner stort nöje i att läsa och skrocka högt åt. Kan vara något slags snuskig humor.

Byggnaden fungerade som ett sädesmagasin där brukets arbetare fick hämta sin lön ”in natura”. Sädesmagasin och in natura liksom. *Fniss fniss*. Vidare finner jag det lite intressant att man hade det där systemet för lön ända in på 1900-talet. Var det vanligt på andra ställen i landet med?

Det är ett vackert stråk där längs kanalen upp mot Hammardammen. En stor del till varför jag egentligen återvände till Hofors. Jag är inte speciellt fågelintresserad men ankdammen har en viktig roll i mitt liv. Exakt vilken har jag inte lyckats reda ut, kanske blir ett fall för en psykolog en vacker dag. Men något säger mig att det har att göra med vad jag informerades om som liten. Att de alltid återvände till just ankdammen om de inte var där just för dagen. Kanske är det därför jag har det så djupt rotat i mig att även jag skulle återvända och gå omkring där som förvirrad gammal pensionär.

Time har ju ersatt den gamla Pressbyrån som låg på andra sidan vägen sett från ankdammen. Först var jag riktigt upprörd över detta. Hur kan man riva en sådan kulturbyggnad. Men nu händer det att jag handlar där titt som tätt och måste säga att de har ett enormt utbud av tidningar och snask. Just det där man letar efter på något vis. I somras hittade jag betydande mängder nostalgisnask i hyllorna också. Bland annat Poprocks.

Som en riktig tidningskiosk skall vara helt enkelt. Och om det fanns Poliser i Hofors skulle de likt ankor häcka där jämt. Finns nämligen kaffe och munkar också.