Hofors I Sol & Skugga – En Social Studie

Vad Hoforsborna än gör så gör de det med besked, vare sig det gäller att supa eller jobba

Det står att läsa i den sociala studien ”Hofors i sol och skugga” utgiven av Samhällsmedicin Gävleborg 2:95. Det antas också vara en del av den positiva delen av ”Hoforsandan”.  Studien är intressant, mycket känns direkt igen, men samtidigt ligger det en dysterhet över den som möjligen existerade 1995 och tidigare och som jag har svårt att känna igen nu på 2000-talet.

Text

 

Jag misstänker att kontakten med omvärlden i samband med att tekniken med datorer, internet och nu ett samhälle där de allra flesta har en mobiltelefon verkligen luckrat upp den anda som beskrivs i studien. Att många även pendlar till andra kommuner för arbete och studier kanske ytterligare en faktor att Hofors också har förändrats. Nu när vi har en enorm utmaning på halsen att både marknadsföra kommunen som attraktiv för boende i regionen, kanske vi skall ha något med oss från den snart 20-åriga texten. Att vi skall göra saker och ting med besked och övertygelse.

Svart Eller Vitt – Är Det Hoforsandan?

Det slår mig när jag läser kommentarerna till artikeln om ”Eldsjälsgalan” att signaturen Marie antagligen snuddar vid det jag letar efter. Hoforsandan.

untitledTidigare inlägg om detta finner ni här. Kanske är delar av Hofors inte så mycket annorlunda än Närkeborna med sin negativa inställning. Kanske är Närkeborna till och med mer positiva än den negativa sidan av Hofors. Nu menar jag inte att själva Hoforsandan skulle vara negativitet utan den andra sidan. Halva Hofors gnäller och den andra säger att det finns glädje och framtidshopp. Det kanske till och med finns en tredje linje med människor som vare sig är glada eller griniga. De bara lever livet utan en speciell åsikt alls.

Det gäller bara att hitta de där människorna som ser framtid och möjligheter i saker och ting. Dom vill jag umgås med.

I Jakten På Hoforsandan – Nyfikenhet & Ekonomi

I mitt sökande efter ”Hoforsandan” insåg jag två saker när jag passerade uttagsautomaten vid Sparbanken som antagligen heter något i stil med Swedbank nu. Eller egentligen tre. Det heter inte längre Minuten som förr vilket faktiskt undgått mig i flera år, har helt enkelt inte reagerat tidigare. De andra två sakerna är det insynsskydd som sitter framför automaten. Inte i någon stor stad eller mellanstor stad för den delen heller har jag sett detta tidigare. Egentligen genialt att få slippa hökögon och påträngande människor när man utför sina pengatransaktioner.

DSC02959

Det där skyddet borde ju kunna masstillverkas och säljas till varenda ställe som har en uttagsautomat. Skapar väl ändå ett par tre arbetstillfällen kan jag tycka. En som gör dem, en som transporterar och sätter upp dem och en som säljer in dem hos bankerna. Intresset kanske är svalt, vad vet jag.

 

Den andra saken har också med insynsskyddet att göra. Jag funderar om Hoforsbon är så nyfiken att man stannat till och tittat när någon stått vid automaten. Att det är därför man satt upp skyddet för att det blivit ett stort problem med nyfikenhet. Hoforsbon kanske är lika välbeställd som Bjursåsborna som sägs ha en av de rikaste bankerna i landet. Att måttet liksom blivit rågat någonstans. ”Nej nu är det fan nog, kan man inte sköta om sina miljoner ifred så får banken sätta upp ett skydd”. Men som ni ser på bilden så talar det lite emot sig själv. En person gör sina uttag, en annan står böjd över axeln och studerar. Det där med personlig integritet kanske inte betyder så mycket heller. FRA-frågor och annat med övervakning kanske har starkt stöd i Hofors.

 

Men som i alla dåliga saker finns positiva saker att ta vara på. Kanske är den Hoforsanda jag söker efter nyfikenhet. Man är nyfiken på vad livet har att erbjuda helt enkelt. Hur liv uppstått på jorden, hur teknik kan utvecklas, hur sjukdomar kan botas, analyserar gärna poesi och nyfikna på vad andra Hoforsbor egentligen har på sina bankkonton. Nyfikenhet är bra. Jag är själv jättenyfiken på saker och ting och Google är min bäste vän. Har lärt mig hur man utför en hjärttransplantation rent teoretiskt, vad som egentligen hände Bella Lugosi (mest känd som Dracula på film) och vilka människorna bakom rubrikerna i kvällspressen är. Med bakom menar jag skvallret och den råa versionen som man allt som oftast hittar på forumet Flashbacks skvallersektion. Jag vet att det redan finns Hoforsbor på det forumet, men fler borde med sina arvsanlag för skvaller registrera sig där.

 

Samtidigt så talar det lite emot sig själv att Hoforsbons riktiga anda skulle vara nyfikenhet och då kopplat till utveckling och inlärning. I sådana fall skulle orten blomstra av spännande företag som gjorde de mest fantastiska sakerna. Så är det inte. Det finns några Hoforsbor som jag beundrar för just deras sätt att göra affärer och sköta om sina bolag (återkommer till det i ett annat inlägg) så företagsamhet finns det, bara inte tillräckligt mycket. Kanske borde nyfikenheten utvecklas och riktas mot positiva saker istället för vad grannen har på banken såvida Hoforsandan egentligen är ett fantastiskt sinne för ekonomi. Spar-Arne är ju ett exempel. Hur jag än vände och vred på hans genialiska plan att sälja mer Julmust fick jag det inte att gå ihop igår. Men sen är jag inget ekonomiskt snille heller, avstår gärna att spekulera på börsen. ”Stora Arnes” erbjöd Julmust för 8 kronor plus pant vilket blev 12 spänn. Vid en nogare kontroll var panten 2 kronor. Om Hoforsandan är ekonomiskt snille så tjänar man pengar på att sälja billiga varor och ändå lyckas baka in ytterligare 2 kronor från ingenstans. Det är fantastiskt. Hade gärna frågat Arne men han såg upptagen ut med att plocka upp varor i sin butik en söndagseftermiddag. Säga vad man vill men mer engagerad företagare har jag inte sett tidigare.

 

Kan vi då stryka att Hoforsandan skulle vara en innovativ nyfikenhet och ett väl utvecklat sinne för affärer och ekonomi? Jag lägger det lite åt sidan så länge och letar efter andra svar på frågan.

Hoforsandan – Vad Exakt Är Det & Finns Den?

Tänkte på inlägget innan och mindes alla de otaliga kommentarer till Arbetarbladets artiklar. Bland annat den här:

kommentarSkrivet av en Hoforsnomad. Skrev ju lite om motståndet jag stötte på när jag beslutade att flytta tillbaka till Hofors (vilket inte verkar vara alltför vanligt har jag förstått). Varför finns det en sådan uttalad avsky mot orten? Från människor som bott här, från människor som inte gjort det men passerat eller bor i ort bredvid, från människor som aldrig satt sin fot i Hofors men ändå har en åsikt om hur jävligt det är här. Finns det ingen egentlig stolthet bland Hoforsborna som man hellre visar upp? En Hoforsanda lik ”Gnosjöandan” till exempel. Gnosjöandan finns det ungefär 105 000 resultat av på Google men endast ett när man söker på Hoforsandan. Som lite av en ”Hobby-antropolog” finner jag det intressant att undersöka sådant här. Hur och varför människor beter sig som de gör. Tydligt är ju att det finns påtagliga bevis för att tillvaron i Hofors skapar något slags beteenden.

Bristen på entreprenörsskap bland ortsborna säger ju en del. Få människor verkar sakna framtidshopp och jag undrar om det har med neddragningarna på Ovako i dagsläget och rent historiskt att göra. Att hoppet på något vis grusats när man insett att ortens största arbetsgivare inte kommer att se om framtiden för dem som växer upp. En kanske naiv teori, men inte helt utan substans. Lokalpolitiken verkar reta en hel del människor också. Det är alltid ”politikernas  fel” att det är som det är och i det resonemanget kan jag till stor del hålla med om. Lokalpolitiken i Hofors liknar inget jag sett tidigare. Närmast på sandlådenivå där man fokuserar på helt fel saker och lägger allt krut på principsaker och frågor utan betydelse men som man av prestige måste ha rätt i. Tänker på Erik Andersson och hans frukostgröt bland annat. Men är Hoforsborna medvetna om att de är de enda att skylla på? Hofors är historiskt sett ett starkt arbetarfäste av naturliga skäl. Vänsterblocket har styrt länge och som jag fått uppfattningen om, inte egentligen gjort några dramatiska förändringar i sin politik, snarare backat ner på den sandlådenivå jag nämnde tidigare. Ändå är det befolkningen som valt sina förtroendevalda.

Hofors behöver rustas upp och då talar jag inte om att färglägga några villor längs Faluvägen eller sätta upp ett par staket och bredda en och annan trottoar så det ser skapligt ut för förbipasserande. Inte heller om att spendera 6 miljoner på centrumförnyelse. Man måste rusta upp Hofors i Hoforsbornas egna huvuden. Ge dem framtidhopp och ett ”jävlaranamma” som i till exempel Gnosjö. Först då kan kanske attityden som är så tråkig om orten börja luckras upp. Man behöver inventera vilka resurser som finns i form av människor, nyskapande ideér (vilket egentligen inte behöver vara så omvälvande nytt), förändra politiken eftersom den uppenbart bara hänger i en skör tråd. Min konfirmationspräst sade en gång en klassisk sak som fler borde minnas och bära med sig i såna här sammanhang.

”Ge en man en fisk så är han mätt över dagen
Lär honom att fiska så är han mätt hela livet!”

Är det kanske inte lite så i Hofors? Man tar lite väl mycket för givet bara man får det man vill ha så finns ingen anledning att förändra något. Att hålla på traditioner är bra, jag uppmuntrar sådant, men förutsättningen är väl ändå att det leder någonstans bra. En negativ nedåtgående spiral där man föraktar den egna orten, andra föraktar orten är knappast av godo. Läs insändarens slutmening igen. ”Ibland vill jag inte erkänna inför folk att jag är född och uppvuxen i Hofors”. Är det verkligen så Hoforsandan är om den ens existerar?

Att lära någon ”fiska” brukar i Kommunspråk innebära att man hyr in dyra konsulter som skakar om och förvirrar och sen tar sitt feta arvode och åker hem till sin ort. Man är oftast inte medveten om att hjälpen finns på närmare håll. Blir ett slags vakkumtillstånd där man sätter sig ned och för ett resonemang som detta: ”Jahapp vad gör vi nu då? Vi skall förnya oss och förbättra vår framtid och det klarar vi inte av på egen hand. Vi måste ha hjälp. Statliga pengar eller någon som kan tala om för oss vad vi skall göra”.

Kan man opponera sig kan man även framföra en åsikt om vad som är fel och hur man istället skulle vilja ha det. Så verkar inte alls Hoforsandan vara. I Hofors är det som bekant ”Tröööööökiiit” med det mesta. Man förändrar inte åsikter över en natt och det heter faktiskt ”Tråkigt”. Jag är 110 procent säker på att en attitydförändring och ett nytänkande skulle kunna skapas utan att kosta en krona att ta fram. Bara samla människor som inte gett upp hoppet och arbeta fram lite nya visioner. Sedan jag flyttade tillbaka hit har jag träffat åtskilliga människor som har det där men inte riktigt fått utrymmet. Man kan givetvis ta sig eget utrymme men med den anda som råder och framför allt Jantelagen som måste ha uppfunnits i Hofors, vill man inte sticka ut alltför mycket. Man blir ett slags måltavla för negativitet då. Är det en sådan anda vi skall uppfostra våra ungdomar i inför ett långt liv?

Till och med människor från Sveriges i ”särklass negativaste” landskap Närke har ju mer framåtanda än så. Ni vet den gamla historien om Stockholmaren som träffade en Örebroare och allt är negativt:

Stockholmare: Men vackert väder har ni i alla fall

Örebroare: Ja idag ja men du skulle ha sett ovädret igår

Då är det väl ändå bättre att människor uppfattar en Hoforsbo mer som en Gnosjöbo än en Örebroare? Jag kanske har uppfattat allting fel, finns det en annan Hoforsanda? Sökandet efter den blir av högsta prioritet den närmsta tiden för mig. Jag har sett världen utanför Hofors och vet att den inte ser ut så här.