Hoforsvargen Kan Bli Big Business

Det pratas en hel del ”mördarvarg” just nu i olika sammanhang. Många finner historien rent fantastisk, andra undrar varför i hellskotta jag kommer dragandes med det här. Det är trots allt i grunden ingen trevlig sammankoppling eftersom en hel del människor tycks ha fått betala mötet mellan Hoforsvargen och människa med sin död. En bekant menade att jag skulle låta det hela vara, historien är liksom redan lagd, men denna morgon så fick jag ytterligare ett mejl av Staffan Berglind som faktiskt visar att historien kan rättas till eller lyftas fram på ett sådant sätt att den innebär dels en insikt i lokal historia, men även berör besöksnäringen i allra högsta grad. Jag återger en del av mejlet:

Det finns exempel från andra ställen i landet där man har gjort det med gott resultat. Ett exempel är från Svinhult i Östergötland där systrarna Jenny och Agusta Johansson (12 resp. 9 år gamla) försvann under en snöstorm 1903. Efter en veckas letande gav man upp men på det 22:a dygnet efter försvinnandet hittade man flickorna vid liv liggande under en gran i skogen. Benen var förfrusna så dom fick man kapa bort men flickorna hade i alla fall överlevt. En av faktorerna för det var att det bodde en ekorre i granen där de lagt sig ner för att dö och den hade förmodligen en viss del i att flickorna trots allt lyckades hålla modet uppe fram till att den mirakulösa räddningen kom.

På 1980-talet kom en journalist från Stockholm flyttande till Svinhult eftersom hon lyckats hitta ”den stora kärleken” just där. Hon fick höra talas om händelsen och kunde inte begripa varför ingen tagit tag i den här historien. Några år senare var granen fridlyst i kombination med en iordningställd parkeringsplats för bussar som kom med skolresor och pensionärsresor för att få höra historien om Jenny och Augusta.
//Staffan Berglind
Mycket riktigt så behövs det inte många knapptryckningar innan det bekräftas:
Kommentarer som ”man kan inte undgå att beröras” och ”en fantastisk historia” återkommer bland besökarna som i en del fall söker sig dit efter att på annat sätt ha fått kännedom om platsen och historien kring den. Andra stannar till när de ser skylten och överraskas och fascineras av den nu över 100 år gamla händelsen som de får till sig.”
Gysingevargen” eller Hoforsvargen som jag vidhåller att den skall kallas är en nästan 200 år gammal historia och den är världsberömd. BBC Earth gjorde en dokumentärfilm på nästan timmen lång, tänk vilken potential besöksnäringen som ännnu är i sin linda här i kommunen, haft/får det här att arbeta med.
Plötsligt blir Hofors Herrgård en plats att besöka för att se ursprunget till där mördarvargen startade sin mordiska resa, det går att arrangera guidade turer i vargens spår med berättare som med inlevelse väcker den 200 år gamla skräckhistorien till liv. Man kan lyfta fram tidsepoken vid ett besök i Hembygdsgården, köpa souvenirer och kanske äta en blodig lokal bakelse eller glass (ja sylt begriper ni väl) som bara serveras i Hofors. Möjligheterna är oändliga, om det inte vore för den ”lilla detaljen” att historien måste rättas till en aning och vargen placeras på sin ursprungliga plats, det vill säga där han utvecklades till att bli mordmaskinen.
Läg därtill att kommunen under de senaste året bara figurerat i minst tre romaner med skräckfyllt tema. Man skall inte underskatta vad ond bråd död kan medföra i intresseväg för besökare.