Löskukar, Badhusproblem & Bussolyckor

Jag blir alldeles exalterad denna morgon. Så många nyheter!!

Carlssons

Först skall Hofors trevligaste ölställe anlita ordningsvakter. Carlssons har verkligen ögonen på sig efter att de fått ett permanent serveringstillstånd. Ett lagomt litet och mysigt ställe främst sommartid inhyst i gamla Karins Närköps lokaler. Var lite si och så med närköpets alkoholförsäljning också på 80-talet. Nekades man att köpa på Höjdens Närköp gick man till Karins. Nu tror jag iofs att man inte släpper in 14-åringar för att ”tanka upp”, men en ordningsvakt kan vara bra att ha. Vet inte om ryktena stämmer heller, men det sägs att ägarna till två andra Faluvägsbaserade ”nöjeshak” inte är så förtjusta i att Carlssons finns och gärna lyfter telefonen för att rapportera incidenter som inte ens sker utanför Carlssons utan snarare på andra sidan vägen vid deras egna. En av Polisen förordnad vakt kanske kan se nyktrare på situationen. Hofors är aningen för litet för att drabbas av restaurangkrig likt större städer.

Kukar av lera

Jag satte nästan kaffet i halsen när jag klickade mig in på artikeln om Hagaskolans eget Nobelpris. (Klicka på bilden för fullständig artikel)


Förutom att det såg ut som förskolans pysselavdelning i bakgrunden, står där två löskukar på bordet. En vit och en brun i sann Politiskt Korrekt anda. Osökt tänker jag på den där ramsan vi brukade sjunga som unga:

Guantanamera – vi gjorde kukar av lera

Kukar av leeeeera – vi gjorde kukar av lera

Jag skäms för den ramsan idag och jag slår vad om att de två leende eleverna kommer skämmas för den där bilden i framtiden också. Börjar jag bli moralistisk på äldre dar?

Låt ungarna sjunka under vattnet bara

På tal om äldre dagar skojade jag till det lite i kommentarsfältet till artikeln där Kommunen vill ta bort badvakterna i Hoforshallen. Hade väl aldrig kunnat ana att det skulle godtas för ett seriöst ställningstagande, men än så länge så tycker man visst det.

badringarDet förvånar mig egentligen att kommunen ens övervägt det. Man brukar ju annars vara sådana paragrafryttare gällande lagar och bestämmelser. Att tumma på säkerheten på grund av sparkrav och ekonomi kommer bara straffa sig den dagen en unge sugs in i ett filter eller ligger livlös på botten av bassängen. Det insåg Åke Carnerö redan 1999, tio år sedan, då han lade fram en motion om simkunnigheten och bland annat nämner att 20 procent av mellanstadie eleverna inte kan simma. Badhus kostar pengar,men vad är vitsen med att ens ha ett om man inte kan garantera att besökarna kommer hem levande igen. Vad har man mest nytta av i kommunen? Att kunna sjunga och dansa eller simma?

Knappast bussbolagets fel

Fick den här artikeln skickad till mig via mejl igår kväll. Ett hockeylag från Sandviken hade åkt till Hofors för att spela Skol-DM. När de skulle åka hem nekades de att följa med eftersom busschauffören inte ansåg att han kunde garantera säkerheten för passagerarna. Alla som spelat hockey eller sett en hockeytrupp under resa vet att det är stora och otympliga väskor man släpar med sig, plus klubborna.

bussMan säger att busschauffören är en otrevlig jävel men ingenstans nämner man något om att det faktiskt är skolans ansvar att se till att ungarna transporteras fram och tillbaka om det är en aktivitet av detta slag under skoltid. Återigen besparingar som drabbar personer i tredje och fjärde led. Hur tusan tänkte man när man skickade iväg dem med lokaltrafik från början? Var fanns tränare/ledare? Åkte de i egen bil eller satt de kvar i Sandviken och drack kaffe på lärarrummet? Jag avskyr den där formen av vinklade artiklar där man inte redogör för hela förloppet och använder barnen som slagträ. Ungefär som denna ”ickenyhet”:

fjanteriDet blev ingen CD. Några 15-åringar från Dommarhagsskolan tänkte kolla in cd-skivor under lunchrasten. Men affären de gick till hade stängt. Från vänster står Alfredo Pettersson, Richard Knöös, Tommy Carlberg, Mattias Persson och Max Malmström

På samma sätt har man ställt upp ett gäng ungar vid en buss (dessutom bakre utgången hade de inte tänkt betala heller?) och skapat en ”Buhuhuhu-artikel” där man lägger ansvaret på fel personer. Tänk er själva en buss full med lösa föremål och en olycka likt den i Ängelsberg 2003. Trots allt en riktig vinter dessa dagar. Följ upp artikeln med att ifrågasätta varför man släpper iväg elever själva på detta sätt.

Snaskställen Jag Minns

Min käre fiskekamrat får bege sig ut på sjön själv idag. Känner mig lite halvsliten efter 8 dagars arbete med lite sömn och kanske en begynnande snuva. Istället blir det till att besvara diverse mejl, dricka kaffe planera 3 veckors ledighet och titta på frosten genom fönstret till att börja med.

Igår hjälpte jag svärfar att flytta vapenskåp. Insåg behovet av att snarast uppsöka ett gym igen. Även om det inte var så tungt insåg jag att åldern tar ut sin rätt. På tal om just ålder så var lite sorgligt att se att tiden haft sin gång på Västerleden också. Kiosken är nämligen helt borta. Min snaskoas där uppe på Västerhöjden under 70-talet.Jag minns kiosken som igår och därför var det konstigt att se att den bara var puts väck. En flashback av ansikten som tyvärr också är borta nu for förbi. Borde även bära med mig kameran ständigt när jag rör mig ute i samhället här. Lättare att visa platserna jag talar om för er som inte besökt Hofors tidigare. Lovar bättring där.

Kiosken ja. Alla som är födda på 70-talet minns ju klassiska godsisorter som lakritsbomberna, tomteklubborna, nötcrémen, hallonremmar, Zoo, Pim Pim etc. Den där kiosken hade allt inklusive tobak, erotikmagasin och kletiga ballonger som senare visade sig fylla ytterligare ett syfte; Att förhindra att fler barn föddes. Från början var det äldre ungdomar som menade att det var ett slags tuggummi men det köpte åtminstone inte vi. Lakritsbomberna eller salta kulor som de också kallades kostade 5 öre styck. För en krona fick man en tjock påse eftersom damen i kiosken inte orkade stå och räkna 4-5 ungars exakta mängd dvs 20 stycken kulor. Hon skopade i och vi ungar stod på tårna utanför och försökte hänga in i kiosken och kontrollera att vi fick för exakt en spänn eller mer. ”Bra så” sade damen, ”Nej några fler allt” sade vi.

Våra föräldrar och äldre sade ju alltid att snasket kostade ett öre förr i tiden. Antingen styckevis eller så fick man en hel påse för 25 öre. Att fått uppleva en påse full för en krona ärnågot som ifrågasätts av dagens ungar. ”5 öre?? Aldrig”. Men så var det. Jag vet inte om man kan följa inflationens gång beräknat på salta kulor. Men man får dem inte för 5 öre styck idag och fyller inte en hel påse för en krona. Inte ens hos Spar-Arne. Sorgligt att se att kiosken är borta, men som svärfar sade igår ”Synd bara att det är så jävla dyrt i kioskerna i dagens läge”.

Andra kiosker jag minns i kommunen är den i Torsåker mitt emot gamla brandstationen. Den hade en av de där godisautomaterna jag nämnde på sidan och var hyffsat bra tills en mer ”exotisk ägare” tog över driften av den. Han började spä ut godispåsarna med krossade Mariekexbitar istället för riktigt sött godis. Man hade som barn dessutom dåligt med påverkande på innehållet. Tänker direkt på Soppnazisten från TV-serien Seinfeld.

-Men jag vill inte ha kex i påsen

-Då blir det inget godis alls för dig, försvinn!!

Så var det faktiskt. Inte konstigt att han råkade ut för märkligt sabotage nattetid. Man kanske krigar om olja, guld och mineraler som vuxen, som barn är det godis som är hårdvalutan. Kanske för att vi inte fick det lika frikostigt som dagens barn synd nog får det. Godis var en festlighet.

En annan kiosk var Lillåkiosken som hade ett stort utbud av godis också. Härligt exponerat i fönstret. När man besökte kamrater boendes i Silverdalen var ett besök vid Lillåkiosken standard. Ungefär lite som när man åker utomlands och besöker en internationell snabbmatskedja, man är lite sådär kritisk mot dess utförande, smakar och ser eftertänksam ut innan man säger ”Nåja det är ungefär likadant som hemma fast inte lika bra”. Samma salta kulor smakade bättre på Västerleden.

Sen fanns ju GDG-kiosken, Pressbyrån vid ankdammen, Karins Närköp, Höjdens Närköp och affären i Born, tobaksaffären på Skolgatan och alla bensinstationer. Nästan inget av det finns kvar idag. Alla dessa minnen. Som tonåring nyttjades ju även Höjdens närköp och Karins för tobak och ölinköp. Första gången på Höjdens var jag bara 13 år. Var lättare där än Karins som hade en hårdare kontroll till en början. Mer om det i ett senare inlägg.