Hofors Har Gjort Ett Klipp

Måndag igen och sådana hatar jag, i synnerhet när det är en sådan måndag som innebär arbetsperiod igen. Sju dagar av konstant mörker. Man går iväg i mörker, kommer hem i mörker och sover bort de få ljusa timmarna som existerar vinterperioden. Snön fortsätter falla och drömmen om att sitta och guppa i en båt med spöna ute känns galet avlägset. Tog en vända på Bruket i jakt på snus, maskindiskmedel och en trimning av frisyren. Ända sedan jag flyttade hit har jag varit orolig över att inte hitta en frisör jag känt förtroende för. Det slipper jag nu eftersom jag gjorde ett återbesök på Centralgatan och Studio 19. Blev nöjd efter besöket i december och ännu nöjdare denna gång. Det är ju inte bara saxen som skall föras ut rätt håll, även kallpratet under tiden. Den kurdiske killen som driver hårsalongen är en festlig kille och det känns nästan lite synd när man är klar att man inte kan dröja sig kvar och kallprata ytterligare.

För maskindiskmedlets skull besökte jag Spar-Arnes och konstaterade att man håller på med en omfattande ombyggnation. Den gamla ingången är liksom förspikad och nu får man gå in från sidan. Det stod två snickare och arbetade. En på en ställning och en nedanför. ”Har du tappat en skruv” sade han nedanför. Jag smålog och undrade om det var menat som ett skämt eller bara konstaterandet att killen på ställningen förlorat en viktig skruv.

På vägen hem slog det mig att jag känner igen så många ansikten bland Hoforsborna. Betydligt äldre men nog är det samma människor sedan sist jag levde här. Några blir man riktigt förvånad över eftersom de var riktigt gamla redan då men håller sig vid liv. Många stirrar på mig som om de inte riktigt kan placera mig, andra nickar igenkännande. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde slag i saken och återvände. Så mycket man känner igen och trivs med. Nya saker som en bra frisör till exempel. Där har Hofors gjort ett bra klipp som fått honom att etablera sig.

Spar-Arne: Jag Orkar Inte Mer

Det gör lite ont i hjärtat när man ser Arne Evertsson som är ”Spar-Arne” med hela Hofors befolkning ståendes där bakom kassan med ett ledset ansiktsuttryck i Arbetarbladet. ”Jag orkar inte mer” säger han.

Det har ju varit en radda artiklar under hösten som jag läst och lägg därtill ”rykten” och uttalanden av etablerade kommunpolitiker som Alf Persson gjort så verkar detta vara en praktskandal väl värd att förevisas på Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning. Alf skriver på sin sida att:

Centumförnyelsen är en ren och skär manipulation från Prix . Skattemedel på 6 milj. tillsatts för att rädda Prix från undergång. Ingen av övriga affärsidkare är positiv till projektet

Lägger man lite pussel med det uttalandet från en politiker som rimligtvis borde ha insikt och dessa artiklar så blir det verkligen en stinkande affär och något som kommunpolitikerna borde åtals för.

AB: Spar-Arne får kritik för dålig butikshygien

AB: Spar-Arne kan krävas på 30 000 kronor i böter

GD: Sparköp riskerar böter för bristande rutiner

GD: Ägaren vänder sig till konsult

Det finns naturligtvis fler artiklar om detta ärende men jag väljer att länka till de senaste. Jag tror Hoforsborna känner till historien och vet att det rör sig om någon slags hetsjakt på Hofors trevligaste handelsman och tillika största bidragsgivare till föreningslivet.

När jag återvände till Hofors för ett halvår sedan hade jag redan hört talas om denna märkliga man. Hans enastående priser, sortimentet som varierade friskt och massor av människor som korsade länsgränsen för att handla hos Arne. Nu fick jag själv uppleva honom ”in person”. Han mötte min blick när jag kom in i butiken och log. Välkomnande redan där alltså. Väl framme vid kassan lade han några vänliga ord som poetiskt beskrivet följde med ner i min kasse. Jag log när jag gick ut och det lovar jag er läsare är väldigt sällan 😉

Efter det har det blivit fler besök. Jag tror att så mycket som 75% av vårt hushålls varor i Hofors inhandlas hos Spar-Arne. Särskilt minns jag en sen kväll på ”Stora Arnes”. En familj lite ruffigt klädda storhandlade och det märktes att de inte var några rikemän. Arne utväxlade några igenkännande fraser under tiden de plockade ner sina två fulla vagnar i massor av påsar. När det blev min tur och familjen var på väg ut, ursäktade han sig och sprang ifrån kassan för att en kort sekund senare komma tillbaka med flera förpackningar wienerbröd som han överräckte till familjen. Dessa gav han bort gratis. Jag blev alldeles varm inuti. Han satte guldkant på både deras och min tillvaro. Det där är man inte van med från storstäderna. Jag förstod att det var sant som sades. Han ger verkligen Hofors så mycket mycket tillbaka som tack för att de handlar i hans affärer.

Vissa kommentarer till artiklarna vill göra gällande att det skulle vara särskilt snuskigt på just Arnes butiker. Inte ens på NK i Stockholm är det 100 procent perfekt. Jag lovar dessutom att vi skulle kunna hitta brister i kommunens egna kök och lokaler som är betydligt värre. Kan man böteslägga sig själv?

Så varför vill nu kommunen pressa Arne så hårt? En teori: Ja stämmer det att man investerat 6 miljoner för att göra Prix glada så vill man ju att Prix skall gå bra. Då vill man inte heller att Hoforsborna skall handla hos andra aktörer vilket gör Arne till en belastning. Med tanke på så mycket som sägs om de styrande politikerna misstänker jag att man medvetet utsätter Arnes verksamhet för diverse ”lustiga upptåg” för att sätta honom på plats och förhindra att han utvidgar sin verksamhet. Det rör sig alltså om en skandal av überstora mått. Något jag och många fler nog inte vill låta passera. Den gode Moderaten Alf Persson säger:

Ja du Arne. Det är inte lätt att slåss mot en kompakt Sosserörelse som med självgodheten rinnande ur öronen styr och visar makt i en omfattning som är enstående.
Människor i allmännhet går inte på den här typen av manipulerande verksamhet i vår upplysta tid.
Om jag var i din situation Arne så skulle jag tyst och stilla uppfylla kraven på det myndighetsmissbruk som du utsätts för och sedan starta ett priskrig där allt kostar 50% mindre än vad Prix säljer sina varor för.
Det plånboken har inte Prix så att dom vinner det här kriget mot dig

Det bästa jag hört den mannen säga faktiskt. Han har rätt. Arne måste kriga men på rätt sätt. Det finns ett par punkter jag vill ta upp som vi alla är skyldiga att hjälpa Ane och hans verksamhet med. Inte minst för allt han gett Hofors:

-En kollektiv insamling på 30 000 kronor för att betala Arnes böter. Alla föreningarna som Arne stöttat kan skicka ut sina medlemmar med sparbössor och knacka dörrar. Handlar inte om pengarna utan att visa Arne att vi uppskattar hans givmildhet.

-Föreningarna kan också hjälpa till med att stå utanför de andra affärerna och dela ut information om vad kommunen egentligen sysslar med och uppmana dem att handla hos Arne istället. Gangstermetoder skall med samma medel bekämpas.

-En total bojkott av Prix tills de går ned på knäna och tvingas ge upp. Låt kommunpolitikerna handla där och se om det räcker för att hålla skiten vid liv

-Handla som aldrig förr i Arnes två butiker. Töm hyllorna på allt ni kan hitta och har nytta av. Det kommer svida i de andra butikernas plånböcker.

Vill kommunen skapa ett samhälle där få aktörer har monopol på sina tjänster och varor kan vi hjälpa Arne att bli den som står på benen sist. Ni vet alla att ni inte skulle stå ut med tanken att Arne inte möter er med ett leende och ett par vänliga ord i en butik som inte skinnar er helt. Let´s go to war!!!

Vitkålens Vedermödor

Som gräsänkling är det inte lätt. Först med sysselsättningen nu när fiske är uteslutet och sen att inhandla råvaror. Trots att jag närmare mig de mer 40 än 18 så har jag ingen koll på vitkål. Jag har inget tyskt ursprung och någon ”kålanda” att tala om, det närmaste jag tror vitkål egentligen är är de små plastburkar som finns på alla pizzerior. Så när sambon skickade SMS om att ”köpa vitkål och paprika” uppstod förvirring. ”Hmm vitkål, vitkål det är det där som ser ut som vanlig sallad fast luktar värre eller…?

vitkalVäl hos ”Stora Spar-Arnes” delikatesser fick jag först vänligt men bestämt avböja att ge två tonåringar en femma som de behövde. Att det är bistra tider bland samtliga medborgare visste jag redan, men tiggeri utanför Hofors billigaste affär? Får väl skotta snö eller plocka tomburkar för att tjäna sina egna hackor. Sen letade jag mig smidigt till grönsaksdisken där jag busenkelt hittade paprika och isbergssallad. Men vitkålen då? Hur tusan ser den ut i hel form? Jag hittade blomkål och stötte samtidigt ihop med en lätt förståndshandikappad man som letade korvbröd i grönsaksdisken. Att jag vet detta beror på att han talade i telefonen samtidigt och jag gjorde min bedömning av hans sätt att tala. Jag kan ha haft fel naturligtvis och det är inget fel i att vara lättare förståndshandikappad. Många av mina närmsta vänner är det.

En skylt med namnet ”vitkål” fanns bakom mannen. Det fanns två typer. Den som var hel och den som var delad. Tyckte mig kunna känna igen den även om den var i ett helare stycke än pizzasalladen. Min sambo kommer att fråga varför jag köpt ett styckat kålhuvud. Enkelt. Det var mycket lättare än bowlingkloten som låg brevid. Jag tror det blev rätt men det återstår att se när sambon dyker upp någon gång i framtiden. Vad hon skall med detta kål till återstå att se.