Återbesök I Sandviken

Igår åkte jag och sambon in till Sandviken för att shoppa. Egentligen var det inget vi skulle ha men pojken behövde något ”trollkarlskort” för datorn så vi slog två flugor i en smäll så att säga. På vägen in hade vi en hetsig diskussion om det är tre ställen det finns vägkameror på mellan Storvik och Hofors eller om det är två. Två sa sambon, tre sade jag och sen satt vi i tystnad och räknade. Det var två ställen fast jag ville ha lite rätt för att det var 4 kameror. Ibland vill jag bara inte förlora.

Jag nämnde för någon dag sedan att jag inte gillar Sandviken och aldrig har gjort. Inget förändrades av besöket idag. Första stoppet blev vid ICA Maxi. Jag avskyr att strutta runt i stormarknader och leta saker. När jag dessutom såg sönderfrusen sallad i disken fnyste jag och likt Seinfeld muttrandes ”NEWMAN!” muttrade jag ”Sandviken!!”. Nåja vi hittade nästan allt vi skulle ha även om det kändes som vi glömt hälften. Efter det åkte vi till Dollarstore och ÖB. Sprang igenom, impulshandlade lite småsaker, ställde mig och sviktade på kastspön för andra gången denna vecka, konstaterade att det lät illavarslande som tidigare och ställde tillbaka dem. Finns inga genvägar till bra spön helt enkelt utan man måste nästan satsa på kända märken. Jag fick en wobbler, sambon fick sköljmedel. Man kan ju inte förneka henne det nu när hon gillar att tvätta 😉

Spökhus & Skumma Saker I Hoforstrakten

Det är märkligt ibland hur saker och ting verkar hänga ihop. Enskilda händelser som liksom krokar i varandra och vips så vet man vare sig in eller ut. Till exempel har jag den senaste veckan upplevt en del konstiga saker både i mitt hem och på mitt arbete. Det finns med största sannolikhet naturliga förklaringar till det som hänt på arbetet medans annat är svårare att förklara. Så när Hans postar en kommentar som behandlar lite av det jag upplevt är det faktiskt värt att ta hans förfrågan och göra det till en realitet. Vi skall prata om spöken, andar, konstiga företeelser och i synnerhet om rykten som sprids när något inte kan förklaras på naturlig och logisk väg.

untitled1

Den senaste veckan har följande hänt: En tavellist (sådan som man ställer ramarna på) innehållandes lite egen ”konst” samt foton av levande och döda släktingar har betett sig märkligt. Det har hänt tidigare men det var först nu jag uppmärksammade det hela. Först trodde jag någon av barnen råkat slå ned ett inramat foto av min morfar. Ramen hade blivit en smula kantstött nämligen. Sedan sitter jag och min sambo och tittar på TV när jag plötsligt noterar att samma ram lagt sig ned på snedden. Konstigt tänkte jag och gick och ställde den tillrätta. Efter ett par minuter tittar jag åt det hållet igen och blir en smula spak. Ramen ligger på sidan igen. Jag reser mig, går dit och lyfter det på rätt kant igen och ”naglar” fast det mellan två andra ramar och sätter mig. Jag sneglar hela tiden åt det där hållet för jag är lite förbryllad nu. Plötsligt ser jag hur ramen liksom faller på sidan igen och givetvis blir jag chockad. Det ska inte hända men det gör det. Jag pekar på väggen där tavellisten sitter åt min sambo och hon är minst lika förvirrad som jag. ”Kanske han vill dig något” säger hon. Jag väljer att ignorera det hela men ser plötsligt hur hon rycker till och flyttar sig från fönstret. Konstiga skuggor säger hon. Någon dag efter säger hon ”Jag ville inte berätta det, men den där kvällen vi satt och tavlan ramlade omkull så var det skuggor ute på farstubron också”.

 

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till sånt här. Istället för att envist hävda att det finns eller inte finns spöklika väsen struntar jag helt enkelt i det. Finns dom så har jag inget med dom att göra, och varför ha fruktan när de levande är mer skrämmande? Jag har sett saker jag inte kan förklara, men i samma veva skrattar jag åt människorna på TV4+ som tar hem sk medium för att stilla oroligheter i deras hus. Precis som kristendomen har man ju blivit itutad att det finns en andevärld eller spöken som det också kalls ända sedan barnsben. Även mer skräckinjagande sådana. Ett exempel som jag kan förevisa och någon kanske kan bekräfta eller dementera är det hus vid Tegelbruket mellan Hofors och Storvik som sades vara hemsökt.

untitled

Redan som liten fick man det berättat för sig att ett av husen vid skogskanten var hemsökt av barnskrik från spisen och gungande stolar, svängande lampor och ägaren hade övergivit det. Den som vågade spendera en natt där skulle få huset helt gratis. Man övervägde det ju helt klart. Tänk att få ett helt hus gratis bara sådär. Men det där med barnskrik och spöken höll en säkert borta från att knalla dit och knacka på dörren och anta utmaningen. Sist jag passerade och tittade mot huset var det bebott. Om någon modig individ tagit chansen och övernattat och sen fått huset känner jag inte till. Kanske var det bara en skröna, kanske inte. Men i folkmun har det talats som vanligt. Liknande saker sades om ett hus i Wij som jag konstaterat inte alls vara övergivit utan säsongsbebott, en så kallad sommarstuga. Anledningen till att man inte sett människor där särskilt ofta.

 

Det finns i alla städer, bygder och samhällen. Dessa skrönor eller berättelser om hemsökta hus eller områden. Svarta damer, vita damer, herrar utan huvuden ridandes på hästar eller promenerandes med käpp sena kvällar. Barnskrik från spisar och kakelugnar, speglingar i vattenbrunnar med tillhörande story om hur mamman en kväll blivit galen och dräpt alla sina barn och kastat dem i vattnet och sen hängt sig. En historia jag hört från två olika områden i landet. Sen har husen blivit ståendes tomma och ingen vågar flytta dit igen. Vandringssägner eller sanningar?

 

Vore intressant om någon känner till såna här berättelser i synnerhet från vårt eget område. Skriv gärna en kommentar om det, och om någon vet den sanna historien bakom huset vid Tegelbruket skulle det uppskattas att få höra den. Även om någon känner en spådam som kan nästa veckas Lottonummer. 😉