Snön fortsätter att falla lätt över Hofors och jag vägrar konsekvent att sätta mina fötter utanför dörren än så länge. Jag övervägde att ta en promenad till Ankdammen för att se hur det står till med fåglarna, om de frusit fast eller ens var kvar. Men jag bläddrade fram några foton jag tog i somras istället. Hittade även några av Kornskruven och informationstexten jämte den som jag finner stort nöje i att läsa och skrocka högt åt. Kan vara något slags snuskig humor.
Byggnaden fungerade som ett sädesmagasin där brukets arbetare fick hämta sin lön ”in natura”. Sädesmagasin och in natura liksom. *Fniss fniss*. Vidare finner jag det lite intressant att man hade det där systemet för lön ända in på 1900-talet. Var det vanligt på andra ställen i landet med?
Det är ett vackert stråk där längs kanalen upp mot Hammardammen. En stor del till varför jag egentligen återvände till Hofors. Jag är inte speciellt fågelintresserad men ankdammen har en viktig roll i mitt liv. Exakt vilken har jag inte lyckats reda ut, kanske blir ett fall för en psykolog en vacker dag. Men något säger mig att det har att göra med vad jag informerades om som liten. Att de alltid återvände till just ankdammen om de inte var där just för dagen. Kanske är det därför jag har det så djupt rotat i mig att även jag skulle återvända och gå omkring där som förvirrad gammal pensionär.
Time har ju ersatt den gamla Pressbyrån som låg på andra sidan vägen sett från ankdammen. Först var jag riktigt upprörd över detta. Hur kan man riva en sådan kulturbyggnad. Men nu händer det att jag handlar där titt som tätt och måste säga att de har ett enormt utbud av tidningar och snask. Just det där man letar efter på något vis. I somras hittade jag betydande mängder nostalgisnask i hyllorna också. Bland annat Poprocks.
Som en riktig tidningskiosk skall vara helt enkelt. Och om det fanns Poliser i Hofors skulle de likt ankor häcka där jämt. Finns nämligen kaffe och munkar också.