Tykoz Bravaders Återkomst Till Hofors – Intervju Med Fille Nilsson

Igår släppte Hoforsrocken den galna bomben att Tykoz Bravader återförenas i Hofors den 26 juli för en spelning på hemmaplan och det är antagligen inte svårt att lista ut att detta varit dagens riktiga snackis bland Hoforsborna. Redan har man börjat planera årets upplaga av Hoforsrocken och oavsett vilka attraktioner man kommer att släppa efter detta, är Tykoz Bravader redan huvudnummret. Det var dags att ta ett snack med Fille Nilsson, gittarist i Tykoz som varit en av de drivande krafterna för att få ihop Hofors stjärnor ännu en gång.

300x300

 Den klassiska Tykozbilden från tidigt 80-tal vid Kyrkskolan i Hofors

Så Fille, hur länge har ni gått och hållit detta hemligt?

Sen 21:a september förra året. Vi fick förfrågan direkt efter spelningen på Å-krogen att lira på Hoforsrocken.

När startade ni Tykoz Bravader?

Oj! 80- 82 någon gång, det var jag, Peter Endahl,  Tomas Öhman och Magnus Fängström i starten.

Tykoz1

Ni har bytt medlemmar några gånger sedan orginaluppsättningen alltså?

Ja vi lade ner den uppsättningen. Sen fick jag och Endahl en fråga av Mackan Eriksson och Erik Olsson att starta band så då bildades Tykoz Bravader igen.

Var kom bandnamnet ifrån?

Vi hade problem med bandnamn från första uppsättningen, Öhman som lirade bas i första kallades Ture så vi sade att vi kunde heta Tures bravade,r men det ville inte Ture så då tog vi namnet dagen efter i almenackan och det var TYKO och vi har namnsdag idag faktiskt…

Grattis får man väl säga! Hur kom det sig att det blev just musiken? Många ungdomar höll väl på med idrotten redan på den tiden i HoforsIshockeyn i synnerhet engagerade väl otroligt många? 

Ja vi alla har spelat hockey i RIK (Robertsholms IK) utom Lasse (Lars Eliasson), han var HIKare (Hofors IK). Sen hände det ju så mycket med musiken då från 77 och framåt så man hittade hem på något sätt.

Tykoz2

När ni väl kommit igång med bandet, hur enades ni om vilka influenser ni skulle köra med eller var det ni som uppfann ”Hofors-soundet” man brukar tala om, det karaktäristiska synthljudet?

Vi har alltid varit punkare i botten och plockat av punken… Vi snackade alltid med varandra om hur vi skulle bygga låtar och så. Så det var dom ljud som fanns på dom första syntarna sen hängde dom väl med.

När spelade ni officiellt första gången?

84 tror jag det var.

Var det i Petreskolans matsal?

Tror det… Det borde det vara.

Än idag så är det vad Hoforsborna minns bäst av bandet, spelningarna på Petreskolan alltså. Hur upplevde ni den tiden?

Roligt, rörig och omtumlande. Det var kaos varenda spelning där minns jag.

Tykoz3

Kände ni att ni hade någonting på gång redan där?

Absolut.. Men det fick vi inte säga.

Nej det var lite Jantelag redan på den tiden ja. Men ni hade väl en sångare som senare levde ut sin roll helt och fullt? Fanns ett smeknamn va?

Ha ha ha ha! Ja han fick oss andra att också visa lite attityd,  att vi var ”något”.. Fast inte lika mycket! Jag hörde kanske något om ett smeknamn ja, ha ha.

Vi kanske inte ska gå in närmre i det just nu utan lyfta frågan senare. Men efter Petrespelningarna vad hände då?

Vi fick ett rykte om oss som ett bra liveband så det började ramla in andra spelningar.

Tykoz4

Tykoz Bravader ute på turné, den här bilden från en spelning i Björklinge.

Och det blev en demokassett. Hur många krängde ni av den här hemma i Hofors? Själv har jag tre exemplar.

Mmmm… Oliktänkande!!! Jag vet inte hur många vi fick tryckt. Men jag vet att alla sålde slut. Då har du 3 mer än mig!

DSC09918

Då ska jag se till att du får ett ex Fille! Kan du berätta lite om låtarna och texterna, vilken inspiration hade ni? Minns att jag blev väldigt chockerad när någon påstod i skolan att Karin Boye skrivit ”Den mätta dagen”. Vi blev nästan osams när jag hävdade att den hade minsann Tykoz Bravader skrivit.

Ha ha ha ja Mackan snodde lite här och lite där. Sen var vi väldigt mycket ”vänster”. Vi influerades mycket av Ebba , Imperiet och en hel del Brittisk punk. Mackan läste mycket dikter ett tag.

Ni har ju även jämförts med band som Simple Minds och till viss del Sveriges svar på U2. Är inte det lite smickrande?

Jo dom lyssnade vi mycket på ockå. Det är sjukt roligt och smickrande att blivit jämförda med dom. Sämre band finns det att bli jämförda med.

Men om vi återvänder till det här med vänstern, det fanns ju en hel del om klasskamp i bland annat ”Hammarn”. Var samhället så strikt klassindelat på 80-talet?

Ja ja absolut. Det var skillnad på dom som bodde i Hammarn och på Västerhöjden eller ovanpå järnvägsstationen för den delen med. Morsan och farsan fick alltid vända på varenda krona så det satte sina spår om att allt inte är lika.

Det är ju en intressant betraktelse nu när dom säger att det gamla klassamhället på något sätt är tillbaka. Lika med ”Oliktänkande” som ständigt är aktuellt även idag när det gäller yttrandefriheten, inte minst på Internet. Hur ser du på de här sångerna idag när ni kör dem?

Ja dom är ju ”aktuella” igen med tanke på vad som händer idag. Framför allt med yttrandefriheten.

b

Fille Nilsson

Kör ni låtarna som dom var eller har ni modifierat dom för att passa till 2000-talet?

Det är ju ett lite annat sound men vi försöker att få lite av det gamla vara kvar.

Hur mycket av det gamla var kvar när ni träffades i replokalen inför spelningen på Å-krogen? Det hade ju gått ett antal år sedan ni lade av och återförenades.

Ganska mycket. Men det blir ju lite annat med spelstil när man har lirat med en massa andra band. Men det gick ganska snabbt att hitta tillbaka till Tykozsoundet.

Ja du är ju väldigt aktiv inom musiken och olika band. Men hur var det att träffa grabbarna och med uppgiften att spela ihop er på nytt?

Jorå fick kämpa lite innan jag hittade rätt. Det var helt jävla underbart! Det är inte ofta man somnar med ett leende på läpparna. Alla är sig jävligt lika, sjukt kul att se. Att spela ihop oss gick hyfsat lätt. Lasse hade väl svårast ha ha ha, en han fick det att lossna jävligt bra!!

c

 

Lasse Eliasson

Det är ingen av er som bor kvar i Hofors idag, ni har ju alla tagit lite olika vägar i livet. Hur upplevde du mötet med er som människor, på sidan av musiken?

Näää.. fyra av fem bor i Gävle i dagsläget och Mackan bor i Lund. Ja vi har kastats runt i olika karuseller. Så det var sjukt spännande att höra vad dom andra jobbade med. Mackan och Erik har ”fina ” jobb. Endahl kör taxi och är konstnär. Lasse jobbar som montör. Jag utbildar ” skitungar ” i att spela i band och arbetar som bartender.

Mackan och Erik har alltså bytt sida i klasskampen? Flyttat till ”Hammarn” rent bildligt då.

Ha ha ha ja det skulle man kunna säga, fast det är dom värda. Dom har slitit hårt och ont för att komma dit dom är!

Vad är planerna nu för Tykoz Bravader? Antar att det är en hel del jobb för att sätta ihop den historiska comebacken på Hoforsrocken i juli?

Nu ska vi in i min replokal och sen börjar vi repa nästa vecka. Det kommer att bli en del att pyssla med. Först ska vi väl kolla vilka låtar vi ska lira sen ska det sättas.

a

Peter Endahl och Erik Olsson

Hur gör ni rent praktiskt med Mackan som bor i Lund?

Han kommer på varenda rep. Han jobbar två dagar i veckan i Stockholm så han sätter sig på tåget upp när arbetsdagen är slut istället för att sätta sig på nån pub.

Oj! Ja då har ni fått till grymma förutsättningar inför spelningen. Hur pratar ni emellan er om det här med att återvända till Hofors och Hoforsrocken? Har ni begripit vilken stor grej det här är för hemorten?

Vi tycker att det ska bli skitballt! Vi har inte surrat så mycket egentligen, men det har varit skitsvårt att inte säga något till nån, när halva Hofors har frågat. Näää det har vi inte fattat… Inte jag i alla fall. Vi lirade inte så mycket där dom sista åren och ingen av oss bodde ju där så vi tappade väl en hel del av vad vi har gjort för Hofors.

Jag berättade idag för en bekant att det skulle komma en intervju med dig om Tykoz Bravader. Jag frågade om det var något speciellt som jag skulle nämna. ”Fråga om Hollandsturnén -89, fråga om det” blev svaret. Hur kom det sig att ni hamnade i Holland och varför är den turnén så omtalad?

Ha ha ha ha! Ja jag förstår inte heller!!

En del som tillhör rocklivet kanske ska vara bevarade hemligheter eller..?

Det var en kompis till oss som hamnade där på semester och han promotade oss där på ett MC-hak och dom ville ha ner oss så så vart det. Ha ha närå jag ska berätta för dig sen! 

Sjöng ni på Svenska/Hoforsmål?

Japp en kväll när Mackan tappade rösten så delade vi andra på sången och vi hade inte repat in engelska texter så vi körde på Hoforsmål… Sen fick Mackan nån dundermedicin utskriven så då slapp vi spela ”Swedish folksongs”. Men dom var nöjda med oss knuttarna.

Med det tackar jag Fille Nilsson som tagit sig tid dessa timmar för ett samtal innan Tykoz Bravader börjar förbereda sig för århundradets comeback på Hoforsrocken. I väntan på den 26 juli kan ni här se ett par låtar ur framträdandet på Å-krogen förra hösten.

Tykoz Bravader Gjorde Bejublad Comeback

Och något jag missade tack vare ishockeycupen var ju århundradets comeback under lördagen på Å-Krogen i Gävle. Hofors stoltheter Tykoz Bravader gjorde en bejublad spelning dit många Hoforsbor begett sig för partaj.

Tykoz Bravader var bandet de flesta ville se. Så kändes det redan före spelningen, att det var som en återförening av en gymnasieklass. Förväntningarna var höga, Mackan Eriksson tog tag i mikrofonen och ägde genast scenen.

En gång i tiden var det bandet som alla pratade om från västra Gästrikland. Visst kan man idag ibland höra att musiken skrev på 1980-talet, men riktigt roligt var det och förhoppningsvis blir det inte bara denna gång som vi får höra klassiker som ”Rastlös

Vi får hoppas det ligger ett uns sanning i ryktena om att Tykoz Bravader även kommer att göra en spelning på hemmaplan i december, där de här hemma alltså och inte i Gävle. Att man missat det här känns inte alls bra. Det gäller att prioritera i framtiden.

Upphittardagen

Igår tog jag och sambon tag i källarförråd och undanstuvade ”rariteter”. Under en knapp dag hittade vi massor av borttappade föremål och kunde göra oss av med saker som bättre passar i återvinningscirkeln. Dessutom kunde vi göra en av Hofors ungdomar mycket glad eftersom vi hade köksgeråd och mera som passar för den första egna lägenheten. Enormt värmande i hjärtat att se någon bli så glad över vad vi betraktade som skräp och tänkt kasta på tippen 😀

Sedan var det givetvis en dag kantad med nostalgi och få förstår nog vad dessa föremål egentligen har för betydelse i historien och just för Hofors. När jag var liten fick jag träda in bakom kulisserna i Folkets Hus slitna biograf. Där fanns filmaffischer och foton staplade på hög och idag antagligen värt miljoner i nostalgi. Jag vet inte om detta försvann vid eller före branden, men på den tiden var man nog inte lika intresserade av föremålen som nu. I min ägo har jag haft detta fotografi taget från en av Elvisfilmer, han gjorde ju tre westernfilmer varav  ”Love Me Tender”, ”Charro”  ”Flaming Star”, ganska säker på att det är den sistnämnde. Fotot har alltså suttit utanför biografen för att ge lite reklam och skapa förväntningar inför visningen och efter mer än 30 år återvänt till platsen. Trams för en del kanske, nostalgi för andra.

Samma sak med nästa föremål. Något så unikt som en trumstock från Tykoz Bravaders beryktade spelningar på Petreskolan.

Hur många äger en sådan? 😉

Jay-Z Till Grannkommunen

Nyheten om att producenten och rapartisten Jay-Z kommer till Sverige och Borlänge i sommar fick Peace & Loves webbsida att krascha. ”Det är nog den största bokningen vi gjort i festivalens historia” säger Ronny Mattsson. Gårdagens artistsläpp till den omåttligt populära festivalen toppades av Jay-Z men innehöll även Patti Smith, Danko Jones, The Kooks och ett par personliga favoriter i form av Sonata Artica och Katatonia.

Klara sedan tidigare är D.A.D (nu blir Stoffe Backsell glad iaf) Europe, John Fogerty, Kim Wilde, Kent, The Hives mfl. I liten text informeras det även om att Attentat kommer vilket är en stor nyhet. Vem minns inte covern av ”Somliga går i trasiga skor” från 80-talet? Att dessutom ha den på 45 varvare i bra skick är banne mig fett med creds 😉

——————————————————————————————————————

Vet inte riktigt hur det står till med festivalandet i Hofors. Förra sommaren var det ett gäng eldsjälar med Ove i spetsen som tänkt sig starta en återkommande festival. Planerna gick tyvärr i stöpet då någon eldade ner byggnaden i Edskevall som var tilltänkt lokal. Hofors har ju haft en mycket levande Folkets Park genom åren. Personligen har jag sett Tjadden Hellström, Jerry Williams (kom inte han varje år ett tag där?) Trance Dance, Orup och bara Gud vet vilka vansinniga akter mer. Hofors har ju kapacitet för en större festival om än inte i Peace & Loves storlek. Hela Hagaparken skulle ju sommartid kunna förvandlas från min egen idé om skoterpark till festivalpark och trevliga artister. Kanske ett rejält koncept där man startar på 80-talet och med lokala band som Tykoz Bravader och Panic, Radioaktiva Räker avslutar med en stor final i form av Hofors moderna storheter Itchy Daze.

Tidigare blogginlägg om Hofors musik

Puch Dakota 1968

Bland de gamla foton som jag botaniserat bland på sistone dök en bild av min gamla moped upp. En ungdomskärlek som jag fortfarande sörjer mycket skall ni veta. Mina föräldrar köpte denna märkliga maskin av min kusin ett halvår innan jag själv fyllde 15. Sedan stod den där och retades i garaget tills jag lagligt kunde framföra den på vägarna. Okej jag kanske gjorde en och annan ”provtur” för att kolla att den var helt okej. Mina föräldrar hade inte så bra koll på just mopeder, så att övertyga dem om att mopeden måste framföras efter en vaxning eller en tvätt var retande lätt. En Puch Dakota anno 1968. Nostalgisida här.  ”Drevad och jackad kolv”, i övrigt allt original förutom det klistermärke på bakskärmen som var lite kantnött. Det grämde även min kusin som vårdat maskinen mycket väl och på något sätt lämnade över ett betydande ansvar att föra maskinens ve och väl vidare.

På tanken fanns ett stycke konstläder som gav mopeden karaktär för att inte säga doft av lyx. Den hade tidigare rullat i Hofors och nu fick den känna av Dalavägarnas underlag. Förvånansvärt slitstark maskin visade det sig efter att ha testats i Jämmerdalens motorcrossbana. 55 kilometer i timmen var ingen direkt hastighet eftersom det fanns kamrater som trimmat sina till hiskeliga farter av 80-95 kmh. Men jag ville aldrig det. Jag ville ha mina 55 för det mesta 48 att susa fram i.

Med denna moped kunde jag ta mig längre sträckor på egen hand och en fredag nyttjade jag den för att åka från Falun till Hofors och Petreskolan där Tykoz Bravader uppträdde. Stod parkerad utanför backstage efteråt med hjälmen på tanken och studerade människorna. Hofors var redan då mycket olikt Falun. Här drack även 12-åringarna sprit. När jag en kort stund lämnade min ögonsten och sedan återvände så satt en liten berusad kille med ett penntrolls hår på sadeln. Han menade att jag stulit hans moped. Ett kort bråk uppstod innan min kusin kom gående och kunde lösa tvisten. Trollungen hade nämligen en likadan maskin och hade tagit fel. Jag kunde för min del inte tro att det skulle finna två likadana drömmaskiner i världen. Senare kom vi att hamna i samma gymnasieklass i Böle, och det finns roliga historier att förtälja vidare om både honom och kanske Hofors vildaste årskull. Avslutningsvis vill jag visa en video på mopedtema. En god bekant står för musiken, Tomas Å Musikanterna – Moped:

Uppdaterar inlägget med de två bilder som Anna skickade in via mejl:

Snacka om raritét 😀

Mulleskolan I Hofors Tidigt 70-tal

Jag vill dröja mig kvar lite i ungdomens glada dagar. I ett av mina fotoalbum hittar jag bilder från Mulleskolan i Hofors någon gång av 70 talets första hälft. Förekommer faktiskt en halvt lokal kändis på dem också. Var lite roligt att inse att man fortfarande kör med Mulleskola och fortfarande gör det i Hofors vid Hammardammens vindskydd. Upplägget verkar vara det samma. Få ut barnen i skogen, leka lekar, sjunga och undervisas om det underbara med naturen. Minns faktiskt några episoder från den tiden när en hel skock ungar stod och spanade på en myrstack samtidigt som man informerades om deras förehavanden. Att Mulletrollet kan bli riktigt arg om man som några av oss gjorde, sparkade sönder svampar med våra gummistövlar och slog sniglar med pinnar. Trots att bilderna är aningen otydliga eftersom jag fotat dem istället för att scanna, ser man att det där är inget troll man jävlas med i onödan inte.

1

2

3

Solsken och saft.

4

Jag sitter på post bredvid dunken, något som jag även anammade under senare år fast med annat innehåll. Killen i randig tröja där till höger i bild (till vänster i bilden nedanför) är ingen annan än Lasse – trummisen i Tykoz Bravader.

5

Tykoz-Lasse, jag och Ullrika (vem det nu var)

6

Någon slags ”Mulle-ledare” vid namn Barbro och ett fat med bullar.

 

En rejäl skock med ungar och jag undrar var alla är nu. Vissa vet jag bor kvar här i Hofors, några har gjort karriärer som tagit dem till storstäderna och minst en så långt som Skåne och inom mediabranschen. En sitter inburad för en grov våldtäkt (tyvärr bara en upprepning av samma brott sedan tidigare). Men just där och då var vi alla bara barn tillsammans med ett troll i en fantasivärld.

Itchy Daze – Det Bästa Sedan Tykoz Bravader?

Dom allra flesta av min egen generation eller jag vill rätta det där, alla av min generation som bodde i Hofors under 80-talet vet vilka Tykoz Bravader var. Flertalet tillfällen är de gånger man sett dem uppträda i Petreskolans matsal under skoldiskoteken som anordnades där. Var inte direkt samma ”nykterhet” som aldrig infann sig på IOGT/NTOs fredagsdiskotek några år tidigare. Eller ja det fanns ingen nykterhet på något av ställena trots anordnare. Men hur som haver tror jag de allra flesta ser tillbaka på de där skoldanserna med ömhet i bröstet. Jag brukar personligen referera till den tiden som den roligaste tiden under ens uppväxt. Alla var liksom där. Petreskolans elever, Hagaskolans elever och sedan några utsocknes från möjligtvis Långshyttan. Dom som dansade gjorde det till numer klassiska 80-tals hits, Laban och Love in siberia, Baltimora och Tarzan Boy samt antagligen Sandra med Magdalena och Opus med Life is life. Listan med hits från just den tiden är lång. Satt nyligen och sorterade singlar och vinylplattor och fick mig en redig nostalgitripp av just 80-tal. Har sparat samtliga skivor och konstigt nog låter det lika bra idag. Om detta beror på samma faktum att pensionärer gillar mogendans och att jag kommer sitta på ett serviceboende och lyssna på 80-tals hits och ungdomen kommer gnälla över att det låter föråldrat vet jag inte.

Sen uppträdde Tykoz Bravader och även dem som stått utanför och hängt vid cykelställen bakom med sina öl och sprit drog sig inåt. Ett satans röj helt enkelt. I Hofors var Tykoz antagligen lika stora som Green Day är i världen. Mycket stora alltså. Dom var fem medlemmar men jag kan bara minnas fyra namn. Mackan, Erik, Fille och Lars. Den femte medlemmen är liksom Beatles femte medlem som bortblåst i minnet. Vet någon vem det var kan ni gärna droppa det i en kommentar. Jag hade äran att följa bandet på mycket nära håll i Kyrkskolan där de höll till och övade. Jag har sett hitlåtarna växa fram inför egna ögon vilket jag kan stoltsera med. Jag har spelat på Lars trummor till och med. Ungefär som att röra Paul Stanleys gitarr med ett par riff. Egentligen märkligt att de inte slog igenom mer än de gjorde. Ja en turné i Holland vill jag minnas skedde 1989. Men efter det tyst liksom. Uppsalastudier kanske splittrade bandet.

Tykoz hade enligt min mening att se det, ett utvecklat ”Hofors sound”. Ett karaktäristiskt ljud på syntharna. Lite sådär svajigt skrikande som jag egentligen först noterade hos Hoforsbandet Panic. Jag brukar referera just det där soundet i andra band till ”Det där är ett typiskt Hofors sound”. Förstår de inte vad jag menar har jag spelat kassetter med Tykoz och Panik och de har sagt ”aha”. Tykoz var det mer punkiga/rockiga bandet av dem två. Radioaktiva Räkor tog sedan punktronen i besittning med min ungdomskamrat Jimmy Lindkvist i spetsen. Jag försökte mig själv på en karriär som rockmusiker i bandet ”2Bad” som låter mer som en modern rappare, melodiös hårdrock skulle det kallas men lät antagligen som nått annat med endast en gitarrist och en trummis. Vi skaffade förvisso en basist och en till gitarrist som gillade att lira på en sträng där i Kyrkskolans lokaler, men vi lade ner projektet och sade mest på fester att vi lirade i ett band fast vi egentligen inte gjorde det. Antagligen för att se om vi kunde locka till oss groupies. Blev inte så heller.

Efter 80-talets slut har jag ingen koll på vad som skedde inom musikvärlden i Hofors. Det var först i somras som jag upmärksammades på ett band som heter Itchy Daze. Jag antog att det var skrikiga synthar, Hofors soundet och rynkade ungefär på näsan över den extas som verkade råda omkring bandet. Sen hörde jag dem: Itzhy Daze 911

Måste säga att jag blev ganska tagen. Riktigt riktigt bra faktiskt och jag hoppas att de växer sig brutalt mycket kändare, helst stora internationellt. De har potentialen. Alla som minns Tykoz frontfigur Mackan minns också när han försökte lägga sig till med ”Rockstarattityden”. Snäll grabb i vanliga fall men han passade liksom aldrig in i den rollen. Det skulle Tomas Andersson kunna göra men tvärtom så blev jag överaskad ännu en gång när vi av en händelse hamnade i svampskogen och jag hade förväntat mig en rocker med attityd men möttes av helnormal familjekille. Värmande. Trots att det nu är närmare 20 år mellan grupperna och utvecklingen har gått framåt, undrar jag inte om Itchy Daze är Hofors hitills genom tiderna bästa band. Känns lite förrädiskt att säga det med tanke på min närhet till Tykoz. Under tiden jag funderar och inom kort skall försöka föra över Tykoz Bravaders kassettband till mp3 och vidare till Youtube, kan ni kolla in fler videos av Itchy Daze här.