Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Allemansrätten är något vi svenskar tar för givet och sällan ifrågasätter. Få kanske inser hur betydelsefull den är, hur unik den är. Några som utnyttjar den är flertalet av de Europeiska turister/bärplockare som varje år anländer och bygger fasta lägerplatser och stängslar in runt sina husbilar och husvagnar. Och aggressivt motar bort människor som kommer i närheten. Jag har två personliga exempel på hur det fungerar.

—

1. En bekant har en stuga som ligger mycket avlägset och i närheten finns en sjö som endast de boende ägarna utnyttjar (och någon enstaka fiskare). Det rör sig alltså om två familjer.  Äldre släktingar till dessa familjer slet en gång i tiden med att röja upp en strandremsa, frakta dit sand och skapade en trevlig badplats öppen för alla som ville och hittade dit.

Många år senare kom en av markägarna dit för ett sent aftonbad och fann över 20 polacker som förutom att ha tänt flera eldar i mycket torrt landskap, även hade satt upp plastband runt hela badplatsen och uppträdde mycket aggressivt. De hade alltså lagt beslag på marken och menade att det var ”Allemansrätten” som gav dem besittningsskydd. Markägaren tänkte ”Okej de är väl borta om någon vecka eller så, turister är alltid turister”.

Men efter två veckor var de fortfarande kvar och när markägarna inspekterade sina stugor och hus var de rensade på nästan allt. Stekpannor, gamla brödrostar och inramade tidningsurklipp från skithuset. Polis tillkallades och det mesta av stöldgodset återfanns i tight packade polskregistrerade bilar ett stycke bort. Efter det har ägarna varje år tvingats förbättra sina lås och fönsterluckor till ingen nytta alls. Varje år samma sak. Inbrott och en av familjerna åker inte längre till det semesterparadis de en gång hade.

—

2. I skogarna runt Leksandstrakten såldes ett gammalt tvåplanshus med en liten bit tomtmark till Tyska intressenter. Det tog inte lång tid innan det dök upp bommar som stängde av skogsvägar och ett staket som Auschwitz hade varit avundsjuk över.

(Staketet på bilden är inte skyldigt till händelsen ovan)

En juridisk strid uppstod mellan säljaren och köparen, en annan form av smutsig strid mellan säljaren och alla andra bybor, skogsvägsnyttjare. Även om det förflutit en del tid sedan dess skall det enligt uppgift fortfarande vara en mycket infekterad fråga trots att staketet är borta och istället ersatts av ”arga lappar” på både bommar och träd.

—

Därför förstår jag det som händer i Hamrånge och många andra platser dessa tider.

”Redan i slutet av maj dök de första bärplockarna upp, i det här fallet en grupp från Östeuropa. Rapporter om slangning av diesel och gigantiska sopberg på lägerplatserna var de första markeringarna.

Byvakterna som året runt, varje natt, bevakar bygden, kunde snart konstatera att två vita Ford Transit-bussar och en gul Mercedes ofta sågs ute på skogsvägarna både dag- och nattetid. Registreringsskyltarna byttes dock ut med jämna mellanrum.

– I maj och juni finns inga bär, och om så fanns, så kan man inte plocka dem nattetid. I det här fallet är bärplockandet bara en täckmantel för brottslighet, hävdar en av byvakterna.

Lägren har bland annat funnits runt Axmarby, Axmarbruk, Katrineholm, Trödje, Romsen och Tönnebro. När byvakter besökt lägren har bärplockarna visat en skylt med ordet ”allemansrätt”.

– Det är väl okej att plocka bär, men man måste veta hur man beter sig. Öppna eldar, enorma avfallshögar med cyklar, mikro­ugnar, kläder, skor, mat, leksaker, bilbatterier, krossat glas och kabelskal är vad som ofta finns kvar när ett läger lämnats, berättar en annan”

—

Hur skall man komma tillrätta med dessa problem? Avskaffa allemansrätten och låta markägarna stängsla in naturen och sjöarna? En grundlig informationskampanj vid ankomst till landets gränser som informerar om allemansrättens innebörd samt tillförsel av ännu fler lagar med rätt att bestraffa alla som bryter mot lagen med böter på plats eller kortare fängelsestraff? Hoforsprofilen och tillika gränspolisen Willie Aflarenko säger i en uppföljande artikel:

”Gränspolisen har fått extra resurser för att kunna genomföra aktionen.

– Jag kan bara säga att vi kommer att köra hårt nu. Vi har folk till förfogande, och med hjälp av bland annat brandflyg har vi koll på var lägren finns, berättar han.

Willie Aflarenko menar att det här handlar om ett mycket stort problem. Och att det finns många frågetecken hur polisen ska agera.

Följderna för de brott som är vanligast förekommande är inte av sådan art att de ger fängelsestraff. Det blir de sociala myndigheterna som får ta kostnaderna.

– Förra året fick socialen i Stockholm betala 60 000 kronor för att med buss köra dem tillbaka till sitt land. Landets ambassad bryr sig inte i prob­lemen, berättar Aflarenko”

I Arbetarbladets artikelserie om ”Ensamkommande flyktingbarn” nämns fortfarande inte så mycket om humanitära insatser som de ekonomiska fördelarna. Med rubriken ”Rena vinsten för små utflyttningskommuner” radar man upp de ekonomiska fördelarna samt att Hofors kommun tar emot fler än både Gävle/Sandviken och  lika många som Eskilstuna.

” Jag tycker att det är en utmaning. Det kanske ses som uppkäftigt att lilla Hofors sticker ut hakan genom att ta emot lika många som exempelvis Eskilstuna som är en betydligt större stad, men varför inte? säger socialchefen, Jan Bornestig”

”Eftersom staten dessutom utlovar full kostnadstäckning ser Hofors bara att de har allt att vinna på avtalet med Migrationsverket.
– Inte en enda svensk kommun kan klaga på ersättningssystemet, det här kostar oss inget, tvärt om – det möjliggör en offensiv satsning, säger Jan Bornestig”

Sen att det inte gäller några småbarn kommer även fram i artikeln:

”Eftersom Hofors har specificerat att det är just 16-åringar som de vill ta emot”

Och de är medveten om att det finns en risk för problem:

”Den risk han ser med att ta emot just tonåringar är att det är en kämpig ålder – oavsett bakgrund.
– Det är klart att det inte är friktionsfritt. Vi tar emot 16-åringar och de här är inte annorlunda än andra ungdomar. Det är något vi måste kunna hantera och hitta sätt att jobba med”

Klart de är annorlunda, de har en bakgrund från krigsdrabbade områden. Mer kritiska debattforum för ju fram tesen att det rör sig om betydligt äldre ”ungdomar” som fått möjligheten, det återstår dock att motbevisas. Om man nu skall integrera dessa ungdomar i samhället får man hoppas att de är medvetna om livserfarenheten en 16-åring i Hofors har och en 16-årig flykting har är väldigt olika. Att de ”ekonomiska fördelarna” inte styrt beslutet till fullo. Jag är inte så säker på att man tänkt igenom alla aspekter av detta. I vart fall inte så länge jag bara läser om ekonomiska fördelar i media. Kommer man under en övergångsperiod till exempel öka polisens närvaro i kommunen? Jag tror fortfarande att Willy Aflarenko skulle vara en tillgång med tanke på hans erfarenhet av flyktingar och just Hofors.

Gävlebocken är på plats igen skriver Arbetarbladet. En historia jag ofta fått höra är hur en målvakt i Robertholms IK på 60-70 talet brände ner bocken i Gävle och kvalificerade sig som den första att åka fast för det. Enligt mina efterforskningar måste detta ha varit 1966. Det finns två aspekter i denna historia jag beaktar. Dels att det var en Hoforsbo som brände ned den och det faktum att det var målvakten i Robertholms IK, en av två hockeyklubbar på den tiden i kommunen. Bocken har man ju rest varje år sedan dess men när Robertholms IK försvann så fanns där bara ett hockeylag kvar. Inget som reste sig ur askan alltså. Kul kuriosa kan ju vara att en nuvarande förtroendevald kvinna länge hade ett förhållande med denna ”eldsjäl”.

Hofors IK som det andra laget hette ombildades ju till Hofors Hockey Club och fick en ishall. Jag minns ganska väl vilket engagemang Hoforsborna visade för att få sin ishall och premiären mot Winnipeg Jets farmarlag samt Kinas landslag som kom utan klubbor och efter matchen gav bort de klubbor man fått låna till publiken. Jag undrar om det är någon Hoforsbo som fortfarande har en av dessa klubbor på väggen som minne. Tidigare hade man ju sin ”ishall” bakom utescenen i Folkets Park och kansliet strax ovanför på Skolgatan mitt emot nerlagda OK-macken. Båda platserna förknippade med personliga minnen och orsaken till att jag idag håller på Djurgården i ishockey istället för som resterande delar av familjen och Hofors, Brynäs IF.

På uterinken hände det grejor. På den tiden hade Hofors ett enormt hockeyintresse och det gick ganska bra för dem. Inte minst visade det ju sig genom att självaste Djurgården varit och spelat på uterinken i kvalspel. En gammal historia gör gällande att några kvinnliga Djurgårdssupportrar på sniskan tittat på rinken och dess omgivning och förvånat uttryckt ”Kolla de har björkar i hallen”. Detta skedde 1975 och Hofors hamnade tvåa i kvalserien:

På just den där rinken inledde jag min egen hockeykarriär som jag efter ett uppehåll på 15 år avslutade i en annan klubb med en icke skrytbar meritlista. Ja förutom det faktum att jag haft Anders Kallur som tränare och gjort ett mål. Skridskoskola under extrema vinterförhållanden. Minns att man var stelfrusen efter varje pass. Vintrarna var kallare förr. Jag vistades ganska ofta på kansliet också. Min styvfar arbetade ideellt med reklam och sponsring inom klubben. Under tiden han satt och höll på med ”Hockeypoolen” vilket innebar att lokala företag sponsrade per mål eller något så gick jag och min yngre bror på upptäcksfärd i det gamla huset. Tittade på pokaler, vimplar och listade ut hur klubbens läskmaskin kunde manipuleras. Den var av en sådan där gammal typ där läskflaskorna hängde på rad i en kyl med locket ovanpå. Det blev några läskedrycksflaskor försnillade kan jag säga. Huset är numer rivet och klubbens kansli flyttade till en källarlokal på Göklundsvägen utan läskmaskinen. Vet dock inte om klubben är kvar där.

När jag så ofrivilligt blev Dalmas under en period lämnade jag ”moderklubben” och spelade som jag nämnde tidigare i en annan klubb. Det skulle bli tre olika klubbar totalt och jag återvände faktiskt till ishallen flertalet tillfällen. Bland annat 1981 när TV-Pucken anordnades där. Såg varenda match faktiskt. Jag fick även komma dit som tränare för ett J-20 lag och möta min gamla moderklubb. Tänk att Sunken och Alexis och hans ständige följeslagare Peter forfarande hängde kvar där.   

Nu för tiden går det inte så bra för Hofors HC har jag förstått. Inte som den tiden när Musse och Willy Alfarenko mfl lirade där. Hofors är dock representerade i de stora sammanhangen. Ulf Söderström, Prinsessan Victorias blivande gemål Daniel Westling har Hoforsanknytning. Sen kommer vi osökt till en annan spelare och ett minne som får avsluta det här inlägget på Memory Lane. Andreas Johansson som tagit sig hela vägen över Atlanten, spelat i Tre Kronor och som ung utnyttjats av eder skribent och kamrater. Han skickades nämligen in på Konsum uppe på Västerhöjden med en trehjuling och med noga instruktioner att plocka cykelns lastflak full med godis och sedan cykla ut. Expediten missade det helt och hade det inte varit för en av oss mamma så hade vi kunnat snaska godis den där dagen på Andreas Johanssons bekostnad. Istället får man nöja sig med att snaska i hans tråkiga avslutning på karriären. Han skulle ju göra comeback i Leksands IF (hatklubben nummer ett) men fick i sin första match problem med den skada han dragits med i foten under en tid och avslutade karriären efter en enda match i ett Daladerby mellan Leksand och Mora IK. Så kan det gå.

Läste en gammal artikel som handlade om att Folkpartisten Göran Östlund i kommunfullmäktige som ägt AVS Bevakning AB samt numer avregistrerade AVS Bevakning drabbats av en stroke vid 45 års ålder. För drygt ett år sedan så sålde han företaget till Securitas, vet inte om han är verksam som VD eller om uppgifterna inte stämmer (uppdaterade rätt nyligen), men kanske kan det vara ett av Hofors viktigaste företag. Har pratat lite med människor om Polisväsendet i Hofors eller rättare sagt frånvaron av det och förstått att behovet av bevakningsbolag är ännu större än vad de har kapacitet för. Det finns tydligen en hel del oönskade element i samhället som inte verkar för samhällets bästa om man säger så. Polisnärvaron borde rimligtvis vara betydligt högre dessa dagar är slutsatsen. Minns den avtrappning man inledde redan på 80-talet av polisens närvaro på orten. Tur var väl det att huset var tomt kanske med tanke på att det någon gång där 89/90 avlossades 35 skott med en 22-kalibrig revolver mot Polishuset i rondellen en sen höstnatt. En god ungdomskamrat till mig kanske ansåg att ett par kulhål i fasaden skulle medföra att huset rustades upp och polisen trivas bättre i Hofors. Vem vet.

Polisväsendet representeras idag enligt Polismyndighetens egen hemsida av ett obemannat kontor på Granvägen 8 där man bara öppnar e-post en gång om dagen helgfria vardagar.

Såg ett nyhetsinslag som förklarade hur Polisen skulle arbeta inom kommunen i framtiden. I korthet citerat:

”Första måndagen nu i oktober stänger polishuset i Hofors. Men ett par veckor senare kommer polisen ändå att börja synas mer bland Hoforsborna. En ny polisorganisation sätts i verket och det är två erfarna polismän som ska patrullera Hofors gator och ha ett litet kontor i Folkets Hus.”

En helt ”ny” polisorganisation innebär alltså att man tar in två erfarna polismän som skall äta donuts på Folkets Hus och synas mer. Hur kan två polismän synas mer? Hur många var det förut? Inte konstigt att många innevånare skakar på huvudet när ämnet polis i Hofors kommit på tal. Sen rent löjeväckande att kalla det ”ny polisorganisation” när det handlar om en försämring. Jag förstår då inte hur man tänker här och om någon borde veta så är det Maria Pärssinen som är ledamot i kommunfullmäktige samt polis i yrket. Vad har man egentligen från kommunens håll gjort för att säkra omgivningarna och freda Hofors från kriminalitet? Ingenting ser det ut som vilket kan förklara närvaron i kommunen av grovt kriminella organisationer.

Kanske är det dags att kalla hem Willy Aflarenko till Hofors igen. Vilken äldre Hoforsbo har inte hört ”skrönan” (var den sann eller icke?)hur han stoppade en yngling på trimmad moped genom att köra förbi mopedisten och sedan slänga ut passagerardörren och tvärnita varpå mopedisten ”stoppades.” Handlingskraftig polisman. Med sin sunda inställning till problemen i sin nuvarande anställning som enhetschef för länets gränspolis lär politikerna snart göra sig av med honom. Sanning får man icke tala vet ni. Tror att Willy skulle kunna skapa lite ordning i skutan igen. Tillsammans med eldsjälar som Göran Östlund kunde Hofors kanske få tillbaka lite av den småstadsidyll jag själv minns från det ljuva 70 och 80-talet.