Det har länge legat i luften och i min inkorg har jag vid flertalet tillfällen fått tips om hur Jan Bornestigs visioner om ”goda affärer” i kommunen gällande ”ensamkommande flyktingbarn” istället börjat likna ett fiasko. Inte minst när det för en tid sedan kom oroväckande rapporter i media om att allt inte sköttes riktigt och att det enligt Socialstyrelsen saknades utredningar och rapporter. Idag hade jag faktiskt tänkt göra ett annat inlägg och dela med mig lite av min egen ”visdom” gällande bra och dåliga ledaregenskaper i företag och organisationer, men det får helt enkelt vänta tills senare och istället ta upp den artikel som kommer att skapa mest kommentarer och åsikter de kommande dagarna både i Gefle Dagblad och annan alternativ media.

”Det var i oktober som Socialstyrelsen gjorde en inspektion. Då framkom att de placerade ungdomarna i flera fall inte samtyckt till placeringen i Torsåker. Socialstyrelsen saknade även utredningar och vårdplaner i ärendena.
I svaret från Hofors kommun bekräftas att flera ungdomar försökt få till en förflyttning från Torsåker. I vissa fall har desperationen resulterat i hot mot personal och skadegörelse, bland annat i form av krossat glas. Ett flertal polisanmälningar har gjorts”
”Vidare framgår att situationen förvärrades efter Socialstyrelsens besök i oktober eftersom en uppfattning spreds bland ungdomarna om att de kunde ställa krav på kommunen om att få bli förflyttade. Enligt socialchefen Jan Bornestig tvingades man ”sätta ner foten”, bland annat genom att flytta ett par av ungdomarna till andra boenden i andra kommuner.
– Kommer man hit av något skäl och söker uppehållstillstånd så måste man anpassa sig till vad som gäller här. Det går inte att tro att man kan styra och ställa, säger han.
Nu har situationen lugnat ner sig.
Magnus Andersson tror att problemen ofta grundar sig i orealistiska föreställningar bland flyktingungdomarna gällande vad det innebär att komma till Sverige, föreställningar som spridits via rykten”
—
Detta anser jag bara understryker vad kritiker mot den misslyckade invandrings och flyktingpolitiken hela tiden hävdat. Att människorna som kommer hit kommer under falska förespeglingar och att syftet är att få så mycket pengar och andra förmåner gratis eftersom de svenska gränserna är vidöppna, de svenska myndigheterna är lättlurade och politikerna rädda för att tala klartext om kostnader, kriminalitet, rädda för att få en stämpel. Och minns vad jag skrev igår senast. Att SD är på dekis men att andra partier kommer att blidka eventuella kritiker med att bekräfta att det är stora problem. Dessa händelser är på intet sätt unika för Hofors just nu, det skrivs nästan dagligen om hot och våld på boenden som inrättats för att hjälpa till. 339 610 väljare är mycket makt och ”någon” vill ha rösterna och därmed låter man media rapportera om problemen och ställer sig på sätt och vis på andra sidan. Är det inte märkligt att man annars rapporterat om skadegörelse på en till exempel en korvkisok eller ett gatukök som inte får koka ris men inte om skadegörelse och hot på ett boende för flyktingbarn? På 2000-talet är det mycket svårt att förleda människor men media och politiker gör så gott de kan.
—
Går jag ut för hårt i mina anklagelser? Nej det är bara farhågorna som bekräftats trots ivriga försök från lokalpolitiker att förleda och fördölja problematiken. Måste kännas underbart för i synnerhet Xamuel Halvfars och Nicklas Karlsson samt ”kioskvältaren” tillika Moderaten Alf Persson(var klackarna utslitna när du såg att det blev problem?) att bli skrivna på näsan just nu. Kritiken var befogad, problemen väntade och där har vi själva kärnan i invandrar/flyktingfrågan. Man måste våga diskutera sanningen som den är. Begriper ni inte att det får människor att knyta nävarna när man samtidigt ser åldringar och barn som missgynnas i samhället medans det pumpas in obegränsade resurser i sådana här idiotprojekt?
—
Nu vet jag inte hur Jan Bornestig plötsligt kom på att man skulle ”sätta ner foten”. Men att han gör det vittnar ju om att han vaknat upp och insett att den politik och det ansvar han försökt föra över på Hofors och Torsåkersbor var dödsdömt från start.
”Vidare framgår att situationen förvärrades efter Socialstyrelsens besök i oktober eftersom en uppfattning spreds bland ungdomarna om att de kunde ställa krav på kommunen om att få bli förflyttade. Enligt socialchefen Jan Bornestig tvingades man ”sätta ner foten”, bland annat genom att flytta ett par av ungdomarna till andra boenden i andra kommuner”
—
Så vad gör man nu när det är ett faktum att det bara bidde kattguld av projektet? Tja kanske ta förnuftet tillfånga och stoppa vidare placeringar på orten och reda upp situationen med dem vi redan har här. Satsa mer resurser på att skola och utbilda i alla aspekter som etik och moral, seder och bruk, språk och samhällskunskap, ge varje individ en personlig ”coach” eller fadder. Jag stödjer inte åsikter att vi skall sparka ut några förutom brottsbenägna igen. Däremot stoppa och skärp kraven för att släppas lös inom landets gränser. Lös problemen med dem vi redan har här för att om möjligt lugna ner situationen. Och framförallt se till att eventuella bidrag ger en motprestation i form av språkutbildning.
—
Avslutningsvis vill jag citera Östen Med Resten och några rader av deras eminenta musikstycke ”Pessimistkonsulten” någon enstaka kanske kan förstå ironin i min egen och deras text.
”Man avlas hit till jämmerdalen, i slutet av augusti föddes jag
Det var det året då det just i slutet av augusti regnade varenda dag
Så växte man väl upp och blev äldre, tja, man har ju inget annat val
och ända sen den första dan har man av slentrian släntrat kring här i vår jämmerdal
Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall
för om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall
Och i sin ungdom hade man väl fantasier, men det var ungdomssynder man begick,
man trodde på jämlikhet och på solidaritet, men nu har man ju fått en bättre överblick
så nu ger man väl fan i politiken och låter folk få tycka vad de vill
Inte fan är det nån mening med att slåss i nån förening, nej, det tjänar ändå ingenting till”